tisdag 14 februari 2012

Livet efter oljan - status och framtid

.
Det var månader sedan jag skrev ett inlägg här. Någon frågade nyligen i en kommentar om jag slutat att blogga. Det är en tolkningsfråga och en svår fråga att besvara. Den korta svaret är att jag inte har slutat blogga, även om jag inte heller har skrivit något på flera månader. Alla mina tidigare månadslånga (eller längre) uppehåll har varit mer eller mindre oplanerade och oftast berott på akut hög arbetsbörds och därefter en viss uppstartssträcka, så frånvaron av nya texter är vanligtvis närmast att betrakta som ett uppehåll (ibland ett långt uppehåll) snarare än ett slut. Men – som The Dude (Jeff Bridges) säger i bröderna Coens film ”The Big Lebowski” – ”New shit has come to light”.

När jag startade bloggen sommaren 2007 började jag med att skriva korta texter ofta. Det gick över och bloggen fick snabbt sin nuvarande form (minus uppehållen); längre texter/analyser ungefär en gång i veckan. Under en lång tid fungerade bloggen som en slags, tja, terapi för mig själv, och också ett sätt att hitta ”trådar” och sätt att tänka och behandla de stora volymerna texter jag läste om oljetoppen (peak oil, PO). Jag har nu skrivit texter om oljetoppen och dess implikationer under en över tre år lång period och i form av 140 inlägg (med detta).

Som jag har skrivit tidigare så fick jag här också utlopp för tankar som det inte fanns utrymme för i mitt jobb (som forskare och lärare) på KTH. Det som har hänt det senaste året är dock att det börjar dyka upp fler och fler beröringspunkter mellan mitt jobb och mitt ”fritidsintresse”. I takt med att jag hittar dessa beröringspunkter och får ökade möjligheter att engagera mig i oljetopps-relaterade frågor inom ramen för mitt jobb så blir det svårare och svårare att få tid över och motivation till att fortsätta bloggandet i den takt som jag har hållit de senaste tre åren.

Jag ska ge tre exempel på hur mitt jobb numera tillåter mig att jobba med oljetopps-relaterade frågor, och sedan diskutera bloggens framtid dels ur ett praktiskt (kortsiktigt) och strategiskt (långsiktigt) perspektiv.

1) I år är det hållbarhet som gäller på KTH. ”KTH sustainability” heter det och vad jag förstår drivs det som ett (tidsbegränsat) projekt men med förhoppningen att det ska få långsiktiga konsekvenser för forskning och undervisning. Som en del av den satsningen har det kommit en ”beställning” ovanifrån om att vi (på den civilingenjörsutbildning jag är knuten till) ska ta fram en kurs om hållbarhet som ska ges till alla våra studenter under fjärde året av deras (femåriga) utbildning. Kursen heter ”Hållbarhet och medieteknik”, den kommer att ges för första gången efter sommaren och det är jag som är ansvarig för 1) arbetet med att planera och ta fram kursen under våren och 2) arbetet med att ge kursen under hösten.

Jag är inte ensam i det arbetet och det är inte ens säkert att jag själv kommer att undervisa så himla mycket i kursen, för vi tänkte också ta hjälp av två andra avdelningar (”strategisk miljöanalys” respektive ”industriell ekologi”) som får hålla i de mer grundläggande hållbarhetsdelarna. Planeringen med kursen har bara påbörjats och det är oklart vilken plats oljetoppen och resursfrågor kommer att få, men sedan jag börja blogga har mina intressen å andra sidan vidgats till att omfatta också hållbarhetsfrågor, så för mig är detta inte något större problem.

Man måste också inse att det är på just detta sätt, som en del av en större kurs, som oljetoppen över huvud taget kan få plats på en civilingenjörsutbildning idag (i väntan på civilingenjörsutbildningar i post-fossil-energi-teknik, post-fossil-energi-arkitektur och post-fossil-energi-IT :-). Glädjande nog kommer jag alltså att ha möjlighet att föreläsa för, välja litteratur åt och påverka runt 60 studenter per år – eller åtminstone ge dem en tankeställare (en del lär vara mycket skeptiska mot allt som bromsar "utvecklingen").

