"$20 per gallon" av Steiner (2009)

.
Det är en månad sedan jag publicerade min föregående text här på bloggen och ett sådant långt upphåll har jag inte haft på över ett år. Först blev det helt plötsligt väldigt mycket att göra på jobbet, sedan var det lite att stå i inför årsmötet i den ekoby-i-tillblivelse jag är med i (jag sitter i styrelsen). I två, eller kanske är det tre vändor har jag dessutom varit krasslig och barnen har också haft några slängar av vårförkylningar. Jag är på bättringsvägen men har fortfarande hosta, är hes och snuvig. Det har helt enkelt varit körigt ett tag och bloggen har fått stå tillbaka. Och när man sedan inte har publicerat en text på 20 dagar känns det helt plötsligt inte så viktigt om nästa text kommer på plats efter 21, 25 eller 30 dagar… men här är i vilket fall en ny text – en hel månad senare.

Min tanke förra månaden var att jag skulle utse april till bokens månad. Jag har konstant legat efter med att skriva om de böcker jag har läst. Det normala är att jag har några lästa böcker som jag inte hunnit skriva om ”på lager” och det har hänt att jag skrivit om en bok först många månader efter att jag läste den. Alltså tänkte jag att jag en gång för alla skulle komma ifatt (något jag har nämnt tidigare vid minst två olika tillfällen). Min intention var att skriva texter till bloggen om än den ena och än den andra boken tills dess att jag inte längre hade några lästa böcker kvar att skriva om och då med gott samvete kunde återgå till att skriva om andra ämnen här på bloggen. Nu blev inte riktigt april bokens månad, men jag tänkte ändå fullfölja denna idé, beta igenom mina böcker och göra våren (april + maj) till bokmånader här på Livet efter oljan – och starta med detta exakt just nu.

Först ut är en bok jag läste i julhelgen, Christopher Steiners ”$20 Per gallon: How the inevitable rise in the price of gasoline will change our lives for the better” (2009). Christoper är civilingenjör men jobbar till vardags som journalist på affärstidningen Forbes. I förordet beskriver han sin bok som ett tankeexperiment. Priset på olja och bensin kan bara gå åt ett håll i framtiden och det är uppåt. Men vad kommer då att hända med våra (amerikanska) hus, bilar, transporter, jobb, semestrar, mat (och så vidare) när priset på oljan stiger steg för steg?

Bokens grundläggande berättartekniska greppet är väldigt kraftfullt. Amerikanarna är traditionellt sett vana vid mycket låga bensinpriser, men under rekordåret 2008 (när jag startade denna blogg) klättrade bensinpriserna till historiska höjder. Sommaren 2008 gick bensinpriset i USA för första gången över 4 dollar per gallon (8 kronor litern). Hur det gick därefter vet vi alla – världsekonomin gick ner på knä och efterfrågan (och priset) på olja och bensin sjönk som en sten. Men, menar Christopher, lågkonjunktur till trots har priset därefter rört sig uppåt igen och över tiden finns det som sagt bara en riktning för olje- och bensinpriset.

På samma sätt som Mark Lynas skruvade upp temperaturen med en grad i taget i boken Sex grader skruvar Christopher upp bensinpriset med 2 dollar per gallon (motsvarar 4 kronor litern) från ena kapitlet till nästa. Utgångspunkten är toppriset från 2008, 4 dollar per gallon, och sedan bär det iväg. Vid 6 dollar kör stadsjeeparna i diket, vid 8 dollar töms himlen på flygplan, vid 12 dollar vissnar förorterna, men snart blomstrar småstäderna igen.

Konceptet är bra och Christopher hade säkert ett superbra synopsis (utkast) till boken när han sålde in den till förlaget. Bokens kapitel heter exempelvis ”Chapter $8: The skies will empty”, ”Chapter $10: The car diminished but reborn” och ”Chapter $18: Renaissance of the rails”. Sitt stensäkra koncept till trots lyckas han dock inte göra det rättvisa hela vägen genom boken. Boken börjar starkt men osäkerheten om de tänkbara effekterna av ett höjt bensinpris blir större ju längre det lider och de senare kapitlena känns inte speciellt tillförlitliga. Därför väljer jag att ignorera andra halvan av boken i resten av denna text.

Efter att ha tagit död på stadsjeepen (SUVen) både på längden och på tvären i kapitel $6 ger Christopher sig på flyget och detta var det för mig mest intressanta kapitlet/fallstudien i hela boken. Det blir inte mindre aktuellt efter att Europas luftrum tömts på flygplan den senaste veckan. Dessutom har jag av någon anledning inte skrivit om flyget här på bloggen annat än i en av de allra första korta texterna (om Ryanair). Christophers kapitel kan i sammanhanget ses som ett enda långt argument för varför man nu inte ska skjuta till extra pengar till krisande flygbolag. Krisande och konkursade flygbolag kommer oundvikligen att vara en melodi vi kommer att få höra mer av hädanefter och flygbranschen kommer att vara ett av oljetoppens allra första offer.

