måndag 28 juni 2010

Points of departure

.
Bild. Optisk illusion av samtidig expansion och kontraktion.


Ylven skrev nyligen en text om hur nollställda människor är när hon försöker förklara vad oljetoppen är, trots att hon droppar ledtrådar höger och vänster om vad detta kommer att innebära. Antingen förstår människor överhuvudtaget inte problemet, eller så tror de att “det löser sig”. Kanske har de ätit för många kinesiska lyckokakor för dessa innehåller ju som bekant enbart positiva meddelanden. När jag hade några gäster över och bjöd på lyckokakor i våras berättade jag att på min lyckokaka stod det minsann helt överraskande ”oil will peak and you will starve” (alla i just detta sällskap förstod skämtet). Här ryms det faktiskt både en folkupplysningskampanj och en affärsidé som jag gärna bjuder på, ”Peak Fortune Cookies” med meddelanden som ”oil will peak and your car will run out of gas”, ”oil will peak and you will eat turnips and bark bread”, ”oil will peak and you will loose your job” eller varför inte ”oil will peak and you will be drafted to fight a resource war”?

Jag är universitetslärare och vid det här laget har jag några gånger lyckats peta in en del om oljetoppen som bakgrund till annat jag pratar om. Reaktionen från åhörarna är vanligtvis lika nollställd som den Ylven rapporterade om, trots att jag faktiskt har en ”captive audience” som inte direkt kan resa på sig och gå därifrån. Utifrån detta har jag fått fundera en del över vilka utgångspunkter (points of departure) jag numera tar för självklara och som jag trycker på för att (öka chansen att) poängen (kanske) ska gå hem. Dessa utgångspunkter utgör alltså antaganden som jag numera har inkorporerat i min egen världsåskådning och också argument för att övertyga andra. Dessa antaganden hänger ihop och bildar tillsammans en logisk kedja som är lätt att följa men svår(are) att slå hål på:

1 Peak oil är nu. Och om inte exakt nu, så åtminstone mycket snart. Fast redan dagens ”normala” oljepris är många gånger högre än för ett decennium sedan och ingen tror numera att den långsiktiga trenden kommer att brytas och att priset kommer att gå ner framöver. Det är svårt att idag se hur vi skulle kunna höja oljeproduktionen nämnvärt över någon längre tid. Vi måste istället springa snabbare och snabbare och jaga svårare och svårare olja bara för att lyckas stå kvar på samma ställe (se den röda drottningen). Kan vid behov backas upp av tabeller och grafer.

2 Peak oil är ett predikament, inte ett problem. Ett problem kan lösas, men predikament måste man förhålla och anpassa sig till genom att anamma bättre eller sämre strategier. Ett predikament kan inte en gång för alla ”lösas” eller ”övervinnas”. Exempel: vi ska alla dö. Du kan förlänga eller förkorta ditt liv (genom att t.ex. äta hälsosamt och motionera eller genom att röka och ta risker i trafiken), men i slutänden spelar det ingen roll, för du kommer i vilket fall att dö. Du kan inte lura liemannen, någonstans står han och väntar på att ta dig till sin famn.

3 Peak oil = peak energy. Olja står för ca 37% av den globala energianvändningen och uppemot 95% av alla transporter beror på olja. När oljan blir dyr(are) blir det dyrt att transportera varor (globaliseringen tar stopp) och att transportera människor (resandet blir dyrt). Inget enskilt energislag och ingen kombination av energislag kan täcka upp för ett bortfall i oljeproduktionen på någon eller några procent per år. Dessutom har vi redan plockat ”de lägst hängande frukterna” också vad beträffar kol och gas som tillsammans med oljan utgör 85% av den globala energiproduktionen. Som grädde på moset sägs det dessutom att det finns en del problem som har med klimatet att göra när vi bränner upp dessa ändliga fossila bränslen.

