tag:blogger.com,1999:blog-73816244193618571442024-03-18T20:32:44.597+01:00Livet efter oljanOlja är en ändlig resurs. Den kommer att ta slut en dag. Kanske förr snarare än senare. Förbered dig idag genom att reflektera över imorgon. Läs gärna <a href="http://efteroljan.blogspot.com/2008/08/vlkommen-till-ett-liv-efter-oljan.html">detta</a> och <a href="http://efteroljan.blogspot.com/2008/08/kontroversen-kring-peak-oil.html"> detta</a> för att komma på banan. - efteroljan snabel-a gmail.comUnknownnoreply@blogger.comBlogger149125tag:blogger.com,1999:blog-7381624419361857144.post-50814398370094668652014-08-06T14:45:00.000+02:002014-08-06T14:45:15.101+02:00Bokslut 2014 - första halvåret.<br />
I princip den enda aktiviteten på bloggen för närvarande är
att jag en gång i halvåret går igenom och hänvisar till relevanta texter
jag skriver <a href="http://danielpargman.blogspot.com/">på min akademiska blogg</a>.
En hel del av det jag skriver där överlappar med de ämnen jag tidigare
har
skrivit om på denna blogg (hållbarhet, peak oil, resursutmaningar etc.).
Det kan hända att det blir ännu mer överlappningar framöver för under
det kommande läsåret (2014-2015) kommer jag att lägga 50% av min
arbetstid i två olika forskningsprojet som är relaterade till hållbarhet
och energi.<br />
<br />
För ett halvår sedan <a href="http://efteroljan.blogspot.com/2014/01/bokslut-2013-andra-halvaret.html">sammanfattade jag andra halvan av 2013</a>
och i detta blogginlätt sammanfattar jag det som har hänt och det som
jag har skrivit om sedan nyår. Nedan följer alltså en
sammanställning av första halvåret 2014 med korta hänvisningar och
länkar.<br />
<br />
<b><br /></b>
<b>Artiklar och texter</b><br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.com/2014/01/usability-as-threat-to-sustainable.html">Usability as a threat to a sustainable future</a> (jan). Ett kortare bidrag ("position paper") till en workshop om "hållbar människo-datorinteraktion"<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.com/2014/02/ict-for-sustainability-ict4s-2039-my.html">My submissions to ICT for Sustainability (ICT4S) 2029</a> (feb). Jag bidrog med fyra scenarier till en framtidsinriktad artikel som handlar om framtiden.<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.com/2014/03/green-websites-for-next-generation.html">Green websites for next generation sceens</a> (mars). Ett bidrag till konferensen ICT for Sustainability (ICT4S).<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.com/2014/03/making-sustainability-relevant-in.html">Making sustainability relevant in higher education</a> (mars). Ytterligare ett bidrag till konferensen ICT for Sustainability (ICT4S).<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.com/2014/03/in-2029-we-will.html">In 2029, we will</a> (mars). Ytterligare ett bidrag till konferensen ICT for Sustainability (ICT4S). Fortsättningen på texten om ICT4S 2029 ovan.<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.com/2014/04/rethinking-sustainability-in-computing.html">Rethinking sustainability in computing</a> (april). Mitt bidrag till konferensen NordiCHI. Utmanar många som säger sig hålla på med datorer och hållbarhet.<br />
<br />
<b> </b><br />
<b>Konferenser, workshops, seminarier:</b><br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.com/2014/02/i-met-joseph-tainter.html">I met Joseph Tainter!</a> (feb). Om Joseph Tainters besök och föredrag vid UC Irvine En hjälte!<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.com/2014/02/networking-in-long-emergency.html">Networking in the Long Emergency</a> (feb). Om Barath Raghavans föredrag och besök. En till hjälte!<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2014/05/is-there-european-strand-of-sustainable.html">Is there a European strand of Sustainable HCI?</a> (maj). Vi lämnade in ett förslag om en heldagsworkshop om hållbarhet till konferensen NordiCHI (Helsingfors, oktober)<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2014/05/sustainable-hci-workshop.html">What have we learned? A Sustainable HCI workshop</a> (maj). Min "rapport" från en heldagsworkshop om hållbarhet och människa-dator interatktion.<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2014/05/impressions-from-2013-chi-conference.html">Impressions from the 2014 HCI conference</a> (maj). Mina intryck från konferensen CHI - delvis ur ett hållbarhetsperspektiv.<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2014/05/i-met-richard-heinberg.html">I visited San Francisco and met up with Richard Heinberg!</a> (maj). Jag träffade Richard Heinberg och skrev ett blogginlägg om det!<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2014/06/peak-computing.html">Peak Computing</a> (juni). Jag höll ett föredrag för mina kollegor vid UC Irvine.<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2014/06/workshop-sustainable-hci-ict4s.html">Worshop: Sustaiable HCI + ICT for Sustainability = ?</a> (juni). Ännu ett worshop-förslag som vi lämnade in, denna gång till ICT4S-konferenesen (Stockholm, augusti).<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2014/06/our-nordichi-workshop-is-on.html">Our NordiCHI workshop is ON!</a> (juni). Vi fick vår workshop godkänd - här är vår "call for papers" (inbjudan till att skriva ihop bidrag).<br />
<br />
<b>Forskningsprojekt:</b><br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.com/2014/04/the-future-of-work.html">The future of work</a>
(april). En rapport jag skrev inom forskningsprojektet "Scenarios and
impacts of the information society" (projektet har en
hållbarhetsinriktning).<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2014/06/the-past-25-years-of-future.html">The past 25 years of the future</a>
(juni). Om ett mindre sidoprojekt som jag är med i och som inventerar
framtidsvisioner och analyserar dem ur ett hållbarhetsperspektiv.<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2014/06/ict-use-in-post-modern-city.html">ICT use in the post-modern city</a> (juni). Om två exjobb som jag har handlett och som handlar om fattiga och deras dator- och ICT-behov<br />
<br />
<b>Livet efter oljan-relaterade böcker och artiklar jag läst:</b><br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.com/2014/01/books-ive-read-2013.html">Books I've read 2013</a> (jan) är en sammanfattning av alla akademiska böcker jag läste under det föregående året. Många handlar om hållbarhet.<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.com/2014/03/books-ive-read-not-so-recently.html">Books I've read (not so recently)</a> (mars). En sammanfattning av böcker som handlar om arbete och som delvis är relevanta för denna blogg; Ingelstams "<i>Ekonomi för en ny tid</i>", Andersson och Sylwans "<i>Framtidens arbete och liv</i>" och Morettis "<i>The new geography of jobs</i>".<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.com/2014/03/books-ive-read-recently_19.html">Books I've read recently</a> (mars). Fler böcker som handlar om arbete och som delvis är relevanta för denna blogg; Jones "<i>Chavs</i>", Standings "<i>The precariat</i>" och Gorz "<i>Vägen till paradiset</i>".<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.com/2014/03/articles-ive-read-april-last-year.html">Articles I've read (April last year)</a> (mars). En sammanfattning av företrädesvis vetenskapliga artiklar jag
läst (det mesta är relaterat till hållbarhet).<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.com/2014/04/books-ive-read-recently-nov.html">Books I've read recently (Nov)</a> (april). Fler böcker om arbete; Föreningen Arbetarskrivares "<i>Kneg</i>", Bernhardtz "<i>Skitliv</i>", Rosas "<i>Den osynliga handen</i>" och Paulsens "<i>Arbetssamhället</i>".<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2014/05/books-ive-read-lately-dec.html">Books I've read lately (Dec)</a> (maj). Fler böcker om arbete; Sannes "<i>Keynes barnbarn</i>" och Sideas "<i>Skräck och avsky i Euroland</i>".<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2014/05/articles-ive-read-june-last-year.html">Articles I've read (June last year)</a> (maj). Fler artiklar (det mesta handlar om hållbarhet i en eller annan form)<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2014/06/books-ive-read-lately-six-months-ago.html">Books I've read lately (six months ago)</a> (juni). För bloggen mycket relevanta böcker; Hayes "<i>Radical Homemakers</i>", Schors "<i>True wealth</i>" och Botsman & Rogers "<i>What is mine is yours</i>"<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2014/06/articles-ive-read-feb.html">Articles I've read (Feb)</a> (juni). Ännu fler akademiska artiklar som jag läst varav de flesta handlar om hållbarhet.<br />
<br />
<b>Vanor och beteenden</b><br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.com/2014/01/on-monetary-intensity-of-media.html">On the monetary intensity of media consumption</a>
(jan). Om kostader/tidsenhet för olika typer av mediekonsumtion. Kan
delsvis sägas handla om social och beteendemässig hållbarhet.<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.com/2014/02/slow-journalism-and-delayed.html">Slow Journalism and the Delayed Gratification magazine</a> (feb). The "Slow movement" som social och beteendemässig hållbarhet?<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2014/06/thank-you-garmin-siri.html">Thank you, Garmin & Siri</a> (juni). En lite otippad koppling mellan geografiska tjänster och social/ekologisk hållbarhet. <br />
<br />
<b>Övrigt</b><br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.com/2014/01/follow-up-autumn-2014.html">Follow-up (autumn 2013)</a>
(jan). En uppföljning av saker jag skrev om på bloggen under hösten.
Ungefär hälften har att göra med hållbarhetsrelaterade projekt.<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2014/06/kth-sustainability-council-kth-s.html">KTH Sustainability Council (KTH-S)</a> (juni). Jag har blivit invald i KTH-S men vet inte så mycket mer ännu. <br />
.Unknownnoreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-7381624419361857144.post-20499185693826905982014-06-01T14:40:00.001+02:002014-06-01T14:40:04.559+02:00Jag träffade Richard Heinberg!.<br />
<a href="http://efteroljan.blogspot.com/2014/05/jag-och-richard-heinberg.html">I min föregående bloggpost</a>,
från mitten av maj, skrev jag att jag skulle möte Richard Heinberg. Nu
är maj månad till ända och jag har mött Heinberg. Jag skrev en kort text
om detta (på engelska) på min akademiska blogg: <a href="http://danielpargman.blogspot.com/2014/05/i-met-richard-heinberg.html">I met Richard Heinberg!</a><br />
.Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7381624419361857144.post-89754106430833963562014-05-14T08:26:00.000+02:002014-05-17T12:04:38.964+02:00Jag och Richard Heinberg.<br />
De som följer den blogg jag skriver löpande på - <a href="http://danielpargman.blogspot.com/">min akademiska blogg</a> - vet att <a href="http://danielpargman.blogspot.com/2013/11/uc-irvine-next.html">jag är vid UC Irvine</a> i USA i ett halvår för att jobba tillsammans med gänget som skrev en artikel om "Collapse informatics" (<a href="http://www.ics.uci.edu/~wmt/pubs/CHI2012_Collapse.pdf">pdf här</a>) för två år sedan. Samma personer har sedan dess startat upp The Center for Research in Sustainability, Collapse-Preparedness and Information Technology (<a href="http://riscit.ics.uci.edu/">RiSCIT</a>) och jag är alltså här för att lära känna dem lite bättre. Det har hänt en hel del här i USA (se den andra bloggen) och fortfarande återstår två av vår sex månader långa USA-vistelse.<br />
<br />
I slutet av nästa vecka ska jag åka upp till San Fransisco (jag bor ca en timme söder om Los Angeles) för att träffa <a href="http://danielpargman.blogspot.com/2014/02/networking-in-long-emergency.html">min medförfattare Barath Raghavan</a> och diskutera kommande texter vi ska skriva tillsammans. Jag kommer då också att äta lunch med <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Richard_heinberg">Richard Heinberg</a> från <a href="http://www.postcarbon.org/">Post-Carbon Institute</a>!<br />
<br />
De som läser denna blogg är säkert bekanta med <a href="http://richardheinberg.com/">Richard Heinberg</a> - kanske har ni läst någon eller några av hans många böcker, eller så har ni i vilket fall hört talas om honom. Jag skrev om den första boken jag läste av honom ("<a href="http://efteroljan.blogspot.com/2008/10/partys-over-av-heinberg-2003.html">The party's over</a>") här på bloggen i november 2008 - för 5 1/2 år sedan!<br />
<br />
Min fråga till er nu är: vad vill jag fråga honom om? Eller kanske framför allt; vad skulle <i>du</i> vilja fråga honom om?<br />
.Unknownnoreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-7381624419361857144.post-59626254540390901342014-01-31T06:45:00.003+01:002014-01-31T06:46:27.806+01:00Bokslut 2013 - andra halvåret.<br />
Den enda aktiviteten på bloggen för närvarande är att en gång i halvåret går igenom och hänvisa till texter jag skriver <a href="http://danielpargman.blogspot.com/">på min akademiska blogg</a>. En hel del av det jag skriver där överlappar med de ämnen jag har skrivit om på denna blogg (hållbarhet, peak oil, resursutmaningar etc.).<br />
<br />
För ett halvår sedan <a href="http://efteroljan.blogspot.com/2013/07/bokslut-2013-forsta-halvaret_25.html">sammanfattade jag första halvan av 2013</a> och i detta blogginlätt sammanfattar jag det som har hänt och det som jag har skrivit om sedan i somras. Nedan följer alltså en sammanställning av andra halvåret 2013 med korta hänvisningar och länkar.<br />
<br />
<b>Undervisning</b><br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.com/2013/09/carbonopoly.html">Carbonopoly in the classroom</a> (september). Avrapportering om vår användning av spelet Carbonopoly i vår undervisning. <br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.com/2013/10/sustainability-and-media-technology.html">Sustainability and Media Technology line-up</a> (oktober). En lista på aktiviteter (föreläsningar/föreläsare) i min kurs om hållbarhet och medietiknik/ICT.<br />
<b><br /></b>
<b>Konferenser och workshops:</b><br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.com/2013/09/engineering-education-for-sustainable.html">Engineering Education for Sustainable Development (EESD13)</a> (september). Avrapportering från en konferens om hållbarhet och lärande/pedagogik på ingenjörsutbildningar.<br />
<br />
<b>Ansökningar:</b><br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.com/2013/10/green-lifestyles-for-reduced-energy.html">Green lifestyles for reduced energy consumption</a>
(oktober). Jag och två kollegor skrev en ganska stor ansökan (tre årsarbetstider) och lämnade in till Energimyndigheten. Vi hade IKEA och omställningsrörelsen som partners, men fick tyvärr ändå avslag.<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.com/2013/10/improved-energy-habits-though.html">Improved energy habits through Quantified Self</a> (oktober). Jag och tre kollegor skrev en till lika stor ansökan som vi lämnade till Energimyndigheten.<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.com/2013/12/we-got-funding.html">We got funding!</a> (december). Projektet ovan blev beviljat! Projektet går på sparlåga under våren och sätter igång på allvar efter sommaren.<br />
<br />
<b>Forskningsprojekt:</b><br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.com/2013/10/science-fiction-research-workshop.html">Science Fiction research workshop</a> (oktober). Vi genomförde workshops inom vårt forskningsprojekt på ett Science<b> </b>Fiction-konvent!<br />
<br />
<b>Livet efter oljan-relaterade böcker och artiklar jag läst:</b><br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2013/08/books-ive-read-on-my-vacation-part-1.html">Books I've read on my vacation (part 1)</a> (aug). En sammanfattning av böcker som är relevanta för denna blogg (bland annat Lewis "<i>Boomerang</i>" och Cervenkas "<i>Vad är pengar?"</i>.<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2013/08/books-ive-read-on-my-vacation-part-2.html">Books I've read on my vacation (part 2)</a> (aug). En sammanfattning av böcker som är relevanta för denna blogg (bland annat Boos "<i>Behind the beautiful forevers</i>" och Kleins "<i>Chockdoktrinen"</i>.<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2013/09/articles-ive-read-lately-feb.html">Articles I've read lately (Feb)</a> (sept). En sammanfattning av företrädesvis vetenskapliga artiklar jag
läste i februari (det mesta är relaterat till hållbarhet).<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2013/10/articles-ive-read-lately-march.html">Articles I've read lately (March)</a> (okt). En sammanfattning av företrädesvis vetenskapliga artiklar jag
läste i mars (det mesta är relaterat till hållbarhet).<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2013/10/books-ive-read-recently.html">Books I've read recently</a> (okt). En sammanfattning av böcker som är extremt relevanta för denna blogg; Heinbergs "<i>Peak everything</i>", Greers "<i>The wealth of nature</i>", Martensons "<i>The crash course</i>" och Heinbergs "<i>The end of growth</i>".<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2013/11/books-ive-read-recently.html">Books I've read recently</a> (nov). En sammanfattning av böcker som är relevanta för denna blogg (bland annat Dalys "<i>Beyond growth</i>" och Gullberg, Höjer och Petterssons (red.) "<i>Bilder av framtidsstaden</i>".<br />
<br />
<b>Forskningsgruppen om IT och hållbarhet på min avdelning (Mediteknik och Interaktionsdesign):</b><br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.com/2013/12/mid4s.html">MID4S - MID for sustainability</a>. Avrapportering från en heldagsworkshop med teamet - och vi hittade till slut ett namn till gruppen som vi är nöjda med. <br />
<br />
<b>Övrigt</b><br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.com/2013/09/my-podcast-portrait-sustainable-lens.html">My podcast portrait - Sustainable lens</a> (september). Ladda ner och lyssna på en intervju med mig på engelska (ca 1 timme lång).<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.com/2013/11/uc-irvine-next.html">UC Irvine next!</a> (november). Jag skriver om min då förestående sabbatstermin vid University of California, Irvine. Jag skriver detta från USA där jag ska vara i ett halvår framåt.<br />
.Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7381624419361857144.post-47238441748227084232013-07-25T23:57:00.001+02:002013-07-26T14:43:39.942+02:00Bokslut 2013 - första halvåret.<br />
Som jag nämnde i <a href="http://efteroljan.blogspot.se/2013/03/bloggens-funktion-2012-och-framover.html">förra blogginlägget</a> kommer jag inte att regelbundet skriva nya texter här. Istället skriver jag texter på <a href="http://danielpargman.blogspot.se/">min akademiska blogg</a>
och en del av dessa överlappar ämnesmässigt sånt jag skrev på den här
bloggen och annat gör det inte. Alltså kommer jag för närvarande att
nöja mig med att hänvisa till sånt som kan vara av intresse för de som
(fortfarande) prenumererar på denna blogg.<br />
<br />
Nedan följer en sammanställning av första halvåret 2013 med korta hänvisningar och länkar.<br />
<br />
<br />
<b>Texter och konferensbidrag:</b><br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2013/01/its-not-fair-making-students-engage-in.html">"It's not fair!" Making students engage in sustainability</a> (jan). Om ett bidrag (utkast/sammanfattning) som jag skickade till konferensen <i>Engineering Education for Sustainable Development</i> (EESD13). Texten handlar om den kurs, "Sustainability and Media Technology som gavs för första gången i höstas.<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2013/01/engineers-of-future.html">Engineers of the future</a>
(jan). Om ytterligare ett bidrag (utkast/sammanfattning) som jag
skickade till konferensen EESD13. Texten handlar om att använda
scenariometoder i undervisning om hållbarhet/hållbar utveckling.<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2013/01/hci-in-world-of-limitations_18.html">HCI in a world of limitations</a>
(jan). Om ytterligare ett bidrag (utkast/sammanfattning) som jag i
januari skickade iväg till en (annan) konferens, denna gång om
människa-dator interaktion (Human-Computer Interaction). Se ovan.<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2013/03/end-user-development-and-hacking.html">End-User Development and hacking sustainability</a>
(mars). Jag skrev en text till en workshop tillsammans med några
kollgor, "Hacking sustainability: Broadening participation through Green
Hackathon". Det utgår från erfarenheterna från att ha organiserat ett
halvdussin "gröna hackathons" på olika ställen i Europa.<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2013/05/on-challenges-of-teaching-sustainability.html">On the challenges of teaching sustainability</a> (maj). Om den färdiga texten som kom ut av utkastet ovan ("It's not fair!").<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2013/05/hacking-sustainability.html">Hacking sustainability</a> (maj). Om den färdiga texten som kom ut av utkastet ovan ("End-User Development").<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2013/06/scenario-paper.html">Engineers of the future</a> (juni). Om den färdiga texten som kom ut av utkastet ovan.<br />
<b><br /></b>
<b>Konferenser och workshops:</b><br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2013/01/cesc-workshop.html">CESC workshop</a> (jan). Avrapportering från KTH Center for Sustainable Communications årliga workshop.<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2013/02/ict4s-conference.html">ICT4S conference</a> (feb). Avrapportering från "The first international conference on ICT for sustainability" som hölls i Schweiz i februari.<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2013/04/chi-conference-post-sustainability.html">Post-Sustainability Workshop</a>
(april). Avrapportering från en workshop om "Post-Sustainability" i
samband med en konferens jag var på. Mycket relevant för läsare av denna
blog.<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2013/05/impressions-from-chi-conference.html">Impressions from the CHI conference</a>
(maj). Avrapportering från ACM SIGCHI Conference on Human Factors in
Computing Systems som hölls i Paris i månadsskriftet april/maj. <br />
<br />
<b>Forskningsprojekt:</b><br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2013/02/info-society-sustainability-impacts.html">Info society sustainability impacts</a>
(feb). Mitt försök att för mig själv bringa reda i och förstå det
forskningsprojekt som precis startat och som jag är med i, "Scenarios
and sustainability impacts of the information society".<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2013/06/ict-society-scenarios-future-of-work.html">ICT society scenarios & the future of work</a> (juni). Om hur projektet har utvecklats under våren.<br />
<br />
<b>Ansökningar:</b><br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2013/03/young-faculty-research-financing.html">Young faculty & research financing</a>
(mars). Jag föredrog ett lunchseminarium och berättade om mina
slutsatser angående att skicka in ansökningar om forskningsmedel. Det är
svårt när man inte vill syssla med sådant som kan sortera in under
parollen
"höja-Sveriges-konkurrenskraft-och-skapa-framtida-Svenska-företag-och-exportprodukter".<br />
<br />
<b>Livet efter oljan-relaterade böcker och artiklar jag läst:</b><br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2013/02/books-ive-read-recently.html">Books I've read recently</a> (feb). I högsta grad relevanta för denna blogg (bland annat<i> </i>Wijkman & Rockströms "<i>Den stora förnekelsen</i>", Redins "<i>När resurser sinar</i>" och Tainters "<i>The collapse of complex societies</i>").<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2013/04/articles-ive-read-autumn.html">Articles I've read (autumn)</a>
(april). En sammanfattning av företrädesvis vetenskapliga artiklar jag
läste under hösten (en del är relaterade till hållbarhet etc.).<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2013/05/articles-ive-read-lately-jan.html">Articles I've read (Jan)</a>
(maj). En sammanfattning av företrädesvis vetenskapliga artiklar jag
läste i januari (nästan allt är relaterade till hållbarhet).<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2013/06/books-ive-read-june.html">Books I've read recently</a>
(juni). Om olyckor, gemenskaper och survivalister (bland annat Solnits
"A paradise built in hell" och Mitchells "Dancing at armageddon". <br />
<br />
<b>Forskningsgruppen om IT och hållbarhet på min avdelning (Mediteknik och Interaktionsdesign):</b><br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2013/04/carbonopoly-back-with-vengance.html">Carbonopoly - back with a vengeance!</a> (april). Vi spelade "Carbonopoly" och vi ska använda detta spel i undervisningen efter sommaren.<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2013/05/cohero-playing-games-at-work.html">Cohero</a> - playing games at work (maj). Vi spelade även spelet "Cohero" senare under våren. <br />
<br />
<b>Tankar och teoretiska funderingar</b><br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2013/04/my-frustration-with-social.html">My problem with "social sustainability"</a> (april). Om min (fortsatta) frustration med begreppet "social hållbarhet" efter att ha varit på ett seminarium om detta.<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2013/04/my-problem-with-economic-sustainability.html">My problem with "economic sustainability"</a> (april). Om min (fortsatta) frustration med begreppet "ekonomisk hållbarhet" efter att ha varit på ett seminarium om detta.<br />
<br />
<b>Övrigt</b><br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2013/03/jorge-zapicos-final-seminar.html">Jorge Zapico's final seminar</a> (mars). Jag var opponent på ett Jorge Zapicos slutseminarium. Han kommer att lägga fram sin avhandling, "<i>Hacking for sustainability</i>", efter sommaren.<b> </b><br />
.Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7381624419361857144.post-3707477681608154182013-03-14T20:45:00.001+01:002013-03-14T22:31:09.999+01:00Bloggens funktion 2012 och framöver.<br />
För bloggens del var 2012 ett minst sagt mediokert år eftersom jag bara skrev ynkliga 4 blogginlägg under året (jag ber om ursäkt för de blogginlägg som tydligen var schemalagda sedan lång tid tillbaka och som råkade publiceras automatiskt). <br />
<br />
I nuläget har jag svårt att se att bloggen kommer att bli mer aktiv igen. Jag får utlopp för mitt skrivande på andra bloggar och i andra fora (utanför Internet). Och det är svårt att få tiden att räcka till. Det är också svårt att se under vilka omständigheter bloggen skulle kunna bli mer aktiv igen (åtminstone inom en överskådlig framtid). <br />
<br />
Jag är tacksam för de som fortfarande prenumererar på bloggen och tänkte att jag skulle erbjuda er en väldigt försenad julklapp (?) som kanske uppskattas av åtminstone några av er.<br />
<br />
Som jag har nämnt tidigare är jag numera mer aktiv på min akademiska blogg. Där skriver jag minst ett och max två blogginlägg varje vecka. Texterna är kortare än de som publicerats här, men vanligtvis ändå längre än det som skrivs på en genomsnittlig blogg. Problemet är att endast en del av dessa texter (dock nästa uppåt hälften) handlar om energi- och hållbarhetsrelaterade ämnen. Resten handlar om böcker jag har läst, om kurser och undervisning jag har, om saker jag irriterar mig över i universitetsvärlden, om föredrag eller andra aktiviteter jag varit med på etc. Men, jag tänkte nu att jag då och då (en gång i kvartalet? två gånger per år?) kunde sammanfatta och länka till de blogginlägg (vanligtvis några stycken varje månad) som överlappar med inriktningen på denna blogg och som jag alltså tror kan vara av intresse för (en del av) er som läser detta!<br />
<br />
Jag börjar med att något sent & överambitiöst sammanfatta och länka till de hållbarhetsrelaterade aktiviteter som jag har varit insyltad i under förra året (2012).<br />
<br />
Om du väljer att följa någon eller några av länkarna nedan (eller de som kommer att dyka upp framöver) vill jag be dig om en enda sak. Ta gärna för vana att då och då kommentera något blogginlägg! Jag har stenkoll på trafiken på den andra bloggen men noterar att människor som läser den bara undantagsvis lämnar kommentarer där. Det vore trevligt att få lite fler kommentarer och kanske någon gång till och med få igång en diskussion! Eftersom jag prenumererar på kommentarerna ser jag även kommentar på texter som skrevs för flera månader sedan....<br />
<br />
Här är förra året i ett (hållbarhetsrelaterat) nötskal! <br />
<br />
<b>Konferenser och workshops:</b><br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2012/01/cesc-workshop.html">CESC workshop</a> (jan). Avrapportering från KTH Center for Sustainable Communications årliga workshop.<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2012/03/eit-ict-labs.html">EIT ICT Labs</a> (mars). (Mycket kritisk) avrapportering från ett halvdagsmöte om European Institute of Technologys IT-satsning. <br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2012/06/green-ict-for-growth-and-sustainability.html">Green ICT for growth and sustainability?</a> (juni). Avrapportering från en (mycket bra) workshop jag deltog på i Wien, Österrike.<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2012/09/degrowth.html">Degrowth</a> (sept). Avrapportering från den tredje internationella konferensen för "degrowth, ecological sustainability and ecological justice" (Venedig, Italien).<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2012/11/what-do-we-do-then-conference.html">Hur går vi då?</a> (nov). Avrapportering från Naturskyddsföreningens höstkonferens. <br />
<br />
<b>Konferensbidrag:</b><br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2012/03/beyond-web-20-post-collapse-computing.html">Beyond web 2.0: Post-collapse computing</a> (mars). Ett utkast/sammanfattning ("abstract") av en artikel som jag skickade till konferensen <i>Internet Research 13.0</i><br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2012/03/articulating-alternatives.html">Articulating alternatives</a> (mars). Om mina två bidrag (utkast/sammanfattningar) till workshopen "<i>Articulating alternatives: Agents, spaces and communication in/of a time of crisis</i>".<br />
<br />
<b>Ansökningar om forskningsmedel</b><br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2012/02/cities-of-sharing.html">Cities of sharing</a> (feb). Om ansökan "Att dela på resurser - framväxten av urbana postkonsumeristiska kulturer". Karin Bradley och jag skrev och lämnade in den till Riksbankens Jubileumsfond.<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2012/02/networking-through-crises.html">Networking through crisis</a> (feb). Om ansökan "Nätverka för att möte kriser: Att bygga resiliens genom digital nätverk". Jag och Jörgen Skågeby skrev och lämnade in den till Riksbankens Jubileumsfond.<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2012/03/vr-application.html">VR application</a> (mars). Om en utökad version av ansökan ovan ("Cities of sharing") som lämnades in till Vetenskapsrådet (VR).<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2012/03/yet-another-research-grant-application.html">Yet another research grant application</a> (mars). Om en mindre ansökan som jag lämnade in till en mindre stiftelse. Ansökan var en variant/vidareutveckling av ansökan ovan ("Networking through crisis"). Hela ansökan, "<i>Bortom ekologisk moderninsering: Krissäkrade livsstilar för ett hållbart samhälle</i>", finns publicerad i form av <a href="http://efteroljan.blogspot.se/2012/07/krissakrade-livsstilar.html">ett blogginlägg på denna blogg</a> (juli).<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2012/04/no-research-grant-from-rj.html">No research grant from RJ</a> (april). Om att Riksbankens Jubileumsfond nobbade båda mina ansökningar ovan.<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2012/09/applying-for-research-grants-wasted-time.html">Writing research grant applications = wasted time?</a> (sept). Tillsammans med texten nedan är det en översättning till engelska av (delar av) de texter jag skrivit här på bloggen tidigare i år.<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2012/09/the-price-of-my-time.html">My price tag</a> (sept). Tillsammans med texten ovan är det en översättning till engelska av (delar av) de texter jag skrivit här på bloggen tidigare i år<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2012/11/establishing-sino-nordic-research_2.html">Establishing a Sino-Nordic research network on ICT and Sustainability</a> (nov). Om en ansökan om medel för att bygga upp ett nordiskt nätverk och orda en serie med mini-konfereser/workshops mellan 2012-2015. <br />
<br />
<b>Livet efter oljan-relaterade böcker och artiklar jag läst:</b><br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2012/03/books-ive-read-latelyi.html">Books I've read recently</a> (mars). Om den amerikanska depressionen och om hur dåliga tider och fattigdom påverkar samhällen.<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2012/05/articles-ive-read-lately.html">Articles I've read recently</a> (maj). En sammanfattning av företrädesvis vetenskapliga artiklar jag läste i april (en del är relaterade till hållbarhet etc.).<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2012/06/articles-ive-read-lately-may.html">Articles I've read recently</a> (juni). En sammanfattning av företrädesvis vetenskapliga artiklar jag läste i maj (en del är relaterade till hållbarhet etc.).<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2012/06/books-ive-read-lately.html">Books I've read recently</a> (juni). Om tre redigerade böcker jag läst som är mycket relevanta för denna blogg (bland annat Heinberg & Lerchs "<i>Post-Carbon Reader</i>".<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2012/07/books-ive-read-on-my-vacation.html">Books I've read on my vacation</a> (juli). I högsta grad relevanta för denna blogg (bland annat Jonstad och Forsbergs böcker).<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2012/08/books-ive-read-on-my-vacation.html">Books I've read on my vacation</a> (aug). I högsta grad relevanta för denna blogg (bland annat Tomlinsons "<i>Greening through IT</i>" och Hiltys "<i>Information technology and sustainability</i>".<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2012/09/books-ive-read-lately.html">Books I've read recently</a> (sept). Om bland annat Greers bok "<i>The echotechnic future</i>".<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2012/11/books-ive-read-recently.html">Books I've read recently</a> (nov). Om bland annat Carlssons "<i>Nowtopia</i>" och Boltanski & Chiapellos "<i>The new spirit of capitalism</i>".<br />
<br />
<b>Exjobb:</b><br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2012/03/my-spring12-crops-of-bacherlors-theses.html">My spring'12 crops of bachelor's theses</a> (mars). Om vårens kandidatexjobb som jag handledde (några med hållbarhetsvinkel). <br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2012/05/my-bachelors-theses-this-spring.html">"My" bachelor's thesis this spring</a> (maj). En uppföljning utifrån att exjobben hade blivit färdiga.<br />
<br />
<b>Forskningsgruppen om IT och hållbarhet på min avdelning (mediteknik och interaktionsdesign):</b><br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2012/02/ict-in-sustainable-future.html">ICT in a sustainable future</a> (feb). Om att det verkar finnas tillräckligt många personer för att starta upp ett "team" (forskningsgrupp, nätverk) på min avdelning kring ämnet IT + hållbarhet.<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2012/06/research-assessment-exercise-rae.html">Research Assessment Exercise (RAE)</a> (juni). Om den utvärdering av forskningen på min institution som skedde i våras. Är på sätt och vis en uppföljning av texten ovan (jag pratade lite om vårt hållbarhetsteam). <br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2012/08/socio-technical-pracitces-social.html">Socio-technical practices & social sustainability</a> (aug). Om kopplingarna mellan hållbarhet, social hållbarhet och socio-tekniska praktiker (intressantare än det låter).<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2012/12/sustainability-team-kick-off.html">Sustainability team kick-off</a> (dec). Om vårt teams kick-off och lite om resultaten som kom ur detta. <br />
<br />
<b>Kursen "Sustainability and Media Technology":</b><br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2012/03/our-new-course-on-sustainability-and.html">Our new course on Sustainability and Media</a> (mars). Om den nya kurs vi planerade under våren (och som gavs efter sommaren).<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2012/08/new-term-new-courses.html">New term, new courses</a> (aug). Om du kurser jag undervisade efter sommaren. <br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2012/10/sustainability-and-media-technology.html">Sustainability and Media Technology 2012 line-up</a> (okt). En sammanfattning av föreläsare och föreläsningar i kursen<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2012/10/aspo-sweden-talk.html">ASPO Sweden talk</a> (okt). Om ett föredrag jag höll om kursen ovan, "Peak oil på högskolan?".<br />
<br />
<b>Övrigt</b><br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2012/06/follow-up.html">Follow-up</a> (juni). En uppföljning av vårens aktiviteter (inklusive en del av det som står ovan).<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2012/11/im-official-blogger.html">I'm the conference blogger...</a> (nov). Om Naturskyddsföreningens kampanj att utse "officiella konferensbloggare" inför deras höstkonferens (se ovan - jag var en av bloggarna).<br />
- <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2012/12/step-3-research-network.html">Step 3 research network</a> (dec). Om det tillväxtkritiska nätverket Steg 3. <br />
.Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7381624419361857144.post-15212284474344407042012-08-09T12:50:00.005+02:002012-08-09T19:49:22.107+02:00Ansökningscirkusens kostnader.<a href="http://2.bp.blogspot.com/-IdFDxiGVBGM/UCOQ6r6yybI/AAAAAAAAAl4/PoekKPPVWBg/s1600/Circus.jpg"><img alt="" border="0" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5774618485115242930" src="http://2.bp.blogspot.com/-IdFDxiGVBGM/UCOQ6r6yybI/AAAAAAAAAl4/PoekKPPVWBg/s400/Circus.jpg" style="cursor: hand; cursor: pointer; display: block; height: 296px; margin: 0px auto 10px; text-align: center; width: 400px;" /></a><br />
<br />
I <a href="http://efteroljan.blogspot.se/2012/07/krissakrade-livsstilar.html">det förra blogginlägget</a> publicerade jag en peak oil/omställningsrelaterad forskningsansökan som jag skrev ihop och lämnade in under våren. Dessvärre blev det inga pengar. Av fem påbörjade ansökningar blev fyra färdiga och inskickade under våren och jag har hittills fått besked om tre av dem. Alla har fått avslag. Detta blogginlägg kommer mest att handla om forskningens villkor och jag tänker mig att detta egentligen endast är av intresse för bloggens läsare just för att det knyts till resonemang om (de bristfälliga) möjligheterna att bedriva ”politiskt impopulär” oljetoppsrelevant systemkritisk forskning av det slag som det förra blogginlägget var ett exempel på. <br />
<br />
Två avslag kom från Riksbankens Jubileumsfond (RJ) och dessa ansökningar var i gott sällskap. Av 899 inlämnade ansökningar togs 107 (knappt 12%) ut för ”vidare beredning”. Det betyder att de som skrev dessa ansökningar blev inbjudna att jobba mer med ansökningarna och inkomma med längre och mer fullständiga och genomarbetade ansökningar. Av dessa 107 utvalda ansökningar beräknade RJ att de kommer att bevilja medel till hälften, dvs något över 50 ansökningar, eller ca 6% - eller <i>endast </i><i>var 17:e</i> inlämnad ansökning. <br />
<br />
I <a href="http://efteroljan.blogspot.se/2012/07/varens-aktiviteter.html">ett tidigare blogginlägg</a> beräknade jag att jag hade lagt ner någonstans mellan 80-160 timmar på den RJ-ansökan jag var huvudansvarig för. Till detta tillkommer dessutom den tid som min medsökande lade ner. Det är svårt att veta hur mycket tid forskare ”vanligtvis” lägger på att skriva en ansökan. Jag tror att det kan vara mycket mindre än jag/vi lade på just denna ansökan, främst beroende på att många ansökningar säkert är uppdaterade version av andra ansökningar som skrivits tidigare (de där andra 16 som fick avslag förra året bortom den där 17:e som fick napp). Men om vi ponerar att det i snitt läggs ”endast” 100 timmar på att få ihop en ansökan så betyder det att 900 inlämnade ansökningar motsvarar 90 000 timmars arbete, eller över 50 årsarbetstider (!). Även om snittet ”bara” var hälften (vilket låter osannolikt lite för mig) så betyder i vilket fall 50 timmar per ansökan fortfarande att ansenliga mängder (kvalificerad) tid ”kastas i sjön”. Fast en del ansökningar <i>får</i> ju loss pengar för att kunna forska på arbetstid. Kanske kan man se ansökningsprocessen som en omfördelning av tid från mindre begåvade/tursamma/trendriktiga/framgångsrika forskare till mer dito? Jo, så kanske det är. Det finns förstås andra sätt att se på det också, kanske finns det helt enkelt för många forskare som konkurrerar om samma begränsade pengar. Om hälften av forskarna ”försvann” (t.ex. genom att sluta definiera sig som forskare och slutade att envist söka forskningsmedel) så skulle ju det onekligen ”lätta på trycket”.<br />
<br />
Själv sökte vi i båda dessa RJ-projekt pengar för att köpa loss runt 2.7-2.8 årsarbetstider (ca 4750 timmar per projekt!). Detta till skillnad från den ”pytteprojekt-ansökan” (344 timmmar) som jag publicerade <a href="http://efteroljan.blogspot.se/2012/07/krissakrade-livsstilar.html">i det föregående blogginlägget</a>. Om de ansökningar som i slutänden <i>får</i> pengar från RJ har ansökt om ungefär lika mycket tid/pengar som jag gjorde i mina två ansökningar så kommer alla de beviljade ansökningarna att tillsammans få medel för att köpa loss ca 250 000 timmar arbetstid. Det finns självklart en stor osäkerhet i dessa beräkningar, men man kan i vilket fall konstatera att <i>ansenliga</i> mängder tid läggs på att <i>skriva</i> ansökningar i förhållande till den tid som de beviljade ansökningarna sökt och fått sig tilldelade. Siffrorna mellan tummen och pekfingret och enligt de beräkningar jag gör ovan ligger på 40%, men säg 20-60% för att ha lite marginal. Det är trevligt att konstatera att forskarkollektivet i högre utsträckning <i>faktiskt forskar</i> än de sitter i stugorna och <i>skriver</i> ansökningar som får avslag. Fast den överväldigande majoriteten (16 av 17 wanna-be-forskare) drog ändå en nitlott denna gång. Kanske är det inte helt fel att åtminstone till viss del se hela ansökningscirkusen som ett enda stort lotteri? <br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-YOjXuWzV-OE/UCOZjhCNxqI/AAAAAAAAAmI/Qwa6xJtQv7g/s1600/lottery.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://1.bp.blogspot.com/-YOjXuWzV-OE/UCOZjhCNxqI/AAAAAAAAAmI/Qwa6xJtQv7g/s1600/lottery.jpeg" /></a></div>
<br />
Nu kan man ju invända att jag sitter här och surar – ”surt sa räven”. Kanske skulle jag inte klaga så mycket om just <i>jag</i> hade fått pengar? Så kan det ju förstås vara. Jag överlämnar åt var och en att läsa ansökan <a href="http://efteroljan.blogspot.se/2012/07/krissakrade-livsstilar.html">som publicerades i det förra blogginlägget</a> och själva bedöma det. En sak som dock <i>är</i> surt är att avslagen inte blir motiverade på något som helst sätt. Bortom den binära informationen om att ansökan <i>blivit</i> avslagen får man ingen vidare återkoppling alls som går att knyta till <i>just den här</i> ansökan. Det gör det svårt att veta om man var nära eller långt ifrån att få ansökan beviljad. Det är också svårt att veta <i>av vilka skäl</i> ansökan fick avslag (eller för den delen blev beviljad). Det blir alltså svårt att lägga in punktinsatser för att förbättra ansökan annat än genom att förbättra den ”i största allmänhet” och på ställen man gissar att den behöver stärkas upp. Det är <i>väldigt</i> frustrerande. Som lärare kan jag inte ålägga mina studenter att utföra uppgifter som tar tiotals eller uppåt 100 timmar (eller mer) utan att ge dem någon som helst återkoppling på det utförda arbetet. Men för anslagsgivare går det tydligen bra. Det är surt. Det känns arrogant – som att det ”inbyggt i systemet” finns en total avsaknad av respekt för min arbetsinsats och för min tid.<br />
<br />
Många inlämnade ansökningar <i>är</i> säkert inte så bra och <i>borde inte</i> få pengar. Kanske är de ofullständiga, oklara eller dåligt skriva, har dålig koll på vad som redan gjorts inom området eller så kanske själva idén redan från början inte var någon höjdare. Men även om, säg, bara var fjärde inlämnad ansökan är tip-top, så får fortfarande mindre än en fjärdedel <i>av dessa</i> forskningsmedel. Det krävs alltså en stor portion tur för att få medel <i>även</i> om man lämnar in en excellent ansökan. Då kan man ju funder över vilka ansökningar, eller rättare sagt vill säga <i>vilken typ</i> av ansökan som får medel. <br />