2) På min avdelning håller vi på att starta upp runt åtta ”team” där vi samlar människor med liknande intressen. Ett team sysslar t.ex. med sociala medier och ett annat med teknik och lärande. Det finns också tillräckligt stort intresse för att starta upp ett team som handlar om media/IT och hållbarhet. Exakt vad detta team ska syssla med är ännu inte helt klart – det beror delvis på deltagarnas intressen och också på hur vi definierar det område vi vill jobba med. På sikt handlar det om att formera nätverk för att till exempel kunna lobba för och utforma kurser (se ovan), läsa saker tillsammans (böcker och artiklar) och arbeta fram gemensamma utgångspunkter som vi alla tror på och står för, bjuda in gäster för att hålla seminarier och också presentera och lyssna på varandras (pågående) arbete och tankar inom området.

Sist men inte minst handlar det också om att skapa en plattform för att söka forskningsmedel. Pengar är drivmedlet och det är på det sättet man värvar nya medarbetare; forskningsprojekt som bifalls = pengar för att anställa nya medarbetare (doktorander) och behålla gamla. Det är jag som har ansvaret för att starta upp den här gruppen och jag har fått lite tid (= pengar) för att göra detta under våren.

Rent konkret får jag disponera 5% av min arbetstid (2 timmar i veckan) på detta. Det kan hända att det är svårt att ta sig tid till detta när jag är på jobbet (det är så mycket annat som händer då). Det kan hända att jag måste lägga en del tid på detta på kvällarna (efter att barnen har gått och lagt sig). Det är lätt att se hur denna arbetsuppgift direkt konkurrerar med den tid jag tidigare lade på att skriva texter till den här bloggen…

3) Förra veckan lämnade jag in två ansökningar om forskningsmedel till Riksbankens Jubileumsfond. Att skriva ansökningar är en lustig verksamhet. Det är genom att skriva framgångsrika ansökningar som man kan få pengar för att ”köpa loss” sin egen arbetstid och ägna sig åt forskning istället för åt (enbart) undervisning, administration och annat. Att få ihop de där ansökningarna kan ta väldigt lång tid eftersom det i praktiken handlar om att hitta himla bra frågor, utarbeta en plan för hur man ska utforska och jobba med dem under några år (vanligtvis på deltid), formulera detta på ett maximalt övertygande sätt och samtidigt visa att man vet vad man pratar om (helst genom att referera till egna tidigare arbeten som är relaterade till det man nu ber om pengar för).

Att sätta samman en riktigt bra ansökan kan ta en hel del tid och bara undantagsvis är denna tid finansierad. I praktiken innebär det att väldigt många kvalificerade forskare lägger väldigt mycket (fri-)tid på att skriva ansökningar – istället för att lägga motsvarande tid på att istället faktiskt forska på det som de är intresserade av... Nu är det inte enbart av ondo att skriva ansökningar. Att få ihop en ansökan tvingar dig också att fokusera och tänka igenom saker och ting ordentligt, och bifalls inte ansökan kan man alltid arbeta vidare med den och försöka igen någon annanstans eller med en (delvis) ny inriktning.

Riksbankens Jubileumsfond (RJ) har löst detta genom att dela in ansökningsprocessen i två etapper. I första etappen ska man lämna in en väldigt kort text (2/3 av detta blogginlägg och en i sammanhanget begränsad arbetsinsats). Samtidigt ska denna kort text innehålla väldigt mycket information om det föreslagna/tilltänkta forskningsprojektet (vilket tar tid att tänka igenom och formulera).

