tisdag 25 januari 2011

Peak oil computing (del 3)

.Bild: Den fattige munken ser glad ut där han går med sin mobiltelefon - trots att han inte har mycket här i världen som han kan kalla för sitt eget.


Denna serie texter är - till skillnad från alla andra texter på den här bloggen - bara delvis fristående så jag föreslår att du istället börjar med att läsa del ett och del två i serien ifall du inte redan har gjort det!


Datoranvändning i en värld av begränsningar – del 3

[Not om valet av termer nedan: i den engelska originaltexten spelar jag med termerna ”unemployed” och ”underemployed”. Den senare termen har jag översatt till ”undersysselsatt” på svenska – även om konnotationerna är lite annorlunda. Undersysslesatt kan ju hänvisa till att man inte har så mycket att göra, att man är lite understimulerad och kanske nästan lite apatisk, men här hänvisar det istället till att man inte har ett heltidsjobb, men inte heller är arbetslös. En undersysselsatt konsument är en wanna-be konsument som inte jobbar och tjänar tillräckligt mycket pengar för att han eller hon ska kunna inta sin ”rättmätiga” plats som fullfjädrad konsument med en take-away latte i handen och en tjock plånbok i bakfickan (eller handväskan). Den undersysselsatte konsumentens köpkraft tänker jag mig är i paritet med köpkraften hos någon som har ”låg ekonomisk standard” idag. Låg ekonomisk standard hänvisar idag till den som tjänar mindre än 60% av medianinkomsten, e.g. som för närvarande har mindre än 9 500 kronor i disponibel inkomst per månad.]



Allstädes närvarande datorkraft möter den permanent undersysselsatte konsumenten(19)


Bilderna av eländig fattigdom i ”världens rikaste land” till trots [i den föregående texten], så kommer jag här att koncentrera mig på ett något annorlunda (och jämförelsevis rikare) segment av befolkningen. Istället för att försöka spekulera om mötet mellan framtidens informationssamhälle och extremen Detroit med sina höga siffror på funktionell analfabetism och sina eventuellt närings-utmanade och överviktiga arbetslösa (och utblottade) innerstadsinvånare, kommer jag här istället att sikta in mig på en grupp som består av permanent undersysselsatta relativt väl utbildade(20) (skandinaviska) stadsbor.


Termen "undersysselsatt" avser här någon som har haft en minskning i lön eller arbetstid (eller som har mindre köpkraft på grund av hög inflation och låga löneökningar), eller som genom någon slags kombination av inkomster och statligt stöd sammanbitet kämpar sig genom vardagen – om än på en väsentligt lägre ekonomisk nivå än tidigare. Begreppet kan också hänvisa till någon kanske ung och nyligen utexaminerad akademiker som aldrig lyckas lägga vantarna på den allt mer svårfångade kruka med guld som går under benämningen ”fast anställning”. Den permanent undersysselsatte konsument kan ha säsongsjobb, jobba korta och intensiva perioder när det väl dyker upp jobb, dra in pengar (kontanter) på att utföra diverse udda jobb eller genom att reparera eller tillverka saker som säljs - och alltid i kombination med att de är tvungna att ”develop […] a new lifestyle that is well within their new budgetary constraints” (Orlov 2010).


Om vi utgår från ett scenario med nolltillväxt eller frånväxt och där arbetslösheten fortsättningsvis kommer att vara hög (eller växande), så kommer den framtida datoranvändningen för en gradvis växande del av befolkningen (i bästa fall) bestå av billig och portabel datorutrustning (bärbara datorer och mobila enheter så som smarta eller inte-så-smarta mobiltelefoner) samt trådlöst internet. Den stimulerande utmaning jag tar mig an här är att föreställa mig och att diskutera några av de produkter och tjänster som skulle kunna tjäna denna marknad.


Det är svårt nog att kläcka ur sig och utforma nya innovativa produkter och tjänster för en växande marknad (en värld av möjligheter). Utmaningen att göra detsamma för en stagnerande eller krympande marknad (en värld av begränsningar) är ännu större eftersom vi alla har problem att tänka på och resonera kring sådana "exotiska" idéer som inte direkt står i samklang med, utan istället konfronterar och går emot alla våra tillväxtorienterade attityder och erfarenheter.


Några lärdomar kan man kanske få sig till livs från det område där man utvecklar produkter och tjänster för fattiga människor i utvecklingsländer. Vad kan man till exempel lära sig utifrån den fenomenala explosionen av mobilabonnemang i Afrika och andra mindre välbärgade delar av världen som har skett under det föregående årtiondet? Människor där har inte mycket, men det de har är de tydligen till hög grad villiga att använda för att köpa mobiltelefoner och -abonnemang. Eller är de det? Vilka innovativa tjänster har fört mobiltelefoner ännu längre och ända bort till de ännu fattigare samhällen där en egen telefon fortfarande befinner sig utom räckhåll för enskilda individer? Att tillfälligt hyra en telefon från byn ”rike man” och betala per minut? Att samla ihop pengar för att köpa en gemensam familje- eller till och med bya-telefon? Många idéer och ledtrådar kan sannolikt fås genom att sila igenom resultaten av den forskning som gjorts inom området ” information and communication technologies for development”(21) (ICT4D).



Ett företag kan vara framgångsrikt på en växande marknad genom att de endast lyckas hålla fast vid sin marknadsandel. Tyvärr är det motsatta förhållandet också sant, det vill säga att ett företag som (på bekostnad av konkurrenterna) ökar sin marknadsandel på en krympande marknad ändå kanske bara kan sälja lika mycket som under det föregående året. Det är minst sagt svårt för ett företag att få inte bara sin marknadsandel utan också sin omsättning att växa om de verkar på en marknad som krymper från år till år – och på lite längre sikt är det fortfarande ett förlorat slag. Utgångspunkten här är att ”den vanliga konsumenten” i bästa fall kommer att har en lika stor, men mer sannolikt kommer att ha en successivt lägre disponibel inkomst, och/eller att vissa människor (genom en ”omvänd lotteri”-mekanism som producerar status quo för alla utom några få förlorare i taget - tänk på oursourcing av arbetstillfällen till låglöneländer) ovillkorligen kommer att bli ”utkastade” (genom att de blir arbetslösa) från segmentet ”vanliga konsumenter”. Företag som siktar på detta krympande segmentet måste alltså, precis som den röda drottningen i Lewis Carrolls (1865) Alice i Underlandet, springa fortare och fortare bara för att lyckas stanna kvar på samma plats.


Hemligheten bakom ett framgångsrikt företag kommer i en sådan miljö istället att vara att rikta sig mot ett växande segment mot vilket företaget kan utforma sina produkter och tjänster. De utkastade, lägre-köpkraftiga, inte-längre-vanliga-konsumenterna - den permanent undersysselsatta konsumenten - är ett sådan segment. Jag illustrerar detta med ett exempel:


När en stor del av befolkningen är permanent arbetslös eller undersysselsatt, kommer successivt färre människor att ha råd att hålla sig med egna privata bilar (eller att köpa nya bilar när deras gamla går sönder). Att utforma produkter och tjänster för bilar och bilägare är på lite längre sikt alltså en dålig affär och tuffa tider väntar de företag som för närvarande uteslutande tillhandahåller produkter och tjänster till bilägare(22). Men också före detta bilägare kommer att ha fortsatta ”transportbehov”. Att sälja rejäla stövlar eller skomakartjänster till fotgängare, att sälja regnkläder eller reparationstjänster till cyklister, eller att sälja glansiga magasin eller säten i icke-överbelamrade förstaklasskupéer för de som reser kortare eller längre sträckor med kollektiva trafikmedel kan alla bli vinnande koncept. Det kan också hända att alla dessa tre grupper kan ha behov av innovativa produkter och tjänster som kan tillgodoses av ”datorkraft överallt och hela tiden” (”ubiquitous computing”).