<br />
Många har varit inne på att när man sida upp och sida ner måste specificera både det ena och det andra om ett projekt man "pitchar"/"säljer in" (inklusive <i>effekterna</i> som forskningen kommer att ha - hur man nu kan veta det på förhand) så sorteras de mest spännande (osäkra, vilda, nytänkande) förslagen bort och både de som skriver och de som bedömer ansökningarna tenderar istället att satsa på ”säkra kort” – de som tar nästa (lilla) logiska steg vidare utifrån något som gjorts av någon annan (Viktig & Erkänd) forskare under de allra senaste åren. <br />
<br />
Som jag <a href="http://efteroljan.blogspot.se/2012/07/varens-aktiviteter.html">varit inne på tidigare</a> så gör man det ju inte lätt för sig om man i sin ansökan har som utgångspunkt att vi går hårda tider till mötes. Allra bäst går det istället om man har en ny idé som (kanske) kan effektivisera eller förbättra något som redan finns litegrann. Gärna en ny produkt (ett löfte om en exportsuccé i förlängningen = grisen i säcken). Eller kanske något som med högstämda motiveringar spelar på värderingar som kan anknytas till jämställdhet, det öppna samhället och demokratiska ideal. I vilket fall är det nog bäst (mest strategiskt) att utgå från att vi har det himla bra idag, men att det ändå kan bli <i>lite</i> bättre (ifall ni ger mig pengar till min forskning). Och bättre betyder ju ”som vi alla vet” tillväxt och ökad materiellt välstånd (obs ironi). Att vilja forska om hur vi hanterar en nedgång som <i>inte</i> är tillfällig är helt enkelt en idé som inte är så poppis och som därför blir svår att sälja in. <br />
<br />
Alltså måste jag lägga mycket tid och kraft på att fundera över hur man kan ”paketera” och argumentera för att det jag vill göra låter som om det ligger i linje med sådant som ”vi” (alla i samhället) är överens om är viktigt. Där ligger en av de största utmaningarna för mig när jag skriver ansökningar. Det är säkert inte omöjligt att få till det, men jag har tyvärr inte lyckats ännu. Det är inte helt lätt att veta vilka knappar man ska trycka på. Kanske kommer sådan forskning kännas mer relevant för de som håller i pengapåsarna i takt med att fattigdom och misär breder ut sig i Grekland och i minst ett till land i södra Europa (eftersom Grekland redan är ”avskrivet” – vi vet ju alla ”de har sig själva att skylla” och att sådant inte kan hända i trygga Sverige!)? <br />
<br />
Hittills har jag bara ägnat texten ovan till att ”slicka mina sår” och ge en känga till hur ansökningscirkusen funkar. Det har många andra gjort tidigare, men vanligtvis förs debatten i facktidskrifter för universitetslärare och ibland på någon debattsida i DN eller SvD som ingen utom de närmaste sörjande tar någon notis om. Men vad kan man göra då? Vad kan <i>jag</i> göra här och nu? Nedan följer ett resonemang om pengar och tid som utifrån ett mer personligt perspektiv landar i en relativt radikal slutsats. <br />
<br />
Jag har ingen lust att berätta exakt vad jag tjänar, men enligt mitt fackförbund låg medianlönen för en universitetslektor (dvs. någon som har doktorerat och som sedan i hård konkurrens och vanligtvis i 30-årsåldern fått ett jobb som lärare/forskare på ett universitet/högskola) med teknisk och naturvetenskaplig inriktning på strax över 40 000 kr/månad. För samhällsvetare är lönen några tusenlappar lägre och för humanister lägre ändå. Ingångslönerna är förstås lägre och löneutvecklingen är rent generellt ganska kass. Men 40 000 är en jämn och fin siffra att sifferexercera med. Man kan säga att det motsvarar 10 000 per vecka = ca 250 kronor i lön/timme. Många som är anställda på ett universitet brinner för sina arbetsuppgifter (generellt ej den administrativa personalen). Många jobbar (betydligt) mer än 40 timmar per vecka (till exempel med att läsa akademisk litteratur eller med att skriva ansökningar) men sådant bokförs i mina beräkningar som (åtminstone till viss del frivilligt) ”obetalt övertidsarbete”. <br />
<br />
När jag söker forskningsmedel så måste man lägga på lönekostnadspålägg (arbetsgivaravgifter etc.) på över 50%. Ovanpå detta vill mitt och alla andra universitet lägga på alla andra omkostnader som de har på min ”taxa”. Anslagsgivare har av förståeliga skäl egentligen inte har så stor lust att betala en del av internhyran för mitt arbetsrum, för den elektricitet jag (och resten av KTH) använder, för städning av våra lokaler, för att finansiera administratörers lön och för alla andra omkostnader som en högskola har. Men betala får de i vilket fall göra. Alla dessa omkostnader ligger för mig (KTH) på över 60%. Jag har inte fördjupat mig i exakt vad alla dessa omkostnader består av, och av skäl som jag inte förstår (och inte har lust att försöka ta reda på) ligger min ”timpenning” högre ändå. Det finns säkert ännu fler omkostnader som läggs på för när jag söker pengar landar jag på en ”timpenning” på över 700 kronor som jag måste debitera en anslagsgivare för att kunna ”köpa loss” min tid och styra över den från undervisning till forskning. Notera att jag beräknar att jag sammanlagt har lagt mellan 200 och 300 timmar på att jobba med mina 4-5 ansökningar under våren. <br />
<br />
Fast egentligen borde man jämföra min ”externa timpenning” (700+ kr) med de skattade pengar som jag får i löning varje månad. För att hålla igång forskar-mig i en vecka (40 timmar) måste jag enligt ovan debitera/be om över 28 000+ kronor. Av dessa pengar får dock jag (inte <i>jag</i>, men en genomsnittlig lektor i ett tekniskt ämne) ”bara” 10 000 kronor i lönekuvertet – och efter att dessa pengar har blivit skattade återstår 6 500 kronor. Av pengarna jag måste be om för att bekosta min forskning går alltså mindre än 25% till mig och resten försvinner in i ett stort svart hål av skatter, pålägg, "skattekilar" och omkostnader. Om jag lyckas dra in forskningsmedel för att köpa loss min egen tid så kan man säga att jag samtidigt bekostar tre andra personers löner. Notera dock att pengarna egentligen cirkulerar eftersom forskningsmedel vanligtvis kommer från skattemedel. Min vän Mats påpekade hjälpsamt att jag ”bär tre andra personer på ryggen” ifall jag drar in forskningsmedel och att ”det är en tung ryggsäck att bära”. Våra skatter är höga och vårt samhälle är komplext och det kostar alltså en hel del att hålla denna komplexitet igång. Att minska komplexitet går inte. Minskad komplexitet är ju bara ett annat ord för "kollaps" (enligt <a href="http://www.amazon.com/Collapse-Complex-Societies-Studies-Archaeology/dp/052138673X/ref=la_B001H6IHXI_1_1?ie=UTF8&qid=1344511798&sr=1-1">Tainter</a>, <a href="http://www.amazon.com/Long-Descent-Users-Guide-Industrial/dp/0865716099/ref=sr_1_4?s=books&ie=UTF8&qid=1344511824&sr=1-4&keywords=greer+john+michael">Greer</a> och <a href="http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9170376352">Jonstad</a>) och det är just det vi ser utspela sig i slow-motion framför våra ögon i Grekland idag. <br />
<br />
För mig personligen och för många andra wanna-be-forskare känns det som att vara fångad i ett ”rat race”. Det är mycket snack, mycket spring, mycket skrivande av ansökningar – men liten verkstad (lite forskning som blir utförd). Tanken jag har börjat leka med på sistone är att ”downshifta” för att ”få tid” att forska på exakt just det jag vill. Att skifta ner skulle helt enkelt bli ett sätt att själv ”bekosta” min forskning genom att gå ner i min ordinarie arbetstid och också gå ner i lön. Om jag vill ”köpa loss” 10 timmar i veckan behöver jag inte debitera anslagsgivare 28 000 i månaden. För att få göra ”min grej” behöver jag ”bara” avstå från 6 500 i lönekuvertet varje månad. <br />
<br />
Kostnaderna får man ställa mot allt obetalt arbete jag i vilket fall gjorde under våren med att skriva ansökningar som jag inte har haft något för. Istället för att lägga 200-300 timmar på att skriva ansökningar kan man lägga den tiden på att genomföra ett projekt och det känns ju inte direkt som någon större förlust (stor underdrift). <br />
<br />
Jag har gått och funderat en del på vilka ”stakeholders” det finns (jag själv, min familj, min arbetsgivare, samhället i stort) och vad var och en har att vinna respektive förlora på en sådan lösning. Om det finns intresse kan jag återkomma med en del funderingar angående detta i ett efterföljande blogginlägg. <br />
<br />
<br />
En avslutande fundering. Antalet unika besökare på bloggen sedan jag lade upp det föregående inlägget börjar närma sig 1000. Även om ansökan jag publicerade <a href="http://efteroljan.blogspot.se/2012/07/krissakrade-livsstilar.html">i det förra blogginlägget</a> inte blev beviljad undrar jag hur många <i>andra</i> ansökningar det egentligen finns som har blivit lästa av <i>hundratals</i> personer? Forskningsansökningar är inte direkt en genre som producerar bäst-säljare… Faktum är att även om jag genomförde projektet i ansökan och skrev aldrig så fina vetenskapliga artiklar så är det svårt att tänka sig att hundratals personer skulle läsa dessa artiklar. Många fler personer kommer att läsa <i>denna</i> text än antalet personer som har läst någon av de akademiska texter som jag har skrivit hittills. Det är kul att ha många läsare, men det tar tid och är inte <i>meriterande</i> för en forskare att skriva en blogg. Genomslag för forskning (”impact”) mäts i termer av hur många andra forskare som refererar till det du har skrivit. Med dagens trubbiga mått är framgångsrik forskning sådan forskning som 1) blir publicerad i akademiska tidskrifter och som 2) andra forskare refererar till i andra akademiska tidskrifter. Antalet personer som läser en vetenskaplig artikel (men som inte refererar till den) går inte all mäta. Antalet personer som läser den här bloggen finns inte på kartan. Med denna fundering visar jag alltså hur isolerad och samhällsfrånvänd forskningen har blivit. Kanske borde inte den där 17:e forskaren heller få några pengar? Eller så kanske hela ansökningscirkusen borde avskaffas och alla wanna-be forskare får <i>lite</i> pengar för att göra det de vill (hur uppföljningen ska fungera är en annan fråga)? Besparingarna i tid och pengarna av ansökningscirkusens avskaffande skulle utgöra en bra grundplåt.<br />
.Unknownnoreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-7381624419361857144.post-33422123673923337152012-07-27T09:42:00.000+02:002012-07-27T09:42:00.867+02:00Krissäkrade livsstilar<p>.<a href="http://1.bp.blogspot.com/-VqV91l3eBOA/UAn8XrGLsRI/AAAAAAAAAlo/_lo2hsAvBOg/s1600/self-suffency%2Bapplication.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 260px;" src="http://1.bp.blogspot.com/-VqV91l3eBOA/UAn8XrGLsRI/AAAAAAAAAlo/_lo2hsAvBOg/s400/self-suffency%2Bapplication.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5767418281460478226" /></a><br /></p><p>I <a href="http://efteroljan.blogspot.se/2012/07/varens-aktiviteter.html">mitt förra blogginlägg</a> skrev jag om vad jag sysslat med under våren (istället för att skriva texter här på bloggen). Jag noterade <em>efter</em> jag publicerat texten att det tyvärr fanns en del direkta överlappningar med den dessförinnan senast skrivna texten. Men ni hade väl alla i vilket fall glömt vad jag skrev om för nästan ett halvår sedan (i februari)? </p><p>Nå, som jag skrev i förra blogginlägget så har tiden som skulle kunna ha ägnats åt att skriva blogginlägg under våren istället ägnats åt att skriva och lämna in ansökningar om forskningsmedel. Ansökan nedan skickades till en mindre stiftelse i mitten av våren och den är (naturligtvis) också anpassad till utlysningstexten för att maximera chansen att behaga anslagsgivarna och falla dem i smaken (”vår stiftelse ger pengar till forskning om bla bla bla”). </p><p>Notera särskilt hur jag försöker sälja in just det jag själv vill göra utan att jag själv för den ska bli <strike>misstänkliggjord</strike> betraktad som ”dysterkvist”, ”domedagsprofet” etc. Jag har vidare förkortat texten nedan en del; tagit bort litteraturlistan (4 sidor lång) och alla akademiska referenser i texten för att göra den lite mer lättläst. Trots att jag även kortat ner texten lite på en del andra sätt är detta ett rejält långt blogginlägg. I nästa blogginlägg följer en analys och lite om planerna för framtiden. </p><p><br /></p><p><strong><span style="font-size:130%;">Titel: Bortom ekologisk modernisering: krissäkrade livsstilar för ett hållbart samhälle</span></strong> </p><p><strong>INLEDNING</strong> </p><p>Idag ligger målet att ställa om till ett ”hållbart samhälle” högt upp på den politiska agendan. Sverige har antagit det officiella målet att utsläppen av växthusgaser ska minska med 40% till år 2020 jämfört med 1990. Hur detta ska gå till i praktiken är oklart och det råder också delade meningar om vad ett ”hållbart samhälle” – bortom minskningar av växthusgasutsläpp – innebär i <em>praktiken</em>. </p><p>Den politiskt mest etablerade idén utgår idag från att det går att kombinera ekonomisk tillväxt och hållbar utveckling (så kallad ”ekologisk modernisering” eller ”ekomodernism”). Mot detta står idén om att ekonomisk tillväxt och hållbar utveckling <em>inte</em> låter sig kombineras och att en omställning mot ett ”hållbart samhälle” måste innefatta mer omfattande förändringar; att vi måste minska vår energianvändning, vår resursförbrukning och vårt ”ekologiska fotavtryck”. </p><p>Idag organiserar sig engagerade individer, lokala initiativ och nätverk på Internet för att ideologiskt, praktiskt och konkret utforska alternativa livsstilar som innefattar ett mindre ekologiskt fotavtryck. Drivkrafterna för dessa individer och grupper kan vara både positiva och negativa: </p><p>• Negativa drivkrafter i form av oro och att man befarar en framtid fylld av utmaningar och vedermödor (till exempel som en effekt av klimatförändringar). Ett sätt att redan idag förbereda sig för framtiden är att leva som om det man fruktar redan har inträffat. </p><p>• Positiva drivkrafter i form av att livsstilsförändringar – till skillnad från ändlösa <em>samtal</em> och <em>diskussioner</em> om hur en hållbar livsstil eller ett hållbart samhälle kan tänkas se ut – ger tillfredsställelsen av att agera och konkret utforska vad det betyder att ställa om till ett hållbart samhälle. </p><p>Mer specifikt vill jag studera den så kallande ”Omställningsrörelsen” (Transition Town movement) och närliggande rörelsen (se vidare nedan). Omställningsrörelsen verkar för aktiva förberedelser inför (enligt deras uppfattning) två kriser som vi kommer att möta under de närmaste decennierna; en energikris (”peak oil”) samt klimatförändringar. </p><p><strong><br /></strong></p><p><strong>SYFTE OCH FORSKNINGSPROBLEM</strong> </p><p>I detta projekt är jag intresserad av personer som 1) lever sina liv utifrån en övertygelse om att vårt samhälle går en eller flera allvarliga och samverkande kriser till mötes (ekonomi, ekologi och energi) och 2) praktiskt förbereder sig för den framtid de fruktar genom att konkret förändra sin livsstil. Denna omställning kan vara lätt eller svår och den kan inbegripa att man både mentalt och en fysiskt avlägsnar sig och till viss del ställer sig “vid sidan om” konventionella värderingar och det vanliga samhället. </p><p>Syftet med detta projekt är att inventera, kartlägga och beskriva ”hållbara”, “krissäkrade” och/eller “resilienta” livsstilar i Sverige idag. Att utforma en hållbar/krissäkrad livsstil kan inbegripa att man läser på och förkovrar sig (böcker, alternativa informationskanaler på Internet), bygger upp sociala nätverk och hittar nya vänner (genom lokala aktiviteter, diskussionsforum på Internet) och tillägnar sig nya färdigheter (odling, matförädling, hantverk). En hypotes är att informations- och kommunikationsteknologier (IKT) idag spelar åtminstone en viss och troligtvis en stor roll för att hitta och utbyta information och för att hitta nätverk och ”stödgrupper”. </p><p>Projektets forskningsfrågor är: </p><p><strong>Tankar (föreställningar):</strong> </p><p>• Vad oroar man sig för och vilka är drivkrafterna bakom planerade eller genomförda livsstilsförändringar? </p><p>• Vad föranledde ursprungligen ett ställningstagande inom området? </p><p><strong>Handlingar (att skapa och upprätthålla en hållbar/krissäkrad livsstil):</strong> </p><p>• Vilka praktiska åtgärder vidtogs som första steg mot en hållbar/krissäkrad livsstil? </p><p>• Vilka praktiska förberedelser vidtar man idag för att förbereda sig inför framtiden? </p><p><strong>Datorer (IKTs roll):</strong> </p><p>• Vilken roll har IKT spelat för anammandet av en hållbar/krissäkrad livsstil? </p><p>• Vilken roll spelar IKT idag för omställningsprocessen mot en hållbar/krissäkrad livsstil? </p><p>En fråga som inte är av central betydelse för detta projekt men som ändå är väl värd att ha i åtanke berör informanternas tankar och föreställningar om Informations- och Kommunikationsteknologier (IKT). IKT kan på en och samma gång ses som en central drivkraft i framväxten av en strömlinjeformad kapitalistisk globaliseringsprocess som informanterna vänder sig emot, och, Internet kan samtidigt ses som en förlaga till Sörgårdsidylliska småskaliga, icke-hierarkiska distribuerade nätverkssamhällen. </p><p><strong><br /></strong></p><p><strong>BAKGRUND</strong> </p><p>Det råder idag delade meningar om vad som utgör ett ”hållbart samhälle” och hur vi ska nå dit. Den politiskt mest etablerade idén utgår idag från att det går att kombinera ekonomisk tillväxt och hållbar utveckling (så kallad ”ekomodernism”). I linje med detta perspektiv kan man till exempel peka på hur man i Stockholm idag bygger nya ”hållbara stadsdelar” så som Hammarby Sjöstad och Norra Djurgårdsstaden, hur man strävar mot att ställa om bilflottan mot biobränslen och elbilar, köpa energisnåla vitvaror, bygga mer energisnåla hus, bygga ut kollektivtrafiken etc. Detta perspektiv kombineras inte sällan med idéer om (relativt ytliga) beteendeförändringar så som att byta ut glödlamporna mot energisnåla alternativ, släcka ljuset när man går ut ur rummet, stänga av TV-apparaten (istället för att ställa den i stand-by-läge), köpa närodlad och/eller ekologisk mat, sopsortera etc. Den bärande idén är att vi även i framtiden kommer att kunna fortsätta att leva ungefär som idag och att omställningen till ett hållbart samhälle inte kommer att innebära några större umbäranden, livsstilsförändringar eller sänkningar av vår materiella standard. </p><p>Mot detta står idéer om att ekonomisk tillväxt och hållbar utveckling inte låter sig kombineras och att en omställning mot ett ”hållbart samhälle” måste innefatta mer omfattande förändringar. Att ”konsumera sig ifrån problemen” genom att köpa (resurskrävande nytillverkade) elbilar eller energisnåla vitvaror ses inte som en framkomlig väg, och mot relativt ytliga beteendeförändringar ställer man istället mer omfattande livsstilsförändringar. </p><p>Vi kan idag skönja inget mindre än en konflikt mellan två olika världsåskådningar. Den konventionella utgår från att de senaste årens bekymmer utgör “ett hack i kurvan” och att världsekonomin kommer att repa sig inom några år. Den alternativa utgår istället från att vi befinner oss vid en brytpunkt och att vi står inför flera samverkande kriser (klimat, miljö, ekonomi, energi, råvaror, vatten, mat) som kräver helt nya sätt att tänka. </p><p>Den så kallade “trippelkrisen” (ekonomi, ekologi och energi) skapar också oro inför framtiden och i efterdyningarna av den globala finanskrisen 2008 tilltar kritiken mot det rådande politiska och ekonomiska systemet. I många fall framförs denna kritik i form av protester mot strandade klimatförhandlingar (Köpenhamn 2009), ojämn inkomstfördelning (Occupy Wall Street), övernationella påtryckningar (Grekland 2011-2012) och sociala nedskärningar (flera europeiska länder). Det finns alltså gott om protester <em>mot</em> både det ena och det andra, men mer sällan ser man någon som är <em>för</em> utforskandet av konstruktiva alternativ. </p><p>Inom ramen för samhällets ”normala” förberedelser och dess beredskap inför kriser och katastrofer av olika slag spelar Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) en framträdande roll. I MSBs nyligen utkomna rapport ”Framtida utveckling som kan påverka arbetet med samhällsskydd och beredskap” utgår man från fem hotbilder (”scenarier”) för år 2032. Flera av dessa hotbilder överlappar de framtidsbilder som studiens målgrupp oroar sig över och försöker förbereda sig för. </p><p>MSB arbetar med att ”stärka samhällets skydd och beredskap” genom att analysera och bedöma hot mot samhället på kort och på lång sikt. Samtidigt tar MSB ”[inte] ställning för eller emot en viss typ av verksamhet eller ideologiska lösningar på olika samhällsproblem”. MSB kan alltså peka ut ”Accelererande klimatförändringar och ett stigande oljepris” som en av fem hotbilder, men det finns därefter ett stort glapp mellan MSBs skissartade beskrivning av hur samhället på en övergripande nivå kan (inte <em>bör</em>) förbereda sig för ett sådant scenario, respektive råd eller riktlinjer för hur enskilda personer, lokalsamhällen eller för den delen kommuner kan förbereda sig. Detta är inget som MSB kan lastas för då sådana bedömningar och rekommendationer helt enkelt ligger utanför MSBs regleringsbrev. </p><p>Ingen vet vad ett hållbart samhälle egentligen innebär. Myndigheter och organisationer kan spekulera över och också utarbeta planer och strategier för att möta tänkbara framtida hot. Bortom att utveckla sådana planer kommer dock väldigt lite att göras rent konkret innan sådana hot upplevs som inte bara ”möjliga” utan även som ”sannolika”, ”troliga” ”angelägna” eller ”överhängande”. </p><p>I denna studie ämnar jag dock studera människor som inom ramen för eller i anslutning till Omställningsrörelsen praktiskt och konkret försöker utforska dessa frågor genom att ställa om sina egna liv och därigenom utforska och utveckla hållbara/krissäkrade livsstilar för att möta de problem som de uppfattar som inte bara som möjliga, utan även som sannolika, troliga, angelägna eller överhängande. Man skulle kunna säga att det rör sig om människor vars huvudsakliga intressen omfattar miljövård, energi, samhällsbyggnad och transportteknik, bland annat med avseende på teknisk-ekonomisk analys. </p><p>Omställningsrörelsen ser sig själv som en samhällelig “katalysator” och som en föregångare som strävar till att mobilisera lokalsamhället (inklusive andra som bor där men som inte har samma drivkrafter och inte oroar sig för samma saker som de själva) för att genomföra lokala “omställningsprojekt”. Dessa projekt strävar till att öka den lokala resiliensen till exempel genom att odla mat lokalt, skapa relationer och kontakter mellan olika typer människor (samhällsklasser, åldrar etc.) och lära sig olika hantverk (inklusive traditionella hantverk). </p><p>Rörelsen startade i England för knappt fem år sedan och har sedan spridits snabbt. För närvarande omfatta den nästan 1000 olika omställnings-initiativ (varav en handfull officiella i Sverige). Ett skäl till rörelsens snabba spridning har varit dess användning av IKT för att koordinera, informera, engagera och värva nya medlemmar. IKTs centrala roll i rörelsen till trots så finns det knappt någon forskning om detta bruk eller hur det samverkar med en praktisk omställning av livsstil. Det närmaste man kan komma en sådan forskningsansats är en kandidatuppsats i geografi från University of Cambridge. </p><p>Bortom ekomodernistiska visioner av mål och medel för att nå ett hållbart samhälle kan dessa individer och grupper fungera som exempel och kanske också som föregångare som konkret utforskar alternativa idéer om vad en övergång till ett hållbart samhälle kan innebära i praktiken. </p><p>Eftersom framtiden är oviss går det självklart inte att fastställa huruvida dessa personer ”oroar sig i onödan” eller om vi alla borde ta ett visst intryck av deras hållbara/krissäkrade livsstilar. Deras förberedelser kan inkludera en strävan att ta ökat ansvar för sin egen (och till viss del sina grannars) mat-, vatten- och energiförsörjning, samt att i motsvarande utsträckning måhända inte frigöra sig ifrån, men åtminstone minska sitt beroende av det omgivande samhället. </p><p><strong><br /></strong></p><p><strong>MATERIAL OCH METOD</strong> </p><p>I denna studie ämnar jag undersöka Omställningsrörelsen (Transition Town-rörelsen). Omställningsrörelsen är en kollektivt orienterad rörelse som verkar för att förbereda individer, grupper och (lokal-)samhället inför två kommande kriser; en energikris (”peak oil”) och klimatförändringar. </p><p>En framträdande mötesplats för den svenska delen av Omställningsrörelsen (”Omställning Sverige”) är <a href="http://transitionsweden.ning.com/">deras hemsida</a>. Där finns forum, medlemsregister, kalendarium, länksamlingar etc. Det finns även flera andra organisationer vars verksamhet mer eller mindre överlappar med Omställningsrörelsens, till exempel Riksorganisationen <a href="http://helasverige.se/">Hela Sverige ska leva</a>, <a href="http://www.karngardar.se/">Föreningen Kärngårdar</a>, <a href="http://www.permakultur.se/">Föreningen Permakultur i Sverige</a>, <a href="http://www.alternativ.nu/">nätverket för praktisk kunskap om självhushållning</a> etc. </p><p>Materialinsamling kommer främst att utgå från etnografiskt inspirerade metoder; intervjuer, dokumentanalyser och i förekommande fall deltagande observationer. I och med att Internet är ett centralt verktyg för Omställningsrörelsen kommer jag även att använda mig av digital etnografi, vilket innefattar forum- och blogganalyser och även kan omfatta medierade intervjuer och deltagande observationer i onlinemiljöer. </p><p>Själva materialinsamlingen kommer att ske genom 1) Internet (se ovan) samt 2) genom att genomföra tre veckolånga ”Sverige-resor” (i olika riktningar från Stockholm). De tilltänkta informanterna tenderar att inte sälla bo i mindre städer eller på landet. </p><p><strong><br /></strong></p><p><strong>TID OCH KOSTNADER</strong> </p><p>En preliminär tidsplan ser ut enligt följande: </p><p>- Ansökta medel i termer av tid (20% av en årsarbetstid) 344 timmar enligt följande:</p><p>60 timmar - Insamling av material från Internet</p><p>30 timmar - Förberedelser, koordination inför resor </p><p>105 timmar - ”Sverige-resor” (3 veckolånga resor) </p><p>15 timmar - Workshop med personal från MSB (se ”resultat” nedan) </p><p>90 timmar - Analys av insamlat material </p><p>44 timmar - Skriva vetenskaplig artikel </p><p>∑ 344 timmar</p><p><br /></p><p>Arbetet kommer främst att förläggas till vinterhalvåret 2012/2013 på grund av andra åtaganden dessförinnan (främst undervisning under första halvan av höstterminen). Intentionen är att jobba ca 50% i projektet under en period som sträcker sig från mitten av oktober till mitten av mars. </p><p><br /></p><p><strong>TEORETISKA PERSPEKTIV OCH FORSKNINGSFRONT</strong> </p><p>I detta projekt är mina teoretiska utgångspunkter: </p><p>1) Teoribildningen kring socialt kapital och gemenskaper (communities) på och utanför Internet. Putnam gör skillnad mellan inkluderande (“bridging”) och exkluderande (“bonding”) socialt kapital, där det förra bygger broar till det omgivande samhället och icke-medlemmar och det senare stärker gruppens identitet inåt (ibland i antagonism till det omgivande samhället). Uppfattar informanterna sig som delar av att nätverk, en grupp, en gemenskap eller en större rörelse, och vilka är attityderna och förhållandet till det omgivande samhället? </p><p>2) Inom Social movement theory har industrisamhällets fokus på ekonomisk rättvisa (e.g. arbetarrörelsen) senare vidgats till att inom New social movements också omfatta “post-materialistiska” värderingar och rättigheter (e.g. kvinnorörelser, homosexuellas rättigheter, miljöfrågor). För 2000-talets sociala rörelser spelar IKT en allt större roll. Hur kan nätgemenskaper kring hållbara/krissäkrade livsstilar förstås i termer av sociala rörelser? Hur balanseras motstridiga krav på organisatorisk identitet mot öppenhet gentemot omvärlden, information mot mobilisering, transparens mot skyddade sektioner för medlemmar? </p><p>3) Det område som Lievrouw kallar “alternative computing” och som innefattar användningen av en teknologisk infrastruktur för att åstadkomma social förändring. Den ideologiska grunden till alternative computing finns i den s.k. hacker-rörelsen där samspelet mellan kreativt arbete och kreativ fritid särskilt lyfts fram. På en praktisk nivå finns en speciellt intressant yttring i form av open source-rörelsen, där en mer transparent och demokratisk innovationsprocess är central. De medieteoretiska begrepp som kan härledas ur detta perspektiv är främst mediering, remediering och rekonfiguration. I vilken utsträckning är dessa begrepp tillämpbara i gränslandet mellan sociotekniska nätverk och de materiella praktiker som ska undersökas? </p><p><strong><br /></strong></p><p><strong>FÖRVÄNTADE RESULTAT OCH NYTTOR</strong> </p><p>Projektet syftar till att inventera, kartlägga och beskriva ”hållbara”, “krissäkrade” och/eller “resilienta” livsstilar i Sverige idag och därigenom bidra med kunskaper om, och exempel på konkreta förslag på hur ett framtida hållbart samhälle skulle kunna se ut. </p><p>Vi kan per definition bara spekulera om hur morgondagens ”hållbara samhälle” ser ut. Men det vore samtidigt bra att ha tillgång till en mängd förslag och exempel på hur framtiden skulle kunna se ut. De informanter, vars praktiker kommer att undersökas i detta projekt, kan till viss del redan idag sägas ”leva i framtiden” (den framtid de förutspår och arbetar med att förbereda sig för). </p><p>Projektens preliminära resultat kommer att avslutningsvis presenteras och stämmas av i form av en workshop med personal från MSB (och ev. andra myndigheter). </p><p>Resultat från projektet kommer också att presenteras vid minst en internationell konferens och i form av minst en artikel till en vetenskaplig tidskrift. </p><p>Dokumentation och spridning av projektresultat (universitetens lagstadgade ”tredje uppgift”) kommer att löpande presenteras i form av en webbsida/blogg. <a href="http://danielpargman.blogspot.se/">Den sökandes akademiska websida/blogg</a> är ett exempel på hur detta skulle kunna ske. </p><p> .<br /></p>Unknownnoreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-7381624419361857144.post-82745407117760885382012-07-20T23:42:00.003+02:002012-07-21T10:50:52.889+02:00Vårens aktiviteter.<br />
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-ZWoWubMHMOg/UAnQG50K-wI/AAAAAAAAAlY/ykYYCWdQnV0/s1600/formulateresearchproblem.jpg"><img alt="" border="0" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5767369614842067714" src="http://1.bp.blogspot.com/-ZWoWubMHMOg/UAnQG50K-wI/AAAAAAAAAlY/ykYYCWdQnV0/s400/formulateresearchproblem.jpg" style="cursor: hand; cursor: pointer; display: block; height: 238px; margin: 0px auto 10px; text-align: center; width: 400px;" /></a><br />
<br />
Jaha. Det blev inte mycket skrivet här på bloggen under våren. Inget alls faktiskt. Jag har ungefär en hyllmeter med lästa böcker som jag hade tänkt skriva om (ca 25 vid det här laget) och jag vägrar fortfarande envist att sortera in dem i bokhyllan i sektionen med de böcker jag <i>både</i> <a href="http://efteroljan.blogspot.se/search/label/bok">har läst och dessutom skrivit om</a> här på bloggen tidigare. Problemet är att det tar ett antal timmar att bläddra igenom en bok man läst, fundera över vad man tyckte och vad man vill skriva om, eventuellt hitta och plocka fram lämpliga citat och sedan skriva en genomarbetad längre text. I bästa fall 4-5 timmar, i sämsta fall uppåt det dubbla. I vilket fall blir det en icke oansenlig del av den tid det till att börja med tog att läsa boken. <br />
<br />
Vad har jag då gjort under våren istället för att skriva här? Tja, jag har förstås läst nya böcker. Jag har också mer metodiskt börjat läsa (vetenskapliga) artiklar för att biffa upp de akademiska texter som jag nu har börjat skriva kring oljetoppen. Under april och maj genomförde jag små <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2012/04/30-day-challenge.html">mini-nyårslöften</a>; att i snitt läsa 10 sidor ur akademiska artiklar varje (var-)dag - 220 sidor på en månad. I min akademiska blogg skrev jag ett blogginlägg vardera om <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2012/05/articles-ive-read-lately.html">april-</a> och <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2012/06/articles-ive-read-lately-may.html">maj-artiklarna</a> och jag länkar till dem här eftersom jag tror att en del av artiklarna eventuellt kan vara av intresse även för de som läser denna blogg. På min andra blogg skriver jag också löpande (kortare) blogginlägg om de böcker jag läst "på sistone", nu senast till exempel <a href="http://danielpargman.blogspot.in/2012/07/books-ive-read-on-my-vacation.html">David Jonstads och Björn Forsbergs</a> nyutgivna böcker och tidigare även om <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2012/06/books-ive-read-lately.html">Post Carbon Reader och Dark Mountain</a> (vol 1) och i början av året om ett gäng böcker som handlade om om <a href="http://danielpargman.blogspot.se/2012/03/books-ive-read-latelyi.html">den amerikanska depressionen</a> (på 30-talet) etc. <br />
<br />
Men det som har tagit mest tid under våren har ändå varit att skriva ansökningar. Vad är det jag ansöker om? Pengar för att bedriva oljetoppsrelevant forskning förstås! Dessvärre är det många andra som vill ha (samma) pengar och konkurrensen är därför knivskarp. Konkurrensen är faktiskt så skarp att även excellenta ansökningar ofta inte får några pengar - eftersom de kämpar mot andra lika excellenta ansökningar. Vilket leder till att ansökningsskrivandet blir till en egen genre som man måste behärska och helst excellera i <i>innan </i>man kan börja med själva forskningen. Det finns en intressant spänning här som man kan fundera över. Ska en forskare satsa på att förkovra sig inom gebitet att skriva bra ansökningar eller på att faktiskt <i>genomföra </i>bra forskning? Och är egentligen bra ansökningar en vattentät garant för bra forskning?<br />
<br />
Nå, jag återkommer till detta i ett senare blogginlägg, för det här är det första i en serie. Idag blir det en allmän uppdatering och en utläggning kring hur jag har gått tillväga för att göra forskning av sånt jag har skrivit om här på bloggen i några år. I nästa inlägg tänkte jag publicera en av mina ansökningar (vars innehåll är <i>mycket</i> relevant för bloggen och de som (fortfarande) läser den). Det sista inlägget blir en uppföljning och analys av ansökningscirkusen och mina slutsatser av att delta i den och hoppa genom ringarna ("jump through the hoops").<br />
<br />
Varför tar det då så mycket tid att skriva ansökningar? Ett viktigt skäl är förstås den nämnda konkurrensen. Det går inte att lämna in en halvdan ansökan, eller en skiss på ett projekt och tro att man ska få några pengar. Det är dessutom helt klart "köparens marknad". Det är lätt för en anslagsgivare att tänka sig att det behövs "lite mer" information för att kunna göra ett informerat val om vem som ska få pengar och vem som inte ska få. Vilket betyder att kraven och ribban höjs för alla som vill lämna in ansökningar - utan att det för den delen finns mer pengar att dela ut... Resultatet är alltså att det sitter forskare i stugor och vrår och utför ett obetalt gratisarbete varje kväll och varje helg, för bara undantagsvis har man betalt för att kunna skriva ansökningar (det vill säga att man kan utföra detta arbete på ordinarie arbetstid).<br />
<br />
På många sätt fungerar forskare som konsulter som måste dra in pengar och belägga sig själva. Med indragna forskningsmedel kan man "köpa loss" sin egen tid och få ägna sig åt forskning under 20-30-50-80% av sin arbetstid (beroende på hur mycket pengar och hur många projekt man är med i). Om man inte kan dra in forskningsmedel blir det istället mest till att ta itu med undervisning och adminstration. Till skillnad från konsulten, som kan ägna sig åt "införsäljning" av uppdrag på arbetstid, måste dock forskaren alltså till stor del göra detta på sin fritid i form av obetalt extraarbete. Till skillnad från konsulten finns det dock alternativa arbetsuppgifter om man inte har fixat en tillräckligt hög "beläggning". Forskaren löper inte risken att avskedas, utan kan då istället "degraderas" till att bli mer av lärare och administratör. Att vara lärare på ett universitet eller en högskolan är inte nödvändigtvis dåligt och det finns många som tycker om det, men på ett universitet finns det en rangordning och det är i vilket fall "finare" och mer karriärbefrämjande att forska.<br />
<br />
Jag har under våren skrivit på fem ansökningar men bara fyra av dessa slutfördes och blev inlämnade. En av ansökningarna var till ganska stor den en kopia av en tidigare ansökan, men för en helt ny fräsch ansökan som man själv driver (är huvudansvarig för) är det lätt att tänka sig att den tar, säg, 2-4 arbetsveckor (80-160 timmar) att få ihop. Det ligger alltså väldigt många timmar bakom en välskriven ansökan (att jämföra med ett välskrivet blogginlägg). Utifrån utfallet så här långt (återkommer till det senare) skulle denna tid kanske ha varit bättre investerad ifall jag hade ägnat den åt "folkbildning" här på bloggen istället...?<br />
<br />
<br />
Mina oljetopps-relevanta intressen finns dokumenterade här på bloggen, men det mesta av det jag skrivit här har jag ingen speciell nytta av när jag ger mig in i en ny genre och ska skriva ansökningar. För det första är jag anställd på en data-institution ("medieteknik och interaktionsdesign") och det måste alltså finns någon slags IT-vinkel i ett föreslaget forskningsprojekt för att det över huvud taget ska passa ihop med min bakgrund och mitt arbete. Jag kan inte t.ex. skriva ihop en ansökan som handlar om hur människor reagerar vid <a href="http://efteroljan.blogspot.se/2009/03/ransonering.html">ransoneringar</a> eftersom jag inte skulle ha någon trovärdighet i detta - ett sådant projekt måste föreslås av en socialpsykolog (eller kanske en nutritionist eller en ekonom).<br />
<br />
Länge (i flera år) såg jag över huvud taget inte hur jag skulle kunna hitta överlappningar mellan bloggen och arbetet, men det har över tiden <a href="http://efteroljan.blogspot.se/2011/01/ut-ur-garderoben.html">långsamt förändrats</a>. Innan man ser lämpliga, intressanta överlappningar är det ju heller inte aktuellt att försöka formulera konkreta projekt. <br />
<br />
Mitt problem var detta: jag är övertygad om att vi står på toppen just nu och att vi går tuffare tider till mötes. Jag tror att mina (och dina) barn går en tuffare, hårdare, fattigare framtid till mötes och med färre möjligheter och ett lägre materiellt välstånd än det vi själva har växt upp med. Vi borde alltså förbereda oss för den oundvikliga nedgång som kommer inom kort, ja som med största sannolikhet redan har inletts - istället för att med våra sista krafter spänna bågen ännu högre. Men om jag formulerar en ansökan som utgår från dessa premisser är den dödförklarad i samma sekund som den är inlämnad. Det finns ju ingen koncensus kring en sådan dyster framtidsbild och varför skulle man vilja ge pengar till ett forskningsprojekt som är formulerat av en dysterkvist med "skev verklighetsuppfattning"? Speciellt inom IT och telekom har ju utvecklingen de senaste decennierna varit fenomenal, så det finns inte mycket utrymme för avvikande, kritiska åsikter.<br />
<br />
Där stod jag och stampade. Jag kunde inte hitta någon lämplig frågeställning (som dessutom har med IT att göra) som var relevant och intressant för <i>mig</i> utifrån den framtid jag tänker mig vi går till mötes, och som samtidigt skulle kunna vinna gehör hos en anslagsgivare. Det konceptuella genombrottet kom när jag insåg att jag på sätt och vis <i>kunde</i> studera mig själv och den framtid jag tror vi går till mötes. Eller åtminstone andra människor som "tycker som jag". Det vill säga, i mångt och mycket ni som läser denna blogg. När jag nu skriver ansökningar så är det ni (egentligen jag själv också - <i>vi</i>) som är mitt forskningsobjekt (mina "informanter"). Hur tänker <i>vi</i> om framtiden, hur förbereder <i>vi</i> oss, hur använder <i>vi</i> oss av IT (t.ex. sociala medier) för att informera oss, för att knyta kontakter, för att förbereda oss? Där någonstans hamnade jag och det var också utifrån denna utgångspunkt som jag kunde började röra mig framåt (tänka, diskutera, leta efter litteratur, formulera forskningsfrågor).<br />
<br />
Ni får ursäkta om jag har blivit lite långrandig i detta blogginlägg. I nästa inlägg ska jag konkret visa hur det har gått. Jag kommer jag att klippa in en ansökan som spinner vidare på detta perspektiv och jag lovar att den texten är mindre pladdrig och istället mer koncis och välformulerad. Nedan finns en "teaser" i form av ansökans titel och sammanfattning:<br />
<b><br /></b><br />
<b>Bortom ekologisk modernisering: krissäkrade livsstilar för ett hållbart samhälle</b><br />
-----------------------------------------------------------------------<br />
Det råder idag delade meningar om vad som utgör ett ”hållbart samhälle” och hur vi ska nå dit. Den politiskt mest etablerade idén utgår från att det går att kombinera ekonomisk tillväxt och hållbar utveckling. Mot detta står idén om att en omställning istället måste innebära mer omfattande förändringar som innefattar en minskad energianvändning och minskad resursförbrukning.<br />
<br />
I detta projekt är jag intresserad av personer som 1) lever sina liv utifrån en övertygelse om att vårt samhälle går en eller flera allvarliga och samverkande kriser till mötes (ekonomi, ekologi och energi) och 2) praktiskt förbereder sig genom att konkret förändra sin livsstil. Syftet med projektet är att inventera, kartlägga och beskriva ”hållbara”, “krissäkrade” och/eller “resilienta” livsstilar i Sverige idag. <br />
.Unknownnoreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-7381624419361857144.post-42377085792031881432012-02-14T15:27:00.000+01:002012-02-14T15:27:00.197+01:00Livet efter oljan - status och framtid.<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/-BWDBaTnVnK8/TzpnrX8FinI/AAAAAAAAAlI/AX6l2YlPqNg/s1600/future.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 319px;" src="http://3.bp.blogspot.com/-BWDBaTnVnK8/TzpnrX8FinI/AAAAAAAAAlI/AX6l2YlPqNg/s400/future.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5708989472503597682" border="0" /></a><br />Det var månader sedan jag skrev ett inlägg här. Någon frågade nyligen i en kommentar om jag slutat att blogga. Det är en tolkningsfråga och en svår fråga att besvara. Den korta svaret är att jag inte har slutat blogga, även om jag inte heller har skrivit något på flera månader. Alla mina tidigare månadslånga (eller längre) uppehåll har varit mer eller mindre oplanerade och oftast berott på akut hög arbetsbörds och därefter en viss uppstartssträcka, så frånvaron av nya texter är vanligtvis närmast att betrakta som ett <span style="font-style: italic;">uppehåll</span> (ibland ett långt uppehåll) snarare än ett slut. Men – som The Dude (Jeff Bridges) säger i bröderna Coens film ”<a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Big_lebowski">The Big Lebowski</a>” – ”<span style="font-style: italic;">New shit has come to light</span>”.<br /><br />När jag startade bloggen <a href="http://efteroljan.blogspot.com/2008/08/vlkommen-till-ett-liv-efter-oljan.html">sommaren 2007</a> började jag med att skriva korta texter ofta. Det gick över och bloggen fick snabbt sin nuvarande form (minus uppehållen); längre texter/analyser ungefär en gång i veckan. Under en lång tid fungerade bloggen som en slags, tja, terapi för mig själv, och också ett sätt att hitta ”trådar” och sätt att tänka och behandla de stora volymerna texter jag läste om oljetoppen (peak oil, PO). Jag har nu skrivit texter om oljetoppen och dess implikationer under en över tre år lång period och i form av 140 inlägg (med detta).<br /><br />Som jag har <a href="http://efteroljan.blogspot.com/2011/01/ut-ur-garderoben.html">skrivit tidigare</a> så fick jag här också utlopp för tankar som det inte fanns utrymme för i mitt jobb (som forskare och lärare) på KTH. Det som har hänt det senaste året är dock att det börjar dyka upp fler och fler beröringspunkter mellan mitt jobb och mitt ”fritidsintresse”. I takt med att jag hittar dessa beröringspunkter och får ökade möjligheter att engagera mig i oljetopps-relaterade frågor inom ramen för mitt jobb så blir det svårare och svårare att få tid över och motivation till att fortsätta bloggandet i den takt som jag har hållit de senaste tre åren.<br /><br />Jag ska ge tre exempel på hur mitt jobb numera tillåter mig att jobba med oljetopps-relaterade frågor, och sedan diskutera bloggens framtid dels ur ett praktiskt (kortsiktigt) och strategiskt (långsiktigt) perspektiv.<br /><br />1) I år är det hållbarhet som gäller på KTH. ”KTH sustainability” heter det och vad jag förstår drivs det som ett (tidsbegränsat) projekt men med förhoppningen att det ska få långsiktiga konsekvenser för forskning och undervisning. Som en del av den satsningen har det kommit en ”beställning” ovanifrån om att vi (på den civilingenjörsutbildning jag är knuten till) ska ta fram en kurs om hållbarhet som ska ges till alla våra studenter under fjärde året av deras (femåriga) utbildning. Kursen heter ”Hållbarhet och medieteknik”, den kommer att ges för första gången efter sommaren och det är jag som är ansvarig för 1) arbetet med att planera och ta fram kursen under våren och 2) arbetet med att ge kursen under hösten.<br /><br />Jag är inte ensam i det arbetet och det är inte ens säkert att jag själv kommer att undervisa så himla mycket i kursen, för vi tänkte också ta hjälp av två andra avdelningar (”strategisk miljöanalys” respektive ”industriell ekologi”) som får hålla i de mer grundläggande hållbarhetsdelarna. Planeringen med kursen har bara påbörjats och det är oklart vilken plats oljetoppen och resursfrågor kommer att få, men sedan jag börja blogga har mina intressen å andra sidan vidgats till att omfatta också hållbarhetsfrågor, så för mig är detta inte något större problem.<br /><br />Man måste också inse att det är på just detta sätt, som en del av en större kurs, som oljetoppen över huvud taget kan få plats på en civilingenjörsutbildning idag (i väntan på civilingenjörsutbildningar i post-fossil-energi-teknik, post-fossil-energi-arkitektur och post-fossil-energi-IT :-). Glädjande nog kommer jag alltså att ha möjlighet att föreläsa för, välja litteratur åt och påverka runt 60 studenter per år – eller åtminstone ge dem en tankeställare (en del lär vara <span style="font-style: italic;">mycket</span> skeptiska mot allt som bromsar "utvecklingen").<br /><br />2) På min avdelning håller vi på att starta upp runt åtta ”team” där vi samlar människor med liknande intressen. Ett team sysslar t.ex. med sociala medier och ett annat med teknik och lärande. Det finns också tillräckligt stort intresse för att starta upp ett team som handlar om media/IT och hållbarhet. Exakt vad detta team ska syssla med <a href="http://danielpargman.blogspot.com/2012/02/ict-in-sustainable-future.html"><span>är ännu inte helt klart</span></a> – det beror delvis på deltagarnas intressen och också på hur vi definierar det område vi vill jobba med. På sikt handlar det om att formera nätverk för att till exempel kunna lobba för och utforma kurser (se ovan), läsa saker tillsammans (böcker och artiklar) och arbeta fram gemensamma utgångspunkter som vi alla tror på och står för, bjuda in gäster för att hålla seminarier och också presentera och lyssna på varandras (pågående) arbete och tankar inom området.<br /><br />Sist men inte minst handlar det också om att skapa en plattform för att söka forskningsmedel. Pengar är drivmedlet och det är på det sättet man värvar nya medarbetare; forskningsprojekt som bifalls = pengar för att anställa nya medarbetare (doktorander) och behålla gamla. Det är jag som har ansvaret för att starta upp den här gruppen och jag har fått lite tid (= pengar) för att göra detta under våren.<br /><br />Rent konkret får jag disponera 5% av min arbetstid (2 timmar i veckan) på detta. Det kan hända att det är svårt att ta sig tid till detta när jag är på jobbet (det är så mycket annat som händer då). Det kan hända att jag måste lägga en del tid på detta på kvällarna (efter att barnen har gått och lagt sig). Det är lätt att se hur denna arbetsuppgift direkt konkurrerar med den tid jag tidigare lade på att skriva texter till den här bloggen…<br /><br />3) Förra veckan lämnade jag in två ansökningar om forskningsmedel till <a href="http://rj.se/">Riksbankens Jubileumsfond</a>. Att skriva ansökningar är en lustig verksamhet. Det är genom att skriva framgångsrika ansökningar som man kan få pengar för att ”köpa loss” sin egen arbetstid och ägna sig åt forskning istället för åt (enbart) undervisning, administration och annat. Att få ihop de där ansökningarna kan ta väldigt lång tid eftersom det i praktiken handlar om att hitta himla bra frågor, utarbeta en plan för hur man ska utforska och jobba med dem under några år (vanligtvis på deltid), formulera detta på ett maximalt övertygande sätt och samtidigt visa att man vet vad man pratar om (helst genom att referera till egna tidigare arbeten som är relaterade till det man nu ber om pengar för).<br /><br />Att sätta samman en riktigt bra ansökan kan ta en hel del tid och bara undantagsvis är denna tid finansierad. I praktiken innebär det att väldigt många kvalificerade forskare lägger väldigt mycket (fri-)tid på att skriva ansökningar – istället för att lägga motsvarande tid på att istället faktiskt forska på det som de är intresserade av... Nu är det inte enbart av ondo att skriva ansökningar. Att få ihop en ansökan tvingar dig också att fokusera och tänka igenom saker och ting ordentligt, och bifalls inte ansökan kan man alltid arbeta vidare med den och försöka igen någon annanstans eller med en (delvis) ny inriktning.<br /><br />Riksbankens Jubileumsfond (RJ) har löst detta genom att dela in ansökningsprocessen i två etapper. I första etappen ska man lämna in en väldigt kort text (2/3 av detta blogginlägg och en i sammanhanget begränsad arbetsinsats). Samtidigt ska denna kort text innehålla väldigt mycket information om det föreslagna/tilltänkta forskningsprojektet (vilket tar tid att tänka igenom och formulera).<br /><br />De ansökningar som faller RJ i smaken får sedan chansen att gå vidare till andra etappen där man ska lämna in en längre och mer utförlig ansökan. Jag vet inte hur många av ansökningarna i etapp två som faktiskt bifalls (får finansiering), men jag hörde att bara drygt 15% av de som lämnas in i etapp ett tar sig vidare till etapp två. De taskiga oddsen till trots så lämnade jag in två ansökningar som båda är mer eller mindre oljetopps-relaterade förra veckan. Här kommer sammanfattningen av den ena och också första delen ("bakgrund") av själva ansökan:<br /><br /><br /><span style="font-weight: bold;">Nätverka för att möta kriser: Att bygga resiliens genom digitala nätverk</span><br /><br /><span style="font-style: italic;">Sammanfattning</span><br /><br />Den s.k. “trippelkrisen” (ekonomi, ekologi, energi) skapar oro inför framtiden. För vissa är lösningen ett beslut om att förändra och ”krissäkra” sin livsstil. Idag är det naturliga första steget att använda Internet för att leta efter information och söka upp och knyta social band till nätverk på och utanför Internet.<br /><br />Syftet med detta projekt är att studera samspelet mellan IKT-bruk och den praktiska omställningen till “krissäkrade” eller “resilienta” livsstilar. En sådan omställning kan vara svår då den inbegriper att både mentalt och en fysiskt avlägsna och ställa sig “vid sidan av” konventionella värderingar och det vanliga samhället. Stöd från sociala nätverk på och utanför Internet är en kritisk faktor i denna process.<br /><br />Vi vill studera två sociala rörelser som på olika sätt arbetar praktiskt med förberedelser inför framtida kriser: 1) den “inkluderande” och kollektivt orienterade "Omställningsrörelsen" (Transition Town-rörelsen) samt 2) det “exkluderande” och mer individuellt orienterande nätverket av “neosurvivalister”.<br /><br />Den finns ett växande akademiskt intresse för hur sociala rörelser använder sig av IKT, men fokus ligger vanligtvis på politisk aktivism inom ramen för det rådande ekonomiska och politiska systemet. Vi vill studera den mer radikala agendan kring att upprätta och utveckla alternativa livsstilar. Projektet kommer använda etnografiska och digitaletnografiska metoder (intervjuer, deltagande observation i Sverige och England samt dokumentanalyser).<br /><br />----------<br /><br /><span style="font-style: italic;">Bakgrund</span><br /><br />Den så kallade “trippelkrisen” (ekonomi, ekologi och energi) skapar oro inför framtiden och i efterdyningarna av den globala finanskrisen 2008 tilltar kritiken mot det rådande politiska och ekonomiska systemet. I många fall framförs denna kritik endast i form av protester <span style="font-style: italic;">mot</span> strandade klimatförhandlingar, övernationella påtryckningar, sociala nedskärningar och ojämn inkomstfördelning, och mera sällan <span style="font-style: italic;">för</span> något konstruktivt alternativ.<br /><br />Det existerar dock frön till ideologiskt, praktiskt och konkret utforskande av alternativ i form av engagerade individer, lokala initiativ och nätverk på Internet. Många av dessa förutspår en framtid som är fylld av utmaningar och vedermödor. Ett sätt att förbereda sig är att försöka leva som om det man fruktar redan har inträffat. Att odla sin resiliens för att kunna möta tänkta framtida kriser kallar vi här att man utformar en “krissäkrad livsstil”. Detta kan inbegripa att man läser på och förkovrar sig (böcker, alternativa informationskanaler på Internet), bygger upp sociala nätverk och hittar nya vänner (genom lokala aktiviteter, diskussionsforum på Internet) och tillägnar sig nya färdigheter (odling, matförädling, hantverk).<br /><br />Vi kan idag skönja en konflikt mellan två olika världsåskådningar. Den konventionella utgår från att de senaste årens bekymmer utgör “ett hack i kurvan” och att världsekonomin kommer att repa sig inom några år. Den alternativa utgår istället från att vi befinner oss vid en brytpunkt, att vi står inför flera samverkande kriser (klimat, miljö, ekonomi, energi, råvaror, vatten, mat), och att detta kräver helt nya sätt att tänka (Meadows, Randers and Meadows 2004, Jackson 2009, Rubin 2009, Heinberg & Lerch 2010, Fallon & Douthwaite 2011).<br /><br />I detta projekt är vi intresserade av 1) de personer som praktiskt förbereder sig för och som lever sina liv utifrån en övertygelse om att vi går samverkande kriser till mötes samt 2) den roll som informations- och kommunikationsteknologier (IKT) spelar för att utforma och upprätthålla krissäkrade livsstilar.<br /><br />----------<br /><br />Projektet ovan är jag huvudansvarig för, i den andra ansökan är jag istället medsökande (en annan person drev ansökningsprocessen). Den andra ansökan heter ”<span style="font-weight: bold;">Att dela på resurser – framväxten av urbana postkonsumeristiska kulturer</span>” och för den som är intresserad går det att <a href="http://danielpargman.blogspot.com/2012/02/cities-of-sharing.html">läsa lite mer om den här</a>.<br /><br />Bakom den korta texten ovan ligger en hel del tankearbete. Notera att vårt projekt är ett sätt att studera oljetoppen lite ”från sidan” och genom andra människors oljetopps-relaterade föreställningar och handlingar. Ansökan anknyter dels till samhällsvetenskap (sociologi, socialpsykologi, statsvetenskap) och dels till IT och IT-användning. Det senare är ett måste för att jag ska kunna syssla med det inom ramen för mitt jobb. Att hitta sådana överlappningar och utveckla dem är inte helt trivialt. Om förslaget ovan låter enkelt eller kanske helgjutet så betyder det att vi har lyckats bra i vårt bakomliggande arbete, men ingenting var uppenbart från början. Förslaget ovan är resultatet av en lång tid av diskussioner och funderingar fram och tillbaka, och det finns flera förslag (föregångare till texten ovan) som har lagts åt sidan eller kastats i papperskorgen...<br /><br />Arbetet med att skriva ansökningar kan som sagt ta väldigt mycket tid – det går att läsa igenom och fippla och förändra en ansökan precis hur många gånger som helst. Under våren har jag dessutom siktet inställt på att lämna in en eller två ansökningar till i slutet av mars och sedan en eller två igen i slutet av april. Denna febrila verksamhet under våren (till skillnad från förra året och året dessförinnan) är ytterligare något som krockar med att driva och skriva denna blogg. Även om jag inte sitter och skriver ansökningstexter varje ledig stund så kanske jag väljer att läsa en bok eller någon artikel som är ”nyttig” för denna verksamhet hellre än att läsa något som jag skulle kunna skriva om på bloggen… Så har det varit under det senaste halvåret när jag inte har kunnat hålla takten i att läsa de utländska bloggar och nyhetsflöden som jag dessförinnan bevakat nitiskt i över tre år.<br /><br /><br />Japp, så är det. När jobbet kändes meningslöst fanns det mycket tid och energi för att förkovra sig och skriva på den här bloggen, men i takt med att jag hittar överlappningar mellan "blogg" och "jobb" så tenderar denna tid och energi att kanaliseras till jobbet. Vad betyder då det för bloggen framöver?<br /><br />På kort sikt betyder det tyvärr att risken är överhängande för att jag inte kommer att skriva så mycket på bloggen framöver (till exempel under våren). Jag har dock bestämt mig för att göra en utfästelse och det är att (åtminstone) skriva texter om alla oljetopps-relaterade böcker som jag läser. Jag läser nästan en bok i månaden, men jag har också en backlog som sträcker sig ett år bak i tiden så jag har en del att ta av just nu… Vad jag mäktar med utöver detta vet jag inte, och jag vågar inte lova något mer än det just nu. Att skriva om böcker jag läser är i sammanhanget ganska lätt att göra. Jag läser ju böckerna i vilket fall, och när jag väl är färdig med en bok behöver jag inte göra något extra arbete (efterforskningar) till bloggen förutom att skriva ihop själva texten.<br /><br />På sikt då, vad ska det bli av bloggen? Det vet jag inte just nu. Antingen 1) fortsätter jag att skriva på samma sätt som jag har gjort hittills (men kanske med en lägre frekvens). Eller så 2) blir det mest texter om böcker som jag har läst och kanske någon annan text då och då. Att återkommande skriva om de ansökningar jag lämnar in, eller hur det går med mitt arbete tänkte jag <span style="font-style: italic;">inte</span> göra regelbundet här, för det gör jag redan <a href="http://danielpargman.blogspot.com/">på min privata akademiska blogg</a>. Jag kommer säkert att skriva om allt det jag nämner ovan (kursen, teamet, ansökningarna) <span style="font-style: italic;">på den bloggen,</span> men jag tror inte att den bloggen är så himla intressant att följa om man inte är student (på KTH) eller lärare eller forskare på en högskola. Inbitna läsare är förstås välkomna att testa om ni har brist på annat att läsa :-)<br /><br />Chansen finns förstås att ansökan ovan går igenom. I så fall skulle jag ha möjlighet att lägga 50% av min tid under tre år (2013-2015) på att professionellt (som forskare/inom ramen för mitt jobb) studera hur omställningen går till i praktiken. Det är ett ämne som det vore värt att blogga om, men jag är tveksam till om bästa stället är på <span style="font-style: italic;">den här</span> bloggen. Troligtvis skulle det då istället vara läge att starta upp en ny blogg vars innehåll till viss del överlappar med denna, men som skulle ha en lite annan profil, syfte, frekvens, längd på texterna etc. Jag lovar dock att i så fall återkomma och skriva om det här, så att de som vill följa med kan hitta den nya bloggen!<br /><br />Notera att vissa andra bloggare (<a href="http://cornucopia.cornubot.se/">Cornucopia</a> och <a href="http://flutetankar.blogspot.com/">Flute</a>) som också skriver om oljetoppen utifrån sitt bloggande håller på att skapa sig en <span style="font-style: italic;">plattform</span> för att skriva, prata, föreläsa etc. Deras bloggar blir alltså ett verktyg för att skapa sig ett namn och kanske också tjäna en hacka. Jag har inte sett det som en väg framåt för mig. Det skulle tidsmässigt konkurrera för mycket med mitt engagerande och krävande jobb och för egen del skulle det vara mycket bättre att försöka hitta ett sätt att kunna ägna mig åt mitt intresse för oljetoppen <span style="font-style: italic;">inom ramen</span> för mitt nuvarande jobb. Jag ser alltså mitt nuvarande jobb som lärare och forskare på KTH som en potentiell framtida "plattform" för att prata (uttala mig om) oljetoppen och dess konsekvenser.<br /><br />Att forska betyder att det <span style="font-style: italic;">alltid</span> finns hur mycket som helst som man vill och som man ”borde” läsa. Om jobb och fritid drar åt olika håll finns risken att man inte lyckas så bra med någotdera. Det optimala för mig vore att ”göra karriär” på att forska och skriva om sådant som anknyter till det jag är intresserad av och har skrivit om här på bloggen sedan sommaren 2007. Om så blir fallet får framtiden utvisa.<br /><br />Det är svårt att sia om huruvida ansökan ovan ”går hem” hos de enskilda personer som ska läsa och bedöma den (framgångsrika forskare i övre medelåldern och övre medelklassen förmodar jag, men jag har inte kolla upp individerna).<br /><br />Något cyniskt kanske jag ska hoppas på att det går åt helvete för Grekland, att bostadsbubblan pyser under våren och att allas svenskars framtidsoptimism får sig en rejäl knäck? Då kanske mina chanser att få bifall för ansökningen ökar? Frågan är om det finns något som kan hindra situationen i Grekland (och resten av Europa?) från att försämras? Men kommer det att hända tillräckligt snabbt för att det ska kunna påverka bedömningen av min ansökan…? Självklart är dessa funderingar absurda i jämförelse med det lidande som existerar på olika håll i Europa redan nu och som vi kommer att få se mer av framöver... Det vore spännande att få medel för att ta tjuren i hornen och studera de som gör något åt det och som proaktivt förändrar sina liv för att förbereda sig inför en bistrare framtid.<br />.Unknownnoreply@blogger.com33tag:blogger.com,1999:blog-7381624419361857144.post-70410826960777702372011-10-31T11:09:00.003+01:002011-10-31T15:48:48.599+01:00Perspektivskiften<div style="text-align: center;">.<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/-7kycnZJ-hSo/Tq1DQ2N6T6I/AAAAAAAAAk8/1iYwnRenGn4/s1600/Necker%2Bcube.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 389px;" src="http://1.bp.blogspot.com/-7kycnZJ-hSo/Tq1DQ2N6T6I/AAAAAAAAAk8/1iYwnRenGn4/s400/Necker%2Bcube.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5669261462640152482" border="0" /></a>Bild: Denna Necker-kub är en fixeringsbild eller "puzzle picture".<br /></div><br /><br />Jag är väldigt förtjust i paradoxer och motsägelser. Jag har två pärlor i min mail-signaturfil: ”<span style="font-style: italic;">At least the leak isn’t at our end of the boat</span>” och ”<span style="font-style: italic;">There are two sorts of people – those who divide people into two sorts and the others</span>”. Jag är också förtjust i fixeringsbilder – två bilder i samma, och där ögonen pendlar mellan att se först den ena och sedan den andra, men aldrig båda samtidigt. Också tautologier och plattityder är trevliga och alltid lika tacksamma att använda: ”<span style="font-style: italic;">bollen är rund och allt kan hända</span>”, "<span style="font-style: italic;">om gud vill och skorna håller</span>" och ”<span style="font-style: italic;">vi vill ha Europas bästa skola</span>” (vilket politiskt parti går man i polemik mot, vilket parti vill <span style="font-style: italic;">inte</span> ha Europas bästa skola?).<br /><br />Därför finner jag ett extra stort nöje i överraskande och kontraintuitiva tolkningar som går emot det allmänna förnuftet (”common sense”). Nästan oberoende av om jag personligen håller med eller inte så är det ett rent nöje att ta del av en intelligent och väl underbyggd (världs-)bild som går helt på tvären mot det som är allmänt accepterat som vedertagen sanning<span style="font-size:78%;">(TM)</span> av såväl mannen på gatan som <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/The_powers_that_be_%28phrase%29">TPTB</a> (ungefär ”de som har makten”).<br /><br /><a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2011/10/myten-om-maskinen-av-hornborg-2010.html">Min förra text</a> handlade om Alf Hornborgs bok ”Myten om maskinen” och det är just en sådan där motvalls-bok som inget annat gör än att ifrågasätta vedertagna sanningar. Alf ifrågasätter idén om att tekniska framsteg verkligen utgör <span style="font-style: italic;">framsteg</span> som vi alltid bör sträva efter, och som så småningom kommer <span style="font-style: italic;">alla</span> tillgodo. Han fråga är istället ”<span style="font-style: italic;">om maskinen till själva sitt väsen primärt är ett medel inte för att bespara men för att förskjuta uttaget av tids- och rumsresurser till svagare samhällsgrupper?</span>” Tanken bokstavligen svindlar – tänk om han har rätt? För att citera (Martin Saar som i en kommentar till den förra texten hänvisade till) Sverker Lenas recension av boken i DN förra året: ”<span style="font-style: italic;">Från och med Alf Hornborg blir man aldrig riktigt densamma</span>”.<br /><br />Jag får själv lite ”<a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Sense_of_wonder">sense of wonder</a>” av Alfs bok, något som jag i min ungdom kunde uppleva titt och tätt när jag läste spektakulära science fiction-romaner. Jag läser fortfarande science fiction-romaner, men det är sällan som jag numera läser något som ger motsvarande upplevelser av att ha fjärilar i magen och av att vara tyngdlös högst upp i åkattraktionen precis innan man vänder tillbaka mot jorden. Det är snarare från ”non-fiction” som jag nuförtiden ibland (sällan) kan få sådana kickar.<br /><br />En bok som gav många sådana upplevelser var Dmitry Orlovs bok ”Reinventing collapse” <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2010/01/reinventing-collapse-av-orlov-2008.html">som jag skrev om för nästan två år sedan</a>. Till skillnad från Hornborg (seriös akademiker) lät Orlov (rysk-amerikansk ingenjör med utpräglat svartsynt sinnelag) sin underfundiga svarta humor lysa igenom på var och varannan sida så att man ibland inte kunde känna sig helt säker på om det han skrev var på skämt eller på allvar (men skämtsamt (?)). Ett exempel som lurifaxen Orlov gav handlade om önskvärdheten av fler ”<a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Boondoggle_%28project%29">boondoggles</a>” (”<span style="font-style: italic;">a project that is considered to waste time and money</span>”). Så här skrev jag i min text:<br /><br />-----<br /><br />“En återkommande tes som Dmitry driver är att en kollaps tenderar att göra (ekonomiska) svagheter till styrkor och vice versa (matproduktion, konsumentprodukter ovan). Han driver denna linje till dess logiska slutpunkt där den blir helt absurt – eller inte. Det är inte så lätt att avgöra om man ska ta hans förslag på allvar, för perspektivet är så ovant och kontraintuitivt:<br /><br /> "<span style="font-style: italic;">It is not necessary for the United States to embrace the tenets of command economy and central planning</span> […] <span style="font-style: italic;">We have our own methods that are working almost as well. I call them ”boondoggles.” They are solutions to problems that result in more severe problems than those they attempt to solve</span>. […] <span style="font-style: italic;">The combined weight of all these boondoggles is slowly but surely pushing us all down. If it pushes us down far enough, then economic collapse, when it arrives, will be like falling out of a ground-floor window</span>." <br /><br />Om jag tolkar Dmitry rätt borde han tycka att den ekonomiska krisen och dess effekter i USA på det stora hela är av godo. Utifrån att Dmitry menar att en ekonomisk kollaps är oundviklig tolkar jag det som att han borde föredra att ”några i taget” (krisens alla förlorare) får ”möjligheten” att hantera en sönderfallande tillvaro och ”förmånen” att som <span style="font-style: italic;">föregångare</span> (på den väg som många fler kommer att vandra) uppfinna kreativa sätt att klara sig med mindre resurser. För det är i vilket fall mycket bättre än att precis alla samtidigt måste göra detta och då med total anarki och kaos lurandes bakom hörnet.”<br /><br />-----<br /><br />I resten av denna text ska jag ge exempel på två andra perspektivskiften som man lätt kan bli yr av.<br /><br />I början av september var jag på en tvådagars konferens i Norrköping på temat ”<a style="font-style: italic;" href="http://danielpargman.blogspot.com/2011/09/green-futures.html">Green futures</a><span style="font-style: italic;">: From utopian grand schemes to micro-practices</span>”. På väg mot hotellet för att sova efter konferensens första dag lyssnade jag på ett avsnitt av radioprogrammet ”<a href="http://www.thisamericanlife.org/">This American life</a>” som handlade om ”<a href="http://www.freakonomics.com/2011/07/11/how-patent-trolling-taxes-innovation/">patent-troll</a>” (jag rekommenderar denna podcast, "<a href="http://www.thisamericanlife.org/radio-archives/episode/441/when-patents-attack">When patents attack!</a>"). Jag utesluter inte möjligheten att även Marcus Jarräng på IDG/Computer Sweden lyssnade på samma radioprogram/podcast eftersom han <a href="http://computersweden.idg.se/2.2683/1.410698/patenttrollen-som-styr-i-det-fordolda">skrev ett helt uppslag</a> om just patenttroll (och även fick framsidan) i Computer Sweden den 18 oktober:<br /><br />”<span style="font-style: italic;">De kallas för patenttroll. De beskylls för att kosta it-företagen hundratal miljarder kronor. De anklagas för att hämma innovationen. Själva hävdar de att de är uppfinnarnas bästa vänner</span>.”<br /><br />Det handlar alltså om lömska företag som köper upp, och sedan sitter tysta och håller på luddiga-men-potentiellt-vidsträckta-och-långtgående patent. Dessa troll gömmer sig (om än inte under broar) och dyker upp när du minst anar det för att hävda patentintrång och hota att stämma skiten ur dig ifall du inte hostar upp mången kosing. Inte sällar precis så mycket pengar att det lovande företaget där de driftiga ingenjörerna och entreprenörerna har lagt några år av sina liv med nöd och näppe överlever. Eller så begär de fantasibelopp av Stora Företaget som ersättning för intrång i deras intellektuella rättigheter.<br /><br />Trollen fungerar med sina krav som en våt filt på små innovativa företag, eller som en straffskatt på innovationer som görs av Stora Företaget. Om, säg, Apple måste betala ut en massa licenspengar för att få använda ”banbrytande” (not very!) patent, så kan du vara helt säker på att det i slutändan är <span style="font-style: italic;">du</span> som konsument som får betala för dessa ökade omkostnader.<br /><br />Riktigt retsamt är dessutom det faktum att de företag som äger patenten kan vara rena rama ”luftföretag” som inte forskar eller tillverkar något själva, utan vars verksamhet <span style="font-style: italic;">endast</span> består av att köpa upp och ”förvalta” (sitta på) en portfölj av patent – i väntan på att någon ska göra intrång (eller ”intrång”) på deras så kallade intellektuella rättigheter. Den tekniska termen för denna typ av företag är Non-Practicing Entity (NPE) och själva gillar de förstås inte termen "patenttroll". De är i vilket fall lite som spindeln som sitter och väntar på att en liten men smaskig fluga ska fastna i deras fint spunna (osynliga) nät.<br /><br />Håll med om att det låter fullkomligt vanvettigt! Men, det är på riktigt och det är stora pengar i rullning. För bara några månader sedan bjöd jättarna över varandra innan Google – för att stärka sin patentportfölj – <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Google">köpte Motorola Mobility</a> för 12.5 miljarder dollar!<br /><br />“<span style="font-style: italic;">On August 15, 2011, Google announced that it would acquire Motorola Mobility for $12.5 billion subject to approval from regulators in the United States and Europe. In a post on Google's blog, Google Chief Executive and co-founder Larry Page revealed that Google's acquisition of Motorola Mobility is a strategic move to strengthen Google's patent portfolio</span>. […] <span style="font-style: italic;">This purchase was made in part to help Google gain Motorola's considerable patent portfolio on mobile phones and wireless technologies to help protect it in its ongoing patent disputes with other companies, mainly Apple and Microsoft and to allow it to continue to freely offer Android</span>.”<br /><br />Nå, åter till den där kvällen när jag lyssnade på "When patents attack!" och blodet långsamt började koka av återhållen vreden över det totalt idiotiska i att låta patentlagstiftning och advokater få löpa amok bland unga innovativa teknikföretag (våra hjältar!). De större företagen klarar sig alltid (de kan ju slanta upp och föra kostnaderna vidare), men att krossa människors drömmar just när deras företag är på väg att slå igenom (fint porträtterat i radioprogrammet) kändes oerhört grymt, onödigt och kontraproduktivt.<br /><br />Jag behövde dock inte vänta längre än till dagen efter innan perspektivskiftet inträdde. Under konferensens andra dag presenterade (ingen mindre än) Alf Hornborg sitt bidrag ”<span style="font-style: italic;">Why solar panels don't grow on trees: The Cartesian roots of technological utopianism</span>”. Hans presentation följdes av en animerad diskussion om önskvärdheten av att sakta ner den teknologiska innovationstakten för att (bland annat) bättre utnyttja och hushålla med ändliga resurser. Nya datorer, nya mobiltelefoner, ny programvara (som inte funkar på hårdvara som är äldre än två år) och ett nytt 4G-nät som ska täcka hela Sverige (igen) gör att vi konsumerar prylar och resurser i en allt snabbare takt. Vilket slöseri med resurser, och vad kan man göra åt det?<br /><br />Just <span style="font-style: italic;">då</span> slog det mig att ur detta perspektiv är patenttrollen en välsignelse. De gör exakt samma sak som <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Luddite">Ludditerna</a> gjorde i början av 1800-talet. De sätter käppar i hjulen och saktar ner farten (eller höjer priset) på teknologisk utveckling och på spjutspetsteknologier. Till skillnad från Ludditerna försöker patenttroll inte förstöra maskinerna rent fysiskt (ordet sabotage kommer eventuellt från ordet "<a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Sabotage">sabot</a>" - träskon som användes för att förstöra Maskinen). Men patenttrollen slänger likväl grus i det kapitalistiska maskineriet och denna gång är drivkraften mer fokuserad - det rör sig inte om något luddigt ofokuserat motstånd mot teknologisk utveckling, utan om en ren och skär profithunger som verkar med stöd av, och <span style="font-style: italic;">inom</span> ramen för det kapitalistiska systemet. Kanske kan man se patenttrollen som en slags <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Femtekolonnare">femtekolonnare</a> som med systemets egna vapen (främst kapitalstarka profithungriga lagvrängare) bekämpar systemet inifrån?<br /><br />Till skillnad från Ludditerna (som numera utgör en parentes i historieböckerna) är dagens patentrollen mycket framgångsrika (som sagt, 12.5 <span style="font-style: italic;">miljarder dollar</span> för Motorolas mobiltelefontillverkning). Bäst av allt är dock att patenttrollen är mycket miljövänliga då deras hantlangare (horderna av advokater) för sitt värv inte gör anspråk på några större mängder ändliga fysiska resurser. De utkämpar sina strider i långa rader av rättegångssalar, och de enda resurser som går åt är advokaternas tid och stora mängder pengar som skyfflas in i dessa års- eller decennielånga svarta-hål-processer. Se där, ytterligare en boondoggle!<br /><br />Den något överraskande slutsatsen är alltså att ur ett Orlovskt/”grönt” perspektiv kan det hända att man borde <span style="font-style: italic;">älska</span> patenttroll och de ”tjänster” de utför!? Vad patentrollen gör är att omfördela pengar och att sätta käppar i hjulen i det innovationsdrivna globala kapitalistiska ekonomiska systemet. Hurra!?<br /><br /><br />Mitt andra exempel är ständigt aktuellt och handlar om den rad av finans-, bank- och förtroendekriser (eller –farser) som vid det här laget har utspelat sig framför våra ögon under en längre tid. Gudars skymning vad ineffektivt och idiotiskt det är att gång på gång få se dessa (kanske ”olösliga”) problem bli ”lösta” igen och igen av Borg, Merkel, Sarkozy, EU, ECB och IMF – bara för att de efter en förvånansvärt kort tid återkommer från andra sidan graven (igen och igen). ”Vad är det som går och går och aldrig kommer fram till dörren? Vad kan man döda igen och igen utan att den går i graven? En zombie? Nej, den europeiska skuldkrisen”! Senast i torsdags (27/10) skrev Patricia Hedelius i SvD (finns ej på nätet) att det var dags för börsen att ”sluta tro på tomten”:<br /><br />”<span style="font-style: italic;">Hur gärna världens politiker och börsens investerare önskar sig en mirakelkur eller uttrycker hot, böner eller ånger så kvarstår faktum. Det finns inga snabba enkla lösningar på den europeiska skuldkrisen</span> […]<br /><br /><span style="font-style: italic;">Bakom tre veckors kursuppgångar ligger ökat förtroende för att politikerna ska lösa de statsfinansiella problemen i Grekland och andra skuldsatta euroländer. Marknadens tilltro eller vilja att tro att världens statsöverhuvuden har kontroll över situationen är förvånande. De politiska hot och uppläxningar som föregått toppmötet har snarare signalerat en stämning av att befinna sig i en sandlåda med ett gäng trotsiga treåringar. EU-politikerna visar med all tydlighet att de är långt ifrån enande och att de tillsammans är redo att metodiskt bocka av impopulära åtgärder för att få ordning på skuldkrisen</span>.”<br /><br />Snart sagt varje (icke-)beslut som våra europeiska ”topp”-politiker tar verkar handla om att fördröja, men samtidigt <span style="font-style: italic;">försäkra</span> oss om en än större framtida kris som i slow-motion är i antågande. Kartan tappade vi för länge sedan (om det ens funnits någon).<br /><br />Det är ju nästan som om makthavarna <span style="font-style: italic;">vill</span> att det ska skita sig, eller hur? Om deras agenda hade varit att framkalla en global kris (kollaps?) för det nuvarande politiska och ekonomiska systemet så har de gjort allt rätt! Våra systemförvaltande politiker kan helt enkelt vara samhällsomstörtarnas bästa vänner! De som tror att systemet är ohållbart, och som av det ena eller det andra skälet önskar dess undergång (eller tillbakagång) kunde inte önska sig ”bättre” politiker än de vi har just nu. Alla deras krampaktiga och senfärdiga försök att bevara systemet utgör i själva verket systemets dödskyss! För att citera Alf Hornborg <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2011/10/myten-om-maskinen-av-hornborg-2010.html">från min föregående text</a>:<br /><br />”<span style="font-style: italic;">Samhälleliga sammanbrott är kanske trots allt inte så skräckinjagande som vi har inbillat oss. De handlar ju egentligen om att avveckla onödigt komplex och dyrbar infrastruktur: byråkrati och teknik som kostar mer än vad de ger</span>.”<br /><br /><br />För att sluta där jag började väljer jag ytterligare till citat från min text om Orlovs bok ”Reinvening collapse” (som för övrigt <a href="http://www.amazon.com/Reinventing-Collapse-Experience-American-Prospects/dp/0865716854/ref=ntt_at_ep_dpt_1">kom ut i en ny reviderad upplaga</a> i våras):<br /><br />“För Dmitry är de fattiga och de som lyckas leva på marginalerna (”<span style="font-style: italic;">conscientious economic underachievers and various categories of the creatively underemployed</span>”) våra osjungna hjältar. Vi behöver hämta inspiration från dem och från '<span style="font-style: italic;">Those parts of the population that have recent or continuing experience with circumstances that have forced them to provide for their mutual welfare – recent immigrant groups, minorities and the poor</span>'“.<br /><br />För Orlov visar de marginaliserade och de fattiga - som biter ihop och hankar sig fram en dag i taget - vägen in i framtiden. För honom har vi mer att lära av dem än av samhällets toppar. Av samma skät tycker jag att det är oerhört intressant att läsa <a href="http://www.svd.se/naringsliv/greker-atergar-till-lantlig-byteshandel_6342526.svd">ett reportage om högutbildade greker som ger sig iväg från Aten</a>, bor i stenhuset som farfar byggde, och som försöker skapa sig ett liv på landsbygden som bygger på småskalig biodling.<br /><br />Har du skänkt det perspektivet någon tanke? Har du kanske någon annan spännande paradox eller ett saftigt perspektivskifte att bjuda på?<br />.Unknownnoreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-7381624419361857144.post-55428304088947413642011-10-23T23:57:00.001+02:002011-10-24T07:09:24.992+02:00"Myten om maskinen" av Hornborg (2010).<br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/-RXbDERPIiK8/TqSAJtxYq3I/AAAAAAAAAkw/rGQizZb-U3Y/s1600/Hornborg.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 258px; height: 400px;" src="http://1.bp.blogspot.com/-RXbDERPIiK8/TqSAJtxYq3I/AAAAAAAAAkw/rGQizZb-U3Y/s400/Hornborg.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5666795135532837746" border="0" /></a><br />Varför utvecklas inte utvecklingsländerna och varför tenderar istället de globala inkomstskillnaderna att öka? Varför kan inte andra länder skydda sin miljö lika bra som vi i Sverige, och varför tilltar istället skogsskövlingen, utfiskningen, utsläppen och miljöförstöringen för vart år som går? Dessa frågor besvarar <span style="font-weight: bold;">Alf Hornborg</span>, professor i humanekologi i Lund, i form av ett komplext, ambitiöst och långtgående teoretiskt ramverk som han utvecklat i texter som är skrivna under de senaste 15 åren och som nu är samlade i hans bok ”<a style="font-weight: bold;" href="http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9171733205"><span style="font-style: italic;">Myten om maskinen</span></a><span style="font-style: italic; font-weight: bold;">: Essäer om makt, modernitet och miljö</span>” (2010).<br /><br />Jag trodde först att boken var en översättning av hans engelskspråkiga bok från 2001, ”<a style="font-style: italic;" href="http://www.amazon.com/Power-Machine-Inequalities-Technology-Environment/dp/0759100675/ref=sr_1_1?s=books&ie=UTF8&qid=1318794597&sr=1-1">The power of the machine</a><span style="font-style: italic;">: Global inequalities of economy, technology, and environment</span>”, men flera av de 15 essäerna i den svenska boken skrivna efter 2001. Av de essäer som är skrivna tidigare kan jag också tänka mig att flera inte har blivit översatta till engelska. Hur det nu förhåller sig angående likheterna och skillnaderna böckerna emellan så har jag ändå förstått att det i grunden är en och samma tes som Hornborg framför i de båda böckerna.<br /><br />Han tes är att teknologisk utveckling är om inte chimär, så i vilket fall till viss (eller till stor) del i första hand en fråga om en omfördelning av resurser från den ekonomiska kartans periferi till dess centrum. Svaret på frågorna ovan står att finna i själva (det osynliga) regelverket för hur ekonomi, handel och teknisk utveckling samverkar och knyter ihop världen till en enda stor produktionsapparat. I periferin finns fattiga länder som exporterar värden till centrum – metaller, olja, skog, jordbruksmark, arbetstid. I värsta fall "levererar" de också utfiskade vatten, skövlade skogar och förödda landskap – som dock kommer oss tillgodo genom att vi tack vare vår (relativa) rikedom kan spara på <span style="font-style: italic;">våra</span> egna vatten, skogar och landskap.<br /><br />I grunden handlar det alltså om <span style="font-style: italic;">vårt</span> utnyttjade av <span style="font-style: italic;">dem</span> till fördel för våra redan välbeställda privata och nationella ekonomier och till nackdel för deras. I ena riktningen exporteras resurser till centrum, och i andra riktningen går färdiga produkter som säljs till periferin med god förtjänst. Det orättvisa utbytet döljs bakom ett skynke av metafysiska begrepp som vi kallar ”handel” och ”teknikutveckling”.<br /><br />Vi har lärt oss att teknikutveckling och handel gynnar alla, men för Alf utgör det istället ett finurligt sätt att dölja ett ojämnt och orättvist utbyte. Mervärdena stannar kvar i centrum och används till att ytterligare öka takten på den globala produktionen och konsumtionen av varor, samtidigt som denna ackumulation av kapital i centrum gör att klyftan till periferin ökar ytterligare. Förutom att denna världsordning är orättvis är den också ohållbar. När vi i allt snabbare takt förbrukar ändliga resurser exproprierar vi också framtida generationers handlingsfrihet att använda dessa resurser på sätt som skulle passa dem bättre (till exempel för att hantera effekterna av de problem - miljöförstöring, klimatförändring etc. - som vi skapar).<br /><br />Tankarna är ovana och strider mot det mesta som vi har lärt oss i skolan, mycket av det vi ser på reklamaffischerna på stan och allt som vi kan se med våra egna ögon när vi blickar ner på våra smartphone-förlängda armar. Men den tidsvinst vi gör när vi skickar ett mail eller åker tåg måste enligt Alf ställas mot de kostnader som har gått åt för att gräva fram kolet, smälta fram stålet och bygga järnvägen, loken och vagnarna. Kanske sparar vi i slutändan in tid på att bygga järnväg (Alf säger inget definitivt i frågan), men samtidigt får man inte glömma bort att när de första järnvägarna byggdes i England så var det vissa människor (fattiga arbetare) som fick ”betala” kostnaderna med sin (underbetalda) tid och andra (rikare) människor som fick åtnjuta fördelarna.<br /><br />”<span style="font-style: italic;">Tekniken blir i detta perspektiv en institution för </span><span style="font-weight: bold; font-style: italic;">omfördelning</span><span style="font-style: italic;"> av tid och rum. Den enes tidsvinst förutsätter den andres tidsåtgång</span>. […] <span style="font-style: italic;">En grundläggande, teknikfilosofisk fråga som vi bör ställa oss är om maskinen till själva sitt väsen primärt är ett medel inte för att bespara men för att förskjuta uttaget av tids- och rumsresurser till svagare samhällsgrupper?</span> […] <span style="font-style: italic;">Är det rentav så att industrialisering på en plats förutsätter dess frånvaro på en annan?</span>”<br /><br />När vi ser fördelarna med att läsa och skicka mail från vår smartphone (givetvis den senaste modellen), ser vi inte kostnaderna som andra betalar när de plockar ihop den vid ett löpande band i Kina, skadas i en gruvolycka eller får sitt grundvatten förgiftat av tillverkningsindustriella kemikalier. När vi köper en vara ”<span style="font-style: italic;">tänker vi sällan på att det vi byter är timmar ur våra egna liv mot timmar ur andra människors liv, och mot resurser ur andra människors landskap. Vi ser inte hur andra människors arbete och landskap förkroppsligas i varorna på snabbköpshyllorna</span>.<br /><br />”<span style="font-style: italic;">Konsumtionen är högst där det finns mest pengar</span><span> [och] </span><span style="font-style: italic;">miljöbelastningen är störst där det finns minst</span>.” Smutsig verksamhet tenderar att söka sig till ställen där människors miljö och hälsa inte har samma höga prislapp som i Sverige. I det ojämna utbytet ingår förstås det självklara faktum att den som plockar ihop en iPad eller en Nike-sko har svårt att föreställa produktens slutgiltiga prislapp, och i vilket fall aldrig kan spara ihop till pengarna för att köpa en själv.<br /><br />”<span style="font-style: italic;">Vi funderar i regel inte så mycket över om utbytet är rättvist</span>”, och för att detta ska vara möjligt måste produktionen av varorna ske utom synhåll för konsumenterna. När vi då och då konfronteras med barnarbetare som knyter våra mattor för hand eller omänskliga arbetsförhållanden i en sweatshop kan vi plötsligt skönja kopplingen till produktionen av de varor vi konsumerar. Då blir vi stört förbannade <span style="font-style: italic;">på någon annan</span> – vanligtvis det svenska företag som importerar eller säljer varorna till oss. Därpå följer en ritual där företaget måste påvisa att de inget visste och/eller genast ska vidta åtgärder samt strama upp sina rutiner. Eftersom dessa samband dessvärre är systematiska, ja till och med <span style="font-style: italic;">systemiska</span>, låter de sig inte en gång för alla <span style="font-style: italic;">åtgärdas</span> inom ramen för vårt nuvarande (globala) ekonomiska system.<br /><br /><br />Men, håller inte kineserna på att bli så rika att de alla kan köpa egna iPads nu? Jo, en del är förstås så rika. Ganska många faktiskt, men Kina är som världen i miniatyr; en liten andel är ofattbart rika, en stigande andel tillhör en växande medelklass (företrädesvis boende längs kusten i öst), men många är tredje-världen-fattiga och bor i Kinas inland och på landsbygden. De som jobbar vid de löpande banden är inte välutbildade urbana ungdomar från Peking eller Shanghai, utan fattiga söner och döttrar till hundratals miljoner ännu fattigare bönder ute på landsbygden.