Inlägg
.
Jag har under de senaste tre månaderna skrivit sex texter om oljeolyckan i Mexikanska golfen (De första dagarna, Föregångarna, Oljebekämpning, Riskhantering och olycksberedskap, Blame game och BPs solkade varumärke). Först nu når jag fram till de mest konkreta effekterna av att oljan nådde land; effekterna på den lokala miljön och effekterna för yrkesfisket och turismen.
Utifrån den föregående texten om BPs solkade varumärke kan man nästan få intrycket att detta solkande ”råkade hända” av sig själv, eller av att det beror på dåligt fotarbete från BPs VD, BPs PR-avdelning eller från inhyrda kriskonsulter. Men varumärket har förstås framför allt solkats av faktiska realiter "on the ground" (till exempel hur oljan har slagit mot den lokala miljön, mot fisket och mot ständerna). Dessa effekter på (oskyldiga) människors liv, och också diskrepansen mellan dessa realiteter och den bild som BP kablat ut, har varit de viktigaste skälen till att förtroendet för BP körts i botten.
Effekter på miljön. Redan i början av maj höll miljövänner andan i väntan på utfallet av denna ”tågolycka i slow motion”. Olyckan kan ha katastrofala effekter för miljön under decennier framöver och forskare erkänner att det kan ta åratal innan man ens kan gissa vilka de långsiktiga miljöeffekterna är. Tidigt under olyckans historia, innan oljan nått land, beskrevs oljan på detta förmänskligade och dramatiserade sätt:
“This oil slick has been elusive and enigmatic, lurking off the coast of Louisiana for many days as if choosing its moment of attack. […] It's not a single, coherent blob but rather an irregular, amoeba-shaped expanse that in some places forms a thin sheen on the water and in other locations is braided and stretched into tendrils of thick, orange-brown gunk.”
Oljan uppträdde alltså inte som en monolitisk blobb, utan det rör sig istället om hundratusentals mindre oljefläckar som har spridit sig med olika fart och i olika riktningar. Detta gör att områden som ligger ganska nära varandra kan ha drabbas väldigt olika av oljans framfart, något som har skapat osäkerhet och oro bland de boende längs kusten. ”With the vast majority of the oil floating offshore, where it will land and whom it will affect have become a guessing game fraught with worry.” Även prospektiva turister hade svårt att veta om de skulle bege sig, eller avboka sina resor (se vidare nedan) - men det är inte svårt att gissa hur en störtflod av bilder av rengöringsarbetare och oljeindränkta fåglar inverkade på deras beslut.
Ett område som drabbats hårt är naturen och djuren i kärren, träsken och våtmarkerna kring Baratariabukten i Louisiana (”the epicenter of the environmental disaster spewing from BP's offshore well”). Förutom en mängd döda fåglar, sköldpaddor och andra djur i Mexikanska golfen, lyckade oljan också ta kål på sin första val (en ung kaskelot) i mitten av juni. Helt säker på dödsorsaken kan man dock inte vara då hajar hade ätit på valen och den dessutom var förruttnad, men det brukar i vanliga fall bara dö cirka en val om året i hela den Mexikanska golfen. Eftersom kaskeloter kalvar bara runt vart femte år tar man allvarligt på tillbud bland dem.
Effekterna för yrkesfiskare. En grupp som självklart drabbats av olja i golfen är de som för sin utkomst beror på ”havets frukter”. Många hade visserligen nytta av att tidigt 1) få en inkomst från BP för att samtidigt 2) hindra oljan att nå land (eller städa bort det som nått land). Åtgärderna och de tillfälliga inkomsterna lät bra - ifall allt så småningom kan återgå till det normala - men får ett helt annat skimmer ifall det istället innebär att man på köpet och med sina egna ögon fick beskåda villkoren för sitt normala leverne tyna bort:
”the irony of the situation is not lost on the fishermen, forced to seek temporary jobs with the very company that has put their profession in jeopardy”
”What's really scary is wondering how much marine life will be left when this is all over.”
Jag trodde jag skulle smälla av när jag såg att BPs satsning på att hyra in lokala båtar och besättningar på bästa Orwellska nyspråk kallades för ”Vessels of Opportunity” (”Möjligheternas skepp”):
”As part of BP's response to the Deepwater Horizon oil spill, the Vessels of Opportunity (VOO) program was designed and implemented to provide local boat operators an opportunity to assist with response activities, including transporting supplies, assisting wildlife rescue and deploying containment and sorbent boom.”
