tisdag 10 november 2009

Rationaliseringens död

.
Bild: I Indien är människor billiga och maskiner dyra. I Sverige är det tvärtom.


Många naturligt förekommande fenomen följer en normalfördelning och beskrivs alltså väl av en ”klock-kurva”. Eftersom medellängden för män i Sverige är 180 cm finns en stor andel av männen i intervallet 175-185 cm. En del är kortare eller längre, men de flesta är i vilket fall mellan 170-190 cm. Vidgar man ramarna ytterligare, till 165-195 är det inte många alls som faller utanför. Samma princip gäller förstås också för kvinnor och barn (till exempel ”viktkurvor” för bebisar) och för många andra egenskaper där det finns en slumpmässig naturlig variation.

På motsvarande sätt är vägnätet i Sverige mer eller mindra ”normalfördelat”. På en karta över Sveriges vägnät (nedan) har de flesta medelstora städer en handfull vägar som leder till och från staden ifråga. En del har bara tre, fler har fyra eller fem och några få är knutpunkter och har sex eller fler (Jönköping, Karlstad, Örebro). Antalet vägar är alltså relativt jämnt fördelat; mellan tre (som är lite) och sex (som är mycket) skiljer det bara en faktor två.


”Motsatsen” till normalfördelning är om förhållandet istället styrs av en potenslag (”power law”). Då är det inte meningsfullt att försöka lokalisera ett genomsnittligt värde och det skiljer mycket mer än bara en faktor två mellan ”mycket” och ”lite”. Om vi tittar på flygnätet i Europa ser vi ett helt annat mönster jämfört med vägnätet; ett litet antal flygtrafiknav (hubbar) och ett större antal ”matarlinjer” som går till naven. Naven - till exempel Frankfurt, Amsterdam, London och Madrid - knyter samman ett stort antal desinationer på nära och långt håll. I Sverige är Arlanda i princip det enda navet där människor byter plan mellan internationella och nationella flyglinjer.


Precis som med normalfördelingen finns potenslagar överallt omkring oss. För jordbävningar gäller att det förekommer många små, en del medelstora och några få enorma jordbävningar. Varje år inträffar det hundratals medelstora, men i snitt bara en enda större jordbävning (mer än 8 på Richterskalan). Försäljningen av kulturella "färskvaror" så som nyutkommen musik, böcker, datorspel och biljetter till biofilmer följer också potenslagen.

I affärslitteraturn brukar man inte prata om potenslagar men väl om 80/20-regeln; 20% av alla X står för 80% av alla Y.
- 20% av alla som ringer kundtjänst står för 80% av alla ärenden
- 20% av alla försäljare står för 80% av all försäljning
- 20% av alla brottslingar står för 80% av alla brott
- 20% av befolkningen äger 80% av resurserna
- 20% av buggarna i ett datorprogram står för 80% av problemen
- 20% av alla websiter står för 80% av alla trafik

I potenslagarnas natur ligger dessutom att 20% av 20% av alla X står för 80% av 80% av alla Y – 4% av jordägarna äger 64% av allt land och 4% av alla buggar står för 64% av alla problem. Poängen är alltså att skillnaderna mellan ”mycket” och ”lite” kan vara enorma - även om de inte alltid måste följa just proportionerna 80/20 - ibland går det lika bra med 70/30 - men det är principen om ojämn fördelning som är av intresse här).

Strukturen på dessa två olika typer av nätvärk (vägnätverket som beskrivs av normalfördelningen respektive flygnätverket som beskrivs av potenslagar) är således väldigt annorlunda. Och nu till hoppet som för oss närmare oljetoppen. Förr var slakterier, bagerier, bryggerier och mejerier små, talrika och jämnt utspridda över landet (som vägnätet). Nu är de stora och finns bara på ett fåtal orter. Scan har bara sex slakterier i Sverige och på livsmedelsverkets tillsynslista över ”storskaliga slakterier” finns det bara 25 slakterier (och vissa är troligtvis mycket mycket större än andra).