Det är ingen slump att de sista åren på 1990-talet var fantastiska år för de amerikanska flygbolagen. Oljan var billigare än någonsin och ekonomin rullade på som tåget. Trots att de amerikanska flygbolagen i snitt bara sålde 70% av flygstolarna gjorde de tillsammans en vinst på 25 miljarder dollar på bara tre år, mellan år 1998-2000. Men sedan 2001 har de amerikanska flygbolagen tillsammans istället gått back med 45 miljarder dollar. 2007 blev visserligen ett bra år på nytt – men vinsten från ett bra år var bara en spottstyver i sammanhanget när bränslepriserna under katastrofåret 2008 klättrade långt över smärtgränsen och flygbolagen fick punga ut med 186 miljarder dollar för att köpa sitt flygbränsle.

På bara fem år, från 2003 till 2008 gick flygbränslet från att ha utgjort 13% av flygbolagens totala kostnader till 40% av kostnaderna - och den dag priset når $8 per gallon (vilket motsvarare ett oljepris på 200 dollar/fat) kommer flygbränslet att utgöra hela 60% av flygbolagens totala kostnader. Till detta tillkommer alla andra kostnader som är svåra att pressa så som personal i luften och på marken, underhåll, flygplatskostnader, försäkringar och så vidare. Christophers slutsats är att det visserligen kommer att gå att flyga även i framtiden, men att en flygtur åter kommer att bli något exklusivt och relativt ovanligt. Att flyga hela familjen på (charter-)semester kommer att bli omöjligt för alla utom de rikaste.

Med stigande priser kommer flygbolagen att knäckas och gå i konkurs ett i taget. De som får bekymmer först i USA är ”legacy airlines” (United, Northwest, Delta, American, Continental och US Airways) vilket väl motsvaras av trötta ”flag carriers” i Europa (SAS, British Airways, Lufthansa, Iberia, Alitalia, Air France och så vidare). Pigga uppstickare med pressade priser som Southwest i USA och Ryanair i Europa kommer att klara sig längre. När bensinen kostar $8 per gallon kommer det amerikanska flygnätet att krympa till ungefär hälften av dess nuvarande storlek. Medelstora städer förlorar de flesta av sina flygningar och en resa i USA från kust till kust kommer att femdubblas i pris och kosta närmare 1000 dollar. Istället för 25 flygningar per dag mellan två stora städer kommer det att finnas två. Och planen som flyger sträckan kommer att vara stora - småplan med några dussin säten blir ett stendött koncept.

Eftersom ett flygplan bränner extra mycket bränsle i början och i slutet av en flygning går det åt mer bränsle per mil på en kort flygning jämfört med en lång och priset blir alltså extra högt för en sådan lyx. Resultatet är att det blir för extra dyrt att flyga ”kortare” sträckor på 500-600 kilometer (Stockholm – Malmö) jämfört med andra färdsätt som står till buds - och att sådana flygningar därför helt kommer att upphöra. Om priset istället går upp till $12 per gallon blir kortaste distansen för flygningar istället 800 kilometer (Stockholm – Berlin). Den transatlantiska trafiken kommer att fortsätta, men med priser på 15 000 kronor för en biljett tur och retur blir en familjesemester i NY eller LA något som en lagom rik familj på sin höjd kan unna sig en gång per decennium – ifall de sparar och gnetar ordentligt.

Flygförbindelserna till och från alla medelstora städer i Sverige kommer att bli ett minne blott och i kölvattnet av stängda flygplatser och konkursade flygbolag kommer även närliggande branscher att förlora jobb och intäkter. Förutom de yrkesgrupper som drabbas direkt (piloter, flygvärdinnor, mekaniker, flygplansstädare och de som tar hand om din väska), kommer även de som lagar flygplansmaten, jobbar i presentbutiken, på biluthyrningsföretaget, flygplatshotellet, resebyrån och de som kör taxi och flygbussar att drabbas hårt. Att det blir det tufft även för flygplanstillverkarna Airbus och Boeing behöver knappast ens nämnas.

Allt jag nämnt hittills är ”hårda” fakta som det finns analytiker som räknat på (Christopher har intervjuat vissa av dem). Ännu intressantare är kanske dock de ”mjukare” beteendemässiga implikationerna som följer på högre priser och minskat flygande. Med högre priser blir avlägsna släktingar verkligen avlägsna och familjer kommer att i högre utsträckning välja att bo i samma region. Amerikanska elit- och andra universitet kommer att locka färre långväga studenter och kan få problem med sina intäkter. Framtiden för ”destination resorts” (Disneyland, Kanarieöarna, skidorter i Alperna) dit man flyger för att semestra en vecka ser mycket dyster ut.