Detta sätt att tänka kan systematiskt tillämpas på utgifter inom område efter område; vad händer om människor inte kommer att ha råd att flyga längre? Vad händer om folk inte kommer att ha råd att åka på semester utomlands framöver? Vad händer om européer över huvud taget inte kommer att ha semester i en månad eller mer i framtiden? Vad händer om folk inte kommer att ha råd med (inte lika generöst subventionerade) barnomsorgsavgifter längre? Vad händer om det visar sig vara ekonomiskt vettigare för en person i ett hushåll att stanna hemma och sköta den icke-monetära ”hushållsekonomin” istället för att dra på sig extra utgifter för barnomsorg, transporter (en andra bil?), köpluncher och de fina kläder som krävs för att kunna behålla ett underbetalt jobb som sekreterare eller butiksbiträde? Vilka nya behov kan tänkas uppstå och hur kan (en del av) dessa fyllas av produkter och tjänster som bygger på datorkraft? Orlovs (2010) kommentar är att:

This is an area where new product development opportunities abound, and companies that gain a share of this growing market segment and build brand loyalty among this fast-growing consumer underclass will lock in a decade or more of profits and rapid growth. As a marketing strategy, it is not just recession-proof but actually recession-enhanced.”


En intressant aspekt är att den permanent undersysselsatta konsumenten kan vidta åtgärder som visserligen är smärtsamma, men som faktiskt kan leda till att han får(23) en högre disponibel inkomst än tidigare - men med kanske också helt nya och annorlunda behov. En person kan helt ger upp, eller kraftigt reducera sin största utgift, boendet, och välja att antingen bo i ett tält på en campingplats eller ute i skogen under största delen av året, låna en soffa i kompisens lägenhet, eller flytta in hos en släkting (bortom de mer konventionella lösningarna att flytta till en mindre lägenhet längre från stan eller flytta ihop med flickvännen). Flera av dessa alternativ kan ge den permanent undersysselsatte konsumenten mer pengar i handen varje månad, men också med ett i grunden helt annorlunda behov av produkter och tjänster inom IT såväl som underhållning/information - på grund av nya restriktioner i boende- och förvaringsutrymme, ostörd tid för sig själv(24), eller till och med tillgång till elektricitet (på en campingplats eller i skogen). Alla dessa begränsningar skulle kunna omvandlas till affärsmöjligheter av den drivne entreprenören.

Del 4 är den sista delen!


Referenser

Carrol, Lewis (1865). “Alice’s Adventures in Wonderland”.

Orlov, Dmitry (2010). “Products and services for the permanently unemployed consumer”. Cluborlov, February 12.
.

måndag 17 januari 2011

Peak oil computing (del 2)

.
Denna text är - till skillnad från alla andra texter på den här bloggen - bara delvis fristående så jag föreslår att du istället börjar med att läsa den första delen i serien ifall du inte redan har gjort det!


Datoranvändning i en värld av begränsningar – del 2


Detroit - en postmodern stad(14)!

Staden Detroit – även känd som ”Motor City” – har fått känna på hårda tider i jämna steg med de tre stora amerikanska biltillverkarnas långa nedgång (GM, Chrysler, Ford). Många tänker kanske på Detroits nedgång i termer av den amerikanska statens nödutryckning för att rädda General Motors och Chrysler våren 2009, men Detroit – en gång i tiden den fjärde största staden i USA – har steg för steg tappat mer än hälften av sin befolkning sedan staden stod på toppen år 1950. En sådan utveckling kan tyckas vara bakvänd eftersom den globala trenden under de senaste decennierna har varit att (ett accelererande antal) människor har flyttat från landsbygden till städer (sedan år 20XX bor mer än hälften av alla människor på jorden i städer). Utvecklingen i Kina under de senaste decennierna är häpnadsväckande; på 20 år, mellan 1985 och 2005, växte Kinas urbana befolkning med nästan 320 miljoner människor och den förväntas växa med ytterligare nästan 300 miljoner människor mellan 2005 och 2025 (Population Division of the Department of Economic and Social Affairs of the United Nations Secretariat, 2009). Detroit är dock inte den enda staden som krymper snarare än växer då detta inte är ett ovanligt öde även för andra, bokstavligen “post-moderna" städer på dekis. De utmaningar som krympande städer för med sig har till exempel upplevts också i östra Tyskland där miljontals människor har flyttat västerut efter landets enande för 20 år sedan.

Detroit är ett exempel på en stad som karaktäriseras av den allmänna nedgången i det amerikanska “rostbältet”. Startskottet för denna utveckling var Interstate Highway Act (1956) som öppnade upp områden utanför städerna för exploatering och som välbeställda stadsbor inte var sena att överge staden för. Därefter har rostbältets industristäder präglats av det faktum att tung industri gradvis har minskat i betydelse och flyttat utomlands. Staden Detroit har utöver detta dessutom ställts inför flera betydande utmaningar så som till exempel rasupplopp år 1967 följt av “white flight” till de omgivande förorterna, en tung börda av hårt drogmissbruk, kriminalitet och våld(15), liksom korruption och inkompetens inom stadens förvaltning under Coleman Young's 20 år långa period som borgmästare (1974-1993). Enligt en artikel i Time Magazine (2009) är nästan varannan vuxen (47%) i Detroit analfabet. Utöver detta är vart femte hus tomt och fastighetspriserna har sjunkit med 80% eller mer under de senaste tre åren. Runt 1/3 av Detroits befolkning och nästan hälften av alla barn lever under fattigdomsgränsen (Temple 2010).

Den sista spiken i kistan (eller åtminstone de senaste spiken) var den ekonomiska krisen 2008-2009 och den nuvarande situationen i Detroit är minst sagt gräslig. Emedan de officiella arbetslöshetssiffrorna för ett år sedan (oktober 2009) “bara” låg på 27% så inkluderar detta inte personer som arbetar deltid (men som vill jobba mer), förtidspensionärer (till exempel offer för nedskärningar i företag), människor som har slutat söka arbete helt och hållet (till exempel återfallshemmafruar) samt de som har beslutat att vidareutbilda sig mer istället för att fåfängt fortsätta söka arbeten som inte finns. Detroits borgmästare Dave Bing medgav och uppskattade i slutet av 2009 att de verkliga arbetslöshetssiffrorna i Detroit låg på närmare 50%(16).

Ett av de mest akuta behoven i en postmodern stad som Detroit är tillgången till hälsosam och prisvärd mat efter det att de stora livsmedelskedjorna har övergett tätbefolkade men utblottade innerstadsområden. Bristen på mataffärer kan utgöra ett stort, och för vissa oöverstigligt problem i en stad som Detroit (nota bene “Motor City”) eftersom majoriteten av befolkningen på grund av bristande ekonomiska resurser numera inte äger någon egen bil (Forsberg 2010). Enligt en rapport om “matöknar” (“food deserts”) från US Department of Agriculture (Ver Ploeg et. al. 2009) så förhåller det sig så att “some consumers are constrained in their ability to access affordable nutritious food because they live far from a supermarket or large grocery store and do not have easy access to transportation“. Så många som 23,5 miljoner amerikaner bor i låginkomstområden och har mer än en kilometer till en stormarknad eller en större livsmedelsbutik - även om “bara” runt hälften (4,1% av den amerikanska befolkningen) av de som bor i ett låginkomstområde också verkligen har låga inkomster. Människor som bor i sådana områden brukar “istället” ha riklig tillgång till snabbmatsrestauranger i sin närmiljö. Vidare tar inte mindre än 39,7 miljoner amerikaner (Reuters, 2010) – mer än 14% av befolkningen – nu emot matkuponger, och det antalet förväntas öka med nästan 10% under 2011. För så många som 6 miljoner amerikaner utgör nu matkuponger i själva verket deras enda “inkomst” (DeParle och Gebeloff 2010).