Som av en händelse läser jag dessutom att Scans anläggning i Uppsala ska stängas och att större delen av verksamheten i Skara kommer att försvinna under det närmaste året. "Slakt och styckning av nöt samt lamm [ska] centraliseras till Linköping och slakt och styckning av gris huvudsakligen till Kristianstad. [...] Totalt ska personalstyrkan minskas från 3 000 till cirka 2 500. En del av de anställda kan erbjudas jobb på någon av de orter dit verksamheten ska centraliseras". I en krönika i samma nummer av tidningen Jordbruksaktuellt skriver journalisten Erik Brink uppskattande om Scans omstrukturering att:

"nedläggningen av slakten i Skara är bara ännu ett steg i Scans korståg att få de svenska köttproducenterna mer marknadsanpassade. Allt gammalt känslomässigt krafs rensas bort och kvar kommer enbart det affärsmässiga att finnas."

"Marknadsanpassade" betyder här "storskliga". Om man följer transporterna som går från och till dessa (för närvarande) 25 storskaliga slakterier kommer man att se att de är nav och att det går många långa transporter från och till dem. I decennier har det funnits ett tryck på att rationalisera och skala upp storleken på anläggningarna och vi har hela tiden rört oss mot ett jämviktsläge som i grunden beror på relationen mellan kostnaden för energi respektive arbete. Energin har varit billig och arbete har varit dyrt. I jakten på högre vinster har det alltså varit givet att man har skalat upp verksamheten genom att rationalisera, koncentrera, konsolidera och skära bort jobb - trots att en ökad koncentration också leder till ökad sårbarhet och längre transporter. Då energin har varit billig och tillgången stabil i flera decennier har det inte funnits några skäl till eftertanke… förräns nu.

För tänk om energi blir dyrare i framtiden? Tänk om förhållandet mellan arbetskraft och energi förändras radikalt (om än gradvis) efter oljetoppen? Och då menar jag inte att bensinpriserna (eller elpriserna) går upp med några tiotals procent, utan att förhållandet mellan arbete och energi kommer att förändras i grunden. Folke Günter har gjort en graf som visar hur många sekunder en svensk industriarbetare har varit tvungen att arbeta för att kunna köpa en kilowattimme energi i form av bensin vid pumpen:


Två intressanta saker blir uppenbara när man ser denna bild. Det första är att ”vi” (en genomsnittlig LO-arbetare) sedan 1950-talet har behövt jobba mindre än en minut för att kunna köpa en kilowattimme energi i form av bensin. Det andra är att förhållandet mellan arbete och energi förändrades med en faktor 10 på mindre än femtio år (mellan 1920 och 1970) och därefter har legat på en stabilt låg nivå. Parallellt med detta prisfall ökade vår användning av fossila bränslen med 1000% (en faktor 10) under bara den andra halvan av dessa femtio år (från 1945 och 1970). Energiingenjören Bengt Randers har tagit fram motsvarande information vad beträffar kostnaden för energi i form av elektricitet och har dessutom utgått från data som sträcker sig tillbaka ända till 1890-talet:


Utan att göra speciellt stort våld på hans siffror kan man säga att kostnaden för elektricitet i termer av arbetstid halverades på ett decennium från mitten av 1890-talet (från två timmar till en timme). Och sedan halverades kostnaden igen under de nästföljande 10 åren (30 minuter i mitten på 1910-talet). Och sedan halverades kostnaden igen under de nästföljande 10 åren (15 minuter i mitten på 1920-talet). Och sedan halverades kostnaden igen under de nästföljande 10 åren (8 minuter i mitten på 1930-talet). Och sedan halverades kostnaden igen under de nästföljande 10 åren (4 minuter i mitten på 1940-talet). Och sedan halverades kostnaden igen under de nästföljande 10 åren (2 minuter i mitten på 1950-talet). Och sedan halverades kostnaden igen under de nästföljande 10 åren (mindre än 1 minut i mitten på 1960-talet).