De ansökningar som faller RJ i smaken får sedan chansen att gå vidare till andra etappen där man ska lämna in en längre och mer utförlig ansökan. Jag vet inte hur många av ansökningarna i etapp två som faktiskt bifalls (får finansiering), men jag hörde att bara drygt 15% av de som lämnas in i etapp ett tar sig vidare till etapp två. De taskiga oddsen till trots så lämnade jag in två ansökningar som båda är mer eller mindre oljetopps-relaterade förra veckan. Här kommer sammanfattningen av den ena och också första delen ("bakgrund") av själva ansökan:


Nätverka för att möta kriser: Att bygga resiliens genom digitala nätverk

Sammanfattning

Den s.k. “trippelkrisen” (ekonomi, ekologi, energi) skapar oro inför framtiden. För vissa är lösningen ett beslut om att förändra och ”krissäkra” sin livsstil. Idag är det naturliga första steget att använda Internet för att leta efter information och söka upp och knyta social band till nätverk på och utanför Internet.

Syftet med detta projekt är att studera samspelet mellan IKT-bruk och den praktiska omställningen till “krissäkrade” eller “resilienta” livsstilar. En sådan omställning kan vara svår då den inbegriper att både mentalt och en fysiskt avlägsna och ställa sig “vid sidan av” konventionella värderingar och det vanliga samhället. Stöd från sociala nätverk på och utanför Internet är en kritisk faktor i denna process.

Vi vill studera två sociala rörelser som på olika sätt arbetar praktiskt med förberedelser inför framtida kriser: 1) den “inkluderande” och kollektivt orienterade "Omställningsrörelsen" (Transition Town-rörelsen) samt 2) det “exkluderande” och mer individuellt orienterande nätverket av “neosurvivalister”.

Den finns ett växande akademiskt intresse för hur sociala rörelser använder sig av IKT, men fokus ligger vanligtvis på politisk aktivism inom ramen för det rådande ekonomiska och politiska systemet. Vi vill studera den mer radikala agendan kring att upprätta och utveckla alternativa livsstilar. Projektet kommer använda etnografiska och digitaletnografiska metoder (intervjuer, deltagande observation i Sverige och England samt dokumentanalyser).

----------

Bakgrund

Den så kallade “trippelkrisen” (ekonomi, ekologi och energi) skapar oro inför framtiden och i efterdyningarna av den globala finanskrisen 2008 tilltar kritiken mot det rådande politiska och ekonomiska systemet. I många fall framförs denna kritik endast i form av protester mot strandade klimatförhandlingar, övernationella påtryckningar, sociala nedskärningar och ojämn inkomstfördelning, och mera sällan för något konstruktivt alternativ.

Det existerar dock frön till ideologiskt, praktiskt och konkret utforskande av alternativ i form av engagerade individer, lokala initiativ och nätverk på Internet. Många av dessa förutspår en framtid som är fylld av utmaningar och vedermödor. Ett sätt att förbereda sig är att försöka leva som om det man fruktar redan har inträffat. Att odla sin resiliens för att kunna möta tänkta framtida kriser kallar vi här att man utformar en “krissäkrad livsstil”. Detta kan inbegripa att man läser på och förkovrar sig (böcker, alternativa informationskanaler på Internet), bygger upp sociala nätverk och hittar nya vänner (genom lokala aktiviteter, diskussionsforum på Internet) och tillägnar sig nya färdigheter (odling, matförädling, hantverk).

Vi kan idag skönja en konflikt mellan två olika världsåskådningar. Den konventionella utgår från att de senaste årens bekymmer utgör “ett hack i kurvan” och att världsekonomin kommer att repa sig inom några år. Den alternativa utgår istället från att vi befinner oss vid en brytpunkt, att vi står inför flera samverkande kriser (klimat, miljö, ekonomi, energi, råvaror, vatten, mat), och att detta kräver helt nya sätt att tänka (Meadows, Randers and Meadows 2004, Jackson 2009, Rubin 2009, Heinberg & Lerch 2010, Fallon & Douthwaite 2011).