Just på grund av sådana faktorer (stor arbetslöshet, dålig tillgång till hälsosam och prisvärd mat och uppskattningsvis 40 000 övergivna hus och 4 000 hektar ledig mark) är det intressant att notera att Detroit med sina 875 “urban gardens”(17) har blivit det (postmoderna) urbana jordbrukets inofficiella huvudstad. Enligt en nyligen publicerad artikel (Runk 2010) kan:

Detroit, which revolutionized manufacturing with its auto assembly lines, [...] once again be a model for the world as residents transform vacant, often-blighted land into a source of fresh food. With growing interest in locally raised food [in America] no city seems to have as much potential for urban farming as Detroit, where land is cheap, empty lots are plentiful, and residents are desperate for jobs. The number of community gardens has been growing each year, and bigger, commercial agriculture could be coming as city planners draw up land use rules for farming.”

I den post-moderna, post-industriella stadens hjärta döljer det sig förvånansvärt ofta en trädgård. Kan måhända en ständigt uppkopplad laptop eller smartphone också döljas där? Berättelser om ekonomiska vedermödor som följer i spåren av den senaste ekonomiska recessionen gör ofta gällande att den ekonomiska tillväxten väntar precis runt hörnet – men tänk om den inte gör det? Vad skulle implikationerna vara av att en stor och potentiellt sett växande del av befolkningen skulle bli - eller i Detroits fall – permanent skulle förbli arbetslösa eller undersysselsatta? Hur skulle framtidens informationssamhälle(18) se ut om det i högre utsträckning ska passa även de ekonomiska ramar som står till förfogande för den permanent arbetslöse/undersysselsatte konsumenten?

Fram till denna punkt i texten har jag (förhoppningsvis) redogjort för mer eller mindre “objektiva fakta” som är svåra att bestrida, men från och med nu rör jag mig i riktning mot extrapolationer, förmodanden och brainstorming.



Detroit - en testbädd för framtidens informationssamhälle?

Denna del av artikeln inväntar data från ett ännu oplanerad och ofinansierad studie av dator-behov och -användning hos Detroits fattiga invånare. En möjlighet är att en sådan studie tar avstamp i nedanstående webplatser:

- Detroit Agriculture Network

- The Greening of Detroit
- EarthWorks Urban Farm
- Detroit Black Community Food Security Network

- Detroit Food Policy Council
- SEEDWayne
- Detroit Eastern Market

Trots alla utmaningar som listas i texten ovan finns alltså (en del av) Detroit och dess urbana odlingar på Internet. Trots att ett stort antal fattiga (och hemlösa) personer inte har råd att hålla sig med en bil, så är mobiltelefoner eller till och med bärbara datorer betydligt billigare än vad hus och bilar är och de torde vara inom räckhåll även för de amerikanska städernas fattiga underklass. Om nya datorer är för dyra så skulle även begagnade datorer tjäna de flesta ändamål (surfa på nätet etc.). Med hänsyn tagen till den snabba avskrivningstakten för datorer så borde det dessutom vara möjligt att upprätta program för att donera datorer till fattiga inte bara mellan rikare och fattigare länder utan även inom de länder som är rika.

Fortsättning finns i del 3!

---------------------

Kommentar: Så här långt har jag alltså publicerat två av fyra texter och dessa fyra texter utgör tillsammans en helhet. De första två texterna har försökt skissa på ett (oljetopps-)scenario och belägga att detta scenario är värt att tas på allvar. I de följande två texterna spinner jag loss och fantiserar om implikationerna av det jag har skrivit ovan och i den föregående texten. Mer lekfullt och roligare att läsa, men också mer fantasifullt ("ovetenskapligt") och kontroversiellt.

Den "ännu ej utförda" studien ovan utgör förstås ett visst problem. Mitt argument skulle ju vara så mycket tyngre om jag utifrån egen-insamlade data kunde belägga de trender jag här endast extrapolerar utifrån andra källor. Vad jag hittills har gjort för att fylla denna lucka är att formulera och utlysa ett examensarbete om "ICT use in the post-modern city" på min egen exjobbsblogg och på den nationella exjobbspoolen. Flera intresserade studenter har hört av sig men det har hittills fallerat främst för att det är svårt för en student att förlägga sin datainsamling till utlandet och samtidigt bli färdig i tid, samt för att jag inte kan finansiera de merkostnader som uppstår för den student som vill utföra detta exjobb (främst resa och logi). Dock har det nu hört av sig en mycket intresserad student som i bästa fall under min ledning kommer att utföra detta exjobb i sitt (östeuropeiska) hemland under våren. Jag återkommer (i så fall) till detta senare.

---------------------

Referenser

DeParle, Jason and Gebeloff, Robert (2010). “Living on nothing but food stamps”. The New York Times, Jan 2.

Forsberg, Björn (2010). “Mo(rot)town”. Ordfront magazine, No.1, pp.36-39).

Reuters (2010). “Food-stamp tally nears 40 million, sets record”. Reuters, May 7.

Temple, Julien (2010). “Detroit: The last days”. The Guardian, March 10. Available online at:

Time Magazine (2009). 16 nov 2009 on 47% functionally illiterate in Detroit.

Population Division of the Department of Economic and Social Affairs of the United Nations Secretariat (2008). “World Population Prospects: The 2008 Revision and World Urbanization Prospects: The 2009 Revision”. Available online at:

Ver Ploeg, Michele; Breneman, Vince; Farrigan, Tracey; Hamrick, Karen; Hopkins, David; Kaufman, Phil; Lin, Biing-Hwan; Nord, Mark; Smith, Travis; Williams, Ryan; Kinnison, Kelly; Olander, Carol; Singh, Anita and Tuckermanty, Elizabeth (2009). “Access to affordable and nutritious food – Measuring and understanding food deserts and their consequences: Report to Congress”. U.S. Department of Agriculture, Administrative Publication No. (AP-036).
.

söndag 9 januari 2011

Peak oil computing (del 1)

.
Som jag nämnde förra veckan tänkte jag publicera en serie texter som sammantagna utgör (ett utkast till) en artikel som jag presenterade på en konferens i Danmark tidigare i höstas (”Ubiquitous information in a world of limitations”). Artikeln utgör den första text jag skrivit som tar avstamp i oljetoppen och som är klädd i en akademisk skrud. Titeln är krånglig att översätta så jag hade här tänkt köra med ”datoranvändning i en värld av begräsningar”. Den titeln var dock lite för lång och jag hittar helt enkelt inte något kärnfullt på svenska så det får istället tyvärr bli det engelska ”Peak oil computing” under de närmaste veckorna.

Trots att jag utgår från att 90-95% av de som följer denna blogg skulle kunna läsa texten direkt på engelska har jag ändå valt att översätta den till svenska. Jag har inte för avsikt att publicera den engelska originaltexten på min engelskspråkiga blogg förrän en framtida omarbetad (utökad) version har blivit publicerad ”på riktigt”, i en akademisk tidskrift (och tyvärr kanske inte ens då, beroende på upphovsrättsliga villkor i samband med en eventuell publicering).

Innan texten tar vid tänkte jag förklara kon-texten; för vilket syfte är texten skriven och i vilket sammanhang är den presenterad? Efter sista delen av texten tänkte jag också diskutera planerna för texten framöver.