Från att en kilowattimme elektricitet kostade 120 minuters arbete på 1890-talet har samma mängd el under de senaste 45 åren kostat mindre än en minuts arbete - en skillnad på mer än en faktor 100! I en bild som visar samma utveckling på en logaritmisk skala ser man bättre hur det hastiga fallet har avstannat och befunnit sig på en jämn och mycket låg nivå under de senaste decennierna.


Hur mycket är då en kilowattimme energi? Om en människa i hårt arbete kan generera 75 Watt (Pimentel och Pimentel, ”Food, energy and society”, 1979) så krävs det 13 timmar av hårt fysiskt arbete för att generera en kilowattimme energi medelst muskelkraft. Att växla mindre än en minuts arbete mot en kilowattimme energi har alltså varit en mycket god affär (tack oljan!). Att säga att energi har varit gratis i ett halvt århundrade är bara en marginell överdrift. I en tidigare text hänvisar jag till studier som visar att en timmes arbete med en traktor motsvarade 19 dagsverken i jordbruket (150 – 225 timmar?) för 200 år sedan.

De senaste femtio åren har alltså kostnaden (i arbetstid) för energi (bensin och elektricitet) varit både stabil och extremt låg - men efter oljetoppen kommer detta inte längre att vara fallet. Man kan nog med fog säga att ”allt” kommer att förändras efter oljetoppen. De energikrävande nav som jag beskrev ovan kommer inte att gå att upprätthålla om energin blir för dyr. Istället kommer de att krympa i storlek och återigen ersättas av många små lokala verksamheter som kräver mindre energi och färre transporter att upprätthålla. Det bästa vore förstås att stödja en sådan omställning redan idag:

"[we should give] support to small, local organic farms where the labor is largely provided by humans and animals, products are marketed to nearby communities, the plants and animals are raised in diverse polycultures that deter pests and prevent diseases, the animals feed the soil with their composted wastes, the soil feeds the plants, and the plants in turn feed the animals in a tight recycling of wastes and nutrients."

Om energi och transporter skulle bli 2, 5 eller 10 gånger dyrare i förhållande till kostnaderna för arbete kommer man förstås att av utifrån rent ekonomiska bevekelsgrunder välja att göra mycket mer lokalt och på precis det sätt som beskrivs i citatet ovan. (Ett tips: förutom lokal matproduktion kommer lokal småskalig matförädling bli en framtidsbransch!)

På samma sätt som rationalisering har mekaniserat jordbruket och avfolkat landsbygden, kommer en mer arbetsintensiv (mat-)produktion att utöva ett tryck åt andra hållet – bort från (speciellt de största) storstäderna och mot en mer jämnt utspridd befolkning som bor i småstäder och på landsbygden. Befolkningen kommer alltså inte att vara så koncentrerad till ett fåtal storstäder (potenslagarna), utan kommer att vara mer jämnt utspridd över landet (normalfördelad). Om till exempel bara en del av de arbetsuppgifter som idag görs med hjälp av maskiner återigen kommer att utföras av människor så kommer det att behövas många fler som bor på landsbygden för att producera den mat vi behöver.

Fram tills nu har man steg för steg ersatt mänsklig arbetskraft med högeffektiva maskiner, storskaliga anläggningar och långväga transporter. En underliggande drivkraft har varit att människor/arbetskraft är dyrt emedan energi (och därmed produktion och maskiner och kapital) har varit billigt. I varje läge där det har gått att spara pengar genom att skära ner i personalstyrkan har man ersatt människor med (ytterligare) en (energislukande och kapitalbindande) maskin. Det handlar förstås inte bara om stora maskiner i industrin och jordbruket, utan också om motsvarande förändringar i tjänstesektorn. I takt med att varenda kotte har blivit en ”kunskapsarbetare” och utrustats med en egen dator har man också i högre utsträckning fått sköta sin egen adminstration och samtidigt passat på att avskeda alla sekreterare.