4 Peak oil = peak economy. Det finns ett starkt samband mellan energiförbrukning och ekonomisk tillväxt. Visst kan vi hoppas på ”decoupling” – att kunna ha fortsatt ekonomisk tillväxt med bibehållen eller till och med minskad energianvändning – men ingen land har någonsin lyckats med detta och det bådar alltså inte gott. Kanske är vi höga på energi och det är ruset som talar - innan det obevekligen ersätts av den förestående baksmällans kranka blekhet?


Punkt två ovan är för övrigt ett påstående med oöverträffade besserwisser-kvaliteter. Om man först förklarar vad ett predikament är utifrån exemplet med döden kan man sedan enkelt gå vidare och förklara varför Peak gold (som inträffade för ett decennium sedan) är ett bra exempel på ett predikament som handlar om ändliga resurser. Vad beträffar brytningen av guld får man för varje år mindre guld för pengarna (investeringarna) – från 12 gram guld per ton malm 1950 till 3 gram guld idag. Guld är ett bra exempel på varför produktionen av alla icke-förnyelsebara resurser till slut alltid når en topp för att därefter börja falla och/eller varför vi måste springa snabbare för varje år för att kunna stå kvar på samma ställe (bryta mer malm för att få samma mängd guld).

Alla vidare invändningar mot vilket som helst av argumenten ovan kan därefter avfärdas med att invändaren lider av förnekelse och försöker omvandla vårt oljetopps-predikament till ett problem som relativt enkelt kan lösas (med ny teknik - elbilar, nya energikällor – vind- eller kärnkraft, utjämning av ekonomiska klyftor i världen eller i Sverige, politisk jävlaranamma, globala överrenskommelser eller någon annan mirakelkur).

Ungefär där brukar jag i vilket fall stanna med att föra fram relativt tvärsäkra påståenden (som vid behov kan underbyggas) och istället inta en mer ödmjuk attityd. Ungefär här börjar det också bli riktigt intressant när jag vidare påstår att:

5 Framtiden bär med sig ”disruptiva” förändringar. (Från Peak Fortune Cookies: ”Oil will peak and you will face disruptive changes”). Vi kommer att genomgå många och stora förändringar framöver, men ”riktningen” kommer att ändras. Oljetoppen innebär som sagt Stora Förändringar. Men inte förändringar inom ramarna för det nuvarande systemet, utan förändringar av dessa ramar. Obama gick till val på ”change” (”change we can believe in”). I valkampanjen var förändring ett lockrop fullt av löften, något att hoppas och tro på. Dessvärre kommer de förändringar som väntar oss knappast att välkomnas av någon.

Jag tänker mig att vi någon gång under det nästkommande decenniet (2010-2020) eller på sin höjd decenniet därefter kommer att gå från ett expanderande system (ökning av mängden energi och naturresurser vi exploaterar, av den globala befolkningen, av välstånd, av välfärd, av människors förväntningar på framtiden och så vidare) till ett system i kontraktion. Kontraktion betyder ”en process i vilken något drar ihop sig och blir mindre”.

Vi har levt med ett expanderande system i några hundra år och alla våra ekonomiska och politiska strukturer (samt våra förväntningar på framtiden) är således avpassade för en värld av Mer, Bättre, Större, Snabbare, Mer Avancerat, Nyare, Billigare och Två-Till-Priset-Av-En. Att politiskt fördela det materiella överskott som en växande kaka för med sig är förstås en barnlek jämfört med att fördela de neddragningar och åtstramningar som en krympande kaka för med sig. Vårens kravaller i Grekland ger en försmak av de problem vi står inför. Förändringen från det förra (ett expanderande system) till det senare (ett system i kontraktion) kommer alltså att bli ”svår”. Som ni förstår är detta en grov underdrift eftersom (alla) våra nuvarande strukturer är dåligt anpassade för att hantera denna nya verklighet.

Om jag tillåter mig att vara lite pessimistisk så går det inte att utesluta att alla våra nuvarande politiska strukturer (inklusive ett demokratiskt styrelseskick och kanske nationalstaten i sig själv) visar sig vara dysfunktionella och bryter ihop i takt med att de visar sig vara oförmögna att hantera de problem vi kommer att ställas inför under de kommande decennierna. Tänk kollapsade stater (”failed states”) som Somalia, Sudan, Zimbabwe, Kongo, Afghanistan etc. där staten har trätt tillbaka från många av sina åtaganden (hälsa, skola, polis- och rättsväsende, infrastruktur etc.) och mindre grupper/klaner/regioner får klara sig bäst de kan och inte sällan i kamp med andra grupper/klaner/regioner.