Bakgrunden är den att jag är en del av Stockholms-noden i ett nordiskt forskarnätverk, ”The culture of ubiquitous information”. I korthet ställer man sig frågan vad som händer när vi alla har tillgång till datorer och information överallt och alltid - nu och i framtiden. Vad gör en sådan förädring med med vårt vardagsliv (vår vardagliga användning av IT), våra samhällen, vår kultur, våra städer och med oss?

I ett möte med Stockholmsnoden i våras spånade vi och det slängdes fram två olika typer av idéer:

- I framtiden och med information överallt och hela tiden kommer allt att bli bättre (en explosion av kreativt skapande och individuell frihet).
- I framtiden och med information överallt och hela tiden kommer allt kommer att bli sämre (teknostress, övervakning etc.).

Jag var missnöjd med diskussionen men kunde först efter mötet sätta fingret på varför. När jag tänkte efter insåg jag att alla deltagare och alla visioner – oberoende av om de såg på framtiden med tillförsikt eller med bävan – tog framtiden för given, och denna framtid var den gamla vanliga; mer tekniskt avancerad och med fler och billigare smartphones, kraftfullare (trådlöst) Internet och så vidare. Frågan jag då ställde mig var; vad händer om det inte blir så? Vad händer om vi är ”på eller nära toppen” nu, och den i nätverket tänkta visionen av framtiden, med mer information överallt omkring oss alltid i slutänden inte kommer att materialiseras?

Utifrån denna enkla tanke (som är svår att upptäcka ens i ögonvrån för de flesta) lusläste jag därefter inbjudan till den första konferensen i forskarnätverket och skrev sedan ihop texten som följer på bara några dagar. Jag har svårt att minnas att jag har varit lika produktiv och haft samma ”flow” någon gång tidigare när jag har suttit och skrivit…


Eftersom det som sagt rör sig om ett utkast skulle jag väldigt mycket uppskatta återkoppling från er läsare på denna och de följande texterna. Att höra vad ni tycker i största allmänhet är förvisso intressant, men ännu mer intressant vore tips och förslag på svagheter i resonemanget eller i framställningen. Även referenser till artiklar i tidskrifter eller (lite mer substantiella) tidningsartiklar välkomnas. Det kan måhända vara så att det inte finns sååå mycket att säga om, eller lägga till, till texten nedan – men desto mer att säga om de texter som följer på denna (där jag tar ut svängarna lite mer)!

Jag måste vidare tillstå att det är en hel del referenser nedan, uppåt 2/3 av alla referenser i hela artikeln hänför sig till artikelns första del (nedan). Syftet med texten nedan är att, för de som inte är bekanta med oljetoppen, så väl som möjligt belägga att den är på riktigt, att den utgör ett (stort) hot, att den borde tas på allvar etc. Samtidigt kan detta inte (till skillnad från andra texter här på bloggen) grundas i att jag personligen råkar tycka detta, utan det måste alltså beläggas med (en massa) referenser (enligt nedan) för att kvalificera sig till de lite finare akademiska salongerna... Till sist har jag tagit bort alla fotnoter (de är lite krångliga att hantera i en blogg) – även om de fick stå kvar för att markera var de fanns i den ursprungliga texten.

----------

Datoranvändning i en värld av begränsningar - del 1

Introduktion

Många av oss tar för givet att framtiden kan extrapoleras utifrån nutiden och det nära förgångna, och att framtiden är en del av en svepande berättelse om expanderande gränser och vetenskapliga framsteg, växande ekonomiskt välstånd och ökat mänskligt välbefinnande. En del går några steg längre och föreslå att vi snart (inom några årtionden) kommer att kolonisera asteroiderna, skapa datorer som är intelligentare än vad vi själva är, ladda ner våra minnen och våra själv till kisel (datorchips) och därigenom leva för evigt, eller kanske istället löpande reparera våra celler och våra kroppar och därigenom leva i tusen år eller längre (Kurzweil 2005, de Gray och Rae 2007, More 2010). Dessa idéer känns spektakulära och främmande för de flesta av oss, men den endast något mindre besynnerliga idén om vetenskapliga och ekonomiska framsteg i små inkrementella steg för evigt – eller åtminstone för en (mycket) lång tid framöver – är å andra sidan en integrerad del av det sällan ifrågasatta grundkonceptet av vad det innebär att leva i ett modernt samhälle. I den här texten väljer jag att kalla denna berättelse (”grand narrative”) för "en värld av möjligheter" och jag kontrasterar den mot en lika storslagen men konkurrerande berättelse, "en värld av begränsningar". En värld av möjligheter är en värld där 3G mobiltelefontjänster (2001) följs av 4G-system (2011-2013) och allestädes närvarande informationstjänster, och sedan av 5G-system (≈ 2020) och ännu mer avancerade tjänster, och förmodligen senare av 6G- och 7G-system. En värld av begränsningar är något helt annat.

Jag kommer här inte att försöka utröna sannolikheten för att den ena eller den andra av dessa två radikalt olika berättelser om framtiden besannas, utan kommer i denna text endast skissa på vad en värld av begränsningar skulle kunna tänkas betyda för framtidens informationssamhälle. Jag vet inget mer om framtiden än någon annan så mycket, om inte det mesta av det jag föreslår nedan, kommer säkert inte att besannas – vilket självklart är fallet för alla andra framtidsvision som tar ut svängarna lite. Syftet med denna text är emellertid inte att förutspå framtiden, utan snarare att ifrågasätta förgivettagna ”sanningar” och öppna upp för nya perspektiv (och kanske också att provocera lite).

En värld av begränsningar

Fler och fler forskare (Catton 1982, Tainter 1990, Jackson 2009), aktivister (Monbiot 2006, McKibben 2007), och aktivist-forskare (Hansen 2009, Lovelock 2010) pekar på trippelkrisen (ekologi, ekonomi, energi) och ser radikalt annorlunda framtider som inte bygger på berättelser om ökade mänskliga resurser, ekonomisk tillväxt och ökat välstånd, utan på begränsningar, och kanske till och med tillbakagång. Dessa berättelser tar istället sin utgångspunkt i en rad olika biofysiska och ekonomiska begränsningar som dessvärre också ömsesidigt kan förstärka varandra (ibland benämnda "perfekta stormar"). Dessa berättelser inkluderar, men begränsas inte till klimatförändringar, ekologiska kriser, föroreningar, överbefolkning, begränsningar i den globala livsmedelsproduktionen och/eller stora prisökningar på livsmedel, brist på fosfater, brist på vatten, överfiske, ekonomisk depression, recession utan ände, social instabilitet och sist men inte minst, peak oil (oljetoppen).

Begränsningar i utrymme tillåter mig inte att här diskutera alla dessa faktorer och hur de förhåller sig till varandra. Om jag istället koncentrerar mig på bara en enda faktor, oljetoppen, går det numera knappast en enda månad utan någon betydelsefull person, organisation eller statligt (inte sällan en militärt - se vidare Munro 2010b) organ varnar för att efterfrågan är på väg att överstiga tillgången, att detta kommer att leda till en energi-prischock, och att detta i sin tur kommer att få allvarliga konsekvenser för ekonomin. Detta händelseförlopp förväntas vanligtvis ske någon gång inom en mycket snar framtid (ofta redan någon gång under perioden 2011-2015). Några av de varningar som har utfärdats bara i år (2010) är:

- Februari
: Brittiska ”UK Industry Taskforce on Peak Oil and Energy Security” – inklusive den välkända entreprenör Sir Richard Branson (Virgin Group) – varnar för brist på olja inom de närmaste fem åren (Industry Taskforce on Peak Oil and Energy Security 2010) och att effekterna ”could be more serious than the credit crunch” (MacAlister 2010a).