Där rationalisering i decennier har har varit ekvivalent med arbetsrationalisering kommer vi att framöver vara tvungna att rationalisera utifrån helt andra faktorer. Arbetsrationalisering kommer att ersättas av energirationalisering i alla verksamheter och på alla nivåer. När jag kallar denna text ”rationaliseringens död” så syftar detta egentligen bara till en specifik typ av rationalisering – arbetsrationalisering. Där man tidigare har rationaliserat bort arbetskraft och istället lagt sig till med energislösande vanor kommer pendeln att svänga åt andra hållet när kostnaderna för energi stiger.

När konsekvenserna av oljetoppen gör sig gällande kommer det att vara billigare att anställa en extra person ifall man därigenom kan sänka sin energiförbrukning eller det kapital man har bundet i maskiner. Om inte förr, så kommer det till slut inte längre att vara lönsamt att ersätta en maskin som går sönder med en likadan ny maskin istället för med en extra människa. Om jag försöker tänka på några bensindrivna ”lyxmaskiner” som lätt kan ersättas av arm- och benkraft tänker jag till exempel på gräsklippare. På Husqvarnas hemsida kostar en handdriven gräsklippare 1 000 kr, en motorgräsklippare mellan 3 000-6 000 kronor och en gräsklippare som man sitter i och kör 25 000-65 000 kronor.

En måhända ännu mer onödig pryl är dock de lövblåsare (”leaf blowers”) som man har en viss förkärlek för i USA. Det rör sig alltså om en (högljudd) bensindriven ”ryggsäck” som fungerar som en inverterad dammsugare och som blåser undan löv och skräp från trottoaren. Vid en viss tidpunkt kommer det att vara vettigare att anställa en extra (flexibel, läraktig, mångsidig) människa och ”investera” i en extra kratta eller kvast istället för att köpa en ny lövblåsare (som regelbundet behöver tankas, underhållas och repareras). Dessutom kan man redan idag ifrågasätta lövblåsarnas existensberättigande - se gärna texten ”Grandmother proves rake and broom as fast as leaf blowers

En del arbetsuppgifter på marginalen kommer inte längre vara vettiga att utföra över huvud taget. Vid vilken punkt kommer man inte längre ha råd att omedelbart dirigera ut en armada av fordon för att ploga bort nyfallen snö från alla promenad- och bilvägar?

Å andra sidan kommer andra arbetsuppgifter att tillkomma. Jag tror att man kan få se en glimt av framtiden även här i Sverige om man spejar efter alla de arbetsuppgifter som fortfarande utförs av människor i mindre välbärgade länder (hisspojke, dörrvakt, portvakt, stationär - ej bilburen - parkeringsvakt) - men som i Sverige idag utförs av maskiner (diskmaskin, tvättmaskin, dammsugare, biltvätt) eller av dig själv (putsa skorna, sy upp ett par byxor, städa, laga mat).

Författaren Agatha Christie har sammanfattat både min text ovan och utvecklingen under hela 1900-talet när hon i sin självbiografi skrev “when I was young I never expected to be so poor that I couldn't afford a servant, or so rich that I could afford a motor car”.

På en blogg ställdes frågan om vad som kommer motsvara Christies bil och tjänare om 100 år. Vissa utgick från business-as-usual och att energi och produktion kommer att bli ännu billigare i förhållande till arbetskraft:

"I never thought I would be wealthy enough to own a holo-deck [alternativt “a private jet”], nor so poor I could not pay someone to cut my hair [alternativt “to go to a restaurant”]."

Andra (färre) drar samma slutsatser som jag gör ovan – att riktningen kommer att ändras, att arbete (tjänster) kommer att bli billigare i förhållande till prylar, och att vi kommer att få se fler tjänare och färre bilar i framtiden. Fast på bloggen finns det också de som tror att alla kommer att äga egna robot-tjänare i framtiden… Jag tror inte att vi kommer ha några robot-tjänare alls eftersom det kommer att finnas så gott om mänskliga tjänare i framtiden – precis som när Agatha Christie var ung. Men eftersom alla sådana resonemang (inklusive mitt eget ovan) bygger på mer eller mindre intelligenta gissningar och förutsägelser om framtiden är dock min favorit-förutsägelse denna:

"I won’t be rich enough to own a varnox. But I won’t be so poor that I can’t afford a glip-thorp."