Det här är väl i och för sig ett spekulativt worst-case-scenario, men jag känner mig i vilket fall mycket bekväm med att hävda att vi kommer att få se disruptiva förändringar där riktningen hos förändringarna och samhället kommer att bryta av från vad vi och våra föräldrars generation har vant oss vid att betrakta som normalt (expansion och bättre tider bortom hörnet).

Att närmare beskriva exakt vad detta kommer att innebära - vad som kommer att hända, i vilken ordning och utifrån vilket tidsschema - är förstås en oändligt mycket svårare uppgift. Trots svårigheterna är det ändå just dessa svåra frågor som intresserar mig allra mest personligen, snarare än till exempel frågor om produktionsvolymer och exakt när oljetoppen inträffar, dvs sådant som Kjell Alekletts forskningsgrupp i Uppsala främst sysslar med. Det som fångar mitt intresse är inte ”när inträffar oljetoppen?”, utan snarare ”vad händer sedan?”. Och även om specifika förutsägelser är svåra eller omöjliga är breda utvecklingslinjer om inte lättare så åtminstone möjliga att uttala sig eller spekulera om.

En del av mina tidigare texter har varit inne och tassat på just dessa frågor om vad som kan tänkas hända när energi blir dyrare, t.ex. Energi är gratis, Transporter är gratis, Effekter av 2:a ordningen och Rationaliseringens död.


Jag har en del halvt utvecklade tankar som anknyter till texten ovan men som inte är färdiga än. Jag kanske utvecklar dessa till ett på detta uppföljande inlägg.
.

19 kommentarer:

flute sa...

Hej Daniel!
Det här tycker jag var en av de bättre texter du har skrivit hittills!
Hoppas du får en trevlig sommar! I Sverige eller Kina?

gs sa...

När man säger att vi har nu peak oil så tycker jag att man förstår vad som menas. Ordet "peak" betyder nedförsbacke, ordet "oil" betyder alternativa bränslen/energislag och ordet "har" betyder saknas - dvs. "alternativa bränslen kommer att saknas".
Klart som spad.

Anonym sa...

De flesta är kvar i det första steget i Kübler-Ross-modellen; förnekelse.

Det är svårt att prata om PO eftersom propagandan basunerar ut att "allt kommer att lösa sig med teknik, och det finns ingen anledning till oro".

Daniel sa...

Flute: "En av de bättre"...? Vad var det för fel med de övriga...? :-)

Sommar utomlands och i Sverige, på vår gård. Kina är jag färdig med nu.

Anonym: Förnekelse eller stadiet dessförinnan - okunskap!

Anonym sa...

