söndag 17 augusti 2008

Kontroversen kring "Peak oil"



En bokstavlig översättning av begreppet "Peak oil" till svenska skulle bli "oljetopp". Den bakomliggande idén är inte speciellt komplicerad eller kontroversiell. Eftersom olja är en ändlig resurs så når man till slut en punkt - oljetoppen - när ungefär hälften av oljan har pumpats upp ur jorden. Vid denna tidpunkt har produktionen redan planat ut och kommer därefter att börja falla. Detta grundläggande samband gäller för en enskild oljekälla, för produktionen i ett enskilt land och till sist även för den globala oljeproduktionen.

Många enskilda länder har redan nått sin oljetopp. År 2005 hade 54 av de 65 största oljeproducedrande länderna gjort det. När ett land når sin oljetopp sjunker vanligtvis exporten snabbt och landet kan efter bara några år istället bli en nettoimportör av olja. Ett exempel är USA, som länge var det land som producerade mest olja i världen och som var världens största oljeexportör under första hälften av förra århundradet (tillgången på Amerikansk olja var en av de viktigaste faktorerna för utgången av första världskriget). Men USA nådde sin oljetopp för snart 40 år sedan, 1970. Sedan dess har oljeproduktionen sjunkit stadigt och idag ligger den på ungefär 50% av toppnoteringen från 1970 (enligt uppgifter från U.S. Department of Energy). Konsumtionen av olja i USA har däremot fortsatt att öka betydligt sedan dess.

Värt att notera är att USA halverat sin produktion sedan 1970; att vi når den globala oljetoppen är alltså inte samma sak som att oljan omedelbart tar slut. Däremot kostar det mer att få upp den kvarvarande oljan ju längre bort man kommer från oljetoppen. I början bokstavligen sprutar oljan upp ur marken. Senare måsta man börja pumpa upp den. Ännu senare måste man använda avancerade metoder som att till exempel pumpa in vatten för att höja trycket i oljekällen och "tvinga" upp oljan - och på den vägen är det. När man ger sig i kast med att få upp "andra halvan" av all olja som någonsin existerat på jorden blir det alltså bra mycket dyrare och svårare att få upp den ur marken samtidigt som det ändå inte kommer att gå att få upp tillräckliga volymer för att mätta vår ständigt ökande globala aptit på olja.

Det kontroversiella med Peak oil/oljetoppen är inte om, utan när den globala oljeproduktionen når sin topp. Vissa experter menar att vi redan nått oljetoppen eller att vi kommer att nå den inom några få år. Ett skäl till att det är svårt att veta exakt när toppen nås är att det finns många länder och många aktörer som producerar olja och att siffrorna som finns att tillgå inte är tillförlitliga. Det finns flera olika skäl för oljeproducerande länder, oljebolag och regeringar i väst och öst att bortse ifrån, att överdriva eller att bygga sina resonemang på rena glädjekalkyler. Det kan alltså hända att vi inte vet om att vi nått toppen förräns vi kan se den i backspegeln något eller några år i efterhand.

Oljan är blodet i ett industrialiserat samhälle. Ett liv med markant mindre (eller dyrare) olja skulle få stora effekter på vår nuvarande livsstil. Men vilken politiker i ett västerländskt land är modig nog att se folket rakt i ögonen och säga att vi står inför en unik och extremt tuff period där alla kommer att få det sämre? Det paradoxala är tyvärr att om man väljer att inte agera i tid så blir det bara desto värre när det väl smäller. Om man satsar rejäla resurser och har 20 år på sig att genomföra en omställning kan det hända att det kan ske utan alltför stora konsekvenser. Men ju kortare tid man har på sig desto större blir utmaningen. Om man agerar först när man med säkerhet kan konstatera att man nått (eller passerat) toppen kan problemen bli mycket stora. Vissa menar att vi då kan komma att stå inför en global depression som kan bli långvarig eller i värsta fall till och med en global ekonomisk kollaps.

För att illustrera problemen med en kort omställningstid kan vi föreställa oss ett stort projekt som kostar flera miljarder kronor och som beräknas ta 10 år att ro i hamn. Det kan hända att man kan skynda projektet och genomföra det på 9 år men att detta då höjer kostnaderna med hela 25%. Om delar av ett projekt måste vara färdiga innan andra delar kan påbörjas kan det hända att det inte går att skynda projektet i någon högre utsträckning oberoende av hur mycket pengar man öser över det. Detta problem är välkänt från programmeringsvärlden och ingen har utryckt det mer koncist än Frederick Brooks gjorde i sin bok "The mythical man-month" (1975): "The bearing of a child takes nine months, no matter how many women are assigned". På detta följer alltså att du inte kan få nio kvinnor att tillsammans föda fram en bebis på en månad. Det går helt enkelt inte att skynda på alla processer, en del tar den tid det tar. Dessvärre är just infrastruktur inget man ändrar på i en handvändning - det ligger i själva begreppet att den bara förändras långsamt, mödosamt och till stor konstnad. Den industrialiserade världens infrastruktur bygger idag på billig olja och vi har inte påbörjat processen att avvänja oss från den energikällan.

4 kommentarer:

Johannes Jäger sa...

Vill helt kort påpeka att du gör en fantastisk insats med denna din blogg. Keep it up!

Daniel sa...

Tack Johannes/becqon!

Jag brukar inte läsa/kolla efter kommentarer på äldre inlägg men råkade se detta "bara" två månader efter att det postades.

Skriv hellre kommentarer på ett av de senaste inläggen - det är svårt att upptäcka ny kommentar på gamla bloggtexter...

JanAnders sa...

Jo, men visst har vi påbörjat processen att ersätta oljan. Krisen 1973 ledde ju till att sverige började bygga ut kärnkraften och vi har ju under många år ansträngt oss för att få bort uppvärmnngen av hus med olja.

Daniel sa...

Kort svar:
- Vi gör för lite och för sent.
- 95% av alla transporter är beroende av olja.
- Vår industrialiserade matproduktion är beroende av olja.
... och så vidare

Botanisera gärna i fler av de 100+ texter som finns på bloggen!