Doctor Seuss kunde inte ha sagt det bättre! Denna text tillägnas Oscar Kjellberg som har tänkt på frågor som handlar om energi, ekonomi och arbete länge.


PS. Jag kommer att ha mer att göra i åtminstone en månad, troligtvis året ut och kanske även i början av nästa år, så utgivningstakten kommer att framöver att vara en ny text var 8:e dag.

PS2. Från DN/TT den 17 november: "Arla bygger rekordmejeri -
Mejerikoncernen Arla ska bygga världens hittills största mejeri utanför London. Arla Foods UK:s mejeri blir fyra gånger större än de största mejerierna i Danmark och planeras få en kapacitet på en miljard liter mjölk om året, meddelar koncernen. Planerna ingår i Arlas strategi att kraftigt bygga ut den brittiska verksamheter. Mejeriet ska vara färdigt 2012 och då ha omkring 500 anställda"

PS3. Greer skriver om samma saker men går några steg längre i en fantastiskt bra text.

Ps4 (101228). Det finns fler som ifrågasätter lövblåsarens existensberättigande. Till exempel i texten "Leaf blowers must die": "The guillotine and the electric chair at least do something. The leaf blower, by contrast, [only] blows leaves around. [...] the leaf blower proves useful only as an instrument of amplifying our ability to waste and ruin".
.

21 kommentarer:

Anonym sa...

Lysande sammanställning!

Anders sa...

Mycket intressant inlägg. Väl skrivet och väl genomtänkt.

Men att folk ska spridas ut mer vet jag inte om jag tror på, för det ökar behovet av transporter. Är det inte mer rationellt i bo i städer med väl utbyggd kollektivtrafik och rimliga cykelavstånd till det mesta?
Behovet av biltransporter minskar radikalt.

Även om energi blir dyrare så är frågan om den blir så pass dyr att det blir rationellt att ersätta maskiner med människor?
Man får inte glömma bort produktiviteten, att en maskin kan producera mer enheter under samma tidsrymd jämfört en mänsklig hand. Visserligen krävs mer energiinput, men ändå. Tänk traktor, skördetröska som nog är några av de sista maskiner vi någonsin kommer att ge upp frivilligt.

Anonym sa...

Handlar nog inte så mycket om frivillighet, utan om ett slutligt erkännande av att vi är underställda naturen - och då är det rationellt av naturen att reclaima, decentralisera och mångfaldiga det som människan med hjälp av en blind, idiotisk antropocentrism har skapat [== enfald, storskalighet, konformism, etc].

Människan gör nog rätt i att spela boll med naturen, dvs att göra upp med maskinfetischismen/teknikhybrisen.

Oscar sa...

"Men att folk ska spridas ut mer vet jag inte om jag tror på, för det ökar behovet av transporter. Är det inte mer rationellt i bo i städer med väl utbyggd kollektivtrafik och rimliga cykelavstånd till det mesta? Behovet av biltransporter minskar radikalt."

Vi ser framför oss en tiodubbling av energikostnaden i förhållande till kostnaden för arbete - obs relationen(!).

Att ha få personer på den vidsträckta landsbygden där de producerar mat för de många som bor i de stora städerna blir dyrt eftersom man tvingas till energikrävande system både i jordbruket och i distributionen.

Genom en energirationaliserande omstrukturering där fler personer arbetar i livsmedelsproduktionen och bor på platsen och nära städerna minskar man energibehovet radikalt och ökar lönsamheten.

Daniel sa...

Anders:
"Tänk traktor, skördetröska som nog är några av de sista maskiner vi någonsin kommer att ge upp frivilligt"

Jag håller med. Traktorn kommer att rulla längre än bilen. Och det var därför jag valde motorgräsklippare, lövblåsare och snöröjning som exempel. Se länken som hänvisar till att kratta och kvast kan vara lika effektivt som en lövblåsare - redan idag.