Utveckla väldigt gärna tankarna i fler inlägg! Jag är helt överense med dig så här långt. Bara ett förtydligande som inte framgick mer än mellan raderna att det inte "bara" är peak oil att beakta utan peak fossil fuel med gas och kol som också "peakar" relativt snart efter oljan och kommer göra resan nedåt ännu snabbare.
Jag funderar en hel del på hur jag skall förbereda mig, även om jag i jämförelse med "Svensson" har ett bra utgångsläge som månskenstorpare.
Jag anser mig lyckligt lottad som bor i Sverige med våra stora naturresurser per person, och ser rätt positivt på framtiden, att fortsätta B.A.U. verkar leda till planetens ödeläggande - om vi "medborgare" får ta del av landets naturresurser.
Och Sverige känns som en av de stabilare statsbildningarna.
Men där tror jag det kommer att bli kamp; Svenska staten, storbolag, EU, gatuprotester, andra stater, invandring, hemvändande utlandssvenskar, många kommer att vilja ha dessa resurser.
Hur mycket kommer jag och min familj att få? (Kunna behålla det vi har?/skaffa mer?)
Som du uttrycker det: Vilka blir dessa disruptiva förändringar i mitt liv?
För fattiga i tätbefolkade områden med lite naturresurser ser framtiden väldigt mörk ut...
Familjeplanering kommer nog, i bästa fall, bli ett ord som kommer att trummas ut.
En annan fundering är vad följden av att vi satt det naturliga urvalet ur spel sedan industrialiseringens början, säg 7-8 generationer, är för vår förmåga att klara stora omställningar.
"Back to basics" vore nog inte så svårt för mig personligen, men all kamp om minskande resurser och det våld och misär det antagligen kommer leda till blir verkligen inte trevligt.
Förhoppningsvis klarar vi möta kontraktionen med resurseffektiviseringar och familjeplanering så vi slipper se en "Mad Max" framtid, å andra sidan kunde det kanske vara bra att "stänga ned" samhället en vinter och överlevarna fick börja på nytt till våren...
Organiserad reträtt - bäst
Långt krig - sämst
KABOOM - OK då
Antagligen blir det en lång och jobbig variant på gränsen mellan organiserad reträtt och långt krig, skulle som initalt sagt upskatta dina tankar om detta.

TU

Anonym sa...

Jag är glad att jag bor i Finland istället för Sverige. Här har man den mentala beredskapen för dåliga tider och man skäms inte över att tänka på de sina i första hand. Enda orosmolnet är som vanligt grannen i öster. Men även de har sin ganska auktoritära regim som behövs i en krissituation. Gud give att man slipper de hjälplösa kravmaskiner som befolkar Sverige.

FredrikN

Valter sa...

1900-talet ringde och ville ha tillbaka FredrikN som drar generella, svepande kategoriseringar över "nationer" och deras "befolkningar". Hörsamma 1900-talet eller ta ett postmodernt piller.

Martin sa...

Förnekelse används i de fall där något verkar obekvämt att omfamna. Därmed är det betydligt lättare att ta till sig PO-situationen (och angränsande utmaningar som vi står inför) om man inte har en stark övertygelse om att det som oljan gjort för världen varit genuint bra. Och ärligt talat - känner inte de flesta innerst inne att något inte står rätt till när:
- 200 arter utrotas varje dag
- människor över hela världen tycks tvingade att flytta till kåkstäder
- bröstmjölken som vi ger till våra allra mest ömtåliga medborgare innehåller ett av de giftigaste ämnen vi känner till
- världshaven innehåller stora döda zoner
osv

För att konkludera tror jag alltså att ett framgångsrecept är att börja med att diskutera hur situationen verkligen ser ut i världen idag och sedan lägga fram PO som en del av lösningen på många av problemen. Då kanske det blir lättare att se förändringsbehovet och också applicera det på sitt eget liv. Och det är trots allt det enda som räknas.

Välkommen tillbaka från Kina och tack för en läsvärd text!

Anonym sa...

Jo jo Valter, alla folk, befolkningar och länder är likadana. Det finns ingen skillnad alls, nejdå. Ingen alls.

FredrikN

Unknown sa...

Mittemellan pessimismen mörka undergångstoner (vi kan väl lika gärna skjuta oss idag medans det finns hagelpatroner att köpa), och fantasin att allt är som det alltid har varit och inget kommer fundamentalt att ändras (20 kr/l kan jag väl betala för att köra min Corvette) ligger nog verkligheten...

Vi kan lära mkt av historien, om än inte alla detaljer.

En sak är att människan, igenom hela sin historia, alltid har skaffat mer kunskap, nyare teknik och anpassat sig till omgivningen samt anpassat omgivningen till sig...
Katastrofer och reduktioner har förvisso förekommit, i stort sett alltid regionella och relativt tillfälliga sådana dock...

Det är kanske ballt att säga att vi har ett predikament och inte ett problem.

Men att jämföra peak-oil med döden är väl som att jämföra en bilfärd med döden - förr eller senare inträffar ju en dödsolycka...och det känns mest dom ett trick för att få domedagstrumpeterna att låta lite högre.