- Februari
. The U.S. Joint Forces Command (2010) varnar i sin rapport ”The Joint Operating Environment 2010” för att det nuvarande överskottet av oljeproduktionskapacitet helt kan försvinna till 2010 (MacAlister 2010b). Rapporten hävdare vidare att ”While it is difficult to predict precisely what economic, political, and strategic effects such a shortfall might produce, it surely would reduce the prospects for growth in both the developing and developed worlds. […] At best, it would lead to periods of harsh economic adjustment.”

- Mars: Den vanligtvis mycket konservativa Energimyndigheten i USA (US Department of Energy, DOE(1)) överväger möjligheten att den globala produktionen av flytande bränslen (i huvudsak olja) kommer att börja minska någon gång mellan 2011 och 2015 (Auzanneau 2010(2)).

- Maj. John Hofmeister, pensionerad före detta verkställande direktör för Shells amerikanska verksamhet delar inte övertygelsen om att oljetoppen är nära förestående. Men fastän han är en stark tillskyndare av ”business-as-usual” gav han ett tal vid konferensen ”Offshore Technology” i Houston(3) där han konstaterade att “Given the current trajectory […] within the decade the [United States] faces an unprecedented energy abyss. By 2020, there will be inadequate supplies of liquid fuels and electricity taking the nation toward inevitable gas lines, brown-outs, black-outs and extraordinary high prices” (OTC2010 2010).

- Juni. I ett tal vid Oxford varnade den brittiska regeringens före detta chefsforskare (”chief scientist”) Sir David King(4) för att “any economic recovery would result in increased reliance on imported oil”. Han nöjde sig dock inte med detta utan anklagade “governments around the world of having their "heads in the sand" over the risks associated with their continued dependence on fossil fuels” (Donoghue 2010).

- Juli. I rapporten ”Sustainable energy security: Strategic risks and opportunities for business” (Froggatt och Lahn 2010) varnar försäkringsbolaget Lloyds och Royal Institute of International Affairs för att vi är på väg mot en global oljeförsörjningskris, att den kommer att leda till en prisspik och att denna kommer att få katastrofala konsekvenser för företag som inte har förberett sig för detta (MacAlister 2010c).

- Juli: En läckt rapport från Bundeswehr Transformation Center, Future Analysis Department (2010) kom till allmänhetens kännedom genom Schultz (2010). Rapporten varnar för att det finns en viss sannolikhet att oljetoppen kan inträffa omkring runt 2010 och att den inom 15-30 år kommer att ha “the potential to cause profound disruptions within Germany and other industrialized societies” (Munroe 2010a) samt att detta till och med kan leda till “a total collapse of the markets” (Schultz 2010).

- Augusti: Brittiska Department of Energy och Climate Change (DECC) organiserade en "peak oil workshop" där det brittiska försvarsministeriet, Bank of England och företrädare för näringslivet utvecklade krisplaner för den skull att det det skulle uppkomma brist på energi (”energy shortfall”). DECCs chefsforskare David Mackay har vidare skickat ut förfrågningar till experter om information och råd angående peak oil/oljetoppen. Förfrågningar från allmänheten enligt Freedom of Information Act (FOI) om att få tillgång till policydokument om oljetoppen har mötts med avslag (MacAlister och Badal 2010).

- September. Den amerikanska tankesmedjan Center for a New American Security publicerade rapporten “Fueling the future force: Preparing the Department of Defense for a post-petroleum era” (Parthemore och Nagl 2010). Rapporten uppmanar USAs försvarsdepartement att förbereda en övergång till en post-petroleum-era till år 2040 och specificerar riktlinjer för en sådan övergång.

- Oktober. The Institute for Policy Research & Development (IPRD), en Brittisk oberoende forskningsorganisationer för tvärvetenskapliga studier av säkerhetsfrågor, publicerade en rapport(5) (Ahmed 2010) som varnar för att samverkande mat-, vatten-, energi-, klimat- och ekonomiska kriser kan leda till resurskonflikter under det nästkommande decenniet.

Med hänsyn tagen till ovan förutspådda höjningar av energipriserna och/eller veritabla energikriser, vad skulle då detta betyda för framtidens informationssamhälle? Effekterna av att oljeproduktionen inte skulle lyckas tillfredsställa efterfrågan kan bli katastrofala och vissa ekonomer pekar på den starka historiska korrelationen mellan å ena sidan prisspikar i oljepriset (och minskad efterfrågan på bilar och nya hus (Kilian 2008)) och å andra sidan ekonomiska recessioner (Cortright(6) 2008, Gokhale(7) 2009, Rubin(8) 2009, Hamilton(9) 2009). Ett sådant samband kan innebära att successivt högre energipriser kan skjuta en ekonomisk återhämtning från den senaste lågkonjunkturen framåt på obestämd tid. Med andra ord är det inte osannolikt att slutet på den billiga oljan, och följaktligen också slutet på den billiga energin, kan innebära slutet för ekonomisk tillväxt och kanske också vara ett förebud om en kommande ekonomiska frånväxt(10) av den typ som vi nyligen sett prov på under den globala lågkonjunkturen 2008-2009. Några exempel på konsekvenser utifrån ett trippelkris-perspektiv (ovan) skulle till exempel vara ökande problem för överskuldsatta länder att hantera sin ekonomi (Japan, USA, Storbritannien, Grekland etc.), mindre investeringar i åtgärder som motverkar klimatförändringar och – paradoxalt nog – färre investeringar i alternativa energikällor på grund av bristande tillgång på investeringsmedel(11). Det tar emot att tänka på de effekter som en sådan händelseutveckling skulle ha på fattigare, ibland överbefolkade och mindre stabila(12) stater.

I en framtid av utebliven eller negativ tillväxt kan storskalig tekniska utveckling och ny infrastruktur tvingas bli skjuten på framtiden – på obestämd tid. Ett aktuellt exempel är det gemensamma (EU, USA, Ryssland, Sydkorea, Japan, Kina och Indien) samarbetet kring att bygga den experimentella fusionsreaktorn ITER(13). Trots att arbetet med att bygga reaktorn knappt har påbörjats har de uppskattade kostnaderna på ett decennium växt från 6 000 miljoner euro till (för närvarande) nästan tre gånger så mycket, 16 000 miljoner euro (EurActiv 2010). Det var meningen att reaktorn skulle byggas under en period på tio år med början år 2011, men i kölvattnet av den globala ekonomiska krisen ser finansieringen nu osäker ut. Förslaget att slussa pengar från andra forskningsområden till ITER blev av förståeliga skäl sågat längs fotknölarna av forskare från dessa konkurrerande områden (Nature 2010). På motsvarande sätt kan utbyggnaden och införandet av ny teknisk infrastruktur inom IT- och telekom-området (t.ex. lanseringen av 4G och 5G-nät) komma att försenas (och sedan försenas igen och sedan igen) om inte ekonomin och tillväxten tar fart igen. Under sådana förhållanden kan det hända att skuldtyngda operatörer som är överinvesterade och som tagit ut framtida ekonomisk tillväxt i förskott också kommer att ha problem med att underhålla och vidmakthållande den nuvarande IT-infrastrukturen och de nuvarande tjänsterna. Detta leder oss tillbaka till huvudfrågan som denna text berör; hur skulle framtidens IT-användning se ut i en tillväxt-utmanad värld?

Mitt förslag är att inspiration och idéer om hur framtidens informationssamhälle kan komma att se ut faktiskt redan idag kan återfinnas på platser som har upplevt en frånvaro av, eller en negativ tillväxt under de senaste decennierna. Ännu en gång vänder vi oss mot USA för att få inspiration från ett ledande land där modeller av morgondagens samhälle existerar redan idag. Vad händer om ”framtiden informationssamhälle” redan är här och det heter ... Detroit?