"Är det inte mer rationellt i bo i städer"
Under vissa förhållanden är svaret "ja". Men energi och om matproduktionen blir dyr är det rationellt att odla en del själv. Det är lättare om man bor på landet än i staden. Då borde det finnas en rörelse mot landet om det inte finns starka skäl att bo i stad. Fast rörelsen kanske bli att flytta från storstad till en mindre stad och från en mindre stad till en by/landet.

För de som bor kvar i staden kommer förstås kollektivtrafik och cykel bli ett mer attraktivt alternativ när varje kWh energi (el/bränsle) kostar 10 minuters arbete istället för 1 minut...

Farfar sa...

Det allvarligaste är räntans krav på evig ökning i ekonomin som blir omöjlig så här efter peakoil.

Dr. Max sa...

Mycket intressant, elegant skrivet och tankeväckande.

/Max

m sa...

Mycket läsvärt inlägg!

Angående stad - land så kan väl ganska enkelt konstatera att städerna i princip är gigantiska konsumtionsenheter när det kommer till våra basala behov. Efter oljetoppen riskerar dessutom städerna att bli relativt otrevliga platser med utbredd kriminalitet på grund av en eventuell ekonomisk kollaps.

Anonym sa...

Bra text!

Använde redan igår eftermiddag på dagens sista lektion ett par av graferna som visade arbetad tid kontra energi (kWh) för att visa det jag ofta påstår för mina elever: "energi är (för) billigt ==> slöseri/miljöproblem".

Blev extra glad av att du tog upp det även jag har som älskling att hata: lövblåsaren! :-)

Skrev för ett drygt år sedan på Ecoprofile om en skräckupplevelse jag då haft med ett helt gäng sådana.

http://www.ecoprofile.se/posts.asp?forum_id=2700&topic_id=730#7534

/Fredrik B

Daniel sa...

Kul att du kunde använda graferna i undervisningen Fredrik!

Graf 1 kommer som sagt från Günthers hemsida. Graf 2 och 3 kommer från ett excel-ark jag fått av Bengt. Inget av materialet är alltså mitt, jag bara återger det här.

Anders sa...

@ m

Jag delar inte din slutsats att staden blir otrevlig. Snarare tvärtom så är det förorten och förstäderna, till och med landet, som blir otrevliga, då de helt bygger på bilen som transportmedel för att fungera. Att åka 30 km till grannbyn kommer att vara en dyr lyx få förunnat. Bättre då att kunna gå 10 m till grannen eller 50 m till affären.

Staden är energieffektiv och rationell ur transportsynpunkt. Att sprida ut befolkningen är inte bra då det kommer att krävas än mer småskalig transport fram och tillbaka (dyrt).

Ett par andra faktorer man inte får glömma bort:

Besparing - när energi blir dyrare kommer vi bli bättre på att hushålla med den. Slöseriet minskar.

"Ny energi" - fossil energi minskar, men vi kan öka produktionen av andra energislag inklusive kärnkraft som har en stor potetnial på medellång sikt i övergångem mellan fossil och förnyelsebar energi.
Vi kommer att bli bättre på att fånga upp det överflöd av energi som finns i vinden och solljuset.

Anonym sa...

tja... frågan är vad alla människor skall göra i staden... rulla tummarna? Stora delar av tjänsteekonomin tror jag inte finns kvar. Om det inte finns ngt vettigt att göra i staden kommer folk att flytta ifrån. Bara för att det är enkelt att distribuera gods i en stad är inte det tillräckligt för att folket skall stanna, de skall ha råd att köpa godset också.

Steve sa...

Som Paul Simon sjöng "the problem's all inside your head she said to me". Det är inget fel att det finns en stor infrastruktur av oljeutvinning i sig det är att det används för mycket och för fel saker. (samma som skjutvapen)Det är inget problem i sig att vi har nått oljetopp och ökat världsbefolkningen det är att det förbereds inte för konsekvenserna. (Utan att folk som du Daniel skriver utmärkta klara analyser det är iofs en förberedelse.) Om man fattade att varje 20,50 eller 100 lapp man lämna ifrån sig uppmuntrar dina med medborgare att fortsätta Business as Usual skulle det kanske nästa gången du handla får dig att tänka om. På något sätt har vi fått in det i skallen att det kommer inte att fungera men det finns inget vi kan göra.
(YOU CAN LEAVE HER JUST SKIP OUT THE BACK; FRANK) Vet ni att jag har varit i Sverige 30 år och förutom att rösta har aldrig sagt min mening till en politiker? jag vet inte hur det skulle gå till. jag har å andra sidan höjt min digtala röst på många forum.