Och vi har på intet sätt ett problem med att skaffa energi - inte alls - solen kommer nog lysa efter 2030 också...

Däremot kan vi få ett problem att upprätthålla exakt samma samhällsstrukturer som idag.
Globalisering kanske inte alls betyder samma sak om 30 år som nu.
Det kanske betyder "mötas på internet och samarbeta med producera det man behöver lokalt"
Eller nått helt annat.

Men i slutändan är det så här: De som inte tror på en framtid alls kommer ge upp och finna sig i sitt "öde" - de som har hopp om en framtid kommer fortsätta kämpa och så länge som inte alla människor på jorden är utrotade kommer de hoppfulla och påhittiga att klara sig bäst.

Så varför predika domedagsprofetior ?

Antingen gör man det för att man är depressivt och pessimistiskt lagd och vill dela med sig av undergången. Eller så gör man det för att få personlig uppmärksamhet...

ELLER så gör man det för att rikta uppmärksamhet mot ett ämne där man tror att tillräcklig uppmärksamhet kan utgöra räddningen.
Här tror jag dock att det ligger en stor fara i att locka med alla de människor som gillar domedagen och profetior om undergång - eftersom man istället skulle kunna få en hel del av dessa till att se ett hopp och ta i för att nå nya mål.

Och vad gäller att påverka politiker så går det bara om man får tillräckligt stor allmän uppmärksamhet - och predikar vad som måste göras och får genomslag för det...

/K

Daniel sa...

K, jag tycker att ditt inlägg ger ett ganska förvirrat intryck (om jag är generös kan jag säga att "det är skrivet från hjärtat). Swr gör det i vilket fall svårt att svara på.

Exempel: jag har inte jämfört oljetoppen med döden, jag har påpekat att liksom döden är ett predikament är även oljetoppen ett predikament. En bilfärd är inte ett predikament och jag har svårt att se hur du får till den jämförelsen och vad du försöker säga med den.

Jag tycker egentligen inte att jag är såå himla pessimistisk. Ingen vet något säkert om framtiden, men det går inte att utesluta att det går ganska dåligt - något som få verkar ta i beräkning och ännu färre förbereder sig för (jmf med dotcom-bubbla, huslånebubbla eller finanskrasch). Att skriva om detta är att varna för den möjligheten. Förhoppningen är att vi kan ta vårt förnuft till fånga och undvika sådana framtider. Att inte tänka på den möjligheten är att begrava huvudet i sanden.

Solen kommer lysa 2030. Visst, men det var länge sedan endast energin från solen räckte för att producera de volymer av mat som behövs för att föda närmare 7 miljarder människor. Energi från solen (och andra förnyelsebara energikällor) är utspridd och svår/dyr att samla in. Den kan inte ersätta de koncentrerade mirakelelixir som fossila bränslen utgör.

"så länge som inte alla människor på jorden är utrotade kommer de hoppfulla och påhittiga att klara sig bäst."

Eller inte. Kanske är det de dystra som bistert förbereder sig för sämre tider som klarar sig bäst (se Ylvens senaste text på http://ylven.blogspot.com/).

De hoppfulla och påhittiga använder idag sin påhittighet till att klura ut nya affärsidéer och eftersom de dessutom är hoppfulla är de alltid fullinvesterade och har inte någon reserv ifall sämre tider infinner sig och flöder av pengar och krediten torkar ihop (som senast under finanskrisen 2008).

Poängen med det du kallar "domedagsprofetior" (men som jag skulle kalla att man håller upp ett varnande finger) rent generellt torde vara att man vill undvika dem... Jag vet inte om det gör mig till "pessimist"? Mitt sätt att själv ta mig ur pessimistiska tankegångar är att agera på det personliga planet istället för att ställa mina förhoppningar till att samhället löser alla problem.

Jag önskar att fler gjordet det och hoppas att mina texter kan inspirera till detta. Om mina texter bidragit till att bara en person har "ställt om" sitt liv så är jag helt nöjd med utfallet (utom att jag inte vet vem den personen är...).