Läs fortsättningen i del 2!


Referenser

Ahmed, Nafeez Mosaddeq (2010). “A user’s guide to the crisis of civilization: And how to save it”. London: Pluto Press.

Auzanneau, Matthieu (2010). “Washington considers a decline of world oil production as of 2011”. Le Monde, March 25.

Bundeswehr Transformation Center (2010). “Peak oil: Sicherheitspolitische implikationen knapper ressourcen” [“Peak oil: Implications of resource scarcity on security”].

Catton, William (1982). “Overshoot: The ecological basis of revolutionary change”. University of Illinois Press.

Cortright, Joe (2008). “Driven to the brink: How the gas price spike popped the housing bubble and devalued the suburbs”. CEOs for cities, Chicago, Illinois.

de Grey, Aubrey and Rae, Michael (2007). “Ending aging: The rejuvenation breakthroughs that could reverse human aging in our lifetime”. New York: St. Martin’s Press.

Donoghue, Andrew (2010). “Former Chief Scientist lends voice to “Peak Oil” warnings”. BusinessGreen.com, June 10.

EurActiv (2010). “Funding crisis for nuclear fusion project ITER”. EurActiv, June 10.

Froggatt, Anthony and Lahn, Glada (2010). “Sustainable energy security: Strategic risks and opportunities for buissness”. Chatham House-Lloyds white paper.

Gokhale, Jagadeesh (2009). “Finanacial crisis and public policy”. Cato Institute, Washington D.C.

Hamilton, James (2009). “Causes and consequences of the oil shock of 2007-2008”. Brookings Papers on Economic Activity.

Hansen, James (2009). “Storms of my grandchildren: The truth about the coming climate catastrophe and our last chance to save humanity”. Bloomsbury Press.

Industry Taskforce on Peak Oil and Energy Security (2010), “The oil crunch: A wake-up call for the UK economy”.

Jackson, Tim (2009). “Prosperity without growth: Economics for a finite planet”. Earthscan Publications.

Kilian, Lutz (2008). “The economic effects of energy price shocks”. Journal of Economic Literature, Vol.46, No.4, pp. 871-909. Pre-publication version available online.

Kurzweil, Raymond (2005). “The singularity is near: When humans transcend biology”. Viking.

Lovelock, James (2010). “The vanishing face of Gaia: A final warning”. Basic Books.

Macalister, Terry (2010a). “Branson warns that oil crunch is coming within five years”. The Guardian, February 7.

Macalister, Terry (2010b). “US military warns oil output may dip causing massive shortages by 2015”. The Guardian, April 11.

Macalister, Terry (2010c). “Lloyd’s adds its voice to dire ‘peak oil’ warnings”. The Guardian, July 11.

Macalister, Terry and Badal, Lionel (2010). “Peak oil alarm revealed by secret official talks”. The Guardian, August 22.

McKibben, Bill (2007). “Deep economy: The wealth of communities and the durable future”. New York: Henry Holt & Company.

Monbiot, George (2006). “Heat: How to stop the planet burning”. Allen Lane.

More, Max (2010). “The extropist manifesto”.

Munroe, Rick (2010a). “Review: Putting the Bundeswehr report in context”. Energy Bulletin, September 28.

Munro, Rick (2010b). “Energy security: An annotated military/security bibliography (2010 update)”. Energy Bulletin, September 28.

Nature (2010). “Fusion funding slammed in European Parliament”. Nature.com, September 16.

OTC2010 (2010). “Straight talk from an insider”. The Official 2010 Offshore Technology Conference newspaper (published by World Oil Magazine).

Parthemore, Christine and Nagl, John (2010). “Fueling the future force: Preparing the Department of Defense for a post-petroleum era”. Center for a New American Security.

Rubin, Jeff (2009). “Why your world is about to get a whole lot smaller: Oil and the end of globalization”. New York: Random House.

Schultz, Stefan (2010). “Military study warns of a potentially drastic oil crisis”. Der Spiegel, September 1.

Tainter, Joseph (1990). “The collapse of complex societies”. Cambridge: Cambridge University Press.

Time Magazine (2009). 16 nov 2009 on 47% functionally illiterate in Detroit.

U.S. Joint Forces Command (2010). “The Joint Operating Environment 2010”.
.

lördag 1 januari 2011

Ut ur garderoben

.

Det har varit ett dåligt år för bloggen. Åtminstone i termer av regelbundenhet och volym. År 2010 har jag bara publicerat 25 texter till skillnad från 2009 då jag lyckades klämma ur mig över 50 texter. Detta till trots hade jag nästan 25% fler besökare 2010 än 2009. Sedan jag startade bloggen i augusti 2008 har antalet unika besökare fördelat sig enligt följande; 2008 - 3%, 2009 - 43.5% och 2010 - 53.5%.

Eftersom varje text tar en hel del tid i anspråk för sin tillblivelse är det som heltidsarbetande småbarnsförälder ibland svårt att få ihop ambition och vilja med den konkreta, tidsknappa verkligheten. Jag uppskattar att varje text tar uppåt 10 timmar i anspråk att skriva (inklusive research och inläsning på ämnet). Och då har jag inte inkluderat den tid det tar att läsa en bok – till skillnad från att skriva om den på bloggen, och inte heller den tid jag lägger på att löpande inhämta ”allmän” (men olje-relaterad) information som inte kan hänföras till ett specifikt blogginlägg som är under tillblivelse för tillfället.

Dilemmat är förstås att skivandet är en hobby, en fritidssysselsättning, och som sådan konkurrerar den med allt annat man kan tänkas göra på sin fritid – inklusive att leka med sina barn eller kanske se att avsnitt av ”Bonde söker fru” med sin fru ;-)

Fast det är värre än så. Under hela hösten, men speciellt från mitten av oktober till mitten av december, har jag haft så fruktansvärt mycket arbete att även fritiden har blivit ”koloniserad” av jobb. Under denna period har obetalda hobbies – som att skriva denna blogg –blivit utpressade ur schemat. Den för mig glädjande nyheten är att mitt arbete under det senaste året, och speciellt under hösten, har börjat ta en delvis ny inriktning som mer och mer börjar sammanfalla med mitt ”fritidsintresse” – det vill säga sådant jag skriver om här i denna blogg. Fast det paradoxala är att ju mer spännande mitt jobb har blivit, och ju mer det ser ut som att jag kan börja ägna mig åt Livet efter oljan-relaterade arbetsuppgifter, desto mindre tid har jag haft att ägna åt bloggen… Faktum är att relationen mellan mitt arbete och bloggen i flera år (2008-2009) sett ut så här:


Eftersom jag villigt erkänner att jag har haft doomeristiska tankar sedan jag snubblade över oljetoppen för tre år sedan har jobbet periodvis känts ganska meningslöst under dessa år. Då har jag istället lagt min energi på att läsa relativt kopiösa mängder oljetoppsrelaterad litteratur och sedan tänka, systematisera och här skriva om det som är källan till min frustration över sakernas och världens tillstånd. Jag måste vidare erkänna att det ibland har skett på bekostnad av jobbet, som i sammanhanget har känts relativt meningslöst. Någon närmare koppling mellan å ena sidan jobbet som universitetslärare (och, vid högtidliga tillfällen, forskare) och å andra sidan visioner av en framtid på dekis har länge känts avlägsna.