<br /><br />Men håller inte Kina på att röra sig in från periferin mot centrum i det globala ekonomiska systemet? Jo, en sådan rörelse har vi sett och den kan komma att fortgå (även om det knakar både här och var i tillväxtmaskinen Kina). Men till spelets regler hör att inte alla kan få plats i centrum. i den nuvarande världsordningen behöver ett rikt centrum alltid en fattig periferi som levererar råvaror till den globala produktionsmaskinen (till underpriser).<br /><br />Om Kina rör sig mot centrum (eller mot semiperiferin) så lämnar också Kina andra länder bakom sig och ”pressar ut” de länder som man ”passerar”. Andra länder kan också röra sig ”utåt” helt av egen kraft när saker och ting helt enkelt funkar sämre än tidigare. Ett exempel är <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Central_Asia">de fem centralasiatiska ”-stans</a>” som med sina 60 miljoner invånare har rört sig ”bakåt” sedan Sovjetunionen gick i graven för 20 år sedan. I takt med att Kina spänner sina ekonomiska muskler och rör sig ”inåt” flyttas den mest okvalificerade och priskänsliga produktionen till länder som är fattigare är Kina; till Vietnam idag och kanske till Kirgizistan imorgon?<br /><br />Ur Alfs perspektiv är det alltså inte möjligt att sprida teknikens gåvor till alla i hela världen – det ojämna utbytet är en effekt av, och finns <span style="font-style: italic;">inbyggt</span> i systemets konstruktion. Vår rikedom bygger på deras fattigdom (känn på den) och för att vi ska kunna vara rika måste någon annan vara fattig. Ett exempel: ju mer jämlika och ju mer jämnrika alla i världen är, desto större skulle problemen vara för den företeelse som kallas för ”massturism” – men som förstås alltid varit en minoritet av jordens befolkning förunnad. I Alfs värld blir det globala ekonomiska systemet till ett nollsummespel där olika länder manövrerar för att förbättra sina positioner i förhållande till alla andra länder. Det kan bara finnas åtta länder som är ”rikast i världen” (<a href="http://en.wikipedia.org/wiki/G8">G8-gruppen</a> står för över än 50% av den globala bruttonationalprodukten).<br /><br />Alfs världsbild bygger på den neomarxistiska ”världssystemteori” som den amerikanske sociologen Immanuel Wallerstein med flera utvecklade i slutet av 1970-talet. Kritiken mot det globala kapitalistiska systemet är massiv:<br /><br />”<span style="font-style: italic;">Marknaden har</span> […] <span style="font-style: italic;">visat sig vara en mera framgångsrik institution än kolonialism därför att den kräver färre soldater och har gjort det exploaterande draget i råvaruutvinningen mindre tydligt</span>.”<br /><br />Jag är inte så bekant med dessa teorier, men Alfs försök att använda dem för att koppla ett helhetsgrepp på ekonomi, teknologi <span style="font-style: italic;">och</span> miljö (istället för att som brukligt studera någon av dessa separat) är ovanligt och spännande. Alf är självklart medveten om oljetoppen och nämner redan i bokens inledning att:<br /><br />”<span style="font-style: italic;">Vi inser att oljepriset kommer att stiga framöver och göra vår nuvarande livsstil all mer ohållbar. En tvåhundraårig bubbla närmar sig bristningsgränsen. I två hundra år har vi kunnat glömma att jordens markyta är den resurs som begränsar oss. Vi har vant oss vid att hämta vår energi från borrhål i jordskorpan i stället för från våra landskap</span>”<br /><br />Han knyter också elegant ihop energifrågan med (den förfelade) tanken på en självklar och nästa ödesdriven teknisk och ekonomisk utveckling:<br /><br />”<span style="font-style: italic;">Fossil energi har upplevts som ”billig” endast inom världssamhällets kärnstater. I Peru eller Mozambique har oljan aldrig varit ”billig” – folkflertalet har helt enkelt inte haft råd med den. Våra föreställningar om framsteg och utveckling framställer de globala ojämlikheterna</span> […] <span style="font-style: italic;">som om de vore olika stadier i tiden. […] Vi omger oss med tekniska apparater</span> […] <span style="font-style: italic;">och betraktar teknikens framsteg som framsprungna ur det ymnighetshorn som är vår egen påhittighet</span>”<br /><br />I en enda mening dömer han också industrijordbruket till döden:<br /><br />”<span style="font-style: italic;">Dess beroende av fossila bränslen, fosfat och anda ändliga lagerresurser betyder att det förr eller senare kommer att drabbas av drastiska prishöjningar på de sinande resurserna, varefter det inte ens företagsekonomisk kommer att kunna betraktas so en lyckad strategi</span>”.<br /><br />”Jaha” kan man tycka efter att ha läst så här långt. Det var ju en ovanligt dyster bok, för att förändra på det globala ekonomiska systemet låter sig ju inte direkt göras i en klackspark. Alf skissar visserligen löst på några lösningsförslag i boken, men påpekar att det knappast går att göra honom skyldig till att ha svar på alla frågor bara för att han är duktigt på att identifiera problemen. De förslag till lösningar som han i vilket fall lägger fram ligger ganska väl i linje med vad <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Transition_Towns">Transition Towns-rörelsen</a> (”<a href="http://transitionsweden.ning.com/">Omställningsrörelsen</a>” i Sverige) och andra rörelser som är ”grönare än Miljöpartiet” förespråkar. Alternativet som antyds är ett (inte totalt men partiellt) samhälleligt sammanbrott:<br /><br />”<span style="font-style: italic;">Samhälleliga sammanbrott är kanske trots allt inte så skräckinjagande som vi har inbillat oss. De handlar ju egentligen om att avveckla onödigt komplex och dyrbar infrastruktur: byråkrati och teknik som kostar mer än vad de ger</span>.”<br /><br /><br />Myten om maskinen är inte den lättaste boken att läsa. Språket är varken mer eller mindre komplicerat än det behöver vara, men idéerna är ovana och kräver en stor öppenhet av läsaren. Mycket går emot det många har lärt sig att ta för självklart. Egentligen har jag bara skrivit om den viktigaste linjen i Alfs argumentation här och boken knyter också an till tankar om moderniteten, individen och kulturer.<br /><br />För den som vill veta kan jag tipsa om en intervju med Alf Hornborg i det senaste numret av tidskriften <span>Effekt (<a href="http://www.effektmagasin.se/effekt-nr-32011">nr 3 2011</a></span>). Läs även <a href="http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/alf-hornborg-">Sverker Lenas recension i DN</a> för ett år sedan.<br />.Unknownnoreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-7381624419361857144.post-38156503980037463232011-10-10T00:29:00.004+02:002011-10-10T07:16:38.510+02:00Peak oil computing och hur fattiga använder internet idag.<a href="http://2.bp.blogspot.com/-lkAyawF4Y50/TpIq9ThMjsI/AAAAAAAAAko/EUv8fIuVeow/s1600/Internet%2BMexico.jpg"><img alt="" border="0" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5661634914258030274" src="http://2.bp.blogspot.com/-lkAyawF4Y50/TpIq9ThMjsI/AAAAAAAAAko/EUv8fIuVeow/s400/Internet%2BMexico.jpg" style="cursor: hand; cursor: pointer; display: block; height: 267px; margin: 0px auto 10px; text-align: center; width: 400px;" /></a><br />
Den här texten bryter ny mark för här ber jag ber er läsare om hjälp med att resonera och tänka. Men innan jag tar två steg framåt måste jag börja med att ta ett steg tillbaka.<br />
<br />
I början av året <a href="http://efteroljan.blogspot.com/2011/01/ut-ur-garderoben.html" style="color: red;">kom jag ut ur garderoben</a>. Efter att ha bloggat anonymt i två och ett halvt år berättade jag (en del) om vem jag egentligen var. Jag skrev också lite om en paradox: Jag var produktiv och skrev fler texter till bloggen under de år jag inte kunde få utlopp för dessa intressen inom ramen för mitt jobb. Men i takt med att möjligheter att kombinera jobb och blogg-intressen börjat öppna upp sig under det senare året så har bloggen kommit lite i skymundan och det har blivit svårare att få, eller ta sig tid att skriva texter här:<br />
<br />
“<span style="font-style: italic;">det paradoxala är att ju mer spännande mitt jobb har blivit, och ju mer det ser ut som att jag kan börja ägna mig åt Livet efter oljan-relaterade arbetsuppgifter, desto mindre tid har jag haft att ägna åt bloggen…</span>”<br />
<br />
I blogg-inlägget från början av året funderade jag över om det skulle komma texter som vävde samman Livet efter oljan och mitt jobb. Visserligen publicerade jag därefter en serie texter om Peak oil computing (<a href="http://efteroljan.blogspot.com/2011/01/peak-oil-computing-del-1.html" style="color: red;">del 1</a>, <a href="http://efteroljan.blogspot.com/2011/01/peak-oil-computing-del-2.html" style="color: red;">del 2</a>, <a href="http://efteroljan.blogspot.com/2011/01/peak-oil-computing-del-3.html" style="color: red;">del 3</a>, <a href="http://efteroljan.blogspot.com/2011/02/peak-oil-computing-del-4.html" style="color: red;">del 4</a>, <a href="http://efteroljan.blogspot.com/2011/03/peak-oil-computing-post-script.html" style="color: red;">del 5</a>) som var en översättning och bearbetning av <a href="http://danielpargman.blogspot.com/2010/10/ubicomp-in-world-of-limitations.html">en text</a> jag presenterade <a href="http://danielpargman.blogspot.com/2010/10/culture-of-ubiquitous-information.html">på en konferens för ett år sedan</a>, men bortom det har det inte hänt så mycket på den fronten. Tills nu.<br />
<br />
<a href="http://efteroljan.blogspot.com/2011/01/peak-oil-computing-del-1.html" style="color: red;">I min första text</a> om Peak oil computing föreslog jag att man skulle titta på datoranvändningen i ”post-industriella städer” och föreslog Detroit som ett lämpligt studieobjekt (ett ämne som <a href="http://efteroljan.blogspot.com/2011/01/peak-oil-computing-del-2.html" style="color: red;">utvecklades i del 2</a>). En läsare (Mossman) föreslog att man också kunde titta på Haiti eller Juarez i Mexiko. Det var inte alls vad jag själv hade tänkt, men jag var så fastlåst i mina egna tankegångar att jag inte direkt kunde komma på varför. Istället var den en annan läsare (<a href="http://cornucopia.cornubot.se/">Cornucopia</a>) som helt riktigt påpekade att vad jag var intresserad av var ”Hur ser det ut i ett kollapsat I-land, där Detroit får symbolisera detta”.<br />
<br />
Redan några månader tidigare, för ganska exakt ett år sedan, publicerade jag ett exjobbsförslag som handlade om just detta och som hette “<a href="http://medieteknik-exjobb.blogspot.com/2010/04/it-use-in-post-modern-city.html">ICT use in the post-modern city</a>”. Förutom Detroit föreslog jag även studier av andra före detta kol-, stål- och andra tunga-industri-städer på dekis i Europa. Exjobbsförslaget möttes av en del intresse från studenter som hörde av sig, men, eftersom det inte finns något forskningsprojekt (= pengar) som kan betala för resor och andra omkostnader var det ett svårt exjobb att ”sälja in” till en student.<br />
<br />
Det närmaste jag har varit att få napp var när en student från Rumänien i början av året uttryckte ett ”huge interest” för att göra detta exjobb antingen i Rumänien eller i Slovakien (tung industri på dekis). Tyvärr föll det på att hennes eget ”huge interest” till trots så låg inte detta exjobbsförslag i linje med vad hennes utbildning förväntade sig att hon skulle göra - så hon var tyvärr tvungen att backa ur.<br />
<br />
Innan sommaren dök det dock upp en ny student, E, som var intresserad av detta förslag. Även denna gång hör hon hemma på en annan institution, och för att få ihop det hela måste man alltså hitta överlappningar och jämka ihop något som passar både den institutionen (där hon alltså ska presentera sitt färdiga exjobb) och mig.<br />
<br />
Mer specifikt så läser E en magisterutbildning i ”<a href="http://www.kth.se/en/studies/programmes/master/programmes/be/2.1434">Economics of Innovation and Growth</a>”. Fördelen denna gång var att den gavs av en annan institution på KTH och att det hela verkade görbart efter ett kort samtal med den som var ansvarig för exjobb där. Kanske kunde E lägga in lite mikroekonomiskt teori (”konsumtionsteori” eller ”nyttomaximeringsteori”) och på så sätt anknyta till det hon läst tidigare i sin utbildning? Vi har utgått från det (sånt är inte direkt min kopp te) och nu är exjobbet igång.<br />
<br />
Jag och E träffade redan i juni och jag har på vägen fått kompromissa en del. Jag vet inte exakt hur mycket av det ursprungliga förslaget som är kvar och hur många av mina ursprungliga tankar som har blivit avhängda på vägen. Det ”lustiga” i sammanhanget är att studenten som vill göra detta exjobb kommer från Mexiko, så i slutänden är det alltså Mossmans förslag som låg närmast verkligheten och eftersom E nu har köpt flygbiljetter för att åka hem senare i år för att fira jul och då också samla in material till sin uppsats. I vilket fall känns det ganska säkert att det hela kommer att bli av denna gång.<br />
<br />
Så här har vi tänkt angående exjobbet. Studenten E kommer från staden <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Ensenada,_Baja_California">Ensenada</a> (Malmö-storlek) som ligger i Baja California (ca 125 km söder om San Diego och knappt 100 km söder om Tijuana). Eftersom detta inte rör sig om en ”post-industriell stad” i den bemärkelse jag hade tänkt så fick vi jobba med att hitta en annan vinkel. I slutänden blev det till en fråga om hur fattiga använder datorer och Internet.<br />
<br />
Om vi delar in befolkningen i Ensenada i deciler (tiondelar) så kan man tänka sig att de fattigaste 10% inte använder Internet alls (en del av dem kanske inte ens kan läsa). Låt oss vidare anta att nästa decil är upptagen med att putsa skor och tvätta fönsterrutor på bilar som stannat vid rödljus, och att inte heller de använder sig av Internet. Men kanske använder (en del som befinner sig i) nästa decil Internet? Vi är alltså intresserade av hitta, intervjua och förstå de fattigaste Internetanvändarna. Redan nu när studien knappt har påbörjats laborerar vi med preliminära titlar på den färdiga uppsatsen i stil med ”<span style="font-style: italic;">How do poor people use the Internet?</span>” eller ”<span style="font-style: italic;">The poorest Internet users: A case study of</span> [någonting] <span style="font-style: italic;">in Ensenada, Mexico</span>”<br />
<br />
Efter vidare diskussioner med E menar hon att fattiga i Ensenada visserligen har råd med mobiltelefoner, men att de nog inte direkt surfar på nätet med smartphones. Det kan också hända att de har datorer hemma (det är nära till USA och det är inte så svårt att köpa en billig begagnad dator), men att det är färre förunnat att också ha en Internetuppkoppling hemma (inte minst på grund av det dyra och ineffektiva kvasi-monopoltelebolaget <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Telmex">Telmex</a>). Alltså borde man hitta de fattigaste Internetanvändarna på Internet-caféer i fattiga stadsdelar i Ensenada och det är således där hon ska tråla efter informanter till sin studie.<br />
<br />
<br />
I början av året skrev jag (<a href="http://efteroljan.blogspot.com/2011/01/ut-ur-garderoben.html" style="color: red;">i ”Ut ur garderoben”</a>) att: ”<span style="font-style: italic;">Det kan alltså hända att jag en dag kommer att sträcka ut handen och be om att få ”beforska” just exakt <span style="font-weight: bold;">dig</span></span>.” Jag är inte där ännu, men jag har faktiskt en fråga som jag hoppas att några av er nu kan hjälpa mig med. En del av det som står ovan hamrade jag och E faktiskt ut när vi träffades för ett handledningsmöte i fredags. Eftersom det är olyckligt ifall E måste gå med meddelanden fram och tillbaka mellan mig och sin hemmainstitution har vi därefter bestämt att jag, E och hennes ”extrahandledare” på hemmainstitutionen ska träffas nu kommande fredag och en gång för alla komma överens om studiens inriktning på ett sätt som vi alla kan vara nöjda med. Men det finns en sak jag funderar över och som jag gärna tar emot synpunkter på.<br />
<br />
Jag har inte riktigt tänkt på det tidigare, men i fredags insåg jag att man kan tänka sig att detta exjobb tar sig två olika inriktningar. Båda finns representerade i studenten Es exjobbsförslag (”Thesis proposal”) som är lite ofokuserat och som behöver stramas upp.<br />
<br />
Den ena inriktningen handlar om vilken roll Internet spelar i (fattiga) mexikaners vardag. Det finns tidigare forskning om vilken roll olika medier spelar i vardagen, se till exempel ”<a href="http://www.amazon.com/Television-Everyday-Life-Roger-Silverstone/dp/0415016479/ref=sr_1_3?s=books&ie=UTF8&qid=1318196017&sr=1-3">Television and everyday life</a>”, ”<a href="http://www.amazon.com/TV-Living-Television-Culture-Everyday/dp/041518486X/ref=sr_1_1?s=books&ie=UTF8&qid=1318196017&sr=1-1">TV living: Television, culture and everyday life</a>”, ”<a href="http://www.amazon.com/Internet-Everyday-Life-Information-Age/dp/0631235086/ref=sr_1_1?s=books&ie=UTF8&qid=1318196114&sr=1-1">The Internet in everyday life</a>”, ”<a href="http://www.amazon.com/Internet-Society-Everyday-Life/dp/0761943390/ref=sr_1_2?s=books&ie=UTF8&qid=1318196114&sr=1-2">Internet society: Internet in everyday life</a>”. Alltså, hur lätt eller svårt är det, och hur mycket pengar är fattiga mexikaner beredda att lägga på att få tillgång till Internet? Vilken roll spelar, och vilken nytta har de av Internet i sin vardag? Hur många gånger/timmar använder de Internet per vecka? Och så vidare.<br />
<br />
Den andra inriktningen handlar om vad (fattiga) mexikaner gör när de väl använder Internet. Läsa mail, Facebook, bloggar, nyheter, lyssna/ladda ner musik, spela spel, chatta, porr-surfa, leta efter information (medicinsk, reseinformation, leta jobb etc.), shoppa online, bankärenden, lära sig använda en viss programvara, ta en distanskurs eller något annat…? Använder man Internet mest för spel, lek och nöje eller för ”nyttiga” instrumentella syften? Använder man främst (eller i vilken kombination använder man) Internet för (<a href="http://www.amazon.com/Cognitive-Surplus-Creativity-Generosity-Connected/dp/1594202532">med Shirky’s termer</a>) ”<a href="http://www.teachmix.com/litcraft/content/shirky-chapter-6-personal-communal-public-civic">personal, communal, public or civic purposes</a>”?<br />
<br />
Man kan reducerad dessa frågor till ”<span style="font-style: italic;">what is the role of the Internet in low-income persons’ lives in Ensenada?</span>” respektive ”<span style="font-style: italic;">how do low-income persons in Ensenada use the Internet?</span>”. Troligtvis går det inte går att hårddra på detta sätt, för det går säkert inte att jobba med den ena frågan utan att också komma in på den andra, men frågan är ändå vilken av dessa två frågor som ska upphöjas till att vara överordnad och viktigast? Fokus är <span style="font-style: italic;">allt</span> i en undersökning (exjobb) som ska utföras under en begränsad tidsperiod. Jag kunde i vilket fall inte själv komma på svaret i fredags och jag vet fortfarande inte vilken av dessa två frågor som jag själv är mest intresserad av att få besvarad.<br />
<br />
Mitt intresse för hela detta komplex av frågor handlar inte i första hand om fattiga människor i Mexiko, eller om fattiga människor i andra utvecklingsländer, utan om att få ledtrådar till <span style="font-style: italic;">hur vi i väst kommer att använda datorer i en fattigare framtid</span>! Om du tycker att detta låter världsfrånvänt kan jag vara mer konkret: Hur kommer grekerna att använda Internet (datorer, smartphones) efter att landet inom en snar framtid har gått i konkurs och alla där plötsligt kommer att upptäcka att de har blivit mycket fattigare?<br />
<br />
Men tillbaka till frågan som jag ber om hjälpa med igen. Det är dags att ta reda på om lite av den sägensomspunna "<a href="http://www.amazon.com/Collective-Intelligence-Pierre-Levy/dp/0306456354">kolletiva intelligensen</a>" och "<a href="http://www.amazon.com/Wisdom-Crowds-James-Surowiecki/dp/0385721706/ref=pd_sim_b4">massans vishet</a>" finns där ute på Internet! Utifrån mitt (vårt!) intresse av hur vi i väst kommer att använda Internet i en fattigare framtid ber jag dig alltså att fundera, spåna kring, föreslå och argumentera kring vilken av dessa två frågor som är intressantast (och varför?):<br />
<br />
• What is the role of the Internet in low-income persons’ lives in [a Mexican city]?<br />
• How do low-income persons in [a Mexican city] use the Internet?<br />
<br />
Svara gärna under veckan. Jag behöver all input jag kan få inför mitt möte på fredag!<br />
<br />
<br />
PS. Angående min dystra syn på Mexikos framtid i största allmänhet, se min tidigare text "<a href="http://efteroljan.blogspot.com/2009/05/mexiko-i-riskzonen.html" style="color: red;">Mexiko i riskzonen</a>".<br />
.Unknownnoreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-7381624419361857144.post-18941640801971897392011-09-28T01:23:00.001+02:002011-09-28T10:07:03.654+02:00Oljan i golfen (del 11) – moratorium.<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/-J_FH1Jpx-10/ToJOxjigvWI/AAAAAAAAAkY/blytNJ2c73Q/s1600/moratorium.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 300px;" src="http://3.bp.blogspot.com/-J_FH1Jpx-10/ToJOxjigvWI/AAAAAAAAAkY/blytNJ2c73Q/s400/moratorium.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5657170695191313762" border="0" /></a><br />Den föregående texten om oljeolyckan i Mexikanska golfen förra året <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2011/09/oljan-i-golfen-del-10-payback-time.html">finns här</a>.<br /><br />Som en direkt konsekvens av oljeolyckan i Mexikanska golfen förra året utlystes ett moratorium mot djuphavsborrning i den Mexikanska golfen från den 30 maj och sex månader framåt. Det var en slags timeout för att implementera nya säkerhetskrav och ”<a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2010/08/oljan-i-golfen-del-4-riskhantering-och.html">försäkra sig om</a>” att inga nya olyckor skulle inträffa. Det var också ett sätt för USAs regering att visa sig vara handlingskraftig genom att stänga ladugårdsdörren <span>efter</span> att kossan rymt.<br /><br />Borrning på mindre än 500 fot påverkades inte, så moratoriet påverkade bara 33 platser för djuphavsborrning/testborrning av de mer 3600 produktionsplattformarna i Mexikanska golfen. Eftersom många plattformar är obemannade och andra bara har en handfull personal är detta dock lite missvisande då det befinner sig betydligt fler människor på just dessa 33 plattformar (hundratals och inte sällan över 1000 personer inklusive olika stödfunktioner). Bortom själva moratoriet (oljeborrstoppet) i sig själv fick moratoriet (symbolhandlingen) en stor roll i spelet kring olyckan. Vilka tankar och känslor kan man projicera på ett moratorium? Många.<br /><br />En part i målet är staten Louisiana med sina 58 000 jobb inom oljeindustrin och ytterligare 260 000 oljerelaterade jobb (<a href="http://www.voanews.com/english/news/usa/Experts-Drilling-Moratorium-May-Do-More-Economic-Damage-Than-Oil-Spill-96524924.html">andra uppskattningar</a> är högre). Detta motsvarar sammanlagt 17% av alla arbetstillfällen i delstaten och oljebranschen bidrar med inte mindre än 1/3 av delstatens inkomster. Fast det kan hända att det <a href="http://money.cnn.com/2010/06/24/news/economy/drilling_jobs_at_stake/index.htm">”bara” är 10 000</a> personer som jobbar på just djuphavsriggarna i Mexikanska golfen (plus 25 000 ”stödjande” jobb). Eller fler (se nedan). I vilket fall kom det snabbt signaler från Louisiana att ett moratorium skulle vara en ”<a href="http://uk.reuters.com/article/2010/05/12/btscenes-us-louisiana-oilspill-idUKTRE64B2TA20100512?rpc=401&feedType=RSS&feedName=GCA-GreenBusinessUK&rpc=401"><span style="font-style: italic;">gross over-reaction</span></a>”, att det var för tidigt för att uppskatta effekterna av oljeolyckan och att Katrina i vilket fall var mycket värre för delstaten.<br /><br />Som jag <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2010/09/oljan-i-golfen-del-7-nar-oljan-nadde.html">skrivit tidigare</a> har delstaten Florida helt motstående intressen. Utan en egen oljeindustri men med många turister och långa stränder krävde Floridas senator, Bill Nelson, ett <a href="http://www.nytimes.com/2010/05/02/opinion/02margonelli.html">omedelbart stopp</a> för all djuphavsprovborrning bara en vecka efter att Deepwater Horizon sjönk. I Florida är det turismen som drar in de stora pengarna till staten (<a href="http://money.cnn.com/2010/07/01/news/economy/drill_rig_workers/index.htm">60 000 miljoner dollar per år</a>).<br /><br />Journalisten och oljeförfattaren Margonelli (”<a href="http://www.amazon.com/Oil-Brain-Adventures-Pump-Pipeline/dp/0385511450"><span>Oil on the brain</span></a>”) är initialt positiv till idén om ett moratorium, men påpekar samtidigt att det är poänglöst om USA inte i samband med detta också minskar den mängden olja man konsumerar. I annat fall betyder det bara att man tar sin olja från andra ställen i världen, och eftersom dessa andra ställen ofelbart har sämre miljöskydd än USA så betyder det att man importerar olja i samma takt som man exporterar oljeutsläpp. Vilket alltså betyder att hon <a href="http://www.nytimes.com/2010/05/02/opinion/02margonelli.html">i slutändan är negativ</a> till ett moratorium – men <a href="http://voices.washingtonpost.com/ezra-klein/2010/05/in_defense_of_a_moratorium_on.html">hon får förstås mothugg direkt</a>.<br /><br />Här har vi alltså inte mindre än två exempel på meningsmotståndare med helt olika syn på hur man ska ställa sig till ett moratorium. Rent generellt verkar debatten har varit som mest högljudd innan och precis i början av det sex månader långa moratoriet. Anklagelserna och överdrifterna haglade från båda sidorna. Tidsskriften The Economist presenterar en ganska balanserad bild av de olika positionerna:<br /><br />”<span style="font-style: italic;"><a href="http://www.economist.com/node/16488852?story_id=16488852">There are strong arguments on either side</a> about the fairness of the ban. Those who oppose it note that a plane crash does not lead government regulators to ban flying, and say the same logic should prevail in this case. Evidence is also mounting, they say, that BP cut corners on Deepwater Horizon, suggesting that the accident was an aberration. A number of experts who helped Mr Salazar prepare his recommendations to the president have come out against his moratorium, calling it “punishing the innocent”.</span> <span style="font-style: italic;"><br /><br />Those who support the ban, though, point out that the disaster has also proved that the Minerals Management Service, the federal agency that oversees offshore drilling, was more a paper tiger than an assiduous regulator. And if another disaster occurred, they ask, would the government or the industry be able to fight an oil war on two fronts?</span>”<br /><br />De som var mot ett moratorium hade några väldigt enkla argument som de förde fram och hamrar in gång efter annan; tänk på jobben och tänk på ekonomi! Tidiga uppskattningar från moratorium-motståndare menade att det skulle skjuta hela oljesektorn och flera delstaters ekonomier i sank. Redan 10 dagar efter att moratoriet infördes skrev en <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Times-Picayune">lokalblaska</a> att ”<a href="http://www.nola.com/news/gulf-oil-spill/index.ssf/2010/06/louisianas_economic_hurt_from.html"><span style="font-style: italic;">Louisiana's economic pain</span></a><span style="font-style: italic;"> from President Obama's moratorium on oil drilling becomes more acute with each passing day</span>”.<br /><br />Nästan alla de oljeriggar som påverkades låg utanför delstaten Louisianas kust och <a href="http://www.rigzone.com/news/article.asp?a_id=94652&hmpn=1">tiotusentals jobb</a> (”<span style="font-style: italic;">crewmen, deck hands, engineers, welders, ROV operators, caterers, helicopter pilots, and others who operate and service these vessels</span>”) uppskattades ligga i riskzonen. Jag är inte säker på att jag får ihop matematiken - siffrorna angående hur många som berördes skiljde sig väldigt mycket beroende på källa och tidpunkter för uttalandet. Slutsatsen får vara att ingen hade någon direkt koll och man drog till med siffror som stödde eller som stöddes av de övriga argument man förde fram. Precis som med <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2011/09/oljan-i-golfen-del-9-skador-och.html"><span>overksamma fiskare</span></a> fick dock även enskilda oljearbetare ekonomisk ersättning under moratoriet från en särskild ersättningsfond.<br /><br />Situationen är ju egentligen absurd. Vissa pratar om en ”symbios” mellan fiske- och olje-branschen. Att många fiskare använder sin båt för att förse oljeplattformarna med transporttjänster när fiskesäsongen är över och att ”oljespillet” visserligen var dåligt, men att de ekonomiska konsekvenserna av moratoriet är värre både för enskilda individer och hela delstater.<br /><br />I verkligheten finns det ingen symbios, utan snarare två industrier (tre med turismen) som fångat många lokalsamhällen och vissa stater i ett järngrepp - och med utspilld olja går precis allt åt helvete samtidigt. Att vara så beroende av business-as-usual visade sig i detta fall vara oförståndigt och jag tror att vi framöver kommer att få ser fler exempel på detta i vår (över-)specialiserade värld. Detta till trots visade det sig att just de som moratoriet var tänkt att skydda; yrkesfiskare, de som bodde vid kusten och alla andra som drabbades av oljekatastrofen tillhörde de mest högljudda kritikerna av ett moratorium.<br /><br />Kongressledarmöter från oljestaterna Texas, Louisiana och Mississippi menade att moratoriet var för långt (6 månader) och att de <a href="http://www.nytimes.com/2010/06/18/business/18rig.html">negativa ekonomiska konsekvenserna av moratoriet kunde bli värre</a> än de ekonomiska konsekvenserna av själva oljeolyckan. <a href="http://www.voanews.com/english/news/usa/Experts-Drilling-Moratorium-May-Do-More-Economic-Damage-Than-Oil-Spill-96524924.html">I staten Louisiana</a> genererar fiskeindustrin inkomster till staten på 3 000 miljoner dollar per år och turismen 8 000 miljoner dollar per år, men oljeindustrin drar in hela 70 000 miljoner dollar per år. Även om moratoriet bara handlade om nya källor på över 500 fots djup, gavs det (åtminstone initialt och av okänd anledning – ”för säkerhet skull”?) <a href="http://money.cnn.com/2010/06/24/news/economy/drilling_jobs_at_stake/index.htm">inga nya tillstånd för att borra på grundare vatten heller</a> och osäkerheten om vilka regler som gällde spred sig i branschen.<br /><br />Det fanns också en oro för att ägare till oljeplattformar i Golfen skulle flytta på dem och därigenom göra den ekonomiska skadan permanent eller <a href="http://www.nytimes.com/2010/06/18/business/18rig.html">åtminstone långvarig</a>:<br /><br />“<span style="font-style: italic;">Once a rig moves, it tends to stay put, fulfilling multiyear contracts. Lower-level jobs are normally filled using the host country’s work force</span>.”<br /><br />Prislappen på en oljeborrningsplattform (djuphavsmodellen) ligger på uppåt 1 000 miljoner dollar och det kostar knappt 2 miljoner dollar per vecka att driva den. Kanske är det en bättre idé att <a href="http://www.voanews.com/english/news/usa/Experts-Drilling-Moratorium-May-Do-More-Economic-Damage-Than-Oil-Spill-96524924.html">baxa iväg den till Nordsjön, Västafrika</a> eller Brasilien istället för att låta den stå overksam i ett halvår? (Så blev det dock inte, nästan alla plattformar stod lydigt kvar och väntade.)<br /><br />Jag känner en viss sympati med <a href="http://www.nytimes.com/2010/06/18/business/18rig.html">porträttet av en 29-årig blue-collar worker</a> som kommer från en fattig håla i södern med 4 000 invånare. Han jobbar på en oljeplattform två veckor i stöten, har ledigt i två veckor och som tjänar 150 kronor i timmen. Det är tillräckligt för att försörja fru och tre barn i åldrarna 1 till 5 år. Om jobbet på oljeplattformen fryser inne finns det inte många andra jobb att välja mellan och alla som går att uppbringa är i vilket fall betydligt sämre. Det får mig att tänka på alla människor vars uppehälle är knutet till fossilsamhället och alla jobb som kommer att förtvina bortom oljetoppen. Jag minns att jag hört att inte mindre än 10% av alla jobb i USA på något sätt är knutna till och beroende av bilar, bildindustrin och bilismen (inklusive transporter, försäkringar, semestrar, reparationer, snabbmat och så vidare). Vad jobbar du själv med?<br /><br />Utifrån Margonellis argument ovan och många andra ”signaler” känns moratoriet som ett kraftfullt slag i luften. Grundproblematiken, USA beroende av (importerad) olja och oljetoppens ostoppbara logik påverkas inte alls av ett moratorium. Däremot kan det tänkas att det ser bra ut att <span style="font-style: italic;">göra något</span> istället för att <span style="font-style: italic;">göra inget</span>, och varför då inte lägga en kontroversiell verksamhet på is för att ”gå igenom” och ”kvalitetssäkra” den?<br /><br />“<span style="font-style: italic;">The moratorium '</span><span style="font-style: italic;"><a href="http://www.economist.com/node/16488852?story_id=16488852">seems to assume</a> that because one rig failed and although no one yet fully knows why, all companies and rigs drilling new wells over 500 feet also universally present an imminent danger</span>' ”<br /><br />På det stora hela känns moratoriet som samma typ av klimat-teater som <a href="http://www.wwf.se/vrt-arbete/klimat/earth-hour/1196404-earth-hour-startsida">Earth Hour</a> (”rädda världen genom att stänga av all elektricitet en timme om året”). Det handlar mindre om att lösa problem, och mer om att skicka ut lugnande signaler och få det att <span style="font-style: italic;">se ut</span> som om man löser problem. Att "<a href="http://inform.com/science-and-technology/lift-reckless-oil-drilling-ban-gulf-residents-plead-1003778a">försäkra sig om</a>" att det aldrig kommer att ske en olycka igen genom att man ”går igenom” rutiner och processer är värre än teater – på teater vet både skådespelarna och publiken om att det är teater, men sådana uttalande rör sig antingen om självbedrägeri eller ren och skär cynism.<br /><br />I mitten av oktober tog USAs inrikesminster ett beslut om att <a href="http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2010/10/22/AR2010102206533.html">avbryta moratoriet</a>. Vid denna tidpunkt hade läckan blivit tilltäppt ”för länge sedan” och frågan hade inte samma brännande aktualitet längre. Då kan man lite lättare och ”i skymundan” avbryta sitt tilltag, hävda att genomlysningen gick fortare än planerat och att man nu ”försäkrat sig om” att inga olyckor kommer att hända i framtiden. Sedan kan man luta sig tillbaka, hålla tummarna och hoppas på det bästa.<br /><br />Något gott kom i alla fall ur moratoriet. I juli förband sig fyra av världens största oljebolag (Exxon Mobil, Chevron, ConocoPhillips och Royal Dutch Shell) att lägga 1000 miljoner dollar på att (något sent, men ändå) ta fram ett ”rapid-resonse system” som kan ta hand om, tja, den typ av olycka som inträffade förra året… ifall den skulle inträffa igen, vilket förstås inte kommer att hända eftersom just dessa företag har så mycket bättre säkerhetstänkande än BP. Eller…? Motsägelserna finns ständigt där under ytan. <a href="http://www.nytimes.com/2010/07/22/business/energy-environment/22response.html">Exxons styrelseordförande sade att</a>:<br /><br />“<span style="font-style: italic;">It’s doubtful we will ever use it, but this is a risk-management gap we need to fill in order for the government and the public to be confident to allow us to get back to work</span>"<br /><br />Bara några veckor dessförinnan hade toppchefer inom oljeindustrin erkänt att även ”<span style="font-style: italic;"><a href="http://www.nytimes.com/2010/07/22/business/energy-environment/22response.html">their spill response plans</a> were outdated and woefully inadequate</span>” när de blev utfrågade av kongressen.<br /><br />Systemet i sig själv låter nästan lite för bra för att vara sant, det ska kunna vara på plats inom 24 timmar, kunna fånga upp 100 000 fat olja per dag och klara av att hantera oljespill på upp till 3 000 meters djup. Förslaget var frivilligt men säkert också resultatet av en avvägning; hur mycket är den positiva PR som denna nyhet genererar värd? Går det att på detta sätt övertyga Obama och hans administration om att häva oljeborrstoppet? Går det på detta sätt att "<a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Mota_Olle_i_grind">mota Olle i grind</a>" och förhindra att kongressen tar beslut om hårdare regler som vissa kongressledamöter försöker baxa igenom? Drygt ett halvår efter detta utspel meddelade i vilket fall The Marine Well Containment Company att <a href="http://www.usatoday.com/money/industries/energy/2011-02-17-oil-spill-response_N.htm">systemet är färdigt</a> och att vi kan sova lugnt på nätterna igen - god natt!<br /><br /><span style="font-weight: bold;">Literature:</span><br /><br />The New York Times, "<a href="http://www.nytimes.com/2010/05/02/opinion/02margonelli.html">A spill of our own</a>" (2010-05-01)<br /><br />The Washington Post, "<a href="http://voices.washingtonpost.com/ezra-klein/2010/05/in_defense_of_a_moratorium_on.html">In defense of a moratorium on offshore oil drilling</a>" (2010-05-04)<br /><br />Reuters, "<a href="http://uk.reuters.com/article/2010/05/12/btscenes-us-louisiana-oilspill-idUKTRE64B2TA20100512?rpc=401&feedType=RSS&feedName=GCA-GreenBusinessUK&rpc=401">Louisiana warns of over-reaction to Gulf spill</a>" (2010-05-12)<br /><br />Nola.com, "<a href="http://www.nola.com/news/gulf-oil-spill/index.ssf/2010/06/louisianas_economic_hurt_from.html">Louisiana's economic hurt from drilling moratorium warrents action</a>" (2010-06-09)<br /><br />Rigzone, "<a href="http://www.rigzone.com/news/article.asp?a_id=94652&hmpn=1">NOIA members Cos feel drilling moratorium impacts</a>" (2010-06-11)<br /><br />Voice of America, "<a href="http://www.voanews.com/english/news/usa/Experts-Drilling-Moratorium-May-Do-More-Economic-Damage-Than-Oil-Spill-96524924.html">Experts: Drilling moratorium may do more economic damage than oil spill</a>" (2010-06-16)<br /><br />The New York Times, "<a href="http://www.nytimes.com/2010/06/18/business/18rig.html">Drill ban means hard times for rig workers</a>" (2010-06-17)<br /><br />CNN Money, "<a href="http://money.cnn.com/2010/06/24/news/economy/drilling_jobs_at_stake/index.htm">Drilling ban: The jobs at stake</a>" (2010-06-24)<br /><br />The Economist, "<a href="http://www.economist.com/node/16488852?story_id=16488852">Sue, baby, sue</a>" (2010-07-01)<br /><br />CNN Money, "<a href="http://money.cnn.com/2010/07/01/news/economy/drill_rig_workers/index.htm">Offshore drillers want their jobs back</a>" (2010-07-03)<br /><br />The New York Times, "<a href="http://www.nytimes.com/2010/07/22/business/energy-environment/22response.html">4 oil firms commit $1 billion for Gulf rapid-response plan</a>" (2010-07-21)<br /><br />Inform.com, "<a href="http://inform.com/science-and-technology/lift-reckless-oil-drilling-ban-gulf-residents-plead-1003778a">Lift 'reckless' oil drill ban, Gulf residents plead</a>" (2010-07-29)<br /><br />The Washington Post, "<a href="http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2010/10/22/AR2010102206533.html">Interior considers first deepwater drilling permits since BP spill</a>" (2010-10-22)<br /><br />USA Today, "<a href="http://www.usatoday.com/money/industries/energy/2011-02-17-oil-spill-response_N.htm">Oil companies say they're ready for new spills</a>" (2011-02-17)<br /><br /><br /><a href="http://3.bp.blogspot.com/-D2UCXl9YH8Q/ToJOx_D_HBI/AAAAAAAAAkg/KeSrG-AdcuU/s1600/oil-workers-moratorium.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 269px;" src="http://3.bp.blogspot.com/-D2UCXl9YH8Q/ToJOx_D_HBI/AAAAAAAAAkg/KeSrG-AdcuU/s400/oil-workers-moratorium.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5657170702579473426" border="0" /></a>.Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7381624419361857144.post-24460150719393244862011-09-17T11:39:00.000+02:002011-09-17T11:39:00.529+02:00"Tillväxt till döds" av Tengroth (2010).<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/-Ho_KsASjMrI/TnEg4YNsPwI/AAAAAAAAAkQ/IA7hXD3IHSo/s1600/Tengroth.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 250px; height: 400px;" src="http://1.bp.blogspot.com/-Ho_KsASjMrI/TnEg4YNsPwI/AAAAAAAAAkQ/IA7hXD3IHSo/s400/Tengroth.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5652335160271322882" border="0" /></a><br /><a href="http://efteroljan.blogspot.com/2011/08/oljetoppens-forsta-offer-del-1.html">Som jag har nämnt</a> ligger jag efter med att skriva om de böcker jag har läst här på bloggen. Senaste gången jag skrev var för ett år sedan (<a href="http://efteroljan.blogspot.com/2010/09/crude-world-av-maass-2009.html">Maass, "Crude world"</a>). Jag har nu en så stor ”backlog” av lästa böcker att jag får börjar skriva om böcker som jag läste för mer än ett år sedan. En sådan bok (som jag läste förra våren) är <span style="font-weight: bold;">Stellan Tengroths</span> nätta (150 sidor långa), självutgivna pocketbok ”<span style="font-weight: bold;">Tillväxt till döds</span>”.<br /><br />En central del av Stellans bok handlar om människors oförmåga att förstå exponentiell tillväxt (ränta-på-ränta). Vi kan förstå detta matematiska fenomen i ytlig bemärkelse, men här handlar det alltså om att <span style="font-style: italic;">förstå</span> exponentiell tillväxt <span style="font-style: italic;">på riktigt</span>, djupt i våra hjärtan och i ryggmärgen. Vår oförmåga att greppa innebörden av exponentiell tillväxt är begränsad trots, eller kanske på grund av mer än 100 år av ekonomisk och teknologisk tillväxt. Jag har skrivit om det tidigare, till exempel i texten "<a href="http://efteroljan.blogspot.com/2008/11/inga-trd-vxer-till-himlen.html">Inga träd växer till himeln</a>". Ett exempel:<br /><br />Om det var praktiskt och ekonomiskt möjligt att utvinna precis all koppar som fanns i jordskorpan så skulle den räcka i 125 miljoner år utifrån dagens utvinningstakt. Men om man istället skulle öka utvinningen med bara 1% per år så tar kopparn istället ta slut på 1400 år!<br /><br />Med exponentiell tillväxt (ränta-på-ränta) sker den en fördubbling på 72 år ifall man har 1% tillväxt, på 36 år (72/2) med 2% tillväxt, på drygt 14.5 år (72/5) med 5% tillväxt och 7 år (72/10) med 10% tillväxt per år. Under tiden mellan idag och nästa fördubbling av resursuttaget gör vi av med lika mycket koppar som under alla år dessförinnan i världshistorien sammanlagt. Att vi för närvarande använder relativt lite av en sällsynt resurs (till exempel någon ovanlig metall) är alltså till liten tröst ifall exploateringen ökar i snabb takt. Om det istället rör sig om resurs som vi redan utnyttjar hårt och som vi skulle vilja använda ännu mer av (olja, koppar, energi) utgör denna matematik en uppförsbacke som blir svårare och svårare att betvinga för vart år som går.<br /><br />Tillväxt i naturen kan se ut på endast tre olika sätt. Snabb tillväxt som senare bromsas (vår längd), tillväxt som (sam-)varierar över tiden (antal kaniner och rävar), eller ohämmad tillväxt ända fram till kraschen (cancer-tumören tillväxt).<br /><br />Trots att vi till mans inte på djupet förstår matematiken och dess implikationer så lever vi numera i en värld av tillväxt. Alternativen till stigande ekonomisk standard, större boendeyta fylld med fler prylar och över tiden gradvis större ”extra large” på McDonalds är ovana, nästan otänkbara. Att tänka bortom ramarna – på en värld utan ekonomisk tillväxt – har blivit hart när omöjligt, trots att detta är mer nödvändigt än någonsin eftersom en sådan värld är på väg till en framtid nära oss vare sig vi vill det eller inte. Det är just denna uppgift - att förklara varför evig tillväxt är omöjlig på enklast möjliga sätt och med enklast möjliga språk - som Stellan Tengroth tar sig för i sin bok.<br /><br />I Stellans bok blandas ett liv av tankar och funderingar med ett praktiskt bond- (eller snarare ingenjörs-)förnuft. Han vrider och vänder ut och in på fakta, berättelser, resonemang och sina egna erfarenheter och har en fantastisk förmåga att exemplifiera och konkretisera. När han vill förklara tidens förlopp för sin (då) 7-årige son tar han fram en linjal. Varje år får motsvara en millimeter på linjalen; den industriella revolutionen började för två decimeter sedan, vikingarna levde rövare för en meter sedan, våra och schimpansernas vägar skiljdes åt för mellan 6 och 8 kilometer sedan och dinosaurierna (sonens intresse) levde för 65 kilometer sedan.