Fast jag har svårt att ta åt mig angående "domedagen" och "profetior om undergång". Även om nationalstaten visar sig vara en 500 år lång parentes betyder ju inte det mänsklighetens undergång så jag har svårt att se exakt vad det är som du har stört dig på i texten...? Det känns som du själv kaske har svårt att acceptera att det kan finnas problem som vi inte kan lösa på ett "bra" sätt. Visst kan vi hoppas på Internet och videokonferenser år 2040 - men någon garanti finns det inte. Är det fel att påpeka det?

Din kommetar är ytterligare ett skäl att lägga Ehrenreichs senaste bok till min redan digra läselista. Den heter "Smile or die: How positive thinking fooled America and the world". Kanske något för dig? Bara för att du och jag skulle *vilja* att vissa saker händer/inte händer i framtiden (och du förespråkar positivt tänkande) så kommer inte detta nödvändigtvis att ske. Att inte kunna acceptera detta känns som en del av en juvenil kultur som tror att alla kan nå månen bara man försöker tillräckligt mycket.

Om mitt huvudsakliga mål var att få uppmärksamhet skulle jag skriva om kläder eller it-prylar eller filmer eller något annat ytligt och frivolt.

Anonym sa...

Hej Daniel!
Som vanligt precist, koncist och välunderbyggt. Tycker du borde publicera dina "krönikor" i bokform varför inte starta med start som nätbok. Då får du med motargumenten från förnekare och tvivlare, Innehållet blir ännu vassare!
Dina tankar och dina kunskaper paketerade i en övertygande form MÅSTE spridas.
Synd att du inte kan vara med på helgens scenariesem på LEO.
Häls
Martin Saar

Anonym sa...

Det är svårt att förbereda sig för en så oviss framtid. Men om 75-85% av energin försvinner inom en 10-årsperiod så borde det ha mycket stora konsekvenser. Hur vi än gör kommer vi att behöva äta även i framtiden. Därför gör man rätt i att odla egen mat. Det behöver inte betyda att man måste vara helt självförsörjande men redan idag är matkostnaderna ganska stora för de flesta. Hur stor jordplätt behöver man?

FredrikN

Nightwood sa...

Jag antar att dessa "trögfattade" människor är samma människor som tror att det är omöjligt att fiska ur haven eller att människor kan förändra klimatet. Ibland önskar man nästan att man själv kunde sätta på skygglappar och leva på som vanligt.

Daniel sa...

Martin S, tack för berömet. Tyvärr funkade inte LEO för LEO (Livet Efter Oljan) för jag är utomlands i helgen och ett tag framöver (semester med familjen).

Tanken på en bok har slagit mig, bloggens form är ganska tacksam för detta. Återkommer när jag tänkt lite mer (kanske senare i sommar eller i höst).

Unknown sa...

@Daniel: Tack för snabb replik, det är kul med interaktiva bloggar :)

Jo vad jag menar med jämförelsen med en bilfärd är just att man kan välja att se på saker som problem, eller som du uttrycker det: Ett predikament (som enligt synonymordlistan betyder: besvärligt läge).
Jag håller helt med om att vi står inför ett besvärligt läge när det gäller att avveckla vårt beroende på relativt billig fossil energi.
Det kanske till och med är ett problem.

Men det jag menar är att människan har löst många besvärliga situationer under den tid vi existerat - och jag ser inte ngt unik svårt med denna situation.
Och grejjen är just den, att förutom i kortare perioder och på mer eller mindre lokal nivå så har detta alltid skett genom utveckling, inte avveckling.
Och de hoppfulla och påhittiga, som jag hävdar klarar sig bäst, är inte de människor som bara står och hoppas. Jag syftar inte heller på dom giriga, eller på dom som kan sälja en gammal värdelös träsko för en årslön till en skomakare. Många av dessa personer kan vara dom som också är förberedda på olika situationer.
Och även om man är "fullinvesterad" så spelar det egentligen inte ngn roll för man har startat med två tomma händer förut, och kan, för det mesta, göra det igen.
Det handlar alltså mycket mindre om vad man har, än vad man klarar att bygga upp...