David Larsson sa...

Mycket, mycket intressant.

Har inte hunnit reflektera klart, men är inte ändå automatiseringen en av de stora skillnaderna mellan förr och nu? Energislöseriet kommer att minska, liksom transportkrävande strukturer, men automatiska betjänter blir ändå vanligare än mänskliga...

Daniel sa...

Automatisering är bra, men hur lång kan den driva om förhållandet mellan människor och energi förändras med en faktor 10?

Jag tror helt enkelt att många maskiner kommer att bli mycket dyrare - på 50-talet var du tvungen att spara i X månader för att kunna köpa en TV-apparat, idag skulle många kunna köpa en platt liten LCD-TV varje månad ifall de sparade och försakade lite annat.

På samma sätt tror jag att det förhåller sig med morgondagens robottjänare - väldigt dyra och troligtvis gravt inkompententa i förhållande till en mänsklig tjänare. Och människor kommer att bli billiga - inkomstskillnaderna kommer troligtvis att öka dramatiskt mellan de som har och de som inte har - som i alla fattiga länder. Alla länder kommer att bli fattiga i framtiden när energi blir radikalt dyrare.

Personligen hoppas jag att vi kan hålla fast vid t.ex. datorer och Internet men säker kan man inte vara.

Subprime Joe sa...

Hej Daniel!

Tack för ännu en läsvärd och väl underbyggd text!

Jag tror också att förhållandet mellan kostnaden för mänskligt arbete och energi kommer att förändras så att energin kommer att bli dyrare.

Frågan jag ställer mig är hur man som privatperson kan ta höjd för en sådan utveckling. Eftersom energifrågan genomsyrar allt påverkar den ju allt ifrån var man ska bo till vad man ska arbeta med. Om man antar ett högre framtida energipris är det ju ganska rimligt att energibesparande åtgärder som redan idag lönar sig kommer att vara självklarheter i framtiden. Vissa energikrävande investeringar kanske bör göras nu innan energipriserna löper amok. Samtidigt är det långt ifrån enkelt att förutså förändringarna eftersom i princip alla varor består av ett antal insatsvaror vars pris i sin tur optimerats för just den aktuella kvoten mellan arbete och energi som rådde i den delen av världen som kunde producera dem billigast vid det aktuella tillfället.

Som du nämner får vi nog vänja oss vid att tjänster blir billigare. Att kunna en månads mat för en person för kostnaden av att ha elektrikern hemma hos dig under en dag kommer nog inte att gå i framtiden.

Kommer ett högre energipris per autmatik att leda till att problem som "jobless growth" ersätts med negativ tillväxt och högre sysselsättning?

Förändringen av folks vanor lär ju komma som ett brev på posten. Men inte heller detta känns ju uppenbart. Spontant känns ju datoranvändande som en relativt energieffektiv fritidssysselsättning. Samtidigt lär det ju gå åt samma mängd energi att göra en google-sökning som att koka en kanna te. Jag kan tänka mig att detta beror på att de låga energipriserna har lett till ett enormt resursslöseri och att det i ett framtida samhälle med högre kostnader för energi kommer att gå åt avsevärt mindre energi för samma sak, eftersom man har varit tvungen att rationalisera energiåtgången där, men det jag vill säga är att jag har väldigt svårt att bedöma de långsiktiga konsekveserna av kraftigt höjda energipriser.

Som landsbygdsbo gläds jag över dina kvalificerade gissningar om en decentraliseringstrend. Samtidigt kommer jag inte till samma slutsats själv.