<br /><br />Även om perspektivet är ödmjukt och genomsyrat av en slags naiv förundran inför hur världen fungerar, så leder det ofelbart till kritiska perspektiv på mycket av det vi idag tar för givet. Boken är lågmäld, förnuftig och resonerande. De senaste decennierna har vi blivit allt duktigare på att spara på resurserna genom att globalt klämma ur mer BNP ur varje krona. Dessvärre har vi under samma period varit <span style="font-style: italic;">ännu duktigare</span> på att både föröka oss och på att öka vår konsumtion (och därmed vårt ekologiska fotavtryck) per person. De besparingar vi har gjort på gungorna står sig slätt mot de förluster vi gjort på karusellerna.<br /><br />Tankarna är djupa, men texterna är lätt att förstå. Detta är helt enkelt boken att sätta i händerna på en vetgirig tonåring. Den borde utgöra obligatorisk läsning i grund- eller gymnasieskolan som motvikt till gratis läroböcker sponsrade av Svenskt Näringsliv. Till skillnad från många andra som skriver om dessa ämnen (jag själv till exempel) är allt, inklusive (övesatta) citat på svenska.<br /><br />Med en förtjusning för exempel och vardagliga liknelser plockar Stellan ner abstrakta resonemang till en nivå som är så konkret att en 10-åring – eller för den delen både en ekonom eller en politiker – kan se det ohållbara i vårt sätt att leva och i vårt nuvarande tillväxt-beroende ekonomiska system. När Stellan 2/3-delar in i boken konstaterar att ”det inte går ihop” är det svårt att se vilka argument som skulle kunna övervinna Stellans jordnära resonemang och hans slutsats. Stellan är ingenjör och räknenisse när han inte får ihop matematiken och konstaterar att det inte går ihop så beror det inte på att han inte har försökt...<br /><br />Hur kan vi då förändra vårt samhälle och vad finns det för vägar framåt? Att sätta upp mål som ligger decennier framåt vad beträffar minskningen av CO2-utsläpp är riskfritt för en politiker. Mycket vatten kommer att rinna under broarna fram tills dess, och ingen idag levande beslutsfattare kommer att hållas personligt ansvarig för en bristande måluppfyllelse som ligger 20 eller 40 år i framtiden.<br /><br />Stellans förslag är därför lika elegant ur både ett politiskt och ett matematiskt perspektiv. Om vi ska lyckas minska våra CO2-utsläpp med 75% fram till 2050, så får vi helt enkelt bryta ner målen med hjälp av ”milstolpar”. Ett lämpligt intervall för dessa är var fjärde år, för då kan vi ställa våra politiker till svars för varje gången period.<br /><br />På samma sätt som har haft en exponentiell tillväxt av våra CO2-utsläpp, får vi framöver istället vänja oss vid en spegelvända strategi som består av en exponentiell<span style="font-style: italic;"> minskning</span> av våra utsläpp (och därmed även våra resursuttag). För att nå upp till politiska mål om en minskning med 75% fram tills 2050 måste vi från och med nu och under varje fyraårsperiod framöver minska våra utsläpp med inte mindre än 13%. Om målet istället är en minskning av våra CO2-utsläpp med 95% fram till 2050 blir målet desto tuffare – då måste vi minska våra utsläpp med 26% under varje mandatperiod. Smärtsamt – ja. Nödvändigt – ja. Inga eller mer blygsamma minskningar idag måste i annat fall kompenseras av tuffare mål och större umbäranden för våra barn och barnbarn imorgon.<br /><br />”Tillväxt till döds” handlar främst om olika samband mellan diverse faktorer i vår omvärld, inklusive matematiska sådana; tillväxt, antal människor på jorden, vår resursförbrukning per capita och vår totala resursförbrukning etc. Men boken tassar också in på frågor som handlar om normer och om våra sätt (eller vår oförmåga) att resonera om sådant som hotar den bekväma tillvaro vi (i väst) idag lever i.<br /><br />De som bor omedelbart nedanför en stor vattendamm är mindre oroliga än de som bor nedströms. Bor man nedanför dammen gör man bäst i att förtränga alla tankar på att den kan gå sönder. Av precis samma skäl fastslår politiker och ekonomer trovisst att ”<span style="font-style: italic;">när</span> ekonomin vänder upp igen…” istället för att tänka tanken ”<span style="font-style: italic;">om</span> ekonomin vänder upp igen…”.<br /><br />”<span style="font-style: italic;">de förtränger en obehaglig möjlighet</span> [för] <span style="font-style: italic;">om hotet är övermäktigt är det en överlevnadsstrategi att förtränga.</span> […]<span style="font-style: italic;"> man</span> [kan]<span style="font-style: italic;"> tänka sig några andra förklaringar till att nästan ingen ställer de viktiga men obehagliga frågorna:</span> <span style="font-style: italic;"><br /><br />- Kan det vara så att de inte är medvetna om problemet? Det finns tjocka böcker om ekonomisk tillväxt som avfärdar konflikten med miljöproblem med några få meningar om att tekniken har löst tidigare problem och kommer att göra det även i framtiden. Och en eventuell brist på naturresurser, det fixar marknaden med sina prismekanismer på ett elegant sätt.</span> […] <span style="font-style: italic;"><br /><br />- Eller är det så att de inser motsättningen mellan ekologi och ekonomi, men att de inte upplever det som ett akut bekymmer? Som vi har sett går det att för en tid att leva över de gränser naturen sätter.</span> […] <span style="font-style: italic;">Har man inte tagit till sig budskapet </span>[…]<span style="font-style: italic;"> kan man leva i övertygelsen att det finns gott om tid.</span> <span style="font-style: italic;"><br /><br />- Om de som styr inte själva drabbas av problemen är det måhända lätt att ligga lågt med obekväma beslut. </span><span>[…] </span><span style="font-style: italic;">om sociala motsättningar blir tydliga går det kanske att bygga ett högre staket eller hyra in några säkerhetsvakter till. Eller det kan vara på global nivå där effekterna av ett varmare klimat i första hand drabbar länder längre bort.</span>”<br /><br />Eftersom boken är självutgiven är den inte helt lätt att få tag på, men den går att beställa för endast 35 kronor på <a href="http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9197879304">adlibris.se</a>. Själv var jag så förtjust i den att jag faktiskt beställde 10 exemplar för att dela ut som present till vänner och bekanta…<br /><br />Bokens i mitt tycke största problem är titeln. “Tillväxt till döds” är för konfrontatoriskt och kan verka avskräckande. Hade den istället hetat “Tillväxtens villkor” skulle detta ligga bättre i linje med innehållet och dessutom ha chans att locka fler (inte stöta bort potentiella) läsare.<br /><br />En intressant aspekt kring boken är dess tillkomst. Om jag själv någonsin får tummen ur (när barnen växt upp?) är jag inte oäven för idén att <a href="http://efteroljan.blogspot.com/2011/04/livet-efter-oljan-boken.html">skriva en bok</a>. Men för Stellans del började det med viljan att skriva en bok och bloggen/websajten <a href="http://www.tillvaxtreflektera.se/">tillväxtreflektera.se</a> kom till senare som en plattform på nätet och för att marknadsföra boken. Alla aspekter av boken är bekostad av Stellan själv, inklusive tjänsten att knyta till sig en ”författarcoach” som har <a href="http://multimanus.se/forfattarcoaching.html">färdiga coachnings-paket</a>. Hela processen finns beskriven <a href="http://www.tillvaxtreflektera.se/tillvaxt-till-dods/en-bok-blir-till/">på Stellans websajt</a>, inklusive hans beslut att självpublicera efter att genomlevt diskussioner och en del strul fram och tillbaka med några olika förlag:<br /><br />”<span style="font-style: italic;">Efter bokmässan mognade beslutet att utgivning i egen regi är det som får gälla. Jag inser att marknadsföring och att nå ut i mediebruset: </span><span style="font-weight: bold; font-style: italic;"> Här är jag! Jag har något att säga!</span><span style="font-style: italic;"> Det är det allra svåraste.</span> <span style="font-style: italic;"> Därav min närvaro på nätet. Sociala medier är inte min starkaste gren, men det är bara att ge sig i kast med det. Jag känner åtminstone två personer som är både duktiga och intresserade. Jag får lära av dem</span>.”<br /><br />Eftersom Stellan har koll på min blogg antar jag att det bara är en tidsfråga innan han citerar och länkar till denna text på <a href="http://www.tillvaxtreflektera.se/tillvaxt-till-dods/recensioner/">sidan där han samlar på recensioner</a> av sin bok. Därmed blir denna text inlemmad i ett nät av länkar som (för närvarande!) växer exponentiell ute på Internet. Är det hållbart?<br />.Unknownnoreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-7381624419361857144.post-4497908260857111372011-09-09T14:10:00.004+02:002011-09-09T17:52:58.654+02:00Oljan i golfen (del 10) – payback time<div style="text-align: center;">.<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/-wQpd5G4nWKU/Tk7UsU8kZsI/AAAAAAAAAkI/2fA1LeFNy2M/s1600/Feinberg.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 267px;" src="http://2.bp.blogspot.com/-wQpd5G4nWKU/Tk7UsU8kZsI/AAAAAAAAAkI/2fA1LeFNy2M/s400/Feinberg.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5642681241143895746" border="0" /></a>Bild: Kenneth Fineberg.<br /></div><br />Denna text följer direkt på <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2011/09/oljan-i-golfen-del-9-skador-och.html"><span>förra veckans text</span></a>, och där den förra ställde många öppna frågor, kommer en del av dessa att besvaras i denna text. Första delen i denna serie om oljekatastrofen i Mexikanska golfen 2010 <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2010/06/oljan-i-golfen-del-1.html"><span>finns här</span></a>.<br /><br />Nu mer än ett år i efterhand kan man undra hur det har gått med frågan om ekonomisk kompensationen för oljekatastrofens offer. Det var säkert besvärligt för precis alla involverade parter att BP själva skötte utbetalningen av ersättning under de första månaderna efter oljekatastrofen i Mexikanska golfen.<br /><br />Därför utsåg president Obama i juli förra året advokaten Kenneth Feinberg till ”oil spill czar” (eller ”compensation czar” eller ”payout czar”). Med BPs godkännande skulle han en månad senare (i slutet av augusti) ta över det formella ansvaret för att hantera ersättningsfonden på 20 000 miljoner dollar. Feinberg har stor erfarenhet av liknande uppdrag tidigare, bland annat hade han jobbat gratis (!) med att ta hand om ”September 11 Victim Compensation Fund” från 2001 till 2004, och de flesta var nöjda med hans arbete den gången (fast den här gången får han rejält betalt och det är BP som plockar upp räkningen).<br /><br /><a href="http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_U.S._executive_branch_%27czars%27">Vanan att tillsätta olika ”czars”</a> för att sköta specifika uppgifter har funnits sedan 1930-talet men har exploderat under George W. Bush och Obama. Det har till exempel funnits nio olika ”drug czars” sedan 1971 och på 2000-talet har det bland annat utsetts en ”bird flu czar”, en ”cyber security czar”, en ”bank bailout czar” och en ”Gulf Coast reconstruction czar” (efter Katrina).<br /><br />Direkt efter Feinberg hade blivit utsedd, men innan han hade tillträtt jobbet, <a href="http://www.nytimes.com/2010/07/17/us/17feinberg.html">började han turnera</a> längsmed samhällen vid kusten för att informera och bearbeta den hårt drabbade befolkningen. Hans budskap var att han var fristående (inte bunden varken till BP eller till regeringen), att han var opartisk, att han ville arbeta fram en bra överenskommelse som alla involverade parter kunde vara nöjda med och att det bästa vore att acceptera en sådan överenskommelse istället för att dra ärenden till domstolarna. Han menade att domstolsvägen kunde ta flera år och troligtvis ändå resultera i mindre ersättning än den man kunde få genom att förhandla med honom. Även BP vill så snabbt som möjligt lösa så många dispyter som möjligt, istället för att ha olösta frågor om ansvar och ersättningar hängande över sig i många år framöver.<br /><br />Redan innan Feinberg officiellt tillträdde skickade han ut en massa ”signaler” om vilka som kunde vänta sig ersättning och vilka som inte kunde göra det. Han lade till exempel fram <a href="http://money.cnn.com/2010/07/22/smallbusiness/feinberg_bp_claims/index.htm">tre hypotetiska scenarier</a>:<br /><br /><span style="font-style: italic;">• A motel on a beach where there's oil. Feinberg's vote: "Pay them. Pay the claim."</span> <span style="font-style: italic;">• Business at a golf course 50 miles from the Gulf is down 30%. Feinberg's vote: "Dubious."</span> <span style="font-style: italic;">• A restaurant in the North end of Boston that can't get Gulf shrimp. Feinberg's vote: "Highly unlikely."</span><br /><br />Många lät sig övertygas av Feinbergs inget-nonsesn-attityd, <a href="http://www.reuters.com/article/2010/07/26/oil-spill-feinberg-idUSN2620666820100726?rpc=401">men inte alla</a>: "<span style="font-style: italic;">Feinberg is full of baloney. He is a lawyer and that is how lawyers talk. I do not believe a word he says</span>"<br /><br />Vad man kan konstatera är att domstolsvägen tar längre tid och kan resultera i mindre pengar eller i inga pengar alls, men att det finns en chans att det kan bli (mycket) mer pengar också. Ingen vet hur en domstol kommer att göra sina bedömningar efter att all krut har lagt sig – några år från nu.<br /><br />Ersättningsprocessen delades upp i två delar, där den första delen hanterade det akuta inkomstbortfallet. Dessa pengar kom från en ”emergency payout fund” (”akututbetalningsfonden”) som täckte upp till sex månader av uteblivna inkomster. Den andra och större delen kommer från den ”compensation fund” på 20 000 miljoner dollar som BP satte upp (”kompensationsfonden”) och där man har <a href="http://www.nytimes.com/2010/08/30/opinion/30mon1.html?adxnnl=1&adxnnlx=1313532843-LO4kd3xMPfrUL8JiO+X8LQ">upp till tre år på sig</a> att beräkna och lämna in sina ersättningsanspråk.<br /><br />Eftersom det var fruktlöst att försöka beräkna långsiktiga effekter och kompensation så länge oljan fortsatte att läcka ut, var tanken att slututbetalningar från den större fonden skulle vidta några månader efter att läckan blev tilltäppt. Då skulle det ske förhandlingar med varje enskild fordringsägare kring en större klumpsumma som skulle täcka de ekonomiska skador (också långsiktiga) som oljekatastrofen hade åsamkat dem. Det fanns dock en hake; för att få den större klumpsumman måste man samtidigt och för evigt avsäga sig möjligheten att senare dra BP eller regeringen inför domstol. Men vad händer då <a href="http://www.reuters.com/article/2010/06/27/us-oil-spill-claims-idUSTRE65Q1RS20100627">om de långsiktiga effekterna visar sig vara värre</a> än dagens uppskattningar?<br /><br />Just kravet på att avsäga sig möjligheten att senare gå till domstol gjorde fiskare och matförädlare som tog hand om fångsten oroade. Ingen kan ju i dagsläget veta om de långsiktiga effekterna av oljan eller av lösningsmedel kommer att bli begränsade eller långvariga. För räkfiskare kommer de initiala ledtrådarna att ges lite snabbare, men för ostronfiskare, vars ostron behöver få vila i sina ostronbäddar i tre år för att växa till sig, är frågan svårare. Ännu svårare är det att förutsäga effekterna på något decenniums sikt, eftersom de inte låter sig förstås med mindre än att man väntar i något decennium eller så. Oroligt sneglar fiskarna norrut, mot Alaska, där ”<span style="font-style: italic;"><a href="http://www.breitbart.com/article.php?id=CNG.c3f527f3be5346223fa249aee279119c.131&show_article=1">the 1989 Exxon Valdez spill</a> where Alaska's herring fisheries looked fine for the first few years, then collapsed from disease and still haven't come back</span>.”<br /><br />Tumregeln är att kompensationen till fiskare är begränsad dubbla (den dokumenterade) förlusten för 2010. För ostronfiskare är taket höjt till tredubbla förlusten 2010 men många känner att Finberg väntar ut dem för att öka pressen på att nå en snabb ekonomisk uppgörelse utanför domstolssalen.<br /><br />De tre scenarierna ovan ger en viss vägledning, men Feinberg erkände själv att många andra svåra fall kvarstod. Fastighetsmäklare längs kusten led skada, men var det tillräckliga skäl för att få ersättning? Och skulle man göra med orter där turisterna uteblev eller avbokade även fast det inte fanns någon olja på stränderna?<br /><br />"<span style="font-style: italic;"><a href="http://money.cnn.com/2010/07/28/smallbusiness/feinberg_claims_destin_florida/index.htm">Determining eligibility for claims</a> for lost profit and lost income where there is no oil on the beach is complicated, and Feinberg doesn't try to say otherwise. "It is a lot easier to deal with fishermen and fish processors and shrimpers and oyster harvesters than it is to deal with tourism, where everybody has been adversely impacted not by oil on the beach but by the perception that there is oil on the beach" said Feinberg</span> <span style="font-style: italic;">There are no hard and fast rules. For those tricky claims, Feinberg has three criteria by which to asses the eligibility of a claim: proximity to the beach, dependence on natural resources (such as fish, beaches, sightseeing) and the nature of the industry</span>."<br /><br />Att värdera ett människoliv i dollar är svårt, men det var i slutänden ändå just det som Feinberg gjorde när han skulle avgöra vilken ekonomiska kompensationen 9/11-offrens efterlevande skulle få. Men på sätt och vis var den uppgiften enklare än att beräkna den långsiktiga skadan på en räkfiskares försörjningsmöjligheter. Händelserna den 9 september 2001 var i tiden och rummet, men oljekatastrofen har inte något enkelt och avgränsbart ”slut” och den kan också ha (oklara, diffusa) effekter många år eller till och med i decennier framöver.<br /><br />Av samma skäl (avgränsningen i tid och rum) var endast 35 av 7 300 ersättningsanspråk till 9/11-fonden bedrägliga. Det råa antalet ersättningsanspråk från Golfen tornar dessutom långt över 9/11 – över 125 000 akututbetalningar hade gjorts redan i slutet av sommaren och över 850 000 ersättningsanspråk hade blivit inlämnade ett år efter olyckan.<br /><br />"<a style="font-style: italic;" href="http://www.nytimes.com/2010/07/17/us/17feinberg.html?pagewanted=1">Mr. Feinberg said</a><span style="font-style: italic;"> he would work with experts to project the long-term effects. Most people, he knows from experience, will accept the lump-sum payment once it is offered. “The question is, is the payment sufficient” to account for damages into the future, he said. “Am I offering the right amount?”</span> "<br /><br />Frågor av denna typ måste också fordringsägarna brottas med och så här vindlade en ostronuppköpares tankar fram och tillbaka:<br /><br />"<a style="font-style: italic;" href="http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2010/06/19/AR2010061902304.html">How do you calculate</a><span style="font-style: italic;"> for what you don't know yet?</span> […] <span style="font-style: italic;">Your livelihood could be in jeopardy for one, two, three years or maybe seven or eight. God only knows."</span> <span style="font-style: italic;">It's complicated to figure out how much he should claim from BP. Should he estimate lost income to date? And how should he factor in what he'll make when many of the now-closed waterways reopen? Should he try to figure out what he could potentially lose a year or two from now if his oyster beds are ruined by oil, dispersants or too much fresh water</span> […] <span style="font-style: italic;">Another tricky factor is the price of oysters</span> […] <span style="font-style: italic;">Any calculation of loss that he and others come up with will need to be proved to BP</span>."<br /><br />Feinbergs planer stötte inte oväntat på kritik, eftersom det är svårt att uppskatta de långsiktiga effekterna av oljekatastrofen. Kanske tenderar dessa att undervärderas snarare än övervärderas? Å andra sidan har Feinberg även fått kritik från <a href="http://www.nytimes.com/2011/02/18/us/18bp.html?_r=2">BP som anser att han är <span style="font-style: italic;">för</span> generös</a> i de uppgörelser han har gjort.<br /><br />Att beräkna utebliven inkomst och ekonomiska effekter är förhållandevis lätt. Att beräkna <span style="font-style: italic;">effekter på kroppen och på hälsan</span> är svårare. Vad är en skälig ersättning för problem med lungorna under resten av ditt liv? Vad händer om effekterna inte ger sig tillkänna förrän 10 år senare? Det är ännu svårare att beräkna <span style="font-style: italic;">en rimlig ersättning för psykologiska problem</span> som ångest, depressioner och psykiska problem (vilka bevisligen har stigit vid kusten). Och hur kan man beräkna <span style="font-style: italic;">kostnaderna för små orter</span> vars samhälleliga väv långsamt slits sönder ifall möjligheterna att bo, jobba, leva och tjäna pengar förtvinar?<br /><br />Som vanligt är våra konventionella ekonomiska mått fyrkantiga och begränsade. Allt av vikt kan inte mätas, och allt som kan mätas är inte vikt. <a href="http://citatjustnu.se/kaenda-personer/oscar-wilde.html">Oscar Wilde sa</a> att en cyniker är ”<span style="font-style: italic;">en man som vet priset på allt och värdet på ingenting</span>”, men han kunde lika gärna ha pratat om en ekonom!<br /><br />Feinberg är nu inte ekonom utan jurist, och han är helt klart medveten om de begränsningar som finns när han, liksom jultomten, har fått mandat att ösa pengar omkring sig:<br /><br />”<a style="font-style: italic;" href="http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2010/10/19/AR2010101907468.html">I can't compensate you</a><span style="font-style: italic;"> in the gulf for a way of life that goes back 100 years. I can only compensate you for financial damages</span>”.<br /><br />"<a style="font-style: italic;" href="http://www.breitbart.com/article.php?id=CNG.c3f527f3be5346223fa249aee279119c.131&show_article=1">The emotion associated with</a><span style="font-style: italic;"> this goes way beyond a check or a calculation of damage</span> […] <span style="font-style: italic;">"I can't change the future or the past. I cannot give you back your heritage... all I can do, and sometimes it's very minimal, is give you money</span>."<br /><br />Hans sympatier till trots så tror Feinberg på järnnäven och på realpolitik. Läser man tillräckligt många av hans uttalanden inser man att även om han har sympati för vaga och svårmätbara effekter på hälsan, på psyket, på lokalsamhällen och på naturen så ingår det inte i hans arbetsbeskrivning att försöka värdera eller ens ta hänsyn till sådant. Han skulle inte själv vara så brysk, men hans budskap är ändå i princip ”bit ihop, gör upp och gå vidare med era liv”.<br /><br />Nu är inte allt elände och orättvisor. Det finns många som tycker att BP har gjort rätt för sig både vad beträffar de pengar de betalar ut och de jobb som skapades med att rensa upp oljan. Det går inte heller att bortse från att en del människor i de drabbade områdena pressade BP på så mycket pengar som det bara gick. I en intressant artikel om ”spillionaires” finns det en rad exempel på om inte direkt bedrägliga, så i alla fall (kanske) legalt tveksamma och (definitivt) oetiska och sätt att salta räkningarna som man skickade till BP. Ett simpelt exempel är att hyra ut en elgenerator för över 15 000 dollar per månad, när samma generator i vanliga fall hyrs ut för 1 500 dollar per månad. Det finns gott om exempel som är betydligt värre, och som handlar om betydligt större summor än så. I en ”kommun” (parish) <a href="http://www.washingtonpost.com/national/spillionaires-are-the-new-rich-after-bp-oil-spill-payouts/2011/04/11/AFjaqsWD_story.html">härskade svågerpolitiken</a>:<br /><br />”<span style="font-style: italic;">companies with ties to parish insiders got lucrative contracts and then charged BP for every possible expense</span>. […] <span style="font-style: italic;">Flush with cash from cleanup and claims, many fishermen bought new boats and trucks. Sales at the nearest Chevrolet dealer rose 41 percent</span>.”<br /><br />Andra tveksamma aktörer som synts mellan oljefläckarna är den våg av lycksökande jurister som trålat klienter längs kusten i förhoppning om att få representera de drabbade. När en efter-olyckan halvt sysselsatt, halvt arbetslös varvsarbetare <a href="http://www.nytimes.com/2011/04/19/us/19spill.html">lämna in sina ersättningsanspråk</a> fick han reda på att en juristfirma som han aldrig hade hört talas om redan hade lämnat in ersättningsanspråk i hans namn. Och han var inte ensam, för ett femtiotal andra personer har också lämnat in formella klagomål om samma sak (och mörkertalet lär vara stort). Andra har blivit erbjudna gratis rådgivning och sedan hux flux upptäckt att de därigenom hade anlitat en advokat. Att reda ut sådana klagomål kan ta månader av ”tjafs” och kommunikation fram och tillbaka, och under tiden är ärendet fryst samtidigt som offret/fordringsägaren kan vara i trängande behov av pengar.<br /><br />“<a style="font-style: italic;" href="http://www.nytimes.com/2011/04/19/us/19spill.html">Vietnamese people tell of contractors</a><span style="font-style: italic;"> who allowed relatives to sign them up in absentia, or who encouraged potential clients to sign official-looking forms — in English — without explaining that the forms were legal retainers</span>.”<br /><br />Jag har en fäbless för berättelse och ögonblicksbilder och kan därför rekommendera <a href="http://www.latimes.com/news/nationworld/nation/la-oil-spill-html,0,6578241.htmlstory">fem porträtt i Los Angels Times</a> av hur livet ter sig ett år efter katastrofen för änkan, sportfiskebåtsägaren, oljeriggsarbetare, turistmanagern och ostronfiskaren. Speciellt änkan har haft det tufft. Hon var höggravid när explosionen på Deepwater Horizon inträffade (tre dagar innan deras sjätte bröllopsdag). Samma dag som hon födde sitt barn fick hon brevledes besked om att barnets far, hennes 28-årige make Gordon, officiellt var ”presumed dead”. Historier som dessa kompletterar de mer kliniska beskrivningar som kommer ut efter att jag kastat mig över och silat igenom många olika källor. Vad sägs till exempel om <a href="http://www.latimes.com/news/nationworld/nation/la-oil-spill-html,0,6578241.htmlstory">denna poetiskt kärnfulla beskrivning</a> av hur ostronfiskarens liv har skakats om: ”<span style="font-style: italic;">His old life was defined by the rhythms of nature. These days it seems stuck in politics</span>.”<br /><br /><span style="font-weight: bold;">Sammanfattning. </span><br />Ett år efter olyckan (i april i år) hade mer är <span>500 000</span> individer och företag lämnat in ersättningsanspråk och <span>300 000</span> av dessa hade blivit godkända. De med mer komplexa anspråk väntar för det mesta fortfarande på besked. Kustbevakningen är skiljedomare i de fall där fordringsägarna bestrider besluten, men <a href="http://money.cnn.com/2011/04/18/news/companies/bp_spill_claims/index.htm">av 574 klagomål</a> har kustbevakningen inte upphävt ett enda beslut. <a href="http://money.cnn.com/2011/04/18/news/companies/bp_spill_claims/index.htm">Kompensationsfonder har 35 kontor</a> utspridda längs kusten och 3 200 personer jobbar med att ta emot och hantera ersättningsanspråken (se där, nya arbetstillfällen!). Kompensationsfonden kommer att fortsätta att göra utbetalningar fram till augusti 2013. Ett år efter olyckan hade <a href="http://www.reuters.com/article/2011/04/15/us-oil-spill-claims-idUSTRE73E24520110415">knappt 4 000 miljoner dollar</a> hade blivit utbetalat (20% av fondens pengar), det mesta i form av akututbetalningar. Någon månad dessförinnan hade 8 100 individer och företag blivit erbjudna slutförlikning, men <a href="http://www.businessweek.com/ap/financialnews/D9LMNTT80.htm">endast 200 hade accepterat</a> och dessa hade i snitt kvitterat ut lite mer än 12 000 dollar vardera. BPs aktiekurs halverades från över 60$ till under 30$ under 2010, men har sedan dess studsat tillbaka upp igen.<br /><br /><span style="font-weight: bold;">Litteratur</span><br /><br />The Washington Post, ”<a href="http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2010/06/19/AR2010061902304.html">Louisiana oystermen worry that BP payout won’t be enough</a>” (2010-06-20)<br /><br />The New York Times, ”<a href="http://www.nytimes.com/2010/07/17/us/17feinberg.html">For Kenneth Feinberg, more delicate diplomacy</a>” (2010-07-16)<br /><br />CNN Money, ”<a href="http://money.cnn.com/2010/07/22/smallbusiness/feinberg_bp_claims/index.htm">Spill czar: ’It’s my call’</a> ” (2010-07-22)<br /><br />Reuters, ”<a href="http://www.reuters.com/article/2010/07/26/oil-spill-feinberg-idUSN2620666820100726?rpc=401">Spill puts Obama’s oil fund chief on hostile turf</a>” (2010-07-26)<br /><br />Reuters, ”<a href="http://www.reuters.com/article/2010/06/27/us-oil-spill-claims-idUSTRE65Q1RS20100627">For Gulf victims, claims calamity may be improving</a>” (2010-07-27)<br /><br />CNN Money, ”<a href="http://money.cnn.com/2010/07/28/smallbusiness/feinberg_claims_destin_florida/index.htm">Florida bets on Feinberg</a>” (2010-07-29)<br /><br />The New York Times, ”<a href="http://www.nytimes.com/2010/08/22/us/22spend.html">Spill fund may prove as challenging as 9/11 payments</a>” (2010-08-21)<br /><br />The New York Times, ”<a href="http://www.nytimes.com/2010/08/30/opinion/30mon1.html?adxnnl=1&adxnnlx=1313532843-LO4kd3xMPfrUL8JiO+X8LQ">Mr. Feinberg and the Gulf settlement</a>” (2010-08-29)<br /><br />The Washington Post, ”<a href="http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2010/10/19/AR2010101907468.html">Six months after the spill, BP’s money is changing the gulf as much as its oil</a>” (2010-10-20)<br /><br />The New York Times, ”<a href="http://www.nytimes.com/2011/02/18/us/18bp.html?_r=2">BP says spill settlement terms are too generous</a>” (2011-02-17)<br /><br />Bloomberg Businesweek, ”<a href="http://www.businessweek.com/ap/financialnews/D9LMNTT80.htm">Few taking final offers to settle oil spill claims</a>” (2011-03-01)<br /><br />The Washington Post, ” <a href="http://www.washingtonpost.com/national/spillionaires-are-the-new-rich-after-bp-oil-spill-payouts/2011/04/11/AFjaqsWD_story.html">’Spillionaires’ are the new rich after BP oil spill payouts</a>” (2011-04-13)<br /><br />Reuters, ”<a href="http://www.reuters.com/article/2011/04/15/us-oil-spill-claims-idUSTRE73E24520110415">Factbox: Oil spill claims paid total $3.8 billion</a>” (2011-04-15)<br /><br />Los Angeles Times, ”<a href="http://www.latimes.com/news/nationworld/nation/la-oil-spill-html,0,6578241.htmlstory">Gulf oil spill: One year later</a>” (2011-04-16)<br /><br />The New York Times, ”<a href="http://www.nytimes.com/2011/04/19/us/19spill.html?_r=1">Many hit by spill now feel caught in claim process</a>” (2011-04-18)<br /><br />CNN Money, ”<a href="http://money.cnn.com/2011/04/18/news/companies/bp_spill_claims/index.htm">BP’s $20 billion fund barely tapped</a>” (2011-04-19)<br /><br />Breitbart, ”<a href="http://www.breitbart.com/article.php?id=CNG.c3f527f3be5346223fa249aee279119c.131&show_article=1">Fishermen in battle for BP oil spill compensation</a>” (2011-04-20)<br />.Unknownnoreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-7381624419361857144.post-37946961523403069972011-09-01T12:52:00.000+02:002011-09-01T12:52:00.101+02:00Oljan i golfen (del 9) – skador och ersättningsanspråk.<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/-rgehG_BwC6s/Tk6ClTJDhUI/AAAAAAAAAkA/JrIOiZoqSzk/s1600/ersa%25CC%2588ttningsanspra%25CC%258Ak.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 277px;" src="http://1.bp.blogspot.com/-rgehG_BwC6s/Tk6ClTJDhUI/AAAAAAAAAkA/JrIOiZoqSzk/s400/ersa%25CC%2588ttningsanspra%25CC%258Ak.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5642590960446833986" border="0" /></a>
<br />Trogna läsare kommer ihåg att jag förra året skrev en lång serie texter om oljekatastrofen i Mexikanska golfen förra året. Explosionen på oljeplattformen Deepwater Horizon inträffade den 20 april och arbetet med att täppa till oljeflödet på havsbotten blev förra sommarens rysare. Jag började skriva i slutet av juni, men när jag i början av oktober hade kommit till del 8 var jag ganska trött på oljespillet och tog ett uppehåll. Det blev ett långt uppehåll för det är inte förrän nu som jag tar tag i att avsluta serien.
<br />
<br />Jag tycker att oljekatastrofen (eller ”oljeolyckan” - jag vägrar att hänvisa till den med det förminskande ”oljespillet”) är intressant av flera orsaker, t.ex. att 1) olyckan och efterspelet ger inblickar i det <span style="font-style: italic;">verkliga</span> priset vi betalar för vår olja och för vår energiintensiva livsstil och 2) miljömässiga och andra risker blir nu mer påträngande när vi nu är tvungna att gå från "lättfångad olja" (som helt frivilligt spritter upp ur marken när vi lyfter på en sten) till "svårfångad olja" (som måste pumpas upp från kilometers djup under havets botten etc.).
<br />
<br />Eftersom avbrottet har varit långt kommer jag att hoppa över en del saker som jag tidigare hade tänkt skriva om men som nu känns mindre aktuella. Men det finns fortfarande flera aspekter av oljekatastrofen kvar som jag tycker att det fortfarande är intressant att skriva om. För att fräscha upp era minnen kommer här länkar till de tidigare texterna i serien:
<br />
<br />Del 1 – <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2010/06/oljan-i-golfen-del-1.html">De första dagarna</a>
<br />Del 2 – <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2010/07/oljan-i-golfen-del-2-foregangarna.html">Föregångarna</a>
<br />Del 3 – <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2010/07/oljan-i-golfen-del-3-oljebekampning.html">Oljebekämpning</a>
<br />Del 4 – <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2010/08/oljan-i-golfen-del-4-riskhantering-och.html">Riskhantering och olycksberedskap</a>
<br />Del 5 – <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2010/08/oljan-i-golfen-del-5-blame-game.html">Blame game</a>
<br />Del 6 – <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2010/09/oljan-i-golfen-del-6-bps-solkade.html">BPs solkade varumärke</a>
<br />Del 7 – <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2010/09/oljan-i-golfen-del-7-nar-oljan-nadde.html">När oljan nådde land</a>
<br />Del 8 – <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2010/10/oljan-i-golfen-del-8-en-livsstil-gar-i.html">En livsstil går i graven</a>
<br />
<br />Ämnet för denna text följer direkt på de två föregående texterna (<a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2010/09/oljan-i-golfen-del-7-nar-oljan-nadde.html">del 7</a>, <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2010/10/oljan-i-golfen-del-8-en-livsstil-gar-i.html">del 8</a>). Från att ha beskrivit effekterna på de människor som bodde längs kusten och som drabbades ekonomiskt, fysiskt, psykologiskt och socialt, går jag här vidare med ersättningsanspråken från de drabbade (denna text) och den fond som BP upprättade för att kompensera dem (nästa text).
<br />
<br />En del av de texter jag samlat på mig finns ett år senare inte längre tillgängliga på nätet. De flesta av de texter jag använder mig av härrör från sådant som skrevs i mitten av förra sommaren, när dessa frågor diskuterades som livligast i tidningarna. Jag noterar dock en ny topp i skriverierna som inträffade i våras, nära olyckans ettårsdag. Ibland är det faktiskt inte helt fel att vänta ett tag med att skriva; ”gårdagens nyheter” <span style="font-style: italic;">låter</span> passé, men de kan också sammanfatta och bjuda till eftertanke.
<br />
<br />Den första vågen av artiklar som handlade om ersättningsanspråk från drabbade började strömma in i början av sommaren (”<a href="http://www.msnbc.msn.com/id/37067667/ns/business-us_business/#.Tkrrhb8uHC8">As oil gushes out, damage claims pour in</a>”), men att pengarna var långsamma på att betalas ut. I början av juni hade BP betat av 19 000 ersättningsanspråk och betalat ut 53 miljoner dollar, men många av de som direkt drabbades började skruva på sig och undra varför det tog så lång tid. Inkomsterna förtvinade och BP var långsamma med att betala ut pengar, men detta till trots måste räkningarna hemmavid ändå betalas.
<br />
<br />Många drabbades, men det var i första hand ägare till fiskebåtar och deras besättningar som fick ut pengar (relativt) snabbt. Men även de var missnöjda. Den som ägde en fiskebåt fick ett schablonbelopp om 5000 dollar och besättningsmän fick 2500 dollar per månad i maj och juni - men dessa pengar motsvarar bara en del av vad man kan tjäna på en bra månad och under högsäsongen. En i sammanhanget olycklig omständighet var att olyckan inträffade bara några dagar innan säsongen för räkfiske skulle starta. Alltså hade många precis spenderat pengar på att underhålla sina båtar och på andra förberedelser utan att de hade något för det.
<br />
<br />Men inte bara fiskare blev drabbade, och för de som drabbades bara en aning mer indirekt av olyckan (till exempel de som jobbade inom turistindustrin) var det krångligare och tog längre tid att få pengar utbetalda. <span>Tidiga ersättningsanspråk</span> delades schablonmässigt ut baserade på lösa uppskattningar och med låga krav på dokumentation för att styrka anspråket. När processen steg för steg stramades upp från juli och framåt, blev detta ett problem för många:
<br />
<br />"<span style="font-style: italic;">those who have applied for help through the claims process have encountered a bureaucratic maze of ever-shifting requirements and 17-page forms.</span>"
<br />
<br /><a href="http://money.cnn.com/2010/07/08/smallbusiness/bp_claims_process/index.htm">I början av juli</a> hade BP fått in runt 100 000 ersättningsanspråk. Av dessa hade 51 000 godkänts och nästan 150 miljoner dollar hade betalats ut, men nästan hälften hade lagts åt sidan i väntan på bättre underlag. <a href="http://www.cbsnews.com/stories/2010/08/09/national/main6756681.shtml">En månad senare</a> hade 145 000 ersättningsanspråk lämnats in, 104 000 godkänts och 319 miljoner dollar betalats ut.
<br />
<br />Många hade inte tillräckliga underlag med sig när de skulle lämna in sina ersättningsanspråk och vissa var tvungna att komma tillbaka och komplettera sina uppgifter flera gånger. I sämsta fall hade de inte tillgång till rätt papper och kunde inte styrka vad de hade jobbat med och hur mycket de hade tjänat tidigare år. De som hade jobbat svart eller grått behövde över huvud taget inte göra sig något besvär. <a href="http://www.nytimes.com/2011/04/19/us/19spill.html">De ca 30 000 vietnamesisk-amerikanska fiskare</a> som bodde längs Golfkusten hade speciellt svårt att skaffa fram underlag och hantera processen; många besättningsmän hoppade från båt till båt och fick ofta betalt med kontanter i handen. Dessutom fann de systemet med att lämna in ersättningsanspråk minst sagt ogenomskinlig och fyrkantigt; många hade stora svårigheter att hantera sida upp och sida ner med text (endast på engelska) på alla blanketter.
<br />
<br />Vidare var kontoren där man lämnade in sina handlingar små, undanskymda och svåra att hitta, och de som tog emot och behandlade handlingarna var inte alltid lokalt rekryterade och kunde därför ha dålig kännedom om hur saker och ting gick till i de lokala fiske-, oljeutvinnings- och turistbranscherna. De inlämnade handlingarna skickades inte sällan vidare till helt andra delar av landet och utbetalningarna blev ofta fördröjda och försenade.
<br />
<br />I mitten av augusti började det dyka upp <a href="http://www.csmonitor.com/USA/2010/0816/Gulf-oil-spill-Are-con-artists-posing-as-fishermen-to-scam-BP">oroande tecken på att bedragare poserade</a> som fiskebåtsägare och att uppemot 10% av alla inlämnade ersättningsanspråk kunde röra sig om rena bedrägerier. Lousiana Department of Wildlife and Fisheries påkallade BPs uppmärksamhet efter att de noterade att ansökningarna för att skaffa kommersiella fiskelicenser hade stigit markant <span style="font-style: italic;">efter</span> att Deepwater Horizon exploderade. Efter explosionen sålde de, trots att stora delar av fiskevattnen stängdes ner, 2 200 licenser jämfört med knappt 1 400 under det föregående året. Helt legitima fiskebåtskaptener vittnade också om att de hade blivit erbjudna upp till 1000 dollar för att skriva på dokument som visade att ”spök-besättningsmedlemmar” (som var heta på att lämna in ersättningsanspråk) jobbade hos dem.
<br />
<br />
<br />De både konkreta och filosofiska frågor som dök upp förra sommaren när inkomstströmmarna blev till rännilar eller helt torkade ut kan kokas ner till: 1) exakt <span style="font-style: italic;">vem</span> ska kompenseras, 2) <span style="font-style: italic;">vad</span> man ska kompenseras för och 3) <span style="font-style: italic;">hur</span> mycket pengar man ska få? Jag betar av frågorna i tur och ordning. I nästa text kommer en del av svaren.
<br />
<br /><span style="font-style: italic;">1) Vem ska kompenseras?</span>
<br />De fiskare som på ett direkt sätt led skada av utsläppet fick av naturliga skäl ut pengar förhållandevis snabbt. Om du äger en fiskebåt som du inte kan använda på grund av en oljekatastrof så inverkar det menligt på dina möjligheter att tjäna pengar och försörja din familj. Även de 12 000 oljearbetare som blev arbetslösa i samband med att president Obama drev igenom ett sex månader långt moratorium för all djuphavsborrning var lätta att identifiera. Men många fler led ekonomisk skada.
<br />
<br />Eftersom hela turistindustrin gick i stå fanns det många som drabbades direkt. Men var drar man gränsen? Ska sysslolösa <a href="http://www.energy-daily.com/reports/Impoverished_by_oil_spill_still_waiting_for_a_check_from_BP_999.html">byggnadsarbetare och elektriker</a> ersättas? Ska <a href="http://today.msnbc.msn.com/id/37835861/ns/today-today_weddings/">den som ordnar strandbröllop</a> och ersättas? Hur blir det med hennes fotograf, ska han ha ersättning? Ska en <a href="http://dinersjournal.blogs.nytimes.com/2010/06/28/new-orleans-chef-on-her-lawsuit-against-bp-i-am-just-angry/">ägare till en skaldjursrestaurang</a> långt bort i New Orleans få ersättning för att det inte längre går att få tag på råvaror från Mexikanska golfen? Var drar man i så fall gränsen gentemot andra restauranger som inte är specialiserade på skaldjur, men som ändå har en del sådant på matsedeln?
<br />Och så den fråga som kanske stöttes och blöttes allra mest (?); ska en <a href="http://www.boston.com/business/articles/2010/06/23/far_from_gulf_a_cloudy_picture_for_oil_fund_czar/">ägare till en strippklubb</a> i New Orleans få ersättning för att hans inkomster har minskat när klientelet, numera arbetslösa oljearbetare, inte längre har råd att besöka klubben†? Vad ska man vidare göra med de båtägare som inte lidit någon skada, men som oroar sig för att utspilld olja och kemikalier ska förstöra deras båtskrov? Och alla strandnära husägare som får se värdet på sina tillgångar minska, och som har svårt att få dem sålda till ”rimliga” priser? Och så vidare.
<br />
<br />En tidig uppskattning utgick från att fastigheterna längs kusten skulle tappa 10% av sitt värde under (minst) de kommande tre åren. Sådana siffror blir snabbt astronomiska, men råden var de gamla vanliga som vi alla har lärt oss att känna igen; sitt stilla i båten:
<br />
<br />“<span style="font-style: italic;">The best thing you can do if you’re in real estate in this area is bide your time, don’t panic and don’t try to sell in this environment</span>.”
<br /> <style> <!-- /* Font Definitions */ @font-face {font-family:Cambria; panose-1:0 0 0 0 0 0 0 0 0 0; mso-font-charset:77; mso-generic-font-family:roman; mso-font-format:other; mso-font-pitch:auto; mso-font-signature:3 0 0 0 1 0;} /* Style Definitions */ p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal {mso-style-parent:""; margin-top:4.0pt; margin-right:0cm; margin-bottom:0cm; margin-left:0cm; margin-bottom:.0001pt; mso-pagination:widow-orphan; font-size:12.0pt; font-family:"Times New Roman"; mso-fareast-font-family:"Times New Roman"; mso-bidi-font-family:"Times New Roman"; mso-ansi-language:EN-US;} @page Section1 {size:612.0pt 792.0pt; margin:72.0pt 90.0pt 72.0pt 90.0pt; mso-header-margin:36.0pt; mso-footer-margin:36.0pt; mso-paper-source:0;} div.Section1 {page:Section1;} --> </style> <p class="MsoNormal">
<br /></p><span style="font-style: italic;">2) Exakt vad ska man kompenseras för?</span>
<br />Det är förhållandevis lätt att uppskatta hur stort inkomstbortfallet är för fiskare och löntagare, men när man rör sig högra upp i näringskedjan blir avvägningarna klurigare. Hur ska man göra med de som är mer avlägsna och som befinner sig några steg längre bort (matgrossist, matförädling, matdistribution, avlägsna restaurangägare), eller hundratals kilometer bort från oljespillets <span style="font-style: italic;">direkta</span> konsekvenser? Hur ska man behandla minskade inkomster hos ett tvätteri som tvättar lakan åt hotell och strandnära uthyrningslägenheter? Ska ett företag som hyr ut varuautomater med godis och snacks ersättas för sin minskade omsättning när beläggningen på hotellen dyker?