"Fast jag har svårt att ta åt mig angående "domedagen" och "profetior om undergång"...."

Well, dina texter kan jag i vissa fall uppfatta som rätt dystopiska och problemet är kanske att jag tror att det kan uppfattats som det av vissa...
Och det är inte på något sätt fel att lyfta frågan, tvärtom. Vilket för mig in på mitt sista stycke:
Varför skriver du om detta och på detta sätt ?
Jag tror definititvt inte du är ute efter personlig uppmärksamhet (det var inte det jag menade iaf - och jag är tacksam om du inte skriver om mode - Cornu försökte en gång, det blev sådär kan vi säga :)) - utan mer "uppmärksamhet för peak-oil".
Men till vilket syfte ?
Att förbereda folk och politiker bättre inför detta, eller för att berätta för dom som inte har en så pessimistisk livssyn att det borde dom ha (om du är lagd så, vilket jag trots allt inte tycker), eller ngt annat ? För det jag saknar lite är "lösningsförslag", även om det då och då hoppar upp ett och annat sådant.
Det som brukar känneteckna skillnaden mellan bara gnäll och kritik, och "konstruktiv" kritik är ju just att man föreslår ngt annat samtidigt som man kritiserar ngt.

Jag kanske är för mkt åt det optimistiska sidan, men jag tror att vi kan klara de utmaningar som framförallt nästa generation kommer få.
Jag tror inte att oljan helt plötsligt kommer mer eller mindre vara oköpbar 2030 - jag tror istället vå får se en exponentiell stegring av priserna för oljebaserade produkter (med vissa hack i kurvan). Och därmed kommer nya energislag bli mer och mer intressanta.
Det viktiga att tänka på är att alternativ tar tid att utveckla och framförallt att masstillverka.

Jag vet inte om vi kommer ha råd/unna oss/eller ens vilja ha personliga bilar om 20-30 år tex.
Jag vet inte om nationalstaten hänger kvar.
Men det betyder troligen inte att vi alla sitter på ett torp och oldar rädisor - om inte annat så är vi i Sverige, men framförallt på jorden, för många för att det skall funka. Lägg därtill att människor trots allt brukar kunna sluta sig samman i grupper om det krisar...
Vi kanske, om 30-50 år, inte har nationalstater utan en enda världsstat, men ngn annan slags kulturella/regionala grupperingar.
/K

Anonym sa...

Jag uppfattar absolut inte Daniels texter som dystopiska - tvärtom! Vår kultur utarmar och förstör matjord, skövlar urskog samt tömmer haven - kort sagt så är de livsuppehållande ekosystemen på jorden hotade. Daniels beskriver hur det hotet är på väg att avväpnas.

Bara om man är extremt självdestruktiv så kan sådana texter uppfattas som pessimistiska.

Daniel sa...

K: "det jag saknar lite är 'lösningsförslag'"

Jag vet inte hur vettigt det är att komma med lösningsförslag när så många inte ens är medvetna om att vi har ett problem. Just min roll kanske är att just uppmärksamma problemet genom att hamra in det på sjuttioelva olika sätt och i sjuttifjorton olika texter.

Kanske kan du (eller någon annan) ta vid och utifrån det jag (och andra) skriver ta fram "lösningsförslag".

Jag vet inte heller om jag ser det som att jag har någon slags skyldighete gentemot mina läsare eller någon annan att skriva om något speciellt ("lösningsförslag" eller något annat).

Kanske är hela bloggen enbart terapi för mig själv, snarare än opinionsbildande verksamhet? Jag vet inte själv exakt vilket/vilka syften jag har med att blogga och de ändras desstuom över tiden.

Anonym sa...

Det känns ibland chockartat när man inser att människor, vänner ibland med lång utbildning, inte har en susning om peak oil, och dessutom avfärdar alltihopa som osannolikt så fort dom kommer åt. Att följa din blogg ger stort mentalt stöd! Den, om något, gör mig optimistisk!
mvh, Maja