Men, liksom ”naturen avskyr en dammsugare” (”nature abhors a vacuum”) ligger det i sakernas tillstånd att över tiden överbrygga sådana klyftor. Ibland går det och ibland går det inte (att leva med ”kognitiv dissonans” - eller personlighetsklyvning - är ett exempel på när det inte går). Som forskare och universitetslärare har jag dock privilegiet att kunna forma mina egna arbetsuppgifter. Jag behöver alltså inte söka ett nytt jobb för att byta jobb utan kan själv, över tiden, lyfta mig själv i håret och omforma mina egna arbetsuppgifter. Det går inte nödvändigtvis i en handvändning och känns ofta mer som att vända på en oljetanker, men över tiden har jag ändå även professionellt lyckats närma mig frågor som för mig är ödesfrågor både för oss i Sverige och för hela mänskligheten.

Andra frågor som jag en gång i tiden tyckte var oerhört viktiga och spännande känns nuförtiden totalt irrelevanta, för att inte säga helt meningslösa. En sådan fråga är (jag skojar inte) hur nästa generations spelkonsoler (bortom Nintendo Wii, Microsoft Xbox 360 och Sony Playstation 3) kommer att se ut och fungera. Jag antar att svaret på den frågan delvis besvarats under hösten när Nintendos rörelsekänsliga handkontroller fått konkurrens när Microsoft och Sony har lanserat Kinect respektive Playstation Move, men jag har bara i ögonvrån noterat dessa ”revolutionerande” nyheter med förstrött intresse.

Ärligt talat, vem bryr sig om exakt på vilket sätt vi kommer att apa oss framför TVn samtidigt som 200 år av industrialisering, teknisk utveckling, urbanisering, globalisering och, för vår del i väst, välstånd – inom de närmaste decenniet eller två kommer att klinga av för att sedan byta riktning? (Förhoppningsvis kommer dessa förändringar att ske under relativt ordnade eller möjligtvis delvis kaotiska former – vilket i vilket fall är att föredra framför en, eller en serie, kollapser...)


I takt med att de två sfärerna som tidigare har känts väsensskilda har börjat närma sig varandra (se bild ovan), har också arbetet börjat kännas mer och mer meningsfullt och engagerande efter en svacka på några år. Detta närmande har bestått av tankar och idéer som såtts (och som delvis kan spåras till bloggen) långsamt har börjat gro. Långsamheten i tillväxtförloppet till trots ser det nu ut som frukten av detta arbete börjar mogna, även om det är för tidigt för att sia om skördens eventuella utseende och storlek. Men där jag tidigare inte såg några kopplingar alls mellan å ena sidan oljetoppen och å andra sidan dator- och medieteknikens senaste landvinningar har jag under de senaste året långsamt börjat se fler och fler.

Nå, kanske finns det inte så många kopplingar just till teknikens landvinningar, men det kan finnas desto fler kopplingar mellan till exempel vår (just din och min) vardagliga, prosaiska användning av teknik och det arbete som försiggår (ditt och mitt) med att materiellt, mentalt och fysiskt förbereda oss inför oljetoppens konsekvenser. ”Gräv där du står” heter det. Det kan alltså hända att jag en dag kommer att sträcka ut handen och be om att få ”beforska” just exakt dig. (Att beforska sig själv är dock en dålig idé som blev diskrediterad redan på 1800-talet när ”forskningsmetoden” introspektion sågades vid fotknölarna.)

Kanske kan man få insikter om framtiden redan idag inte genom att fördjupa sig i vad som försiggår i olika forskningslabb, utan genom att fördjupa sig i en studie om hemlösas bloggande i USA? (Denna studie har faktiskt blivit gjord, jag kanske återkommer till den senare.)

Ni som läser denna blogg befinner er förstås på olika stadier i ert oljetoppsmedvetande och i er ”utveckling”. En del snubblade över bloggen för fem minuter sedan efter att ha gjort en Google-sökning på någon oljetopps-relevant term. Andra läser varje text och har så gjort i åratal. En del är aktiva i olika organisationer och rörelser som vill förändra samhället, andra går kurser, odlar sina intressen och lär sig nya färdigheter. En del odlar i bokstavlig, snarare än i metaforisk bemärkelse emedan många andra gör ingenting alls (ännu). Många håller ”bara” på att läsa in sig, andra skriver själva på sina bloggar eller professionellt (som journalister). Somliga känner storstadens puls dagligen (som jag under den dagliga tunnelbanependligen eller Flute på sina cykelturer i Stockholms omnejder), andra bor i lite mindre städer (som Östgötska Ylven) och några bor ”på landet” (Cornucopia). Jag tror dock att det egentligen är väldigt få förunnat att kunna få betalt för att ägna sig åt jobba med oljetoppen (eller för den delen något annat som de verkligen brinner för), men jag börjar till min stora tillfredsställelse alltså närma mig denna skara.

Mitt eget arbete på Kungliga Tekniska Högskolan består förstås till stor del av vardagligt tråk – administrativt arbete och en drös med andra prosaiska arbetsuppgifter som bara måste göras, och helst igår. Men det andhål som skapas av att en skärv av arbetstiden kan ägnas åt oljetoppen är befriande – en frisk fläkt i den ibland dammiga och överadministrerade vardagen som är varje universitetslärares lott.

När jag för 10 år sedan lade fram min doktorsavhandling hette den ”Code begets community: On social and technical aspects of managing a virtual community”. Då fick jag strategiskt positionera (”sälja in”) min avhandling som en avhandling om en specifik virtuell gemenskap som händelsevis också råkade vara ett dator-/onlinespel.

Några år senare, när jag efter ett gästspel i näringslivet återvände till akademin, hade datorspel som område börjat tilldra sig den akademiska världens intresse. Man började organisera forskningskonferenser som bringade samman forskare från olika akademiska discipliner och som med olika utgångspunkter och med olika perspektiv var intresserade av datorspel (se t.ex. datorspelsforskningsparaplyorganisationen DiGRA). När jag i detta sammanhang skulle presentera min avhandling gjorde jag en strategisk omformulering och presenterade den i termer av att jag hade skrivit min avhandling om ett specifikt (online-)datorspel som händelsevis också råkade vara en virtuell gemenskap.

För att kunna beforska oljetopps-relaterade frågeställningar måste man på motsvarande sätt hitta vägar till att strategiskt omformulera dessa frågor på lämpligt sätt. Som jag ser det är det idag svårt – kanske omöjligt – att skriva en ansökan om forskningmedel som man hänger upp på ett resonemang om att oljetoppen är (relativt) nära förestående. Att strategiskt omformulera oljetoppen – och dess konsekvenser – är ett pågående arbete som jag jobbar (kämpar) med. Jag har inte hittat någon färdig mall eller lösning ännu, men det nya är ändå att jag under året har lyckades hitta sätt att börja utforska och bända upp den port som (för mig) tidigare skiljt dessa världar åt. Eftersom jag känner att porten nu står på glänt börjar som sagt arbete (datorkultur, Internet, sociala medier, onlinespel etc.) och fritid (oljetoppen, hållbarhet, energi, Livet efter oljan) att flyta ihop och ser numera ut enligt nedan:


En följd av denna överlappning är att det blir svårare och svårare att hålla isär de båda sfärerna, och med denna bloggpost öppnar jag mer explicit upp för kopplingar dem emellan. Jag kommer att steg för steg de-anonymisera denna blogg i år och göra kopplingen till min professionella blogg tydligare. Min professionella blogg startade jag under hösten och målsättningen är att skriva ett inlägg i veckan där. Till skillnad från denna blogg är det betydligt mindre arbetsamt att skriva dessa inlägg eftersom de vanligtvis är kortare, men framför allt för att de vanligtvis utgår från något konkret som har hänt under den gångna arbetsveckan. Ett sådant inlägg går att skriva ihop på någon timma – till skillnad från de betydligt mer arbetskrävande texter som jag skriver till denna blogg.