Visst, om man hårddrar det och antar att energin blir så dyr att vi endast har möjlighet att uppfylla våra allra mest primära behov ligger det nog mycket i det, men - och detta är min mest centrala fråga - hur mycket kommer kvoten mellan mänskligt arbete och energi att förändras? Vi kommer ju alltid att ha tillgång till energi. Alla oljefält lär ju inte vara tömda under vår livstid, vi lär ju fortsätta att generera energi från rinnande vatten och förbränning av organiskt material...

Den energi som förbrukas kommer ju att användas så mycket mer effektivt. Som Anders (kommentar två) skrev lär ju traktorn och skördetröskan att vara bland de sista maskinerna vi ger upp. Min gissning är som att vi inom överskådlig tid kommer att ha ett högt mekaniserat jordbruk helt enkelt därför att det är så effektivt. Närproducerad mat kommer kanske inte att vara finmat som idag utan den billiga basfödan, men det är mycket som får stryka på foten innan traktorn (och andra extremt effektivitetshöjande maskiner som exempelvis motorsågen) försvinner. Allting beror väl på tidsperspektiv, men det vill nog till att mer än 10% arbetar inom de gröna näringarna i framtiden. Om man inte är mer pessimistisk (materiellt sett) i sin framtidstro än så finns det ju massor med människor över till näringar som uppfyller mindre basala behov. Dessa människor skulle väl gynnas av att bo nära varandra, särskilt i en tid då resor skulle vara kostsamt.

Tacksam för all kritik av mitt resonemang.

/Mattias

flute sa...

Lysande, Daniel!
Lövblåsarna är även ett av mina favorithatobjekt. Så ineffektiv energianvändning har jag sällan sett. Och så låter de och osar av tvåtaktaravgaser. Värst är det när de står och kör dem precis bredvid dagiset.

David Larsson sa...

"Automatisering är bra, men hur långt kan den driva om förhållandet mellan människor och energi förändras med en faktor 10?"

Jag är inte övertygad om att det blir så mycket som faktor 10, åtminstone inte på lång sikt när solceller blivit vardagsmat.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_286483.svd

Och när det gäller robottjänare är det väl ändå utvecklingskostnader, i form av en massa arbete, som kostar - inte energin som går åt för att tillverka och driva den?

"Och människor kommer att bli billiga - inkomstskillnaderna kommer troligtvis att öka dramatiskt mellan de som har och de som inte har - som i alla fattiga länder."

Jag kan inte se varför detta är självklart. (Särskilt inte om man inför en valuta med negativ ränta, vilket skulle minska kapitalets makt.)

http://efteroljan.blogspot.com/2009_04_01_archive.html

Anonym sa...

maste kolla:)

Anders And sa...

Här har jag räknat lite:
En människa kan utföra som mest cirka 75W effekt per timme.

En liter olja innehåller cirka 10 kWh Energi.

Alltså motsvarar en liter olja cirka 133 timmars hårt arbete. (10000/75)

En normal lön per timmer är cirka 150 kr/h idag.

Alltså skulle oljan för arbetaren kunna vara värd som mest 20 000 kr/liter! (133*150) Vid ett pris på 10 000 kr per liter tjänar arbetaren ungefär lika mycket som den som säljer oljan.

Vi betalar idag cirka 12kr/liter där Rotterdampriset är runt 4 kr och resten är pålägg för transport och distribution, moms och skatt, till sverige.

Rotterdampriset skulle alltså lätt kunna komma upp till 2500 kr (4/12 x 10 000) per liter eller 397 500 SEK/fat (56 800 USD/fat) och det skulle fortfarande vara lönsamt tidsmässigt att använda olja för att ersätta kroppsarbete.

Ett så högt pris skulle förstås knäcka den globala likviditeten med mera.

Men att ett högre oljepris skulle medföra att kroppsarbete uppvärderas anser jag vara avlägset med dagens priser.

Daniel sa...

Tack för analysen.

Bara för att förtydliga undrar jag om du anser att dina uträkningar motsäger något jag skriver i texten ovan? Alltså, förväntar du dig något svar (eller mothugg) bortom mitt tack ovan?