<br />
<br />De grossister som köper upp fångster av fisk och skaldjur har större företag och större utgifter, och det är då också svårare att räkna hur mycket pengar de förlorar. Tidigt var de tvungna att avskeda stora delar av sina personalstyrkor. <a href="http://www.usatoday.com/travel/news/2010-07-23-oilspilltravel23_ST_N.htm">Turistindustrins intressegrupp</a> ansåg att BP omgående skulle betala ut 500 miljoner dollar som skulle användas till marknadsföring. Detta var dock bara tänkt som en första utbetalning för att ersätta de uppskattningsvis 7 600 till 23 000 miljoner dollar som deras uträkningar menade att de skulle tappa under de följande tre åren. Här pratar vi alltså om en industri som sysselsätter hundratusentals människor och som drar in häftiga många tiotals miljarder dollar per år. Deras budskap var att om man omedelbart använder 500 miljoner dollar på marknadsföring, så kommer man att reducera de (förväntade) skadliga effekterna på turismen under de närmaste åren, men det hela rör sig förstås om hypotetiska resonemang som man bör förhålla sig till med en viss grad av skepsis (inte minst eftersom de utgör en partsinlaga).
<br />
<br />Ska man strikt kompenseras för inkomstbortfall, eller ska man också försöka beräkna och kräva ersättning för framtida inkomstbortfall? Hur? Hur ska man värdera sådant som näppeligen låter sig reduceras till dollar och cent?
<br />
<br /><span style="font-style: italic;">3) Hur mycket pengar ska man få?</span>
<br />Ja, detta är förstås tiotusenkronorsfrågan. Det man kan konstatera är att den tidigare gränsen på 75 miljoner dollar i ersättning för skador (enligt the Oil Pollution Act från 1990) tidigt åkte ut genom fönstret. Efter starka påtryckningar beslutade sig BP för att hosta upp astronomiska 20 000 miljoner dollar till en fond, Gulf Coast Claims Facility (G.C.C.F.), som skulle användas till att ge ekonomisk kompensation för de skador som åstadkommits. Summan motsvarar ganska väl den årliga vinst BP hade haft de senaste åren innan oljekatastrofen.
<br />
<br />Fortsättning följer i nästa text.
<br />
<br />
<br />† Jag har läst om strippklubben flera gången. Kanske rör det sig inte om en, utan om flera olika klubbar, eftersom klientelet ibland uppges bestå av arbetslösa oljearbetare, och ibland av arbetslösa fiskare. Eller så kanske alla dessa historier (rykten?) hänvisar till <a href="http://www.boston.com/business/articles/2010/06/23/far_from_gulf_a_cloudy_picture_for_oil_fund_czar/">Mimosa Dancing Club</a> som (enligt ägaren) inte är en stipp-klubb utan bara en helt vanlig bar?
<br />
<br />
<br /><span style="font-weight: bold;">Litteratur:</span>
<br />
<br />MSNBC, ”<a href="http://www.msnbc.msn.com/id/37067667/ns/business-us_business/#.Tk58SDsuHC9">As oil gushes out, damage claims pour in</a>” (2010-05-11)
<br />
<br />Bloomberg, ”<a href="http://www.bloomberg.com/news/2010-06-11/bp-spill-may-cost-homeowners-4-3-billion-in-property-values-along-shore.html">Oil spill may cost $4.3 Billion in property values</a>” (2010-06-11)
<br />
<br />Energy Daily, ”<a href="http://www.energy-daily.com/reports/Impoverished_by_oil_spill_still_waiting_for_a_check_from_BP_999.html">Impoverished by oil spill, still waiting for a check from BP</a>” (2010-06-12)
<br />
<br />MSNBC, ”<a href="http://today.msnbc.msn.com/id/37835861/ns/today-today_weddings/#.Tk58szsuEy4">Beach weddings canceled over oil spill</a>” (2010-06-22)
<br />
<br />Boston.com, ”<a href="http://www.boston.com/business/articles/2010/06/23/far_from_gulf_a_cloudy_picture_for_oil_fund_czar/">Far from Gulf, a cloudy picture for oil fund czar</a>” (2010-06-23)
<br />
<br />The New York Times, ”<a href="http://dinersjournal.blogs.nytimes.com/2010/06/28/new-orleans-chef-on-her-lawsuit-against-bp-i-am-just-angry/">New Orleans chef on her lawsuit against BP: 'I am just angry'</a>” (2010-06-28)
<br />
<br />CNN Money, ”<a href="http://money.cnn.com/2010/07/08/smallbusiness/bp_claims_process/index.htm">BP gets stricter with claims</a>” (2010-07-09)
<br />
<br />USA Today, ”<a href="http://www.usatoday.com/travel/news/2010-07-23-oilspilltravel23_ST_N.htm">Travel industry group wants BP to pay $500 million</a>” (2010-07-23)
<br />
<br />CBS News, ”<a href="http://www.cbsnews.com/stories/2010/08/09/national/main6756681.shtml">BP, Government reach agreement on oil spill fund</a>” (2010-08-10)
<br />
<br />The Christian Science Monitor, ”<a href="http://www.csmonitor.com/USA/2010/0816/Gulf-oil-spill-Are-con-artists-posing-as-fishermen-to-scam-BP">Gulf oil spill: Are con artists posing as fishermen to scam BP?</a>” (2010-08-16)
<br />
<br />The New York Times, ”<a href="http://www.nytimes.com/2011/04/19/us/19spill.html?_r=1">Many hit by spill now feel caught in claim process</a>” (2011-04-18)
<br />.
<br />Unknownnoreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-7381624419361857144.post-45904721155685977542011-08-24T12:53:00.004+02:002011-08-24T12:53:00.163+02:00Oljetoppens första offer (del 2).
<br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/-PJLjEfJThOA/TktXvDMwt9I/AAAAAAAAAj4/0QAGchzCjv8/s1600/candlelight%2Bhomework.png"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 399px; height: 290px;" src="http://2.bp.blogspot.com/-PJLjEfJThOA/TktXvDMwt9I/AAAAAAAAAj4/0QAGchzCjv8/s400/candlelight%2Bhomework.png" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5641699424035977170" border="0" /></a>
<br /><a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2011/08/oljetoppens-forsta-offer-del-1.html">I min föregående text</a> skrev jag om effekterna av dyr olja och dyr energi på de som drabbas först och hårdast när oljan inte längre räcker till alla som vill ha den. Fattiga människor, fattiga länder och fattiga människor i fattiga länder. I denna text följer jag upp förra veckans bensinbrist med exempel på elektricitetsbrist och dess effekter.
<br />
<br /><a href="http://af.reuters.com/article/energyOilNews/idAFLDE71E1EG20110216?sp=true">I Senegal</a> sitter skräddaren Ousmane Tom och ångrar att han bytte ut sina fotdrivna symaskiner mot elektriska dito för sex år sedan. Strömmen bryts och försvinner ibland i över ett dygn. Det är svårt att driva skrädderiet under sådana villkor. Elkrisen uppskattas halvera landets projicerade ekonomiska tillväxt från fyra till två procent i år. Problemen är komplexa och beror på en kombination av ”de vanliga” faktorerna; misskött statligt elbolag, fel val av energimix i landet, felinvesteringar, stora lån, dyr elektricitet etc.
<br />
<br />"<span style="font-style: italic;">The latest bout of cuts comes as a tanker spends a second month languishing off the coast of Dakar waiting to deliver fuel to the country's generators -- a delay which despite official denials is widely put down to</span><span> [det statliga elbolaget]</span><span style="font-style: italic;"> Senelec's inability to pay.</span>"
<br />
<br />
<br />Samtidigt är <a href="http://www.thenational.ae/news/worldwide/middle-east/lebanon-short-of-electricity?pageCount=0">frisören Mike Khalil</a> i Beirut utan el i tre till sex timmar varje dag. Hans tre barn har vant sig att läsa läxorna i skenet av stearinljus. På sitt jobb måste han ha tillgång el för att inte tappa kunder under det dagliga tre timmar långa elavbrottet och svaret var att köpa en elgenerator för 4000 dollar. När samhället i ett politiskt turbulent land inte kan bistå med grundläggande tjänster får man göra bäst man kan: ”<span style="font-style: italic;">Everybody is their own government here. They provide themselves with their own basic services</span>”.
<br />
<br />I de libanesiska bergsbyarna är det värre och bybor har varit tvungna att vänja sig vid att inte ha tillgång till ström uppemot 10-12 timmar varje dag. I stadsdelar och i byar har företagsamma entreprenörer hittat andra, privata lösningar när staten fallerar. På några olika ställen i byn Aley har en privat företagare satt upp inte mindre än 13 elgeneratorer. Han erbjuder privata abonnemang på elektricitet till de som kan betala för sig vid det tillfällen när staten inte kan leva upp till sina åtaganden och elektriciteten försvinner. Den el som staten kan förse sina medborgare med motsvarar bara runt 60% av efterfrågan.
<br />
<br />
<br /><a href="http://nepalitimes.com/issue/2011/04/15/Nation/18118">Fattiga Nepal</a> – inklämt mellan Indien och Kina och utan egen kust – använder mer än 60% av landets exportinkomster för att å sina 30 miljoner invånares vägnar köpa raffinerade petroleumprodukter från Indien. Dessa behövs både som drivmedel för en miljon privata fordon (hälften är motorcyklar) och för att generera el när reservoarerna sinar och vattenkraftverken går på tomgång. Trots detta uppskattas olja (oljeprodukter) bara utgöra drygt 10% av den energi som används i landet (trä utgör 78%). Not: nepaleserna fäller fler träd än vad som är långsiktigt hållbart.
<br />
<br /><a href="http://www.businessweek.com/ap/financialnews/D9MMK0HO0.htm">I våras</a> klarade inte det statliga oljeimport-företaget av att betala sina indiska leverantörer i tid. De få bensinstationer som fortfarande hade bensin ransonerade ut den till hugande motorister som fick tanka mellan 5 till 20 liter.
<br />
<br />
<br />Historierna ovan till trots så är det ändå Pakistan som tar priset. Av någon anledning har jag stött på fler historier från Pakistan än från något annat land, och det ser inte bättre ut än att problemen har fortgått nonstop under de senaste tre åren. Utmaningarna är omfattande och jag kan inte förvägra er <a href="http://tribune.com.pk/story/108156/failure-to-help-bring-your-own-car-or-pay-for-fuel/">denna surrealistiska ögonblicksbild</a> av den allvarliga drivmedelsbristen där:
<br />
<br />"<span style="font-style: italic;">Police officials, citing shortage of fuel, have started asking citizens to bring their own cars or pay for fuel for police vehicles used during investigation and recovery raids.</span>
<br />[…]
<br /><span style="font-style: italic;">An investigation officer, speaking on condition of anonymity, admitted that the police routinely ask complainants to pay for fuel and turn down many requests by citizens who ask the police to conduct raids. “The quantity of fuel we have is not sufficient so we try to save it for emergencies,” he said.</span>"
<br />
<br />
<br />Mina små berättelser ovan och förra veckan ska inte okritiskt ses som pusselbitar som visar på en helhet. Som jag nämnde i min förra text är jag osäker på om denna typ av historier har funnits länge eller om frekvensen har ökat på senare tid. En del av problemet är förstås att jag (och de allra flesta av oss) har mycket dålig koll på vad som händer på ”underliga” platser i ”underliga” länder långt bort. Sådant täcks knappast alls av våra tidningar eller på radio. Undantaget är förstås om det finns svenskar på plats som råkar illa ut när det händer något, och i så fall tar nyhetsflödet istället aldrig slut. <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Jordb%C3%83%C2%A4vningen_i_Indiska_oceanen_2004">Flodvågen i Sydostasien 2004</a> skördade 543 svenska dödsoffer. Aceh-provinsen i Indonesien drabbades hårdast och minst 167 000 människor dog där, ’nuff said.
<br />
<br />När det samtidigt inträffade översvämningar i Australien och Brasilien i början av året (och i Pakistan ett halvår tidigare) kunde vi läsa spaltmeter om Australien emedan de senare länderna betydligt snabbare förpassades till notiser. <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%83%C2%96versv%C3%83%C2%A4mningarna_i_Australien_2010%C3%A2%C2%80%C2%932011">I Australien</a> dog 35 människor och 200 000 människor ”drabbades” (jag vet inte exakt vad det betyder). <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Lerskreden_i_Rio_de_Janeiro_2011">I Brasilien</a> dog 800 människor av översvämningar och lerskred. <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%83%C2%96versv%C3%83%C2%A4mningarna_i_Pakistan_2010">I Pakistan</a> dog 1500 människor och 14 <span style="font-style: italic;">miljoner</span> människor ”drabbades”. Trots att Australien ligger på andra sidan jorden är det kulturella avståndet dit så mycket kortare än till Pakistan. Vi har uppenbarligen betydligt svårare att identifiera oss med fattiga bruna människor med andra seder och bruk, än med bleka bilberoende ”västerländska” australiensiska kolexporterande klimatvärstingar som tar bilen till jobbet och en öl framför tvn.
<br />
<br />Det jag skriver ovan ska inte i första hand tolkas som kritik, utan mer som en reflektion över tingens bestånd. Vi har lätt för att med rätta se ner på alla genuint okunniga <a href="http://www.ted.com/talks/alisa_miller_shares_the_news_about_the_news.html">amerikaner som inte vet något om sin omvärld</a> och som får sina nyheter serverade av Fox News, men troligtvis är inte vi heller så allmänbildade som vi själva gärna vill tro. Jag har alltså märkt detta hos mig själv när jag i denna och den föregående texten har (försökt) följa nyheter om länder som befinner sig lång bort från Sverige och i medieskugga. Hur många städer eller provinser i Kina kan du namnge? Dessa texter blev alltså trevande och utforskande till sin karaktär och inte alls så kraftfulla som jag skulle ha velat att de skulle vara. För att citera USAs före detta försvarsminister Donald Rumsfeld:
<br />
<br />"<span style="font-style: italic;">There are known knowns; there are things we know we know. </span>
<br /><span style="font-style: italic;">We also know there are known unknowns; that is to say we know there are some things we do not know.</span>
<br /><span style="font-style: italic;">But there are also unknown unknowns – the ones we don't know we don't know.</span>"
<br />
<br />Om el- och drivmedelskriser inte har ökat i omfattning under de senaste fem åren så försvagas den implicita hypotesen som jag smyger fram ovan och i min föregående text – att oljetoppen är nådd och att den redan har börjat ge sig tillkänna i fattigare länder. Men även om energikriser i fattiga länder är ”same old same old” så hjälper dessa tankeväckande ögonblicksbilder oss att förstå vad energibrist betyder <span style="font-style: italic;">i praktiken</span> när bensinen blir dyrare och tillgången på elektricitet blir otillförlitlig. Min maggropskänsla är att frekvensen och omfattningen har ökat under de senaste 3-5 åren.
<br />
<br />
<br />Eftersom mina små berättelser inte är representativa kan websajten <a href="http://www.energyshortage.org/">www.energyshortage.org</a> kanse vara till viss hjälp. Dit rapporteras det in historier om energibrist (olja, kol, naturgas, elektricitet) från nyhetstidningar världen över och sedan sajten startade för snart ett halvår sedan har det flutit in uppemot 800 rapporter (i snitt över fem per dag). Jag tittade lite närmare på rapporterna under en månad (15 juli – 14 augusti) för att stämma av mot de historier jag snappat upp på andra ställen. Hur representativa är de länder från Afrika, Mellanöstern och Sydasien som figurerar i denna text (Senegal, Libanon, Nepal, Pakistan) och i den förra (Kenya, Jemen)?
<br />
<br />Av de något fler än 100 rapporter från perioden ifråga kom hälften från 25 olika länder som bidrog med en, två eller tre rapporter vardera. Resten kom från ett halvdussin länder; Pakistan (17), Japan (12), Kina (9), Indien (7), Kanada (6) och Bangladesh (5).
<br />
<br />Att Japan har problem i efterdyningarna av Fukushima är inte så konstigt. Kanadas starka närvaro beror på fyra rapporter om bensinbrist i Nova Scotia under första veckan av augusti. En kombination av åskväder och ett stängt oljeraffinaderi tillsammans med ett ovanligt stort tryck på bensinpumparna i samband med en långhelg samt en konsert med U2 i grannprovinsen New Brunswick ökade trycket vid pumparna. Visserligen tog bensinen slut på vissa bensinmackar men det fanns mer att tillgå hos andra. Inte världens undergång direkt.
<br />
<br />På en världskarta på <a href="http://www.energyshortage.org/">energyshortage</a> kan man se att Indien och Pakistan ligger i en klass för sig. Mina två stora problem med denna websajt är dock att jag 1) inte har någon aning om vem eller vilka som ligger bakom sajten och 2) att det är svårt att skilja agnarna från vetet. Att en del bensinmackar på grund av olyckliga omständigheter inte har bensin i Nova Scotia, Kanada är inte direkt jämförbart med att <a href="http://www.energyshortage.org/reports/view/733">50 miljoner människor i Kinas Guangxi-region</a> lider av sommarens hetta i kombination med de värsta elavbrotten på 20 år. Eller att ”<a href="http://www.energyshortage.org/reports/view/757">fuel crisis cripples economy</a>” i Tanzania, ”<a href="http://www.energyshortage.org/reports/view/744">Gas shortage to last 1 year</a>” i Ghana och ”<a href="http://www.energyshortage.org/reports/view/738">Tribesmen threatens to ”take law into hands” if outages continue</a>” i Pakistan - bara under en enda vecka (måndag 8- söndag 14 augusti).
<br />
<br />Ett annat problem med att förhålla sig till informationen på energyshortage är att Pakistan, Japan och Kinas tätpositioner kanske beror på att länderna är relativt utvecklade och att det finns förhållandevis många som läser dagstidningar och har en internet-uppkoppling där? Hur förklarar man annars att det bara finns två rapporter om två incidenter från Jemen och Egypten och en incident vardera från Gaza, Nepal, Libyen och Zimbabwe under perioden ifråga?
<br />
<br />Nu har jag dissat energyshortage en del, men jag ska sätta mig in i sajten lite bättre om/när jag skriver om Pakistan, och det kan hända att det är en bra resurs för att löpande hålla koll på specifika länder eller världsdelar. Jag hittade sajten genom att den alltid utmärkte <a href="http://www.fcnp.com/commentary/national/9081-the-peak-oil-crisis-dimming-of-the-globe.html">Tom Whipple som skrev om den</a> i slutet av april. Tydligen har sajten funnits tidigare men den hade legat nere några månader och då fått en ansiktslyftning. För Tom råder det ingen tvekan om att lokala energikriser är en trend på uppåtgående:
<br />
<br />"<span style="font-style: italic;">In the course of the past month the web site has located and linked to nearly 200 stories that deal with some aspect of <span style="font-weight: bold;">the developing global energy shortage</span></span> [min emfas]. <span style="font-style: italic;">Most of these stories come from local papers and taken together paint a distressing picture of looming societal breakdown in many parts of the world that is not as yet generally appreciated by the public.</span>"
<br />
<br />Till skillnad från min mer försiktiga hållning råder det för honom ingen tvekan om att sajten bär vittnesbörd om en dyster, nästan apokalyptisk framtid i oljetoppens tecken:
<br />
<br />"<span style="font-style: italic;">In South Asia - Pakistan, Bangladesh, Nepal, and later in India - a combination of too many people, hydro-power reducing droughts, depleting fossil fuel reserves and inadequate investment in infrastructure raises the possibility that many urban areas may soon be uninhabitable.</span>"
<br />
<br />Det finns som vanligt mycket att fundera över och ni får ta detta blogginlägg för vad det är. Pakistan är som sagt ett ”intressant” (kärnvapenbestyckat) land som redan nu befinner sig i ett långsamt sönderfall, men jag har medvetet försökt hålla mig borta för tillfället just för att det finns för mycket att skriva om där. Det kan hända att jag återkommer till detta plågade land i en senare text på samma sätt som jag tidigare har skrivit om <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2009/05/mexiko-i-riskzonen.html">Mexiko</a>, <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2010/02/jemens-stora-bekymmer.html">Jemen</a> och <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2011/02/egypten-och-avgrunden.html">Egypten</a>. Här kommer dock ytterligare ett smakprov:
<br />
<br />"<span style="font-style: italic;"><a href="http://www.moneyweek.com/investment-advice/penny-shares/pakistan-energy-crisis-04108">The lights have been going out</a> across Pakistan. From Islamabad to rural villages, residents regularly have to go without power for up to 15 hours a day. The economy is being crippled and there is a very simple reason for it: for some months now, the country's power stations have been unable to afford to import the oil and gas that is needed to power the generators. And with the country's own production of oil and gas going into decline, this problem is only going to get worse.</span>"
<br />
<br />För att bryta av mot allt elände avslutar jag med ett citat från en text som belyser <a href="http://www.yobserver.com/front-page/10021290.html"><span style="font-style: italic;">fördelarna</span> med frekventa elavbrott</a> i Jemens huvudstad Sana:
<br />
<br />"<span style="font-style: italic;">Mohammed al-Mahdi, 34 years old, a resident in the old city of Sana'a said the whole family gathered in one room and talk for hours about everything. "I have spent so much time with my family talking about everything. We laughed for hours about anything and everything. I am an Internet and TV freak and I spent long hours in front my computer or glued to the TV. With electricity blackouts, I had time to spend with my kids, wife, my father, my mother and my sisters and brothers. I realized that technology can also be a curse. These two things, TV and Internet have taken me away from my family and I have lost much of the precious times. Ironically, blackouts helped me to know many stuff about my kids that I did not before"</span>.
<br />.
<br />Unknownnoreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-7381624419361857144.post-5875445390487899162011-08-16T13:53:00.006+02:002011-08-16T22:29:58.577+02:00Oljetoppens första offer (del 1)<div style="text-align: center;">.<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/-M287yrgmVJ4/Tkpas5_L1RI/AAAAAAAAAjo/cl7e2SABHBk/s1600/bensinko%25CC%2588.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 296px; height: 199px;" src="http://3.bp.blogspot.com/-M287yrgmVJ4/Tkpas5_L1RI/AAAAAAAAAjo/cl7e2SABHBk/s400/bensinko%25CC%2588.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5641421210761549074" border="0" /></a>Bild: I kön till bensinpumpen - ögonblicksbild från Libyen.
<br /></div>
<br />
<br />Det har blivit en lång frånvaro. Jag jobbade järnet innan sommaren och sedan tog jag semester. Dessutom måste jag erkänna att motivationen att sätta igång och skriva igen har sviktat lite, så vi får se hur det blir med texter framöver, under hösten.
<br />
<br />Ett skrivprojekt framöver (ifall jag får tummen ur) är i vilket fall att beta av alla oljetopps-relaterade böcker jag har läst men inte skrivit om här på bloggen. Jag läser ungefär en blogg-relaterad bok i månaden och jag har en ”backlog” på ett år att beta av vid det här laget (samtidigt som jag löpande läser nya böcker – ett av höstens projekt är att läsa några böcker om 30-talets depression i USA). Alla lästa-men-ej-bloggade böcker befinner sig i ett slags limbo i min bokhylla och ger mig en aning dåligt samvete. Jag tillåter mig inte att sortera in dem bland mina lästa böcker förrän jag skrivit om dem på bloggen och det börjar bli besvärande många böcker där nu. Dock tänkte jag skriva om något annat här och nu.
<br />
<br />
<br />Som var och en förstår betyder inte en nedgång på börsen att alla bolag går ner lika mycket utan det är också ett tillfälle när agnarna sorteras bort från vetet. Företag med högtflygande framtidsplaner men obefintliga intäkter får mattan undanryckt, emedan som de företag som tuffar på och som fortsätter att tjäna pengar står väsentligt bättre rustade att möta stormarna på börsgolven även om intäkterna och vinsterna minskar.
<br />
<br />På motsvarande sätt går inte priserna på bostäder ner lika mycket överallt när en bostadsbubbla börjar pysa i kombination med (eller som effekt av) att räntorna blir högre, jobben färre och tiderna sämre. Jag skrev om detta ur ett amerikanskt perspektiv för två år sedan i några olika bloggposter, till exempel i en text som utgick från James Kunstlers bok ”<a href="http://efteroljan.blogspot.com/2009/05/geography-of-nowhere-av-kustler-1993.html"><span style="color:#ff0000;">The geography of nowhere: The rise and decline of America’s man-made landscape</span></a>”:
<br />
<br /><span style="font-style: italic;">"Gårdagens splitternya förorter (de senast byggda som ligger längst ifrån städerna) är på väg att bli att bli spökstäder där ”squatters” och kriminella gäng flyttar in i takt med att husägare flyttar ut och lämnar tomma hus efter sig."</span>
<br />
<br />Jag skrev om det igen i en bloggpost om att <a href="http://efteroljan.blogspot.com/2009/06/suburbia-ar-ohallbart.html"><span style="color:#ff0000;">den amerikanska versionen av suburbia var ohållbar</span></a> och att de senast byggda områdena (exemplifierade av Windy Ridge i North Carolina och Lehigh Acres i Florida) i snabb takt höll på att förvandlas till slumområden. Jag skrev också om bostadsbubblans ojämnt fördelade effekter i <a href="http://efteroljan.blogspot.com/2009/08/extreme-commuting.html"><span style="color:#ff0000;">en text som handlade om ”extreme commuting”</span></a> – om pendlare som bor billigt i stora hus långt bort, men som i gengäld måste lägga mer än tre timmar på att resa från och till sina jobb varje dag:
<br />
<br /><span style="font-style: italic;">"Det är förstås just de hus som ligger allra längst bort (från allt) som har förlorat mest i värde när priserna på bostäder faller: </span> <span style="font-style: italic;">
<br />'houses priced the same in 2006</span> [...]<span style="font-style: italic;"> but in different parts of a city were selling for dramatically different amounts a year later depending on their distance from the center of town' ".</span>
<br />
<br />På motsvarande sätt kommer effekten av <a href="http://efteroljan.blogspot.com/2008/08/kontroversen-kring-peak-oil.html"><span style="color:#ff0000;">oljetoppen</span></a> – <span style="font-style: italic;">dyr energi</span> – att slå ojämnt och olika hårt mot olika länder. De länder som ligger sämst till och som analogt med ovanstående resonemang är fattigast, ”sämst byggda” och ligger ”längst ifrån stan” (i det globala ekonomiska systemets periferi) kommer att få känna av effekterna av dyr energi tidigare och hårdare än mer välbeställda och centralt placerade länder som Sverige. Rika och förhållandevis väl fungerande länder som Sverige har betydligt bättre möjligheter att inte tappa hela värdet ”på sina aktier”. Det blir förstås tufft även i Sverige, men vi ligger i vilket fall mycket bättre till än de länder vars aktier kommer att krascha och få hela sitt värde utraderat. Stater som Somalia, Sudan och Haiti - nummer 1, 3 och 5 på Foreign Policys ”<a href="http://www.foreignpolicy.com/articles/2011/06/17/2011_failed_states_index_interactive_map_and_rankings">Failed States Index 2011</a>” – är antingen på väg dit eller i princip redan där.
<br />
<br />I Sverige finns det – framtida nedskärningar till trots – gott om resurser för att kontra, fördröja och mildra effekterna av oljetoppen och för att i (jämförelsevis) maklig takt röra sig mot att leva i en värld av <a href="http://efteroljan.blogspot.com/2008/12/energi-r-gratis.html"><span style="font-style: italic;"><span style="color:#ff0000;">dyr energi</span></span></a>. Det finns, eller det skulle i alla fall kunna finnas tid för att observera, tänka efter, förstå, agera och ställa om. Hur vi kommer att lyckas med det är en annan fråga. När den vise mannen pekar på månen stirrar dåren på fingret. Om vi som samhälle kommer att envisas med att stirra på fingret (missförstå skeenden, vidta fel åtgärder) spelar det förstås ingen roll hur mycket tid och resurser vi har till vårt förfogande…
<br />
<br />Vi har vid det här laget tvingats att börja lära oss att leva med dyrare olja. Så sent som år 2002 var priset på olja fortfarande 20 dollar per fat, men sedan dess har priset på olja stigit (och fallit, och sedan stigit igen). Efter att ha toppat på 145 dollar per fat år 2008 föll priset handlöst, men har sedan dess repat sig. För ett halvår sedan pressade oroligheter i arabvärlden upp priset till över 100 dollar per fat igen. Ingen vet om det nya ”normal-priset” på olja är 60 eller 80 dollar per fat eller mer, men om flödet av billig olja nu sinar kan det hända att det inte finns något nytt ”normal-pris”, utan bara en trend där priset pressas upp till en nivå där enskilda människor eller hela nationer prisas ut från marknaden. Termen är ”<a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Demand_destruction">demand destruction</a>” och jag har skrivit om det tidigare (<a href="http://efteroljan.blogspot.com/2011/03/energi-och-mat-och-egypten.html"><span style="color:#ff0000;">i samband med Egyptens problem</span></a>):
<br />
<br /><span style="font-style: italic;">"Demand destruction is an economic term used to describe a permanent downward shift in the demand curve in the direction of lower demand of a commodity</span> […] <span style="font-style: italic;">induced by a prolonged period of high prices or constrained supply."</span>
<br />
<br />Efter denna långa introduktion kommer jag slutligen fram till dagens ämne. Det jag skriver om ovan behöver inte hänvisa till abstrakta skeenden som kommer att hända <span style="font-style: italic;">i framtiden</span>. Att inte ha råd med olja/bensin/diesel/drivmedel/energi kan vara något som fattiga människor och fattiga länder lever med <span style="font-style: italic;">redan nu</span>. Det behöver inte heller alltid vara just olja (drivmedel) som kniper, för högre priser på olja kommer också att pressa upp priserna även på andra energikällor som i vissa situationer kan ersätta oljan. Oljedrivna elkraftverk kan (dessvärre) ersättas av koldrivna kraftverk och bensin kan ersättas av <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Synthetic_fuel">syntetiska drivmedel</a> framställda av kol, naturgas eller biomassa.
<br />
<br />Sedan i våras har jag hållit ögonen öppna efter texter som indikerar att oljan har blivit för dyr för de som bor i land X. Det handlar definitivt inte om en heltäckande inventering utan tvärtom bara just att jag hållit ögonen öppna när jag snubblat över historier från långtbortistan om vad som händer där när energin tryter. Men kanske utgör dessa historier ändå ett tecken i tiden? Kan dessa historier utgöra ”<a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Writing_on_the_wall">skriften på väggen</a>” och en vägvisare mot framtiden? Jag är själv osäker. Kanske har dessa problem funnits länge på olika platser i världen, kanske är det enda som har förändrats att jag nu börjat spana efter denna typ av texter? Den som söker skall finna, liksom…?
<br />
<br />Även om jag hållit ögonen öppna brukar jag snabbt hoppa över alla faktafyllda men telegrafkorta notiser som inte ger en kontext som kan bidra till att man förstår det man läser. Ibland stöter man istället på motsatsen; långa haranger som är skrivna för de som bor i landet ifråga och som förutsätter en massa bakgrundskunskap som jag inte har. Efter en beskrivning av det akuta problemet uttalar sig en minister och sedan följer invecklade utläggningar om vems fel det är (denna eller förra regeringens, giriga oljebolag eller distributörer osv.). Sedan kan texten gå över till att detaljerat göra nedslag i situationen i olika provinser eller i landets infrastruktur samt lite mer övergripande hänvisa till bristande investeringar, krångliga regler för att få olika tillstånd och till en dignande byråkrati. Gäsp.
<br />
<br />Vad jag främst har hållit utkik efter är istället berättelser. Vad händer när ”två hål i väggen” förblir just bara ett par hål i en vägg? Vad händer när drömmen om att sätta sig i sin bil och köra mot horisonten ersätts av bensinpumpsköer som sträcker sig mot horisonten? Nedan och i den efterföljande texten ger jag er en handfull ögonblicksbilder från Afrika, Mellanöstern och Sydasien. Det finns många att välja mellan men de blir å andra sidan snabbt repetitiva. En standardhistoria kan se ut så här:
<br />
<br />När tillgången på bensin i Kenya akut och utan förvarning sinade i början av maj kryssade desperata bilägare runt mellan bensinstationerna i jakt på de dyra dropparna. Bussar drogs in och de bussar som fortfarande rullade passade på att höja priserna med upp till 70%. Hundratals pendlare fastnade i stadens centrum. <a href="http://www.standardmedia.co.ke/InsidePage.php?id=2000034413&cid=14&j=&m=&d=">Regeringen skyllde incidenten på ”giriga oljebolag”</a>:
<br />
<br />"<span style="font-style: italic;">the Government came out in its defence, saying the shortage was unrealistic and blamed it on greedy oil companies determined to subject Kenyans to unwarranted suffering by causing artificial fuel shortage in anticipation of price hikes.</span>"
<br />
<br />Jag har läst flera liknande historier och finner dessa intressanta då det tydligen oftast inte är så att bensinpriset höjs och bara de rikaste har råd att tanka bilen, utan att bensinbristen ”demokratiskt” drabbar alla – såväl fattiga som rika och såväl privatbilister som de som kör yrkesmässigt. Denna situation kan uppkomma när ett (ibland statligt) oljebolag inte har råd att betala räkningarna för de importerade oljeprodukterna (till exempel bensin och diesel) och de helt enkelt inte får kredit. Vid de tillfällen när priserna istället höjs utifrån någons beslut (eller subventioner tas bort) blir många vanliga medborgare extremt sura och går ut och protester och demonstrerar på gatorna. Ibland våldsamt.
<br />
<br />Det borde egentligen rent logiskt vara lättare att anpassa sig till (kanske långsamt) höjda priser eller en ransonering av drivmedel än till oförutsägbar och plötslig brist. Den senare lamslår direkt stora delar av samhället och får snabbt konsekvenser för hela ekonomin. I värsta fall säger detta något om människans psyke. Kanske föredrar vi att köra på och hoppas på det bästa fram till den punkt när hela systemet brakar samman, hellre än att på förhand vidta nödvändiga men smärtsamma åtgärder?
<br />
<br />
<br />Jag har tidigare skrivit två texter om <a href="http://efteroljan.blogspot.com/2010/02/jemens-stora-bekymmer.html"><span style="color:#ff0000;">Jemens dystra situation</span></a>. Av allt jag har läst står bensinbristen i Jemen i en klass för sig. Efter att stammedlemmar attackerade Jemens största pipeline i mitten av mars gick <a href="http://www.thenational.ae/news/worldwide/middle-east/three-mile-long-queues-at-petrol-stations-as-yemens-fuel-crisis-starves-economy?pageCount=0">den extrema bensinbristen</a> i juli in på sin andra raka månad:
<br />
<br />"<span style="font-style: italic;">Streets are empty as hundreds of thousands of vehicles are off the roads. Thousands of cars line up in front of petrol stations waiting for their turn at the pump</span>. […] <span style="font-style: italic;">Yemenis are forced to either wait more than a week in front of petrol stations or buy it for six times the price on the black market</span>."
<br />
<br />Köerna framför bensinstationerna kunde tidvis bli inte mindre än 5 kilometer långa! Jag antar att motorerna är avstängda och att man rullar fram sin bil några meter i taget. Notera det ironiska i att <span style="font-style: italic;">din bil</span> inte längre transporterar <span style="font-style: italic;">dig</span>, utan att <span style="font-style: italic;">du</span> transporterar <span style="font-style: italic;">din bil</span>. En köande bilägare klagar över att bensinpriset är bland de högsta i världen samtidigt som Jemen är ett av de fattigaste länderna i världen, och att landets politiker inte ”arbetar för folket”.
<br />
<br />Samtidigt som många förlorar de jobb som de inte längre kan ta sig till dyker det upp nya affärsmöjligheter; ”<span style="font-style: italic;">Families able to get large quantities of petrol force their children to sell it in the black market for substantial profits. Sana'a streets are filled with children under age 13 selling petrol to the highest bidder</span>”. Ett sjukhus i huvudstaden Sana ställde in alla operationer för att de inte hade tillräckligt med elektricitet för att driva sjukhusets maskinpark.
<br />
<br />Om det rådde en större samsyn om vari problemet bestod kunde energiproblematiken <span style="font-style: italic;">möjligtvis</span> vara lösningsbar, men så är inte fallet. Vicepresidenten skyller på den islamistiska oppositionen vars supportrar blockerar viktiga vägar. Oppositionen kontrar med att regeringen inte är lämpad att styra landet och måste bytas ut omgående. Protesterande ungdomar på gatan ”<span style="font-style: italic;">believe that the government is creating the petrol and electricity shortage to broaden the Yemeni crisis and weaken the position of the protesters</span>”.
<br />
<br />Med andra ord en stor oreda och noll förståelse för att landet ligger riktigt risigt till när den (tidigare) viktigaste exportvaran olja sinar och det fattiga landet istället måste börja importera sin olja. Oljan har dessutom tidigare av förståeliga men likväl oförståndiga skäl varit kraftigt subventionerad. Hur det förhåller sig nu vet jag inte då jag noterar att bilägaren ovan klagade över det höga bensinpriset.
<br />
<br />Även om en förlamad transportinfrastruktur är illa nog så nödgas jag ändå dra slutsatsen att brist på elektricitet är värre. I vissa länder bränner kraftverk olja för att generera elektricitet, och när elektriciteten i kraftledningarna fallerar slås en armé av små dieselgeneratorer på för att ersätta bortfallet. I den nästföljande texten går jag vidare med exempel på elbrist.
<br />
<br /><a href="http://1.bp.blogspot.com/-64Gmj6lx6pg/Tkpas1L5SfI/AAAAAAAAAjw/N0ccBDFxWxI/s1600/gas%2Bfor%2Bsale.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 266px;" src="http://1.bp.blogspot.com/-64Gmj6lx6pg/Tkpas1L5SfI/AAAAAAAAAjw/N0ccBDFxWxI/s400/gas%2Bfor%2Bsale.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5641421209472682482" border="0" /></a>.