Bostadsmarknaden för andrahem på idag attraktiva platser kommer att dyka. Vem vill betala multum för en stuga i den exklusiva skidorten Aspen (USA) när det kostar skjortan att flyga dit? Det populära semester- och konferensmålet Las Vegas är dödsdömt när bara människor från Kalifornien kan ta sig dit – i bil, efter en fem timmar lång bilfärd som kostar 150 dollar bara för bensinen. Av världens 25 största hotell (som alla har över 2 500 rum vardera) finns 19 idag i Las Vegas…


Christopher är ganska duktig på att identifiera de problem som stigande oljepriser för med sig. Det finns dock två stora problem med denna bok. Det första är att den helt enkelt är ganska tunn och dåligt ”researchad”. Innehållet i varje kapitel känns lite slumpmässigt – det känns som kapitelinnehållet lite för mycket beror på vilket eller vilka företag eller experter han råkade få tag på. Jag får en känsla av att han varit på jakt efter ”spännande saker” och har hittad både det ena och det andra, men att han inte hade någon speciellt bra plan på förhand och att analysen ibland blir lite vimsig och tunn. Christopher gör nog det bästa av de intervjuer och besök han gjort, men det känns som han mjölkar dem lite för mycket (i brist på mer, och i brist på bättre material). Vissa tankar och formuleringar återkommer ett flertal gånger i boken; ”när priset når X dollar per gallon kommer det att fungera som en väckarklocka som visar att sättet vi konsumerar energi på idag är ohållbart”.

Det tenderar också att bli lite mycket reklam för de företag han känner till eller råkar ha besökt. Ett besök på logistik- och budfirman UPS (som äger 580 stora jetplan och som därmed är det nionde största ”flygbolaget” i världen) resulterar i sex sidor text och mycket gratisreklam. Christopher fick åka med i en el-budbil en hel dag, men trots att UPS har testat (endast) två elbilar på Manhattan i över fyra år blir jag personligen inte lika övertygad som Christopher om att UPS går en ljus framtid till mötes när oljepriserna stiger:

”UPS doesn’t actually see $10 gasoline as a bad thing. ’We think, at that point, e-commerce will become even more prominent, which could further augment our position as a middleman. [...] High fuel prices could generate future opportunities that we’ve never dreamed of’.”

Ett större problem är dock Christophers glättiga attityd till de problem han relativt förtjänstfullt identifierar. Han är helt enklet ganska kass på att tänka igenom implikationerna och utgår igen och igen från business-as-usual. Han menar att så fort vi betalat av ”den enorma” kostnaden för att gå över till elbilar så kommer varje körd kilometer att bli avsevärt billigare. Att det skulle kunna uppstå komplikationer när amerikanerna ska skaka fram pengar för att byta ut sin bilpark till idag svindyra elbilar finns inte på kartan eller tas inte på allvar. Att höga olje- och bensinpriser skulle kunna påverka resten av ekonomin så att arbetslösheten fortsätter att stiga och den nya elbilen ständigt befinner sig bortom horisonten för majoriteten fastnar inte riktigt i Christophers sinnevärld.

Samtidigt som bensinpriserna stiger till $18 per gallon kommer hundratals miljarder dollar att allokeras till att fixa USAs järnvägsnät menar (hoppas) Christopher. Just det, när oljan blir mångdubbelt dyrare än idag kommer det plötsligt att vara lätt att skaka fram massor med pengar för att fixa de problem som vi ”inte har råd” att fixa idag när vi fortfarande är rikare än någonsin… På motsvarande sätt kommer USAs militär att gå över till elmotorer i sina fordon när bensinen blir riktigt riktigt dyr. Att USA inte kommer att ha råd att ha militärbaser i vart och vart annat land runt hela jorden, och att krigföring i långtbortistan (till exempel Irak eller i otillgängliga Afghanistan) kommer att bli omöjligt dyrt är inget som har föresvävat Christopher.

Christophers slutsats är att amerikanerna står inför tuffa tider, men att de kommer att klara utmaningen och också bli lyckligare på kuppen. De kommer att äta bättre mat, röra på sig mer, andas in färre gifter och minska sitt ekologiska fotavtryck. Christophers nisch blir i slutänden att predika om hur allt (egentligen, på det stora hela och på sikt) kommer att bli bättre och bättre när oljan blir dyrare. Det låter som önsketänkande, särskilt med tanke på hur hårt många amerikaner nyligen drabbades av de i sammanhanget relativt små höjningarna av bränslepriset. Här är ett smakprov på Christopher när han är i sitt essä:

”Car ownership rates, at $10 gas, will plummet. Many people will end up forfeiting cars altogether, as the price of gas squeezes them out of their old Accords, Camrys, and Tauruses and the hig price of electric cars, which will all be new as there will be no used car market, keeps them from getting into a battery car. […] The total revamping of our vehicle fleet will take decades, but we will look back at $10 gasoline as being the spark that sent our civilization in new, exciting directions.”

Summering: allt kommer att bli sämre, men i slutänden kommer det att bli bättre och så levde de lyckliga i alla sina dagar!

Tillägg (5 maj):

Här är en mindre positiv men måhända mer realistisk bild av vad som kommer att hända när priset på bensin går över 10 $ per gallon, "Peak oil and the end of life as we know it in Northeast"[ern USA].

Här recenseras boken i New York Times och här finns en till recension av den. Aspen har redan känt av förskalven av de förändringar Christopher beskriver i sin bok och här är ett okonventionellt men helt seriöst förslag på hur man kan lösa dem; gör om de tomma lyxhusen till bordeller!
.