Majoriteten av alla amerikanska räkor och ostron kommer från regionen, och i takt med att fiskeområden stängdes ner började priserna klättra några veckor efter olyckan. Det 134 år gamla P&J Oyster Company, som försåg lokala restauranger med ostron från Louisiana, höll ut i sex veckor efter olyckan innan de stängde ner sin verksamhet. USAs regering förklarade oljeolyckan för en ”fishery disaster”, vilket tillät utbetalningar av federala medel till fiskare och samhällen i Louisiana, Mississippi och Alabama. Först en bit in i augusti började man åter öppna vissa områden för fritids- och kommersiellt fiske, men vissa fiskare menade att det var för tidigt; ”The government is telling us the waters and seafood are safe, but I would not feed my family on anything I catch out there now”.
När uppfattningen breder ut sig att skaldjur från Mexikanska golfen kan vara farliga för hälsan är den svår att rucka på. Food and Drug Administration började redan några dagar efter olyckan att fånga, testa och leta efter cancerframkallande ämnen från råolja i skaldjur (låt oss för tillfället bortse från effekterna av dessa ämnen på skaldjuren själva och deras reproduktionmöjligheter). För många spelar svaren från allt detta testande inte så stor roll, eftersom själva testandet i sig blir till ett slags "bevis" på befläckning, vilket får dem att bestämma sig för att kategoriskt undvika sådan mat från nu och till döddagar. En restaurangägare sammanfattade koncist hela skaldjurssituationen: ”Seafood got hard to get, the price went up and people are worried about eating it”.
Effekter för turismen. Ett tvärsnitt av Drabbade Affärsmän (alla män) porträtteras i denna artikel tre veckor in i krisen – ungefär samtidigt som den livsviktiga sommarsäsongen vanligtvis drar igång för dessa entreprenörer. Här möter vi de hårdast drabbade yrkeskategorierna; yrkesfiskaren, restaurangägaren, turistbåtägarna och strandentreprenören/jetski-uthyraren.
Den yrkesgrupp som fattas var hotellägarna, men vid denna tidpunkt var hotellen ännu fullbokade av journalister och andra oljekris-relaterade gäster som bidrog till en tillfällig ekonomisk mini-boom. Oljan hade ännu inte nått stränderna i någon högre utsträckning, men fisket hade börjat stängas ner och avbokningarna inför turistsäsongen strömmade in. ”Wherever the oil goes, it threatens to obliterate billions of dollars for the region's tourism and fishing industries”. Hur man drabbades varierar förstås, men i efterhand kan man konstatera att de som drabbats hårdast kan ha förlorat uppemot 90% av sommarens livsviktiga turistinkomster.
Lika viktig som oljans reella effekter var allmänhetens uppfattning om oljans effekter. Till följd av den massiva mediebevakningen drog många den felaktiga slutsatsen att många eller alla stränder längs med kusten var nersmutsade, när bara vissa eller få i verkligheten var det. Det är bittert för affärsidkare och löntagare att se turistdollarna smälta iväg även när det inte fanns någon olja i sikte… Många prospektiva turister avbokade sina resor ”för säkerhets skull”, och ytterligare en sak man oroar sig över i södern, är att de som i år väljer ett annat resmål därigenom skaffar sig nya semestervanor och återvänder dit istället för till Mexikanska golfen kommande säsonger.
Alla avbokningar är dock inte irrationella. Om man måste boka en flygbiljett en eller flera månader i förväg och biljetten inte är avbokningsbar, så tänker man sig för både två och tre gånger innan man går vidare med sin beställning. Olika tävlingar och evenemang som skulle gå av stapeln under hösten har av detta skäl tidigt bokats av (t.ex. volleybollturneringar).
Ett av de mer esoteriska reportagen om branscher som lidit skada av oljeolyckan (jag har en faiblesse för skruvade eller oväntade effekter) är denna text om effekterna på strandbröllop i regionen. ” ’It's not just me hurting: it's the DJs, caterers, photographers, everyone involved,’ wedding planner Darrin Land said. […] ’It's hurting everyone from the ministers to the people who put the chairs out on the beach,’ ”
Sedan har vi också ”the little people” (OBS! Inte Svanbergs ”the small people”) som också beror på turistindustrin och som redan tidigare hankade sig fram och levde nära fattigdomsgränsen; hotellstäderskor, bartenders, portierer, servitriser, souvenirförsäljare… listan kan göras lång. Där yrkesfiskare och entreprenörer syns och är högprioriterade är, tja, trasproletariatet långsammare med att be om hjälp/ersättning, sämre på att fylla i alla blanketter korrekt och i större behov av pengar omedelbart – för att ha råd med mat på bordet här och nu.