<br />Unknownnoreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-7381624419361857144.post-75582396470355366982011-05-21T08:30:00.001+02:002011-05-21T08:47:57.828+02:00The Colony S01.<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/-7hJZ232ZjPs/TdcQWKJoOWI/AAAAAAAAAjc/avqbDNXKbBs/s1600/join-the-colony.jpg"><img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 326px; height: 250px;" src="http://2.bp.blogspot.com/-7hJZ232ZjPs/TdcQWKJoOWI/AAAAAAAAAjc/avqbDNXKbBs/s400/join-the-colony.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5608969833781148002" border="0" /></a><br />Den här tiden på året (slutet av terminen) är det mycket att göra och <a href="http://danielpargman.blogspot.com/2011/05/this-years-media-technology-bachelor.html"><span>mycket som ska avslutas</span></a> på mitt jobb. Det var ett tag sedan jag fick upp en text på bloggen – men förra våren var jag å andra sidan tvungen att ta två uppehåll på sammanlagt tre månader (!) så ni har hittills inte alltför mycket att klaga på denna gång…<br /><br />Även om <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2010/09/crude-world-av-maass-2009.html"><span>det var ett tag sedan sist</span></a> så har jag skrivit <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/search/label/bok">en hel del texter om olika böcker</a> som jag har läst, men endast en gång tidigare har jag skrivit om en oljetoppsrelaterad tv-serie. <span>Hösten 2008</span> skrev jag om ”reality-dokumentär-såpan” <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2008/11/svart-guld.html"><span>Black Gold</span></a> – men jag kunde dessvärre inte rekommendera den.<br /><br /><br />Nu har jag i vilket fall sett en dokusåpa som utgör betydligt bättre tv-underhållning, även om jag är lite kluven till min egen fascination för serien och <span style="font-style: italic;">djupt</span> tveksam till den etiska dimensionen av att försätta människor (deltagare) i vissa minst sagt jobbiga situationer… Till exempel har man hyrt in ett gäng utomstående ”huliganer” för att regelbundet höja stressnivån hos deltagarna (och provocera fram interpersonella konflikter som vid dessa tillfällen lätt sjuder över eller exploderar). Speaker-rösten informerar oss tittare om att huliganerna har fått instruktioner om att inte skada deltagarna på något sätt – <span style="font-style: italic;">men att deltagarna själva inte vet om det</span>. Jag har alltså sett första säsongen av serien ”<a href="http://en.wikipedia.org/wiki/The_Colony_%28U.S._season_1%29"><span>The Colony</span></a>” (Discovery channel) och i inledningen till varje avsnitt säger speakerrösten:<br /><br />”<span style="font-style: italic;">Without warning, the world as we know it can come to end</span>. […] <span style="font-style: italic;">a group of volunteers entered a ten-week experiement to see if they can survive, and rebuild, after a simulated viral outbreak leaves Los Angeles and the rest of the planet devastated. Their new home</span><span> [is]</span><span style="font-style: italic;"> a cordoned-off 80 000 square foot warehouse near downtown Los Angeles. They started with no electricity, no water, and no communication with the outside world. As part of the experiment, an outside gang of looters and thugs challenge the colonists resources and security</span>.”<br /><br />Deras hemvist är alltså en enorm lagerlokal där bråte blandas med användbara prylar och saker som kan bli ”repurposed” (återanvändas för nya syften). Vad de hittar i lagerlokalen är förstås inte direkt någon slump och med detta grepp leder/styr alltså producenterna gruppens möjligheter och tankar redan från början. Parallellt med (den säkert stenhårt redigerade) handlingen/händelseförloppet kommer det också regelbundet in tre experter som kommenterar och kontextualiserar det som händer i kolonisternas nya liv, hur tekniken som kolonisterna snor ihop fungerar, hur människor reagerar i pressade situationer etc. De tre experterna är en ”<span style="font-style: italic;">engineer/technology analyst</span>”, en <span style="font-style: italic;">psychotherapist/post-trauma specialist</span>” och en ”<span style="font-style: italic;">homeland security advisor</span>” (vad nu exakt det är). Varje avsnitt avslutas med en disclaimer som i sig är lite intressant:<br /><br />”<span style="font-style: italic;">The participants of ”The Colony” experiment are presented with situations that were created by the producers. They receive support from off-camera experts when their health or safety may be in danger. Viewers should not attempt to egage in the activities depiced in this experiement</span>.”<br /><br />Vad betyder detta ”<span style="font-style: italic;">don’t do this at home kids</span>”-meddelande? Att allt bara är på låtsas och att ”<span style="font-style: italic;">the end of the world as we know it</span>” (<a href="http://en.wikipedia.org/wiki/TEOTWAWKI#Survivalist_terminology">TEOTWAWKI</a>) aldrig kan/kommer att hända? Att det är fel att som tittare fångas av seriens grundläggande premiss (en katastrof kan lura bakom hörnet) och planera för detta i sitt eget liv? Eller (mer troligt) att de inte tar något ansvar för dina knasiga handlingar eller ”experiment” efter att du har sett programmet?<br /><br />Speakerröstens babblar återkommande om att kolonisterna är ”genomsnittliga amerikaner” men det köper jag inte för en sekund. Alla har kunskaper och förmågor som på ett eller annat sätt är till nytta, och ingen kolonist befinner sig i den pinsamma situation som skulle innebära att de kan just <span style="font-style: italic;">ingenting alls</span> som är till nytta i deras nuvarande belägenhet (en fondförvaltare kanske?). De sex männen och fyra kvinnorna blir istället presenterade som yrkesverksamma inom områdena rocket science, electronics, engineering, handyman, machines, construction, biology, doctor, trauma nurse och martial arts specialist.<br /><br />För övrigt är ingen av kolonisterna överviktig och ingen är ett religiöst nöt som försöker omvända alla andra. Det finns (av naturliga skäl) inte heller med några barn eller ungdomar och den yngsta deltagaren är 23 år gammal.<br /><br />En intressant person är ”construction worker” <a href="http://dsc.discovery.com/tv/colony/bios/joey-sciacca.html">Joey</a> som har ett mångårigt fängelsestraff bakom sig. Detta ger honom för gruppen unika och praktiska kunskaper om (otrevliga, potentiellt våldsamma) människors psykologi och han är en av de personer som är mest benägen att sätta hårt mot hårt när de träffar utomstående eller blir attackerade.<br /><br />Hans motsats är gruppens skäggige och fridfulle teoretiker, den 49-årige datavetaren/ingenjören/uppfinnar-Jocken <a href="http://dsc.discovery.com/tv/colony/bios/john-cohn.html">John</a>. John bekänner tidigt inför kameran att han inte är förberedd för denna värld och att det är svårt för honom att acceptera att inte alla andra människor i världen (t.ex. huliganerna) är goda. Relativt tidigt i serien plågar det honom att komma fram till att det är legitimt att jobba med att ta fram vapen av olika slag för gruppens försvar, till exempel en slags visuellt spektakulär eldkastare ("bra tv" alla gånger!). Några regelbundet återkommande inslag i serien är:<br /><br />- 1) Konflikten mellan att jobba-jobba-jobba respektive att ta det lite lugnare. Konflikten mellan att å ena sidan lägga sin tid på att jobba med ”creature comforts” (t.ex. att kunna duscha), och att å andra sidan jobba med ”viktigare” saker så som att stärka det fysiska försvaret så att ingen kan ta sig in. Vissa kolonister trycker på det psykologiskt viktiga i att kunna skapa en känsla av ökat välbefinnande (att kunna duscha) eller åtminstone minskat obehag i denna minst sagt ovana och jobbiga situationen, emedan andra tycker att sådana projekt är frivola och lågprioriterade.<br /><br />- 2) Konflikten mellan olika personer och personligheter. Denna konflikt är starkast centrerad kring den 47-åriga allt-i-allon (handyman) <a href="http://dsc.discovery.com/tv/colony/bios/michael-raines.html">Mike</a>; en person som är mycket duktig, som kan lite av allt (inklusive viktiga kunskaper om batterier och elektricitet) och som med sina breda kunskaper och sitt praktiska sinnelag gör sig helt oumbärlig för gruppen. Men Mike har svårt att erkänna att han har fel (de få gånger han har det), han kan sura eller får utbrott när andra inte tycker som han och inte vill ”inordna” sig, han hyser en stor skepsis (kanske ett visst förakt) för de med akademisk utbildning och ”fina titlar” som inte kan omsätta sina kunskaper till sådant som är till nytta för gruppen (enligt hans egen definition av vad som är nyttigt och prioriterat). Han verkar också hysa en viss generell skepsis till gruppens kvinnor och deras förmågor – eller kanske till kvinnor i allmänhet.<br /><br />- 3) Konflikten mellan olika personers expertområden har inte varit enormt stor, men skulle ha kunnat bli större ifall producenterna hade letat efter andra vinklar eller hittat på andra scenarier. Man kan t.ex. tänka sig att läkaren trycker på vikten av att äta en allsidig kost för att förebygga sjukdomar emedan andra i högre utsträckning oroar sig för att (ofta) ge sig ut på riskfyllda utflykter i jakt på mat. En konflikt i denna anda inträffade när den personliga tränaren och självförsvarsexperten <a href="http://dsc.discovery.com/tv/colony/bios/leilani-smith.html">Leilani</a> byggde en sandsäck, hängde upp den i ett ”gym” och började träna andra i grunderna för självförsvar (kunna sparka och slå). Speciellt kvinnorna tyckte att det var viktigt att få lära sig hur man gör och de uppskattade också känslan av säkerhet och självförtroende som de fick när de tränade på att försvarar sig genom att göra andra illa. Andra (till exempel den koleriske Mike) tyckte att gymet var en ”waste of time” – eller åtminstone inte prioriterat ”just nu”.<br /><br />Huruvida möjligheten att kunna duscha eller stärka försvaret är viktigast är förstås en fråga som är omöjlig att besvara. Det beror på, och eftersom hela situationen är fejk från början till slut är det inte lätt att veta vad kolonisterna ”borde” prioritera eller inrikta sig på härnäst. Producenterna kan på subtila sätt ”bestraffa” kolonisterna för att de lägger tid på <span style="font-style: italic;">vissa</span> projekt istället för på andra, och göra detta på ett sådant sätt att det i efterhand (för både tittarna och för kolonisterna själva) är ”helt uppenbart” att kolonisterna gjorde en felprioritering…<br /><br />Vid ett tillfälle är en person borttagen (”removed”) från hela tv-serien för att simulera att någon kommer bort från de andra och för att undersöka hur gruppen reagerar på att förlora en medlem. Vid ett annat tillfälle (efter att kolonisterna varit isolerade i över en månad) så knatar ”ägaren” in genom den låsta dörren som han öppnar med ”sin” nyckel. Händelsen suddar helt ut gränsen mellan ”reality-tv” och drama (med manus och skådespelare). ”Ägaren” har fått instruktioner om hur han ska bete sig (han är två meter lång och kraftig och hans ”roll” är att vara jävligt jobbig och ifrågasätta alla gruppens medlemmar och regler). Han funktion i tv-serien är helt enkelt att testa gruppens styrka och enighet.<br /><br />Om man jämför The Colony med <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Survivor_%28U.S._TV_series%29"><span>amerikanska Survivor</span></a> (Expedition Robinson) så kan man konstatera att <span style="font-style: italic;">alla</span> kolonisterna var igång i 62 dagar emedan de segaste överlevarna ”bara” är i vildmarken i 39 dagar. Båda gängen har det tufft, och jag tror att överlevarna har mindre mat och hela tiden måste kämpa mot hungern, men jag tror också att kolonisterna har en betydligt tyngre <span style="font-style: italic;">psykisk</span> börda att bära. De går varandra på nerverna men måste ändå samarbeta. I Survivor ändras dynamiken i takt med att medlemmar röstas ut och stammar förenas, emedan alla kolonisternas olater och personligheter skaver mot varandra 24/7 i många långa veckor i rad. Dessutom får de kontinuerligt och helt utan nåd nya tuffa utmaningar skickade mot sig (av de elaka producenterna) på ett sätt som överlevarna oftast slipper. Överlevarna kämpar visserligen mot hungern, mot naturen och i utslagstävlingar mot varandra, men de har åtminstone inte några fientliga stammar i närheten som är ute efter deras huvuden…<br /><br />På sätt och vis kan The Colony inte sällan kännas som ett <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Levande_rollspel">levande rollspel</a> (<a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Live_action_role-playing_game"><span style="font-style: italic;">LARP</span></a>) – fast utan att deltagarna är fullt medvetna om reglerna! Allt som de utsätts för biter som sjutton – eftersom det är designat att göra det. Producenterna trycker på alla knappar för att få kolonisternas känslor i storm. Kolonisterna har inget facit, och även om situationerna <span style="font-style: italic;">egentligen</span> inte är ”på riktigt” så är deras känsloregister (vänskap, fiendskap, hat, ånger, tårar, aggression) det.<br /><br />En fråga som är svår att skjuta ifrån sig är hur etiskt det är att utsätta människor för det som kolonisterna går igenom. Det är (nuförtiden) omöjligt att genomföra ett vetenskapligt experiment i Europa eller USA som skulle utsätta försökspersoner för en bråkdel av det som kolonisterna genomgår i denna TV-serie.<br /><br />Ett känt experiment som ändå gjorde just detta är psykologen Philip Zimbardos <a href="http://www.prisonexp.org/">The Stanford Prison Experiment</a> från 1971. I detta skrämmande experiment tilldelades försökspersonerna slumpmässigt rollerna som fångvaktare eller fångar, men experimentet avbröts i förtid när fångvaktarna hänföll till sadistiska beteenden och en del fångar bröt ihop psykiskt – på mindre än en vecka! Ifall du inte känner till detta experiment <span style="font-style: italic;">bör</span> du se <a href="http://www.prisonexp.org/psychology/2">bildspelet</a> på websidan eller se spelfilmen ”<a href="http://www.imdb.com/title/tt0250258">Das Experiment</a>” som bygger på denna händelse. Boys and girls, <span style="font-style: italic;">det tillhör allmänbildningen</span> att känna till det här.<br /><br />Delvis på grund av det som utspelade sig i detta experiment (1971) är det numera omöjligt att genomföra andra experiment av denna typ, men ändå görs det – fast då kallas de (till exempel) för <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Abu_Ghraib_torture_and_prisoner_abuse"><span>Abu Ghraib</span></a>. Delvis på grund av vad som hände 1971 är det omöjligt att få genomföra experiment av denna typ idag – om det inte handlar om att göra ”bra tv” förstås! Jag kan tycka att det är lite bakvänt att det av etiska skäl är omöjligt att genomföra ett forskningsexperiment under kontrollerade former och med en vettig frågeställning, men att det går att göra ”samma sak” med det betydligt tarvligare målet att skapa ”bra tv”. Att The Colony genomgående hänvisar till det hela som just ett ”experiment” ökar graden av absurditet ytterligare.<br /><br /><br />The Colony är en konstig tv-serie av flera olika anledningar. Kanske skiljer den sig inte från andra ”reality”-TV-serier, men jag gissar att de scriptade inslagen och konflikten mellan ”reality” och TV-bolagets hjälpande hand (eller deras käppar i hjulen) är tydligare än i andra serier.<br /><br />Målet är ju inte att i första hand ”simulera” någonting (”the end of the world as we know it) eller att genomföra ett (vetenskapligt?) ”experiment”, utan endast att skapa ”bra tv”. Den enkla formeln är att utan publik så blir det ingen (kommersiell) tv. Därför kan man ta sig en funderare över upplägget och hur producenterna ”vallar” deltagarna framåt. Det är lätt att tänka sig att om kolonisterna tar dåliga beslut och blir utan mat så kommer producenterna se till att de ”hittar” lite mer mat – för utan mat får man gröt i huvudet, tänker inte redigt och tar jävligt korkade beslut. Det är inte "bra tv". Jag satsar en tusenlapp på att producenterna inte heller skulle tillåta någon kolonist att svälta ihjäl eller att hänfalla till kannibalism :-)<br /><br />På samma sätt är det troligtvis inte heller meningen att kolonisterna ska få tillräckligt med mat – oberoende av hur duktiga de är. En molande hunger gör bergsäkert kolonisterna lättretade och får dem att brista ut i tv-mässiga tirader, underhålla tv-mässiga konflikter eller initiera tv-mässiga bråk med varandra. Alltså skickar man på dem gammal-testamentliga ”gräshoppssvärmar” av olika slag.<br /><br />På samma sätt kan man tänka sig att om kolonisterna förbereder sig mot externa hot genom att tillverka fällor eller vapen (en eldkastare), så <span style="font-style: italic;">måste</span> producenterna se till att det uppkommer en situation där vapnet och fällan testas ”på riktigt” (vad som nu <span style="font-style: italic;">är</span> ”på riktigt” efter alla dessa manipulationer). Tv-serien skildrar alltså i mindre utsträckning ett ”verkligt” skeende, och i högre utsträckning en slags dans där varje plan eller handling från producenternas sida resulterar i en mot-plan eller en mot-handling från kolonisternas sida, som i sin tur resulterar i… och så vidare<br /><br /><br />En sak som kolonisterna börja jobba med redan i avsnitt fyra är att fixa i ordning en lastbil för att ta sig ut ur staden (Los Angeles). Både kolonisterna och producenterna är överens om att gruppen på lite längre sikt måste ta sig ur staden. Hur kolonisterna har kommit fram till detta vet jag inte. Att det helt spontant kommer från dem själva har jag svårt att tro. Jag gissar att det bygger på ledtrådar och tips eller kanske från explicita instruktioner från producenterna (”ert mål på sikt är att ta er ut ur staden”). Det är svårt att förstå TV-serien och den inre dynamiken i händelseförloppet när man inte vet vilka instruktioner deltagarna har fått…<br /><br />Efter att ha varit isolerade i <span style="font-style: italic;">över 60 dagar</span> lever kolonisterna i sin nya post-apokalyptiska verklighet. Jag kan sitta bekvämt i min fåtölj, stanna programmet, tänka efter och skriva ner några smarta kommentarer till denna text, men för kolonisterna finns det ingen paus- eller avstängningsknapp. De är smutsiga, trötta, sura, ledsna, rädda, stolta, hungriga och törstiga under alla dygnets 24 timmar.<br /><br />Jag undrar hur ”avprogrammeringen” gick till när det var dags att avsluta tv-serien? Hela vägen till slutet pratar alla kolonister som om den ”verklighet” de levt med så länge verkligen är Verkligheten med stort V och som om de tror att en pandemi har dödat en överväldigande del av befolkningen omkring dem. Men vem hade lätt att lägga allt bakom sig och vem hade svårt att minnas att det ”bara” rörde sig om en tv-produktion när det tog slut? Vem hade familj och barn som kunde ta hand om dem när de kom tillbaka till ett samhälle av ordning (nåja, mer eller mindre) och överflöd (definitivt!)? Jag önskar att någon hade sökt upp kolonisterna ett halvår senare och ställt frågor som:<br /><br />- Hur tänker du på det som utspelade sig i kolonin så här på lite avstånd?<br />- Vad var det viktigaste du lärde dig om dig själv och om andra människor?<br /><br />I många ”reality”-tv-shower brukar deltagarna återförenas under ”civiliserade” former i en studio eller inför en live-publik. Jag önskar att de skulle ha gjort ett sådant extra-avsnitt i The Colony.<br /><br />Trots alla förbehåll måste jag erkänna att jag blev ganska förtjust i The Colony och att tv-serien faktiskt utgjorde ”bra tv” <span style="font-style: italic;">för mig</span>. Eftersom jag vet att det spelats in ännu en säsong kommer jag att hålla ögonen öppna efter den. Kanske återkommer jag i så fall med en ny text om jag känner att den kan tillföra något utöver det jag redan har skrivit här.<br /><br />Jag inledde denna text med inledningssnacket som man fick höra i varje avsnitt och jag avslutar med det ödesmättade avslutningssnack som man bara får höra en enda gång – i slutet av det allra sista avsnittet:<br /><br />”<span style="font-style: italic;">In the 21st century, few people have the neccessary skills in order survive a catastrophic event. A simulated disaster scenario is an invaluable way to prepare, becuase disasters can happen at any time, with no notice</span>.”<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/-upWZ8SskQOU/TdcPv3QiZeI/AAAAAAAAAjU/a3-VyxQm-ek/s1600/Colony.jpg"><img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 305px; height: 400px;" src="http://3.bp.blogspot.com/-upWZ8SskQOU/TdcPv3QiZeI/AAAAAAAAAjU/a3-VyxQm-ek/s400/Colony.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5608969175874823650" border="0" /></a>.Unknownnoreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-7381624419361857144.post-22140977574888865682011-05-05T23:58:00.001+02:002011-05-06T00:31:57.046+02:00Resursförbannelsen.<br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/-_oFhM3oUQgk/TcMSBpMwZqI/AAAAAAAAAjM/aze0_kxidx0/s1600/oil%2Bcurse.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 240px;" src="http://4.bp.blogspot.com/-_oFhM3oUQgk/TcMSBpMwZqI/AAAAAAAAAjM/aze0_kxidx0/s400/oil%2Bcurse.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5603342180827555490" border="0" /></a><a href="http://www.guardian.co.uk/artanddesign/2010/mar/22/photographer-kashi-nigeria-oil">Bild</a>: "Blood and oil ... farmers in the Niger delta slaughter animals poisoned by local refineries."<br /><br /><br />Lika mycket som <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2011/04/skillnaden-mellan-egypten-och-libyen.html">den förra texten handlade om Libyen</a>, så handlade den också om <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Resource_curse">resursförbannelsen</a> (”the resource curse”). I denna text tänkta jag förklara vad resursförbannelsen innebär. På sätt och vis kan denna text ses som en fristående fortsättning av <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2010/09/crude-world-av-maass-2009.html">den text jag skrev om boken ”Crude world”</a> av journalistern Peter Maass i höstas. Redan då tänkte jag att denna utmärkta men skrämmande bok förtjänade en fördjupande text eller en spin-off i form av en text om resursförbannelsen (vilket jag något förhastat nämnde i texten som jag skrev för över 7 månader sedan...). Börja gärna med att läsa den tidigare texten, här kommer en liten aptitretare från den:<br /><br />”<span style="font-style: italic;">I ”Crude world” uppmärksammas de företrädesvis negativa effekterna av att bo i ett land som påträffar olja. Med oljeinkomsterna följer inte sällan skriande ekonomiska orättvisor, korruption och politisk repression</span>. […] <span style="font-style: italic;">Låt mig repetera; för alla andra länder</span> [utom Norge och Kanada] <span style="font-style: italic;">har oljan varit till mer skada än till nytta. I denna text kommer jag, utifrån Maass bok, att gå igenom en mängd destruktiva effekter som följt av att ha funnit olja i sitt land och under sin mark. Ett exempel är den strukturella tragedi som består av att oljeindustrin klarar sig med så få anställda och att välståndet som skapas av den därmed inte kommer flertalet till nytta i form av arbetstillfällen</span>.”<br /><br /><br />Resursförbannelsen hänvisar alltså till det faktum att länder med ymniga naturresurser detta till trots vanligtvis inte blomstrar ekonomiskt eller på något annat sätt över huvud taget. Istället tenderar de att (endast-men-massivt) berika en mycket liten del av landets befolkning. Egentligen är det till och med värre än så, för länder med ymniga resurser tenderar (kontraintuitivt) att ha en sämre ekonomisk utveckling än länder med färre resurser.<br /><br />Resursförbannelsen har egentligen inget specifikt att göra med just olja – det kan röra sig om vilken naturresurs som helt – men i denna text kommer jag ändå att koncentrera mig på och använda olja som det främsta exemplet (”the oil curse”). Bara för att förtydliga så handlar det alltså inte om att dessa länder hamnar på obestånd när oljan (eller vilken resurs det nu må vara) börjar sina, utan om att rikedomarna inte kommer landet och de breda befolkningslagren till nytta ens under utvinningens glansdagar.<br /><br /><br />Jag börjar med att knyta an till de alltid lika aktuella arabländerna under denna den mest arabiska av vårar. Redan för ett år sedan påpekade den engelskspråkiga Dubai-baserade dagstidningen <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Khaleej_Times">Khaleej Times</a> i artikeln ”<a href="http://www.khaleejtimes.com/displayarticle.asp?xfile=data/opinion/2010/March/opinion_March84.xml&section=opinion&col=">Spillage of the oil curse</a>” att det inte finns en enda demokratisk stat bland de 23 länder vars exportinkomster till största delen kommer från olja och naturgas:<br /><br />“<span style="font-style: italic;">Especially in Arab countries, the fabulous riches that come from under the ground tend to create overbearing governments with apathetic citizens. “In these systems, the state is large, centralised, and repressive</span>,” [Stanford professor Larry] <span style="font-style: italic;">Diamond wrote</span> [in an essay earlier this (2010) year].<br /><br /><span style="font-style: italic;">Societies are usually “intensely policed” because “there is plenty of money to lavish on a huge and active state-security apparatus,” and bureaucracies are “profoundly corrupt.” They tend to see the money that pours into state coffers as everybody’s and nobody’s, and therefore more or less free for the taking. The public pays no taxes in the richer states, and in the view of the entrenched potentates no taxation means no need for representation</span>.”<br /><br />Diamond har blandade känslor inför t.ex. landet Iraks framtid. Även om han medger att landet lider av en skenande korruption (samtidigt som han uppenbarligen utgår från att det inte går att undvika resursförbannelsen), så menar han ändå att det finns så mycket olja i Irak att ”<span style="font-style: italic;">there will be plenty to steal and still some for development</span>”. Detta är alltså ett best-case scenario i ett land som välsignats med <span style="font-style: italic;">mycket</span> rikliga oljeresurser, men med svaga demokratiska institutioner och traditioner! Journalisten Maass (som besökt Irak flera gånger och många andra oljeproducerande länder därtill) har en mer pessimistisk syn på Iraks framtid:<br /><br />”[Iraq] <span style="font-style: italic;">has too much</span> [oil] <span style="font-style: italic;">for its own good. It seems reasonable to consider that the fighting may not stop until the wells run dry.</span>”<br /><br />Jag vet att det kan uppfattas som kontraintuitivt, men olja och demokratisering framstår som lika omöjliga att blanda som olja och vatten. Inte nog med att få oljeexporterande länder är demokratiska, efter att ett land har hittat olja så är steg i en demokratiseringsprocess (fria val, yttrandefrihet, ökad politisk frihet etc.) <a href="http://economix.blogs.nytimes.com/2011/03/23/how-oil-wealth-undercuts-democracy/">betydligt mindre sannolika att inträffa</a>. Som jag påpekade <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2011/04/skillnaden-mellan-egypten-och-libyen.html">i min förra text</a> har Libyen en hel drös med egenskaper som gör det ytterst osannolikt att landet inom en överskådlig framtid kommer att bli demokratiskt. Man måste nog vara väldigt naiv för att tro att bevekelsegrunderna för västvärldens militära engagemang i Libyen kommer sig av ”välvilliga” snarare än <a href="http://economix.blogs.nytimes.com/2011/03/23/how-oil-wealth-undercuts-democracy/">ekonomiskt kalkylerande skäl</a>:<br /><br />”<span style="font-style: italic;">Libya’s oil reserves are among the largest and most valuable in the world, and that alone is a big obstacle to democracy</span>. […] <span style="font-style: italic;">regardless of whether Libya’s next leader arises from a democracy movement, at some point he is likely to consider political oppression as a survival strategy that helps hold back all his competitors</span>.”<br /><br /><br />Skriver man om resursförbannelsen finns den en lång rad sorgliga exempel från Afrika att välja mellan (Kongo, Liberia, Elfenbenskusten, Sierra Leone, Gabon, Angola, Mocambique) och man är på intet sätt begränsad till att peka ut oljan som ensam ansvarig (”blodsdiamanter” har bekostat fler än ett krig i Afrika). Men på få ställen har oljan under så lång tid lett till mer misär och större orättvisor än i Nigeria:<br /><br />"<a style="font-style: italic;" href="http://www.time.com/time/magazine/article/0,9171,1983837,00.html">It's hard to imagine</a><span style="font-style: italic;"> a starker illustration of getting it wrong than an oil shortage in one of the world's biggest oil producers. But that's exactly what regularly happens in Nigeria, as gas stations run dry and thousands of motorists and truckers jam driveways and spill out onto freeways. Partly this is a question of how Nigeria messes up its oil industry — rotting refineries, poor distribution, price-hiking hoarders — and partly it's a sign of how oil messes up Africa</span>.<br /><br />[…] <span style="font-style: italic;">Our oil powers the world. But in Africa, it creates places</span> [in which] <span style="font-style: italic;">no longer do people think about how to build a nation, only how they can steal from it</span>."<br /><br />Jag skrev en hel del om Nigeria <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2010/09/crude-world-av-maass-2009.html">i min föregående text om resursförbannelsen</a> så det kan räcka med att konstatera att Nigerias centralbank beräknar att oroligheterna i Nigerdeltat (där oljan finns) kostar landet 1000 miljoner USD per månad i minskad export och uteblivna intäkter. Bortom dessa uteblivna inkomster finns det många fler kostnader som är svårare att beräkna men inte desto mindre verkliga för det; miljömässiga, psykologiska, sociala, kostnader för hälsa och för lidande, den höga frekvensen av beväpnade gäng, rån och kidnappningar etc. För den som vill veta lite mer om just Nigeria kan man till exempel titta på ”<a href="http://www.guardian.co.uk/artanddesign/2010/mar/22/photographer-kashi-nigeria-oil">Vital oil: Photographer Ed Kashi captures Nigeria’s toxic legacy</a>” (Guardian mars 2010) och ”<a href="http://edition.cnn.com/2010/WORLD/africa/08/03/nigeria.oil.niger.delta/index.html#fbid=F7VWABmroQz&wom=false">Death and oil in Niger delta’s illegal refineries</a>” (CNN aug 2010)<br /><br />Konkurrensen från en del andra länder i Afrika är hård, men av Maass bok förstår man att det mycket väl kan hända att Ekvatorialguinea tävlar i en helt egen division i kleptokrati-VM. …Vilket inte betyder att det på något sätt är ”bra” på andra håll och kanter; <a href="http://uk.reuters.com/article/2009/11/22/iraq-oil-wealth-idUKGEE5AL03920091122?rpc=401&feedType=RSS&feedName=asianCurrencyNews&rpc=401">i Angola</a> kommer 90% av statens inkomster från skatter och avgifter på (utländska) energibolag. År 2005 stod exporten av olja och diamanter tillsammans för <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Resource_curse#Revenue_volatility">99.3% av Angolas exportinkomster</a>. Trots att Angola tillsammans med Nigeria är Afrikas största oljeproducerande länder så hankar två tredjedelar av befolkningen sig fram på mindre än 2 USD per dag. Angola ligger nära botten (plats 168 av 178) på Transparency Internationals <a href="http://www.transparency.org/policy_research/surveys_indices/cpi/2010">Corruption Perception Index från 2010</a>.<br /><br />Även om det finns vissa lovande undantag (Botswana, Ghana), så har de naturresurser som många afrikanska länder blivit välsignade (?) med - åtminstone fram tills nu - snarare varit att betrakta som en förbannelse. Jag har förstått att resursförbannelsen inte handlar om någon enskild (lagbunden) faktor, utan om ett knippe av olika symptom som i sin tur är effekter av olika handlingar och strategier som (eventuellt utifrån olika bevekelsegrunder) i slutänden ändå har haft liknade effekter.<br /><br /><a href="http://edition.cnn.com/2010/WORLD/africa/08/23/africa.resource.curse/#fbid=F7VWABmroQz&wom=false">Ofta börjar det med</a> att man i ett fattigt land plötsligt upptäcker en värdefull resurs (olja, koppar, guld). Det nyvunna välståndet föredelas inte bland befolkningen, utan koncentreras istället i händerna på några få. Korruptionen breder ut sig och en repressiv regering klänger sig fast vid makten för att monopolisera exportinkomsterna - samtidigt som en redan fattig befolkning blir alltmer utarmad. Ett stort beroende av (e.g. stora inkomster från) en enskild resurs skuggar och skadar den övriga ekonomin och landets inkomster kan dessutom göra oförutsägbara och tvära kast i takt med att råvarupriserna på världsmarknaden stiger och sjunker. Utifrån detta händelseförlopp följer inte sällan skador på miljön, ekonomisk instabilitet och interna konflikter och motsättningar (och i värsta fall ”eviga” inbördeskrig).<br /><br /><br />På något sätt – jag är inte helt på det klara med exakt hur – hänger också resursförbannelsen ihop med <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Dutch_disease">den ”holländska sjukan”</a>. <span style="font-style: italic;">Även</span> i de fall när exporten av naturresurser kommer folket lite mer (eller rent utan mycket mer) till godo kan det leda till icke-intuitiva negativa ekonomiska effekter för landet ifråga. Ett stort inflöde av pengar gör att landets valuta stiger i värde. Allt som produceras i andra länder blir plötsligt billigare att köpa, samtidigt som alla inhemska (jordbruks- eller industriella) produkter får svårt att konkurrera med billiga importprodukter och blir dessutom omöjliga att exportera. Detta leder i sin tur till att landet blir än mer beroende av exporten av naturresursen ifråga (och priset på denna på världsmarknaden). Landet blir "naturligtvis" också sårbart på nya och ”intressanta” sätt när det nyvunna välståndet slår undan benen för (all) annan produktions i landet.<br /><br />Det var <a href="http://www.imf.org/external/pubs/ft/fandd/2003/03/ebra.htm">det som hände i Spanien</a> när de skeppade in galjon efter galjon med guld från Sydamerika på 1500-talet och pengarna utan ansträngningar rullade in. Namnet "den hollänska sjukan" kommer sig av att det hände också i Holland efter att man upptäckte gas-fyndigheter där i slutet av 1950-talet (termen myntades dock inte förrän 1977). Och det händer just nu i Kanada:<br /><br />I takt med att oljepriset stiger förvandlas Kanada till en energi-supermakt och den kanadensiska dollarn till en petro-valuta. Men, <a href="http://www.theglobeandmail.com/globe-investor/investor-education/book-excerpts/jeff-rubin-canadas-two-new-solitudes/article1744330/">som Jeff Rubin påpekar</a>, ju mer olja Kanada exporterar till USA, desto högre stiger den kanadensiska valutan mot den amerikanska dollarn och desto mindre stål, maskiner, bilar och ost kommer Kanada att producera och sälja till sin stora granne söder om gränsen. På sikt kan det bli svårt att sälja någonting alls till USA – förutom olja.<br /><br />Det sätt på vilket Norge och andra oljeländer har löst detta problem är genom att investera oljepengarna i en statlig investeringsfond (<a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Sovereign_wealth_fund">Sovreign Wealth Fund</a>) för att därigenom ”hindra” oljeinkomsterna från att översvämma landets ekonomi och snabbt spenderas. Sådana fonder har funnits i decennier (”the Kuwait Investment Authority” bildades 1953 – redan innan landet blev självständigt från Storbritannien), men antalet har ökat kraftigt under det senaste decenniet.<br /><br />I Norge upprättades ”<a href="http://no.wikipedia.org/wiki/Statens_petroleumsfond">Statens petroleumsfond</a>” 1990 och dess efterföljare är numera <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_countries_by_sovereign_wealth_funds">en av världens allra största statliga fonder</a>. Av okänd anledning har jag aldrig sett alternativet att istället ”spara oljan i marken” läggas fram. I backspegeln kan man ju konstatera att det var ganska dumt av Norge att pumpa upp så mycket olja de kunde och sälja denna för 20 dollar per fat för 10 år sedan eftersom priset på olja nu återigen står i 100+ dollar per fat… Det <span style="font-style: italic;">kan</span> hända att oljefondens investeringar (trots finanskrisen 2008-2009) har gett en bra avkastning, men när det fortsätter att storma i världsekonomin och börserna kan sjunka som en sten (igen) kanske den retroaktiva bedömningen av gjorda val blir annorlunda…<br /><br />Visa av andras länders taskiga erfarenheter är en del länder nu betydligt mer eftertänksamma innan de huvudstupa börjar exploatera sina naturresurser i högsta möjliga takt. <a href="http://www.bloomberg.com/apps/news?pid=newsarchive&sid=aONmVLraqtO8">Ett exempel på detta är Mongoliet</a> som sitter på koppar-, guld-, uran- och kolreserver som uppskattas vara värda tusentals miljoner dollar. I ett land som är 3.5 gånger större än Sverige men som har mindre än 3 miljoner invånare, där 40% av invånarna bor på stäppen, där över 20% lever på 1.25 USD eller mindre per dag (år 2005) och där 29% av befolkningen är undernärd förväntas BNP flerfaldigas på kort tid. President Tsakhia Elbegdorj har en examen från Harvards Kennedy School of Government och hoppas kunna styra sitt land förbi båda <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Scylla">Skylla och Karybdis</a> – resursförbannelsen och holländska sjukan. Jag håller tummarna och hoppas att jag slipper skriva om förväntningar som kommit på skam vid ett senare tillfälle…<br /><br />Mitt allra sista exempel är den djupa skepsis jag känner mot att de naturrikedomar (koppar, järn, guld, kobolt, lithium) som det rapporterades om från Afghanistan för ett knappt år sedan någonsin kommer att komma folket till godo - om de överhuvud taget kommer att kunna exploateras i detta karga och otillgängliga land som plågats av krig och av strider non-stop under de senaste 32 åren…<br /><br />En lång (lång lång) lista på utmaningar som står mellan dagens Afghanistan och extraktionen av de underjordiska rikedomar som det rapporterades om finns bra beskrivna i en knappt ett år gammal utmärkt artikel från New York Times, ”<a href="http://www.nytimes.com/2010/06/20/weekinreview/20mcneil.html?_r=1">Next for Afghanistan, the Curse of Plenty?</a>”. Och då valde jag mycket medvetet att i den föregående meningen endast beskriva <span style="font-style: italic;">extraktionen</span> av underjordiska rikedomar som det hägrande slutmålet. Om det mot förmodan skulle gå att utveckla den infrastruktur som är nödvändig <span style="font-style: italic;">samt</span> uppbåda de finansiella muskler och den uthållighet som skulle behövas för att göra någon vinst på hela operationen, så är det en helt annan fråga om huruvida detta skulle komma landet och hela befolkningen tillgodo, eller bara en liten klick av lokala, hänsynslösa krigsherrar samt ”i bästa fall” några utländska gruvbolag:<br /><br />”<span style="font-style: italic;">Because it takes up to 20 years for a mine to start earning profits and Afghanistan has been a battleground for 31 years, ’no mining company in its right mind would go into Afghanistan now,’ ” </span>– det sista citatet sagt av en amerikansk professor i ”ekonomisk geologi”. [...]<br /><br /><span style="font-style: italic;">Afghanistan</span> [is] <span style="font-style: italic;">like eastern Congo: home to diamonds and coltan — another mineral vital to modern electronics. Both are full of warring tribes, illiterate populations, corrupt governments and brutal warlords. And both are rugged and remote, far from coastlines and with few roads or railroads, making it hard to get minerals out and policing forces in. Rich as eastern Congo is, the lot of its population for the last 15 years has been disease, starvation and massacres at the hands of local militias and invaders from Rwanda, Angola and Zimbabwe.</span>”<br /><br />Tar man ett steg tillbaka kan man lika gärna börja med att ifrågasätta om de (av Mainstream Media så okritiskt) <a href="http://www.svd.se/nyheter/utrikes/guld-koppar-litium-och-niob_4864491.svd">rapporterade resurserna</a> över huvud taget existerar, eller om det snarare rör sig om spekulationer, förhoppningar och glädeprognoser. Bloggaren Cornucopia klär effektfullt och förtjänstfullt av SvD inpå bara skinnet <a href="http://cornucopia.cornubot.se/2010/06/uppgifter-om-metallfyndigheter-i.html">här</a> och <a href="http://cornucopia.cornubot.se/2010/06/mer-om-metallfyndigheter-i-afghanistan.html">här</a>.<br /><br />Ytterligare en cynisk och brutal sanning <a href="http://www.nytimes.com/2010/06/20/weekinreview/20mcneil.html?_r=1">från samma artikel</a> i New York Times får bli slutorden i denna långa text. Det rör sig om ett konstaterande om att vinsten och nyttan vanligtvis tillfaller något <span style="font-style: italic;">helt</span> annat land än det som "råkar" sitta på den attraktiva resursen ifråga:<br /><br />”<span style="font-style: italic;">The great empires of the world were built thanks to gold mines, not atop them. It’s the little mercantile nations with their cohesive political systems and fierce navies that have looted the big feudal ones paved with rubies</span>.”<br />.Unknownnoreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7381624419361857144.post-71534626116299684802011-04-24T22:52:00.006+02:002011-04-25T14:28:19.186+02:00Skillnaden mellan Egypten och Libyen.<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/-2tUVrXRcCmg/TbSGy2K8qvI/AAAAAAAAAjE/IQo2ZcJpxaQ/s1600/Mubarak%2Band%2BKhaddafi.jpg"><img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 259px;" src="http://2.bp.blogspot.com/-2tUVrXRcCmg/TbSGy2K8qvI/AAAAAAAAAjE/IQo2ZcJpxaQ/s400/Mubarak%2Band%2BKhaddafi.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5599248444821383922" border="0" /></a><br />För knappt en månad sedan skrev jag en text om <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2011/03/egypten-och-militaren.html">Egypten och militären</a> där jag förklarade varför Egyptens militär, till skillnad från militären i flera andra oroliga arabländer, inte brutalt slog ner alla som demonstrerade på Kairos gator. Den texten var främst baserad på ett radioprogram om "Egypt's Military, Inc" (NPR Planet Money, 5 feb 2011). Den här texten utgår från ett annat program som NPR Planet Money sände tre veckor senare och som hette just "<a href="http://www.npr.org/blogs/money/2011/02/25/134059518/the-friday-podcast-the-difference-between-egypt-and-libya">The difference between Egypt and Libya</a>":<br /><br />"<span style="font-style: italic;">When Egyptians rose up against their government, the Egyptian military protected them. When Libyans rose up against their government, the military started shooting. On today's Planet Money, we try to figure out why the responses were so different."<br /><br /></span><span>Varför militärens respons i Egypten var som den var kan ni som sagt <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2011/03/egypten-och-militaren.html">läsa i en tidigare text om detta</a>. En intressant artikel som jämför responsen från Tunisiens, Egyptens och Jemens militär <a href="http://www.foreignpolicy.com/articles/2011/01/28/just_whose_side_are_arab_armies_on_anyway?page=0,0">finns för övrig här</a>. Här kommer jag att koncentrera mig på varför det som händer i Libyen händer i Libyen<br /><br /><br />Som vi numera vet är Libyen/Khaddafi en värsting jämfört med andra arabländer som också drabbats av protester och oroligheter (så som Tunisien, Egypten och Algeriet). <span style="font-weight: bold;">Varför?<br /><br /></span>När Egyptens militär gav sig ut på städernas gator såg de inte bara demonstranter där, utan också <span style="font-style: italic;">kunder</span>, och "<span style="font-style: italic;">generally, businesses don't like to shoot their customers</span>". Protesterande libyer är dock inte "kunder", utan i bästa fall "klienter" i en mera <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Klient">ålderdomlig tappning</a> av ordets betydelse:<br /><br />"<span style="font-style: italic;">I antikens Rom var en klient en person, ofta en </span>plebej<span style="font-style: italic;">, som stod under inflytande av en </span>patronus<span style="font-style: italic;">, ett förhållande där man bytte tjänster och gentjänster.</span>"<br /><br />Sex och en halv miljoner libyer har levt i en slags ineffektiv och illa fungeraden andra klassens välfärdsstat. Alla medel kom som en skänk från ovan från Khaddafi/staten, och folkets enda skyldighet var att inte ställa till med problem. Det var väl inte att undra på att Khaddafi kände sig besviken när folket inte fullgjorde sin plikt och istället började protestera och ha annat fuffens för sig...?<br /><br />Men hur kan det hela gå ihop? Svaret finner man i hur Libyens ekonomi fungerar. Inte mindre än 81% av Libyens ekonomiska aktivitet kan hänföras till direkta inkomster från olja och gas. <span style="font-style: italic;">Varje vecka</span> tjänade Libyen runt 1 000 miljoner dollar. Ytterligare 17% hänför sig till tjänstesektorn, men det mesta handlade om att utföra tjänster kring olje- och gasutvinningen så som att bygga pipelines, hamnar och petrokemiska faciliteter. En extremt stor del av Libyens inkomster kommer alltså från fossilindustrin - och endast en mycket liten del av befolkningen har sin utkomst direkt från dessa industrier.<br /><br />Detta skiljer sig radikalt från de flesta andra länder där huvuddelen av statens inkomster kommer från företagssamma individer och företag som producerar, jobbar och utför tjänster som sedan beskattas. Till skillnad från Sverige svävar alltså staten fritt i Libyen och landet "behöver inte" (i ekonomisk mening) mer än en liten liten andel av sitt folk. Istället emanerar som sagt allt välstånd från underjorden, och staten (Khaddafi) har nöjt sig med att fördela (en del av) överskottet till befolkningen. Den Libyska staten behöver helt enkelt inte kunniga, produktiva medborgare som skapar ekonomiska värden (som senare beskattas), utan har istället föredragit passiva medborgare som hukar sig och är nöjda med det som staten har skänkt dem. Alltså har inte Khaddafi behövt bry sig om vad folket <span style="font-style: italic;">tycker</span>, vad folket <span style="font-style: italic;">känner</span> och vad folket <span style="font-style: italic;">vill</span>. Han har istället kunna göra precis som <span style="font-style: italic;">han</span> har velat, så länge oljeinkomsterna fortsatt att flyta in (främst från Europa).<br /><br />Ur detta perspektiv lider alltså Libyen (och många andra länder vars ekonomi till stor del beror på exporten av enskilda råvaror) av något som brukar kallas för </span>”<span>resursförbannelsen</span>”<span> (</span>”<span><span style="font-style: italic;">the resource curse</span></span>”<span>) som jag också som hastigast har nämnt <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2010/09/crude-world-av-maass-2009.html">i en tidigare text</a>. Naturresurser "borde" vara en källa till välstånd, men i de flesta fall leder dessa istället till att korrupta despotiska ledare tar makten och kontrollerar landets resurser och rikedom. För huvuddelen av befolkningen är resultatet paradoxalt nog oftast sämre än om dessa resurser aldrig hade påträffats i deras länder.<br /><br />Många av de som deltar i arabvärldens demonstrationer och i revolutioner har mycket höga förväntningar på att en ny regering snabbt ska förbättra medborgarnas liv, deras politiska friheter och deras ekonomiska standard. Men vanligtvis finns inte de ekonomiska resurserna omedelbart tillgängliga och den typen av förändringar som många förväntar sig (bums!) kan inte heller ske i en handvändning eftersom det finns så många eftersatta behov, cementerade vanor och tröga strukturer. Men i Libyen <span style="font-style: italic;">skulle</span> man faktiskt kunna göra en hel del relativt omgående om oljeexporten kom gång och man hade bara en halvbra regering som använde inkomster på vettiga sätt.<br /><br />Att Libyens ekonomi ser ut på det sätt som den gör (<span style="font-style: italic;">alla</span> pengarna kommer från gas och olja) utgör dock ett stort problem som inte nödvändigtvis skulle försvinna bara för att man blev av med Khaddafi. Två månader efter att Mubarak avgått är inte direkt alla Egyptens problem lösta. Nu kan man istället läsa om hur <a href="http://www.msnbc.msn.com/id/42427900/ns/world_news-mideastn_africa/">kriminaliteten i Egypten har exploderat</a> och hur en del redan blivit nostalgiska och längtar tillbaka till Mubaraks styre. På vissa håll får skolbarn beväpnad eskort till skolan för att avvärja kidnappningshotet. Kriminella gäng har blivit mycket aktiva när den diskrediterade, handlingsförlamade och till nyligen Mubarak-trogna polisens självförtroende och materiella resurser är körda i botten (t.ex. har många polisstationer brunnit ner och vapen försvunnit).