Förutom min professionella blogg har jag även en annan blogg där min målsättningen är att publicera något eller några inlägg varje kvartal och där varje text utgör ett uppslag (förslag) till ett examamensarbete (vissa av dem är oljetoppsrelaterade, se vidare nedan).

Det mesta som finns publicerat på min professionella blogg är troligtvis av begränsat intresse för er som läser denna blogg, men en del kan ändå vara intressant. Speciellt för denna texts skull har jag precis publicerat ett inlägg på min professionella blogg som handlar om ”Media Technology and Sustainability”, ett temaområde som under min ledning håller på att startas upp på min avdelning. Ännu så länge har det inte hänt så mycket, men man kan väl säga att det finns en handfull personer som är intresserade av att verka inom området, att vi har en massa idéer om vad vi vill göra på kort (nästa temin) och medellång sikt (närmaste åren) och att vi håller på att snickra på en avsiktsförklaring. Jag kommer att återkomma till detta ämne på den andra bloggen under våren och kommer kanske att hänvisa till det här ifall jag tycker att det är relevant. Saker som jag redan skrivit om i mina professionella bloggar och som kan vara av intresse för er som läser denna blogg är till exempel:

Ett exjobbsförslag om att designa en parallell valuta, en koldioxidvaluta. Detta exjobbsförslag är sprunget ur min läsning av David Jonstads bok ”Vår beskärda del” som jag skrev om för ett år sedan här.

- Ett exjobbsförslag om IT-användning i industristäder ”på dekis”. Jag återkommer till detta ämne redan i de nästföljande blogginläggen.

- Ett exjobbsförslag om Omställningsrörelsens (e.g. den svenska delen av Transition Town-rörelsens) användning av IT och sociala medier.

- Ett exjobbsförslag om energi, IT och design.

- Ett exjobbsförlsag om att kartlägga den svenska "gröna" bloggosfären (till vilken jag räknar denna blogg).

- En kort text (med länkar) om en konferens jag var på tidigare i höst, ”Engineering Education for Sustainable Development” (EESD). Där samlades lärare från hela världen (fast i praktiken främst från Europa) för att diskutera och utbyta erfarenheter om hur man kan få in hållbarhet i ingenjörsutbildningarna (främst grundade i dessa eldsjälars egna erfarenheter).

- En text om idéerna bakom vagga-till-vagga-konceptet (cradle-to-cradle) som jag läste om inför en föreläsning jag lyssnade på om detta ämne.

- En text om utbildnings- och sällskapsspelet "CarbonOpoly" som jag speltestade i november.

- En text om ett föredrag jag höll för gymnasieungdomar på Vetenskapens hus ("Blir världen bättre eller sämre? Om framtidens utmaningar") i november.

- En text om det 24-timmarsinternat jag var på med KTHs ”Center for Sustainable Communications” (CESC) i november.

För närvarande håller fyra personer på att göra examensarbeten inom tre av de fem föreslagna områden ovan, och ett till är på gång att (förhoppningsvis) starta i januari. Allt detta kan framöver generera texter antingen här eller på min professionella blogg (eller bådadera).


Jag tänkte fira det faktum att jag i år - i och med detta inlägg - har valt att ”komma ut ur garderoben”. Under de följande veckorna kommer jag att stycka upp och publicera den första (semi-)akademiska text jag skrivit som tar sin utgångspunkt i oljetoppen. Egentligen är status för texten fortfarande ett utkast (”draft”), men den känns ganska färdig och ”polerad” även i dess nuvarande form. Texten heter ”Ubiquitous information in a world of limitations” (ungefär ”Allstädes närvarande information i en värld av begränsningar”). En värld av begränsningar ”råkar” till namnet ligga väldigt nära den sista text jag skrev innan det nya decenniet tog vid för ett år sedan, "Om begränsningar", och detta är alltså ett konkret exempel på hur tankar jag utvecklat här på bloggen nu börjat göra avtryck i min akademiska produktion. Som en liten aptitretare delar jag här med mig av den korta sammanfattningen (”abstract”) jag skrev ihop innan själv texten hade blivit skriven (för att ”sälja in” texten och för att få presentera den på en konferens):

"Many of us take for granted that the future can be extrapolated from the present and the recent past, and be based on a narrative of expanding borders and scientific progress. A growing number of scientists (and activists) however point at the triple crisis (ecology, economy, energy) and imagine radically different futures based on narratives of limitations and perhaps even decline (ecological crises, climate change, water scarcity, peak oil, recession without end or jobless growth, social instability etc.).


So what if 3G (2001) mobile phone services are not followed by 4G systems (2011-2013) and 5G systems (≈2020)? What if “the future of ubiquitous information” is already here, and it’s name is… Detroit? Detroit, also know as “Motor City,” has fallen on hard times in tandem with the decline of the “big three” American automakers, and has lost half its population since 1950.


If we posit a scenario where economic growth will be slow to return (or absent), and unemployment will continue to be high, the future use of computing will for a gradually larger segment of the population consist of inexpensive portable computing equipment (laptop/notebook computers, smart or not-so-smart cell phones) and wireless internet access. Once again we have to look for inspiration from the United States of America as this model (products and services for the permanently unemployed consumer) is being pioneered already today in declining cities such as Detroit, and elsewhere."


Det börjar bli dags att avsluta årets första text och jag gör det med en kort reflektion. När jag startade denna blogg för 2.5 år sedan tyckte jag att avståndet mellan bloggens innehåll och mitt arbete var mycket stort. Jag tyckte också att en del av det jag skrev om här eventuellt skulle kunna ses som extremt i mina kollegors ögon. Det tror jag i och för sig fortfarande, men efter att ha bearbetat dem i några år är innehållet i denna blogg inte nödvändigtvis så himla överraskande för många av dem - om de över huvud taget har något intresse och tid att läsa något här (vilket i sig är mycket tveksamt). Jag fick nog också en liten tankeställare när jag på CESC-internatet (ovan) träffade på en nyantagen doktorand från en helt annan avdelning på KTH som visserligen inte regelbundet läste, men som ändå hade ”hört talas om” Livet efter oljan. Att komma ut ur garderoben kan ju också ha positiva effekter som uppväger eventuella negativa effekter (eller eventuellt inbillade negativa effekter).

Men, när jag under åren har skrivit har jag ändå uttryckt mig helt fritt i vetskapen om att jag dolt mig bakom en slöja av anonymitet. (Något som jag för övrigt fortfarande finner överraskande är att det har gått att göra det - att de som vet vem jag är har respekterat min anonymitet och inte "avslöjat" mig i bloggens kommentarsfält.) I vilket fall kan det hända att jag skulle ha formulerat en del saker annorlunda om jag inte hade varit anonym, eller om jag från början eller senare hade vetat att jag skulle frångå anonymiteten vid ett senare tillfälle.

Det är svårt att spekulera om eller hur detta hade gjort skillnad vad beträffar val av ämnen, tillspetsade åsikter eller formuleringar etc. Det är inte något som jag direkt kommer att förlora sömn över, det som redan står får stå kvar – jag orkar definitivt inte läsa igenom de 113 lååånga blogginläggen jag skrivit bara för att i efterhand se om jag (fortfarande) kan stå för innehållet. Däremot undrar jag lite över hur frånvaron av anonymitet kommer att förändra eller påverka bloggen framöver… Men hur skulle man kunna veta något om det innan man har prövat? Nä, det är bara att kasta sig ut i det okända; tuta och köra och se var man hamnar.

Gott nytt år!

Oj, det lät lite väl käckt. Inte riktigt i linje med bloggens linje. Jag gör ett nytt försök:

Gott nytt år! Låt oss hoppas att festen fortsätter i åtminstone ett år till och att det alla varningstecken till trots inte går åt h**v**e i år heller!
.