Av alla stater med oljebefläckad kust är det Florida som har mest att förlora på vikande turism. Nästan en miljon människor jobbar i turistbranschen och mer än 80 miljoner besökare spenderar 60 000 miljoner dollar per år i Florida. Bara staten Floridas egna sportfiskare uppgår till 2.7 miljoner personer och de spenderar nästan 4 500 miljoner dollar på sin hobby årligen.
Med så mycket pengar på spel kan åtminstone inte jag låta bli att fundera över om man valt att hålla stränder i Florida öppna ”an aning längre” än man borde ha gjort? Den 27-åriga turisten Emily är inne på samma tankar när hon frågar sig hur det kommer sig att ”vi har på oss bikinis” när det samtidigt går omkring människor med skyddsdräkter (”hazmat suits”) på stranden? På samma sätt undrar jag vilket tryck som uppstår på att öppna de områden som varit avstängda för fiske i ungefär samma takt som BP fick bukt med oljeutsläppet och inte längre behövde hyra in riktigt så många "Vessels of Opportunity"? Sedan ”mid-July, when a new container cap stopped the flow of oil” behövde BP helt enkelt inte längre tjänsterna från de som mest över 3 000 inhyrda båtarna, och framåt slutet av juli öppnade man som av en slump (?) upp en tredjedel (nästan 70 000 kvadratkilometer!) av tidigare avstängda fiskevatten† i den Mexikanska golfen.
Till sist går det inte att blunda för att det finns en viss friktion mellan å ena sidan en stat som Florida som på 1940-talet vände oljan ryggen och satsade på turismen, och å andra sidan dess oljevänliga grannstater. I Louisiana började man borra efter olja 1901 och på 1940-talet började man borra till havs. Där turismen i Florida bidrar med 60 000 miljoner dollar i intäkter per år, bidrar olje- och gasindustrin med intäkter på 65 000 miljoner dollar per år till Louisianas ekonomi. Människor i Florida noterar nu med stigande frustration att de inte drar några ekonomiska fördelar av oljeutvinningen, men att de på precis samma villkor delar grannstaternas miljömässiga risker och utsatthet.
I nästa text i serien (del 8) kommer jag att belysa effekterna på lokalsamhällen och på hälsan för de som bor längs kusten.
† Tillägg 12 oktober. Jag läser nu att The National Oceanic and Athmospheric Administration (NOAA) för sjunde gången öppnat upp tidigare avstängda fiskevatten i den Mexikanska golfen. Nu är 89% av det tidigare avstängda vattnet öppet för fiske igen.
Källor
The Washington Post, ”After Gulf coast oil spill, scientists envison devastation for region” (2010-05-05)
Reuters, ”Local fisherman unhappy at BP Gulf spill jobs offer” (2010-05-07)
CNN Money, ”Oil threatens Gulf businesses” (2010-05-12)
Reuters, ”Gulf oil spill impacts fisheries, wildlife, tourism” (2010-05-30)
The Washington Post, ”Gulf Coast oil spill could wreck region’s tourism and fishing industries” (2010-06-03).
The Wall Street Journal, ”Gulf’s fishing-for-fun culture also takes hit” (2010-06-07)
CBS News, ”Oil spill’s erratic geography fuels angst” (2010-06-08)
New York Times, ”Oil spill shuts the nation’s oldest oyster-shucking company” (2010-06-10)
Bloomberg, ”Bikinis meet hazmat suits as Florida weighs beach closings” (2010-06-11)
The New York Times, ”Florida skips offshore oil binge but still pays” (2010-06-12)
ABC News, ”Barataria estuary now ground zero in Gulf oil spill” (2010-06-14)
The New York Times, ”Spill may have taken its largest victim yet” (2010-06-17)
MSNBC, ”Beach weddings canceled over oil spill” (2010-06-22)
USA Today, ”Oil spill takes toll on tourism on Gulf coast” (2010-06-25)
USA Today, ”Don’t ignore low-income spill victims, advocates urge BP” (2010-06-26)
CNN Money, ”The boom and gloom Louisiana economy” (2010-06-30)
The New York Times, ”A life on the water, drying up” (2010-07-01)
The New York Times, ”Oil spill’s impact on Gulf seafood remains uncertain” (2010-07-13)
USA Today, ”Gulf spill has not fouled most beaches but hurts tourism” (2010-07-28)
CBS News, ”100 days into the spill, Gulf life forever changes” (2010-07-28)
The Christian Science Monitor, ”As oil spill ends, are Gulf coast economic woes just beginning?” (2010-08-09)
Reuters, ”Gulf fisherment: Oil tainted our waters, our trust” (2010-08-12)
Boston.com, ”Louisiana beach town laments loss” (2010-09-12)
.