<br /><br />På motsvarande sätt skulle den eller de som skulle komma efter Khaddafi möta samma incitament och lockas att spela samma spel som Khaddafi; <span style="font-style: italic;">om man kontrollerar oljan behöver man inte folket</span>. Norge är en av få stater som har lyckats övervinna och bryta denna förbannelse.<br /><br />Ett annat, mer realpolitiskt skäl till att det är dumt för något utifrån (läs: USA) att tvinga fram ett regimskifte framfördes i en artikel i Time Magazine, "<a href="http://www.time.com/time/nation/article/0,8599,2063190,00.html">Why overthrowing Gaddafi is overrated</a>" i början av månaden:<br /><br />"<span style="font-style: italic;">The idea of bringing down a terror-sponsoring tyrant may be appealing, but the success rate of regime changes imposed by foreign armies is dismal</span>."<br /><br />Även i de fall man lyckas med det man föresatt sig tenderar det som kommer efteråt </span>–<span> på initiativ av främmande makter </span>–<span> att inte utgöra en stabil lösning. Risken för nya demonstrationer, väpnat motstånd och nya inbördeskrig är dessvärre hög i sådana länder. Även med de bästa av intentioner kan det alltså gå dåligt när "do-gooders" (?) utifrån tvingar fram förändringar som folket ifråga sedan måste leva med.<br /><br />Ovan har jag beskrivit grunden på vilken Libyens ekonomi vilar, men nu går jag ett steg längre och beskriver varför Libyens ekonomi inte bara är <span style="font-style: italic;">speciell</span> (eller <span style="font-style: italic;">knasig</span>), utan rent av <span style="font-style: italic;">pervers</span>.<br /><br />Ur Khaddafis perspektiv <span style="font-style: italic;">vill du inte ha</span> en verklig ekonomi där människor tjänar pengar (och betalar skatt), för då kommer en del folk, inklusive politiska motståndare, att börja få inflytande och makt:<br /><br />"<span style="font-style: italic;">You have an active interest in making sure there are not many ways for regular people to get power or money. You want oil to be the only source of money</span>."<br /><br />"<span style="font-style: italic;">Unlike other states where the government really wants people to find ways to make money</span> [so they can tax them], <span style="font-style: italic;">Khaddafi works really really hard to make sure he is the only source of wealth</span>."<br /><br />Vad gör då människor om dagarna i Libyen? Inte speciellt mycket. De går till ett kontor och gör inget speciellt hela dagarna i ände. Folk tar med sig två jackor till jobbet och hänger upp en på en krok och tar på sig den andra när de går iväg och gör något annat (odlar grönsaker, kör taxi eller tar sig en kopp kaffe). Om du som medborgare vill ha något utfört så är det inte ovanligt att det inte händer så mycket; "<span style="font-style: italic;">Ja, han är här, hans jacka hänger där</span>". Fem timmar senare åker du hem i ogjort ärende. Att få saker gjorda tenderar att komma att handla om att ha kontakter (eller pengar till mutor). </span><span>Arbetslösheten är (var) uppe i 40% och många som "jobbade" lade alltså inte många strån i kors</span>.<br /><br />Observera att de höga arbetslöshetssiffrorna knappast lär förändras över en natt <span style="font-style: italic;">även</span> om rikedomen från underjorden används till att diversifiera och utveckla landets ekonomi, och <span style="font-style: italic;">även</span> om rikedomarna fördelas bättre bland folket.<br /><br />"<span style="font-style: italic;">In another context, the population probably would have been hugely dissatisfied, would have risen earlier, there would have been other pressures that Khaddafi would have had to respond to</span> [by] <span style="font-style: italic;">the vested interests of stakeholders in the Libyan economy - were it a real economy. But it's <span style="font-weight: bold;">not</span> a real economy</span>."<br /><br />När nu Fidel Castro håller på att pensionera sig är Khaddafi den ledare som med sina 42 år suttit längst vid makten. Han tog över i Libyen när han var 27 år gammal och han har medvetet och av privata egoistiska skäl kört landet i botten. Han har nationaliserat alla industrier och det finns väldigt lite privat ägande i Libyen. Han har skapat en välfärdsstat som delar ut mat och tjänster (vatten, el, hälsovård) på samma sätt som en rik delar ut allmosor. Det finns få möjligheter till jobb i Libyen bortom att jobba år staten. Bortom olja och gas producerar Libyen inget speciellt av värde. Libyen importerar inte mindre än 75% (!) av alla sin mat, och utan oljeinkomster är landet Libyen totalt kört – ett minne blott.<br /><br />Vi ser vad Libyens olja gör med oss; <a href="http://flutetankar.blogspot.com/2011/02/libyen-olja-italien-mm.html">vem som köper den</a> och <a href="http://flutetankar.blogspot.com/2011/02/libyen-opec-oljetillgangen-och.html">vad dess frånfall gör med oljepriset</a>. Vad vi inte ser är vad Libyens olja gör med <span style="font-style: italic;">dem</span>; hur extremt beroende libyerna är av sina olje-exportinkomster, och hur stängda kranar omgående skulle betyda ett totalt sammanbrott för Libyen och de miljontals människor som bor i landet.<br /><br /><br />Men om vi återgår till vad Libyens olja gör med <span style="font-style: italic;">oss</span>, kan man fråga sig om det finns ett samband mellan å ena sidan Khaddafis trevande åtgärder för att styra om sin oljeexport från europeiska marknader mot österländska (Kina, Indien), och å andra sidan västländernas hastiga beslut att engagera sig militärt i Libyen förra månaden? Man behöver inte direkt vara konspirationsteoretiker för att gissa att det finns en viss koppling mellan oljetillgångar och västvärldens beredskap att engagera sig militärt i <span style="font-style: italic;">vissa</span> länder men inte in <span style="font-style: italic;">andra</span> länder. Denna fråga anknyter direkt till temat för en podcast från P1 Konflikt (2 april 2011), "<a href="http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1300&artikel=4432154">Varför Libyen och inte Elfenbenskusten?</a>". Men istället för ett referat eller en analys av de mestadels idealistiska eller veka argument som framfördes i detta radioprogram så avslutar jag med <a href="http://www.zcommunications.org/noam-chomsky-on-libya-and-the-unfolding-crises-by-noam-chomsky">ett längre citat från en analys</a> av den alltid lika hårt-slående evige kritikern av USAs utrikespolitik <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Noam_Chomsky#Political_views">Noam Chomsky</a>:<br /><br />"<span style="font-style: italic;">Suppose</span> [political leaders and commentators] <span style="font-style: italic;">say that the motive for a military action is humanitarian. In itself, that carries no information: virtually every resort to force is justified in those terms, even by the worst monsters</span> [...]<br /><br /><span style="font-style: italic;">In contrast, what motives actually ARE is rarely discussed</span> [...]<br /><br /><span style="font-style: italic;">While control over oil is not the sole factor in Middle East policy, it provides fairly good guidelines, right now as well. In an oil-rich country, a reliable dictator is granted virtual free rein. In recent weeks, for example, there was no reaction when the Saudi dictatorship used massive force to prevent any sign of protest</span>. [...] <span style="font-style: italic;">Bahrain is a particularly sensitive case because it hosts the US Fifth feet, by far the most powerful military force in the region</span>. [...]<br /><br /><span style="font-style: italic;">In states lacking major hydrocarbon reserves</span> [till exempel Tunisien och Egypten], <span style="font-style: italic;">tactics vary, typically keeping to a standard game plan when a favored dictator is in trouble: support him as long as possible, and when that cannot be done, issue ringing declarations of love of democracy and human rights -- and then try to salvage as much of the regime as possible</span> [...]<br /><br /><span style="font-style: italic;">Syria is a tough nut to crack and there is no clear alternative to the dictatorship that would support U.S. goals. Yemen in a morass where direct intervention would probably create even greater problems for Washington. So there state violence elicits only pious declarations</span>.<br /><br /><span style="font-style: italic;">Libya is a different case. Libya is rich in oil, and though the US and UK have often given quite remarkable support to its cruel dictator, right to the present, he is not reliable. They would much prefer a more obedient client. Furthermore, the vast territory of Libya is mostly unexplored, and oil specialists believe it may have rich untapped resources, which a more dependable government might open to Western exploitation</span>."<br /><br />Vad kam man säga? Självintresset ljuger inte!<br />.Unknownnoreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-7381624419361857144.post-69363430803251470712011-04-18T10:40:00.003+02:002011-04-18T12:59:18.830+02:00Vi vill bli fler i vår ekoby!.<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/-NcYQUwDoXR8/TavoQWDlxzI/AAAAAAAAAi0/KUC7o0Tgmzk/s1600/start_ny_transp.gif"><img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 94px;" src="http://4.bp.blogspot.com/-NcYQUwDoXR8/TavoQWDlxzI/AAAAAAAAAi0/KUC7o0Tgmzk/s400/start_ny_transp.gif" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5596822329434162994" border="0" /></a><br />Min fru är bortrest i två veckor så jag är gräsänkling - men mest av allt är jag ensamstående förälder just nu. Dessutom åkte jag på en förkylning förra veckan och var utslagen några dagar. Och så har jag varit datorbefriad i helgen. Nästa text blir därför försenad.<br /><br />Men under tiden kan ni hålla till godo med ett reportage som sändes på <a href="http://svt.se/2.126765/ostnytt&queryArt527895=%EF%BF%BDstnytt&doneSearch=true">Östnytt</a> igår om ekobyn jag är med i. Tryck på fliken "senaste sändning", vi kommer in knappt en minut in i sändningen. Hur man gör för att hitta detta två minuter långa reportage om en månad vet jag inte, men det verkar i vilket fall som man kan hitta åtminstone den senaste veckans reportage <a href="http://svtplay.se/v/2397897/ostnytt/18_4_08_10?cb,a1366518,1,f,-1/pb,a1366516,1,f,-1/pl,v,,2397713/sb,p103416,1,f,-1">här</a>. Vi finns med i alla de sex senaste sändningarna från och med igår kväll (17/4) klockan 18.10 (just det reportaget är dessutom 30 sekunder längre och lite annorlunda klippt).<br /><br />Tidigare texter om ekobyn här på bloggen (inklusive en beskrivning av tankeprocessen som föregick beslutet att gå med) finns här:<br />- <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2008/10/ekoby-att-frbereda-sig-p-det-vrsta.html">Ekoby - att förbereda sig på det värsta?</a> (oktober 2008)<br />- <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2009/02/brf-bybo-ekoenhet.html">BRF Bybo Ekoenhet</a> (februari 2009)<br />- <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2009/05/den-stora-omskolningen.html">Den stora omskolningen</a> (maj 2009)<br />- <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2009/12/att-ge-kurser-och-att-marka-trad.html">Att ge kurser och att märka träd</a> (december 2009)<br />- <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2010/03/radda-sverige-eller-skot-dig-sjalv-och.html">"Rädda Sverige" eller "sköt dig själv och skit i andra"</a> (mars 2010)<br /><br />Läs mer <a href="http://api.ning.com/files/FKgm8f-juW5aIc7TxXYVgSqciTje6yl2Kc8gxCk*VyoL3H59I7hNCrnq4QFSv0x-*59l-iaX5SRIdy-26zA8FTfyud52FCOa/Prospektnggrdet15nov2010.pdf">om Änggärdet här</a> (prospekt, pdf-fil) och om <a href="http://ekoenhet.ning.com/page/om-att-bli-medlem">hur du blir medlem här</a>. Till skillnad från riktiga survivalister tycker vi uppenbarligen <a href="http://innandetsker.blogspot.com/2011/04/opsec-ar-viktigt.html"><span style="font-style: italic;">inte</span> att OpSec är så viktigt</a> och vi hemlighåller inte var vår gård finns. (OpSec = <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Operations_security">Operations security</a>.) Istället poolar vi våra resurser och välkomnar nya medlemmar (vi bistår till och med med en <a href="http://ekoenhet.ning.com/page/saa-tar-du-dig-till">vägbeskrivning</a> för hur man hittar ut till oss...). För att vara riktigt tydlig: det brukar oftast finnas någon på gården, men vi har <span style="font-style: italic;">inte</span> möjlighet att ta emot besök när som helst - spana istället in de <a href="http://ekoenhet.ning.com/events">"event" som finns listade här</a> och välj en lämplig aktivitet att delta i och ett lämpligt tillfälle att hälsa på.<br /><br />Som alternativ till att i vardagen <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Default_%28computer_science%29">per "default"</a> hela tiden <a href="http://innandetsker.blogspot.com/2011/04/opsec-ar-viktigt.html">se snett på våra medmänniskor</a> och att misstänkliggöra alla och envar, så förlitar <span style="font-style: italic;">vi</span> oss på nummer-magi ("safety in numbers"), och, förstås, på våra enorma förråd av eldkastare, spanska ryttare, bazookas, mörkersikten och landminor (OBS, skämt).<br /><br />Jag ber om ursäkt för den lite onödigt raljerade tonen gentemot survivalister ovan - var och en blir salig på sin tro. Jag tycker <span style="font-style: italic;">egentligen</span> att det är berömvärt att förbereda sig inför kriser och katastrofer (eller bara inför sämre tider) och att alla typer av förberedelser i vilket fall är bra mycket bättre än att leva på hoppet och förlita sig på att "någon annan" (samhället) ska fixa alla eventuella problem som kan uppstå. Men, jag kan ändå inte låta bli att personligen känna mig <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2010/03/radda-sverige-eller-skot-dig-sjalv-och.html">lite kluven</a> inför en del av survivalisternas trosövertygelser (ensam-men-beväpnad är stark och hemligt är bäst).<br /><br />"Borta bra men hemligt bäst" är för övrigt Kent Agents (<a href="http://svtplay.se/v/2250019/kent_agent_-_trailer_i_morgon">trailer</a>) oslagbara motto.<span class="fsm"> ("<span style="font-style: italic;">Kent Agent är en hemliga agent som jobbar på uppdrag av Sveriges barn. Han bor i ett torn med utsikt över hela Sverige och stora delar av världen</span></span>.").<br />.Unknownnoreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-7381624419361857144.post-89686122147355397982011-04-10T12:14:00.008+02:002011-04-10T16:14:02.748+02:00Livet efter oljan – boken?.<br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/-yWanB5AbN_Y/TZ1ef17AqsI/AAAAAAAAAik/SCtxc4oPwLQ/s1600/Empty_book_cover.jpg"><img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 400px;" src="http://3.bp.blogspot.com/-yWanB5AbN_Y/TZ1ef17AqsI/AAAAAAAAAik/SCtxc4oPwLQ/s400/Empty_book_cover.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5592730213407566530" border="0" /></a><br />Bloggrannen <a href="http://cornucopia.cornubot.se/">Cornucopia</a> <a href="http://cornucopia.cornubot.se/2011/02/pressmeddelande-midvintermorker.html">kom nyligen ut med en roman</a> och <a href="http://ylven.blogspot.com/">Ylven</a> har tidigare <a href="http://efteroljan.blogspot.com/2009/07/peak-oil-romaner.html#comments">mumlat något</a> om att hon har lekt med tanken och filat på ett utkast till en roman. Cornucopias roman har visserligen mycket lite med oljetoppen att göra, men man kanske kan hoppas på nästa bok?<br /><br />Även jag har lekt med tanken på en roman (jag har en skiss på ett synopsis), men jag har lagt det åt sidan tillsvidare. Även om jag är van skribent har jag aldrig skrivit skönlitteratur och det är mycket man behöver lära sig för att få en dialog att flyta på ett naturligt sätt och för att skapa fylliga, intressanta karaktärsporträtt. Sådant lär man sig inte när man skriver akademiska texter vill jag lova. Jag skulle i och för sig kunna tänka mig att skriva en roman, men i nuläget endast om jag kunde samarbeta med någon som var duktigare än jag på själva hantverket (romanförfattande).<br /><br />Men, jag tänkte istället berätta lite om mina egna tankar kring en <span style="font-style: italic;">icke-skönlitterär</span> bok, för en sådan bok är ändå kanske lite mer ”min grej”. Att blogga funkar till en viss gräns och efter 2.5 år har jag nu nått runt 1000 unika besökare i veckan (plus de som prenumererar på inläggen med RSS). Men om man vill få <span style="font-style: italic;">fler</span> människor att tänka till så kan man nå en ny publik om man skriver en bok. Då uppenbarar sig dessutom också möjligheten att kunna prata inför publik - för när man har skrivit en bok så är man ”någon” men om man ”bara” bloggar så är man (fortfarande) ingen speciell. I alla fall inte om man bara har 1000 läsare.<br /><br />Nå, min grej skulle alltså vara att skriva en bok om oljetoppen på svenska. Titeln är förstås redan given, dem måste självklart vara ”Livet efter oljan”. Innehållet får anpassas efter titeln...! Undertiteln är mer öppen, men skulle kanske kunna vara något i stil med ”Baksmällan efter en 100 år lång fest”.<br /><br />På sätt och vis har jag redan skrivit en bok. Alla texter som är publicerade här på bloggen utgör tillsammans redan en mastig ”bok” på många hundra sidor. Bloggrannen Ljungberg har nyligen <a href="http://ljungbergsblogg.blogspot.com/2011/01/peak-travel-och-bloggpocket.html">givit ut en bok</a> som består av ett urval av texter (137 av ca 1000) som han publicerat på sin blogg mellan 2006-2010. Men att rakt upp och ner klippa och klistra ihop texter från denna blogg skulle nog resultera i en faktafylld, osammanhängande och ack så träig och tråkig bok.<br /><br />Detta till trots gissar jag att utgångspunkten ändå kan vara lite bättre för min del än för till exempel bloggrannarna <a href="http://cornucopia.cornubot.se/">Cornucopia</a> eller <a href="http://flutetankar.blogspot.com/">Flute</a>. I en del av mina texter, som ju vardera ändå är ett par sidor långa, skulle man ju ganska lätt kunna hitta urskiljbara ”kärnor” till kapitel eller till delar av kapitel. Sådana "kärnor" borde kunna utgöra en ”flygande start” jämfört med att gå från många men kortare bloggtexter till en bok. Men i slutänden torde ändå de överlägset viktigaste faktorerna ändå vara <span style="font-style: italic;">tid</span>, <span style="font-style: italic;">eget driv</span> (ambition) och <span style="font-style: italic;">uthållighet</span> (någon slags pliktanda) - oberoende av startpunkt. Ska det man skriver dessutom bli bra krävs det förstås också en massa annat därutöver också (talang etc.)<br /><br />Men hur skulle man kunna lösa det specifika problemet (litterär träsmak) som skulle uppstå ifall man staplade mina faktafyllda texter på varandra? Jag har funderat på det och kommit fram till två olika sätt att ta sig runt detta hinder.<br /><br /><span style="font-style: italic;">Det första</span> <span style="font-style: italic;">sättet</span> är att parallellt med arbetet att planera och framställa boken också identifiera personer man vill intervjua för att fördjupa resonemangen och levandegöra texterna. En road trip runt Sverige och ett dussin (väl utvalda och väl planerade) intervjuer senare så skulle man ha ett batteri med spännande citat och intressanta synvinklar som kunde ”luckra upp” en i övrigt säkert ganska faktafylld och kompakt text. Ju tidigare i bokprojektet som intervjuerna genomförs, desto mer inarbetade skulle de bli i den löpande texten, men man kan också tänka sig att man skriver ett kapitel om ämne X och sedan avslutar kapitlet med en konversation (intervju) med någon som kan mycket om X.<br /><br /><span style="font-style: italic;">Det andra sättet</span> är att faktabaserade kapitel mjukas upp och brytas mot en personlig berättelse som självreflekterande handlar om olika ”kapitel” i min egen färd mot oljetopps-insikter, och om hur mitt eget liv har förändrats på vägen. Inspirationen till ett sådant upplägg kommer främst från <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2008/09/olja-av-gunnar-lindstedt-2005.html">Gunnar Lindkvists ”Olja”</a> (som var den första boken jag skrev om på min blogg).<br /><br /><br />Jag har redan ett utkast till disposition och lite text om vad varje kapitel skulle handla om, men jag skulle egentligen behöva ta ledigt några dagar för att fixa till, strama upp och göra om en ganska lös disposition till en ”road map” som kan bistå med styrfart hela vägen genom ett bokprojekt. Tanken är också att om jag tar fram en tight disposition/road map skulle jag dessutom kunna identifiera ”luckor” i bokens övergripande ”berättelse” och sedan välja att fördjupa mig i dessa ämnen genom att helt enkelt löpande läsa in mig på, och skriva om dem här på bloggen. Det skulle betyda att bloggen delvis skulle kunna tjäna som ett verktyg för att hjälpa till att fokusera på ”nästa sak” (nästa fråga, nästa kapitel) som behöver komma på plats i ett bokmanuskript.<br /><br />Mitt stora problem är förstås tiden. Jag har inte jobbat något alls med min disposition sedan i somras. Jag hade inte ens tid att regelbundet skriva texter till bloggen under rejäla delar av hösten, och hur ska jag då som forskare, bloggare och småbarnsförälder kunna hitta tid för att jobba med ett bokmanuskript?<br /><br />En annan faktor som inte är att leka med är osäkerheten. Det tar många långa timmar att få ihop en bok (speciellt när man är ganska metodisk (pedantisk?) som jag är). Det kan vara en glädje att skriva, men att ta sig tid till att skriva är också en uppoffring där man avstår från annat - men har man någon för det? Vad vill jag egentligen uppnå (bevisa?) med att skriva en bok? Går det förresten att hitta någon som vill förlägga den? Det går självklart att trycka upp den själv (på samma sätt som Cornucopia tryckte sin roman och <a href="http://www.tillvaxtreflektera.se/tillvaxt-till-dods/">Stellan Tengroth</a> tryckte sin tillväxtkritiska faktabok).<br /><br />Det skulle säkert gå att få ihop det ekonomiskt också (det kostar inte så mycket att trycka en bok), men om man gör det själv så finns man fortfarande inte på kartan (det finns inget förlag som pushar för boken och den uppmärksammas av få eller inga dagstidningar etc.). Så vad är poängen? Utlopp för mitt skrivande får jag ju redan här på bloggen… Ja, som ni hör finns det mycket att fundera över och som vanligt hamnar man ofelbart en lång kedja av ”å ena sidan… å andra sidan”. Åtminstone för tillfället får alltså mitt synopsis ligga i byrålådan och stå tillbaka för andra åtaganden (t.ex. denna blogg och denna text!).<br /><br />Men om jag nu skulle tillåta mig att drömma lite så skulle jag i idealfallet vilja gå ner i arbetstid och jobba mindre – säg 70%. Resten av tiden skulle jag använda till att regelbundet (lite oftare än idag) och mer målinriktat skriva texter till min blogg samt parallellt jobba på att skriva en bok. Fast att jobba (nästan) lika mycket som idag och samtidigt gå ner i inkomst med 30% är förstås inte speciellt attraktivt. Det allra bästa skulle vara att hitta någon som, säg, betalar 20% av min nuvarande månadslön för att få ta del av frukterna av mitt skrivarbete. De sista 10 procenten bjussar jag på! Vem vill betala för min tid? Kanske en tidning av något slag som publicerar mina texter som kolumner (i förkortade versioner), eller som reportage (i förlängd form)? Eller kanske en filantrop eller mecenat av något slag (finns det sådana nuförtiden)? Några andra förslag?<br /><br />Att mina kära läsare skulle bekosta min tid på något sätt hyser jag inga större förhoppningar till. Jag orkar inte ens bry mig om att reklamisera bloggen – och tror inte heller att det är värt det utifrån fler aspekter än bara de ekonomiska. Men om vi pratar om alternativa sätt att finansiera sin verksamhet bland de som hankar sig fram i cyberrymden så är en av mina absoluta favoriter <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Nerdcore_hip_hop">nerdcore</a>-rapparen <a href="http://frontalot.com/index.php/">MC Frontalot</a>’s ”<a href="http://frontalot.com/index.php/?page=vsp">Valued sucker program</a>”:<br /><br /><span style="font-weight: bold;">How To Give Away Money Like A Sucker</span><br />Many people struggle with the moral and emotional burden of <span style="font-style: italic;">excess funds</span>. Finally, there is an easy solution that works perfectly for everyone!<br /><br /><span style="font-weight: bold;font-size:100%;" >Join the Frontalot.com Valued Sucker Program</span><br />1) Get an account :: 2) Donate some money :: 3) Ha ha! Sucker!<br />What incredible incentives are guaranteed yours when you become a Valued Sucker? […]<br />Of course, the most important thing is that you don't have the money any more. This help you not to get:<br />- Mugged<br />- Swindled<br />- Invited To Terrible Weekends In Aspen Listening To Some Asshole Talk About Time Shares<br /><br />Det finns också en schysst disclaimer:<br /><br />"<span style="font-style: italic;">Frontalot promises to stop begging for money on the internets as soon as he gets totally wealthy from that whole being-a-rapper thing he's been working on</span>."<br /><br />Vad skulle "valued sucker program" bli om man översatte det till svenska? ”Nyttig idiot-klubben” är lite för hårt och tankarna går dessutom åt fel håll. Men man kanske kan locka med medlemskap i Livet efter oljans VIP-klubb för dig som är ”lättlurad men uppskattad”? Intresserad?<br /><br /><br />Till sist några ord om två olika frågor som varit uppe till diskussion; vilka ämnen jag ska skriva om framöver samt texternas längd. Jag uppskattar den feedback (och de lovord) jag fick efter <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2011/04/livet-efter-oljan-en-blick-framat.html">mitt förra blogginlägg</a>. Jag har noggrant bokfört era önskemål. Men… det var bara knappt 25 personer som gav återkoppling. Utifrån att jag ändå har över 1000 unika besökare varje vecka så antar jag att jag måste dra slutsatsen att majoriteten (98%) inte bryr sig så mycket om vad jag skriver om, eller är nöjda oberoende av vad jag skriver om. Eller något.<br /><br />Det var inspirerande att få ta del av era önskemål och jag är övertygad om att jag kommer att bli påverkad av dem (undermedvetet om inte annat), men jag vet inte hur mycket hänsyn jag egentligen ska ta att ta till att sex personer ville läsa om ett visst ämne, emedan ”endast två” ville läsa om ett annat… Nå, vi får se hur det blir och ni har i vilket fall fått en liten glimt av en bredsida av olika ämnen som det kan komma texter om framöver. Angående mina texters längd så tycker <a href="http://efteroljan.blogspot.com/2011/03/peak-oil-computing-post-script.html#comments">vissa</a> att det är för långa:<br /><br />”<span style="font-style: italic;">Du skriver för långa inlägg! Som detta t.ex. Jag orkade med att läsa</span> [ungefär hälften av texten], <span style="font-style: italic;">sedan skummade jag bara igenom resten. Försök att korta ner texterna lite och sprid ut budskapet i fler inlägg istället så blir det mera lättsmält. Du har intressanta åsikter och skriver om vettiga saker men det är många bloggar och sidor som man "måste" hinna med att läsa igenom varje dag och då får inte varje inlägg vara för långt</span>.”<br /><br />Mitt eget, ironiska svar förblev tyvärr obesvarat av denne läsare:<br /><br />” <span style="font-style: italic;">Så</span>, […] <span style="font-style: italic;">om jag delade denna text i två eller tre eller flera delar och publicerade varje del men några (få) dagars mellanrum så skulle du känna att det inte var lika "betungande" att läsa texten och att du fick "mer tid" till alla de bloggar som du "måste" hinna läsa varje dag? Men har du inte tänkt tanken att det kanske inte är mina inlägg som är för långa, utan alla andra bloggare som publicerar för ofta?</span>”<br /><br />Nå, detta ämne har varit uppe till diskussion <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2009/10/krisens-effekter-del-4.html#comments">en gång tidigare</a> (hösten 2009):<br /><br />"<span style="font-style: italic;">Du skulle vinna på att klippa ner dina inlägg till ungefär hälften. Då skulle de bli läsliga istället för uttråkande</span>."<br /><br />Istället för att vidare försvara texternas längd tar jag en genväg och citerar två läsare som gjorde det å mina vägnar:<br /><br />"<span style="font-style: italic;">Längden på inläggen är perfekt tycker jag. Visserligen brukar jag dra mig för att läsa dina inlägg om jag inte har gott om tid men jag blir desto mer tillfredsställd när tiden sen finns</span>"<br /><br />Och så min favorit:<br /><br />"<span style="font-style: italic;">alltså. jag tycker att du skriver skitbra inlägg, hur långa/korta dom än är.</span><br /><span style="font-style: italic;">men sedan kan det vara svårt att upprätthålla fokus hos en virrig cockerspaniel som multitaskar med sms, facebook, osv, samtidigt som denna läser din text.</span> <span style="font-style: italic;">långa inlägg är på så sätt bara bra psykologisk krigsföring/omprogrammering för en fragmenterad, stressad cockerspaniel-hjärna</span>."<br /><br />Min egen ståndpunkt angående texternas längd är denna. I brist på yttre motivation (”<a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Intrinsic_motivation">extrinsic motivation</a>” så som pengar (se ovan), betyg, tvång, hurra-rop), så är bloggens enskilt viktigaste resurs min egen inre motivation att skriva nya texter och att driva den vidare (”intrinsic motivation” så som eget intresse, nöje, skrivglädje, tillfredsställelsen av att känna att man gör ett bra jobb). Alltså får den inre motivationen styra, och det jag själv känner för går i slutänden alltid före aldrig så många läsares önskemål.<br /><br />Japp, så är det, för den dagen jag inte längre känner för att skriva mer här så blir det ju inga fler texter. Om ni under tiden och fram tills dess uppskattar det jag skriver är det bra - och i annat fall finns det ju <a href="http://www.inflytande.se/blog/efteroljan.blogspot.com/">över 196 000 andra svenska bloggar</a> som skriver kortare och mer lättsmälta texter om ämnen som man inte riskerar att få ont i magen av. Varför hänger ni förresten egentligen <span style="font-style: italic;">här</span> istället för <span style="font-style: italic;">där</span>?<br /><br /><a href="http://1.bp.blogspot.com/-C7z0ilzei-s/TZ1ef30G7qI/AAAAAAAAAis/20Gccz7yoP8/s1600/dropping%2Bletters.jpg"><img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 314px;" src="http://1.bp.blogspot.com/-C7z0ilzei-s/TZ1ef30G7qI/AAAAAAAAAis/20Gccz7yoP8/s400/dropping%2Bletters.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5592730213915487906" border="0" /></a>.Unknownnoreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-7381624419361857144.post-81091472795383590252011-04-02T12:12:00.011+02:002011-04-02T12:12:00.926+02:00Livet efter oljan - en blick framåt.<a href="http://2.bp.blogspot.com/-mjzSXWaEZAU/TZO8D2OVeFI/AAAAAAAAAic/uRom7J4x6YM/s1600/peakOilTruck.jpg"><img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 344px; height: 311px;" src="http://2.bp.blogspot.com/-mjzSXWaEZAU/TZO8D2OVeFI/AAAAAAAAAic/uRom7J4x6YM/s400/peakOilTruck.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5590018336778188882" border="0" /></a>Bild: En blick framåt?<br /><br /><br />Detta är ännu en meta-text – en text som handlar om denna blogg och om arbetet med att driva den. Jag har skrivit några sådana texter tidigare och därigenom sammanfattat bloggens <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2008/11/livet-efter-oljan-de-frsta-3-mnaderna.html"><span>tre första månader</span></a> samt även de <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2009/03/livet-efter-oljan-det-forsta-halvaret.html"><span>sex</span></a>, <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2009/09/livet-efter-oljan-det-forsta-aret.html"><span>tolv</span></a> och <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2010/03/livet-efter-oljan-de-forsta-18.html"><span>arton första månaderna</span></a>. Den senaste texten i denna serien skrev jag för nästan exakt ett år sedan. Skälet till att jag skriver den här texten <span style="font-style: italic;">just nu</span> är för att jag nästa vecka (för tredje året i rad) ska gå på en träff där ”miljö-bloggare” möts och utbyter erfarenheter. Det är ett bra tillfälle att stanna upp och reflektera lite över bloggen och över det gångna året. Fast den här gången kommer jag egentligen blicka mer framåt än bakåt.<br /><br />Om jag ändå börjar med en kort tillbakablick så har trogna läsare noterat att jag ”<a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2011/01/ut-ur-garderoben.html"><span>kom ut ur garderoben</span></a>” den 1 januari i år. Nu är det alltså inte längre någon hemlighet att jag heter Daniel Pargman och att jag jobbar på KTH som lektor (lärare och forskare). Jag jobbar på en avdelning som sysslar med <a href="http://www.kth.se/utbildning/program/2.166/program/svenska-masterprogram/masterprogram-medieteknik-120-hp-1.80019">medieteknik</a> - teknik och metoder som stöder mänsklig kommunikation över avstånd i tid och rum. Vidare startade jag (ännu) en blogg i höstas där jag (kopplat till min yrkesroll) skriver ca ett inlägg i veckan och lyfter fram något som hänt främst under den gångna veckan (eller som jag har gått och tänkt på den senaste tiden). Endast en mindre del av det jag skriver om <a href="http://danielpargman.blogspot.com/">på den bloggen</a> har en koppling till sådant jag skriver om här. Ni är för all del välkomna dit, men jag tror att den bloggen bara är av intresse för ett fåtal av de som läser detta.<br /><br />Eftersom jag periodvis har haft mycket att göra på jobbet blev det ett nästan tre månader långt uppehåll under förra våren/försommaren och ett lika långt uppehåll framåt slutet av året. Det går tyvärr inte att utesluta möjligheten att det kan hända igen, speciellt framåt slutet av året. Jag har också märkt att det funkar bra för mig att ha ett tempo och en tidsplan där jag publicerar en ny text var 8:e dag. Men om jag går två, eller fyra, eller åtta dagar över tiden känns det helt plötsligt inte så viktigt om nästa text blir färdig om ytterligare två, eller tolv, eller tjugotvå dagar senare… Därför försöker jag att hålla mina egna "deadlines" och klämma ur mig en ny text var 8:e dag.<br /><br />Som trogna läsare har märkt har mina texter över tiden tenderat att gå från ”one-shots” till längre serier av texter. Så kommer det att bli framöver också. Jag har efter två och ett halvt års bloggande samlat på mig en lång lång lång rad med uppslag och ämnen som jag vill skriva om; det här är min 125:e text och jag har nästan lika många uppslag på ämnen för nya texter. Men om jag skulle börja nysta i alla referenser och länkar som jag likt en ekorre har sparat på mig i flera år, så kommer vissa uppslag att expandera och bli till långa serier av texter.<br /><br />Jag var redan för ett ganska bra tag sedan tvungen att hitta ett system för hur jag skulle hålla reda på alla referenser och länkar jag stöter på och ville spara. Mitt nuvarande system är robust och går ut på att jag sorterar alla uppslag utifrån ett publiceringsdatum. Varje gång jag lägger in en ny referens skjuter jag fram publiceringsdatumet lite. Effekten blir att de ämnen som jag ofta uppdaterar ligger ”längst fram” i kön. Andra sjunker långsamt tillbaka och är efter ett tag inte lika närvarande. När jag nu gick tillbaka och tittade på de uppslag som ligger längst bak i kön hittade jag tio stycken som jag ville skriva om hösten 2008, men där absolut inget har hänt sedan dess. En del av dessa uppslag skulle jag kunna slänga bort (jag är inte längre intresserad av att förkovra mig och skriva om dem), andra kan integreras/uppgå i senare-definierade ämnen.<br /><br />Tyvärr är kvoten av uppslag på ämnen jag vill skriva om ganska skev i förhållande till antalet texter jag faktiskt hinner producera – det är alltså lätt att komma på någon jag vill skriva om, men svårare att hitta tiden att komma till skott och skriva texten! Om jag för närvarande har hittat ett tempo där jag skriver en (ganska lång) text var 8:e dag så blir det (max) 45 texter per år. (Jag har mycket svårt att tänka mig jag någonsin kan skriva mer än så, annat än om jag (t.ex.) publicerar hälften så långa texter var fjärde dag.) Men alla uppslag och referenser jag samlar på mig skulle säkert räcka till 100 eller 200 texter per år. Alltså inser jag att många uppslag kommer att ligga i byrålådan och förbli oskrivna för evigt. Trist men sant. Jag har själv accepterat det för länge sedan, men jag är lite sur på mig själv över att jag inte mer strategiskt väljer de uppslag jag ska utveckla till serier, utan istället i ganska stor utsträckning har låtit mig styras av tillfälligheter.<br /><br />När jag väl börjat nysta i något vill jag inte ge mig i första taget. Jag vill ”jobba igenom” ämnet till dess att jag är ”färdig” och själv är nöjd (se till exempel mina nyligen avslutade texter om <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2011/02/egypten-och-avgrunden.html">Egypten</a>). Detta beteende får dock effekten att mitt ”publiceringsfönster” (en text i veckan) tenderar att fyllas ("blockeras"?) av ett ganska litet antal ämnen. Av årets 11 texter (12 med denna) har 5 handlat om <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2011/01/peak-oil-computing-del-1.html">Peak oil computing</a> och 5 om <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2011/02/egypten-och-avgrunden.html">Egypten</a>. Efter två och ett halvt år har jag till exempel fortfarande inte börjat skriva om alla de ”mjuka”, socialpsykologiska aspekter av livet efter oljan som jag <span style="font-style: italic;">vill</span> skriva om - fastän jag tycker att de är högintressanta och trots att jag har högar av referenser till saker jag har läst…<br /><br />För första gången tänkte jag därför låta er läsare bistå mig med lite återkoppling om vilka ämnen ni vill läsa mer om framöver. Av mina mer än 100 uppslag presenterar jag ett urval av 25 nedan. Dessa 25 ämnen sväller ständigt av nya referenser och länkar (som jag nästan dagligen samlar på mig) och vart och ett av dessa ämnen skulle kunna bli till en hel serie texter i bloggen - till skillnad från många av de uppslag som jag <span style="font-style: italic;">inte</span> nämner nedan och som är mer begränsade i sin omfattning. I vilket fall - här är din chans! Vad vill du läsa mer om här på bloggen? Svara genom att lämna en kommentar!<br /><br /><br />1. Andra toppar bortom oljetoppen (varje ämne kan i sig kan leda till en hel serie med texter); Peak metal, Peak water, Peak phosphorous etc.<br /><br />2. <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2008/08/dyrare-fartygstransporter-nr-priset-p.html"> Båttransporter</a> och den <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2008/09/globaliseringen-avstannar-nr.html">globala handelns framtid</a>. Bonus! Hur ser (de mörka) <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2008/08/ryanair-sist-till-rakning.html">framtidsutsikterna för flygbranschen</a> och för massturism ut?<br /><br />3. <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2008/08/amerikanare-lider-nr-bensinpriset-gr.html"> Bilkulturens ohållbarhet</a>. Om slutet för <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2008/11/bilindustrins-stlbad.html">vår hundraåriga kärleksaffär med bilen</a>.<br /><br />4. <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2009/05/geography-of-nowhere-av-kustler-1993.html"> Urbanism och förorter</a>. (De speciellt amerikanska) <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2009/06/suburbia-ar-ohallbart.html">förorternas ohållbarhet</a> och stadens framtid.<br /><br />5. <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2008/09/trg-infrastruktur-omjliggr-snabba.html"> Infrastruktur</a>, komplexitet, <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2010/08/oljan-i-golfen-del-4-riskhantering-och.html">risk och osäkerhet</a>.<br /><br />6. IT, dess <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2009/03/gron-it.html">fotavtryck och dess miljöpåverkan</a>. Internet och <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2008/10/om-avatarers-strmkonsumtion.html">sociala medier</a>, <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2009/10/google-sokningars-elforbrukning.html">datacenter, informationssamhället</a> och elektronikprodukter.<br /><br />7. Omöjliga projekt; Ski Dubai, Jumeirah, <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2009/09/tillvaxtens-sista-dagar-av-forsberg.html">Las Vegas</a> och andra genomkorkade idéer.<br /><br />8. Krisens effekter i USA och (främst) andra industrialiserade länder. Nyfattigdom, ungdomsarbetslöshet, neddragningar, matkuponger (food stamps) etc. Detta skulle bli en fortsättning som <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2009/09/krisens-effekter-del-1.html">tar vid där jag slutade hösten 2009</a>.<br /><br />9. Länder (företrädesvis fattiga) som får det tufft efter peak oil. Anknyter till mina tidigare porträtt av några olika länder (<a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2009/05/mexiko-i-riskzonen.html">Mexiko</a>, <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2010/02/jemens-stora-bekymmer.html"> Jemen</a>, <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2011/02/egypten-och-avgrunden.html">Egypten</a>).<br /><br />10. Extrema klimat- (eller oljebrist-) effekter; klimatkrig, klimatflyktingar, klimatterrorism?<br /><br />11. <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2008/10/eating-fossil-fuels-av-pfeiffer-2006.html"> Mat och olja</a>. Mat och energipriser. Matsystemets energiförbrukning. <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2009/07/roslings-rosiga-varldsbild.html"> Mat och befolkning</a> (Malthus). Permakultur, <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2008/10/jordbruket-i-vlfrdssamhllet-av-flygare.html">industrijordbruket</a> och konsumenternas dilemma.<br /><br />12. <a href="http://efteroljan.blogspot.com/2010/02/jemens-stora-bekymmer.html"> Överbefolkning</a>. <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2011/02/blog-post.html">Mat och olja</a> (se ovan) ur ett befolkningsperspektiv. <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2009/07/roslings-rosiga-varldsbild.html">Tillväxt, demografi, projektioner</a> och hot.<br /><br />13. Den politiska inaktivtetens (möjliga) orsaker samt motsvarande frågor beträffande medias (brist på) rapportering om sådant som upptar mina (och era) tankar. Varför förbereder vi oss inte politiskt? Och varför är <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2009/08/gladjeanalyser-ar-legio-i-gammelmedia.html"> media inkapabla</a> att låta människor skymta den bistra framtid som väntar oss alla - så att fler har bättre möjlighet att förbereda sig för detta?<br /><br />14. Carter hade rätt! Om vi (amerikanarna) hade lyssnat, hade vi kunna påbörjat arbetet med att ställa om samhället för mer än 30 år sedan (men ingen ville lyssna på en sådan dystergök och nu sitter vi på pottkanten).<br /><br />15. Peak oil är en bluff! Vilka säger det, vad säger de, vad tror de på – och varför har de så in i helvete fel!<br /><br />16. Ymninghetsekonomerna och deras syn på världen ("<a href="http://en.wikipedia.org/wiki/No_worries">no worries, mate</a>", världen = <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/S%C3%A4rimner"> Särimner</a>). Analys av deras världsåskådning och kritik mot deras sätt att ”resonera” kring ändliga resurser.<br /><br />17. När den osynliga handen leder fel. <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Jevons_paradox">Jevons paradox</a> och exempel på när marknaden inte löser problem, utan istället skapar eller förvärrar dem.<br /><br />18. Teknoutopister och deras världsbild med ett fokus på de mest extrema av de troende. Jag kom in lite på detta i <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2011/01/peak-oil-computing-del-1.html"> min första text om peak oil computing</a> (sök på ”Kurzweil”).<br /><br />19. Ekofascism. Är en tiger värd mer än 1000 människor?<br /><br />20. Nya tankemodeller och metaforer för att tänka på olje- och energiutmaningar, resursproblematik i allmänhet och alla globala utmaningar som vi nu står inför. Hur tilltro till vetenskap och teknisk utveckling (”scientism”) eller osynliga händer och marknader (”ekonomism”) är vårt tids största och farligaste religioner. Neddykningar i människans psyke och vårt förhållningssätt till ”<a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Wicked_problems">wicked problems</a>”.<br /><br />21. Att hantera sin oljetoppsångest eller –depression. Om känslan av att tro att allt kommer att gå åt helvete. Hur behåller man sin mentala hälsa och hur skyddar man sitt sunda förnuft i en värld som är galen?<br /><br />22. Populärkultur. Peak oil (eller katastrof-) –filmer och <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2009/07/peak-oil-romaner.html">–böcker</a>. Dagens barnfilmer och deras budskap. Vilken värld förbereder vi (populärkulturen) oss själva och våra barn inför?<br /><br />23. <a href="http://www.amazon.com/Collapse-Societies-Choose-Fail-Succeed/dp/0670033375"> Kollaps-teorier</a> och andra <a href="http://www.amazon.com/Collapse-Complex-Societies-Studies-Archaeology/dp/052138673X/ref=pd_sim_b_7">teorier om civilisationers tillbakagång</a> eller undergång.<br /><br />24. <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2009/03/small-is-possible-av-lyle-estill-2008.html"> Gräsrotsekonomier</a>, <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2009/05/komplementara-komplementara-valutor.html">lokala valutor</a> och <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2009/05/den-stora-omskolningen.html">lokalekonomisk återväxt</a>. Den lokala, informella (gråa) ekonomin som <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2009/04/pengar-med-negativ-ranta.html">hot mot det centraliserade högskattesamhället</a> – men som ett effektivt, resilient och spänstigt löfte inför framtiden?<br /><br />25. Bok-recensioner. Det var ett tag <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2010/09/crude-world-av-maass-2009.html">sedan sist</a>. Jag har inte slutat läsa böcker, men jag har inte skrivit om så många av de böcker jag läst under det senaste året…<br /><br /><br />En del av ämnena ovan har jag redan skrivit om tidigare, men jag skulle alltså kunna gå tillbaka och fördjupa resonemangen, eller skriva om utvecklingen sedan jag berörde ämnet sist. Alltså, vad skulle <span style="font-style: italic;">du</span> vilja läsa om? <span>Och </span><span style="font-style: italic;">varför</span> vill du läsa om detta? Kanske kan din röst och dina skäl skänka inspiration och ändra lite på min för närvarande mer eller mindre slumpmässiga urvalsprocess och mina prioriteringar...!<br /><br />Oberoende av vad ni ”röstar” på så kommer effekten inte att bli omedelbart. Jag har redan en del texter på gång, och i andra fall kanske ett av förslagen (ovan) hör ihop med en oläst bok som jag har i bokhyllan. Så se det mindre som en "beställning" som kommer att bli expedierad omgående, och mer som möjliga inriktningar framöver (senare i år)...<br /><br /><br />Jag har alltså precis skrivit färdigt fyra-fem texter om Egypten, men jag har redan några ”spin-offs” som jag vill skriva om under våren; skillnaden mellan Egypten och Libyen, de sociala mediernas roll för upproren i arabvärlden samt en text om ”resursförbannelsen” (<a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2010/09/crude-world-av-maass-2009.html">som jag redan nämnt tidigare</a>). Utifrån att jag precis har avslutat en kvällskurs om ”hur man överlever en zombiekatastrof” tänkte jag också göra en analys av kursen och av zombiegenren ur ett oljetoppsperspektiv. Kursen väckte så många tankar att det säkert lär blir mer än bara en enda text om detta. Vidare har jag faktiskt fortfarande kvar några uppslag som handlar om förra sommarens rysare - oljekatastrofen i Mexikanska golfen. Jag skrev visserligen åtta texter om detta i höstas, men det finns fortfarande några aspekter av katastrofen som jag inte hunnit skriva om.<br /><br />Något jag ligger grymt efter med är för övrigt att skriva ”recensioner” av de oljetoppsrelaterade böcker jag löpande plöjer. Mitt lästempo ligger på ungefär en bok i månaden, men jag skrev bara ett halvdussin sådana texter förra året och inget alls ännu i år. Det börjar närma sig tio lästa böcker som jag inte "hunnit" skriva om på bloggen, så det finns alltså en rejäl ”backlog” som det skulle ta ett tag att beta av (speciellt eftersom det tillkommer en ny bok till listan varje månad). Lite <a style="color: rgb(255, 0, 0);" href="http://efteroljan.blogspot.com/2009/07/peak-oil-romaner.html"><span>oljetopps-relaterad fiction</span></a> har jag också hunnit läsa och den kan jag också skriva om.<br /><br />Till och med denna meta-text tänkte jag för första gången dela i två delar. Jag återkommer alltså redan om en veckan med fler reflektioner som <span style="font-style: italic;">inte</span> handlar om oljetoppen, men som handlar om att <span style="font-style: italic;">skriva</span> om oljetoppen.<br /><br />Väl mött!<br /><br /><br />PS. Hör av dig om du är forskare och har idéer för möjliga gemensamma projekt och ansökningar om forskningsmedel!<br />.Unknownnoreply@blogger.com27