I detta projekt är vi intresserade av 1) de personer som praktiskt förbereder sig för och som lever sina liv utifrån en övertygelse om att vi går samverkande kriser till mötes samt 2) den roll som informations- och kommunikationsteknologier (IKT) spelar för att utforma och upprätthålla krissäkrade livsstilar.

----------

Projektet ovan är jag huvudansvarig för, i den andra ansökan är jag istället medsökande (en annan person drev ansökningsprocessen). Den andra ansökan heter ”Att dela på resurser – framväxten av urbana postkonsumeristiska kulturer” och för den som är intresserad går det att läsa lite mer om den här.

Bakom den korta texten ovan ligger en hel del tankearbete. Notera att vårt projekt är ett sätt att studera oljetoppen lite ”från sidan” och genom andra människors oljetopps-relaterade föreställningar och handlingar. Ansökan anknyter dels till samhällsvetenskap (sociologi, socialpsykologi, statsvetenskap) och dels till IT och IT-användning. Det senare är ett måste för att jag ska kunna syssla med det inom ramen för mitt jobb. Att hitta sådana överlappningar och utveckla dem är inte helt trivialt. Om förslaget ovan låter enkelt eller kanske helgjutet så betyder det att vi har lyckats bra i vårt bakomliggande arbete, men ingenting var uppenbart från början. Förslaget ovan är resultatet av en lång tid av diskussioner och funderingar fram och tillbaka, och det finns flera förslag (föregångare till texten ovan) som har lagts åt sidan eller kastats i papperskorgen...

Arbetet med att skriva ansökningar kan som sagt ta väldigt mycket tid – det går att läsa igenom och fippla och förändra en ansökan precis hur många gånger som helst. Under våren har jag dessutom siktet inställt på att lämna in en eller två ansökningar till i slutet av mars och sedan en eller två igen i slutet av april. Denna febrila verksamhet under våren (till skillnad från förra året och året dessförinnan) är ytterligare något som krockar med att driva och skriva denna blogg. Även om jag inte sitter och skriver ansökningstexter varje ledig stund så kanske jag väljer att läsa en bok eller någon artikel som är ”nyttig” för denna verksamhet hellre än att läsa något som jag skulle kunna skriva om på bloggen… Så har det varit under det senaste halvåret när jag inte har kunnat hålla takten i att läsa de utländska bloggar och nyhetsflöden som jag dessförinnan bevakat nitiskt i över tre år.


Japp, så är det. När jobbet kändes meningslöst fanns det mycket tid och energi för att förkovra sig och skriva på den här bloggen, men i takt med att jag hittar överlappningar mellan "blogg" och "jobb" så tenderar denna tid och energi att kanaliseras till jobbet. Vad betyder då det för bloggen framöver?

På kort sikt betyder det tyvärr att risken är överhängande för att jag inte kommer att skriva så mycket på bloggen framöver (till exempel under våren). Jag har dock bestämt mig för att göra en utfästelse och det är att (åtminstone) skriva texter om alla oljetopps-relaterade böcker som jag läser. Jag läser nästan en bok i månaden, men jag har också en backlog som sträcker sig ett år bak i tiden så jag har en del att ta av just nu… Vad jag mäktar med utöver detta vet jag inte, och jag vågar inte lova något mer än det just nu. Att skriva om böcker jag läser är i sammanhanget ganska lätt att göra. Jag läser ju böckerna i vilket fall, och när jag väl är färdig med en bok behöver jag inte göra något extra arbete (efterforskningar) till bloggen förutom att skriva ihop själva texten.

På sikt då, vad ska det bli av bloggen? Det vet jag inte just nu. Antingen 1) fortsätter jag att skriva på samma sätt som jag har gjort hittills (men kanske med en lägre frekvens). Eller så 2) blir det mest texter om böcker som jag har läst och kanske någon annan text då och då. Att återkommande skriva om de ansökningar jag lämnar in, eller hur det går med mitt arbete tänkte jag inte göra regelbundet här, för det gör jag redan på min privata akademiska blogg. Jag kommer säkert att skriva om allt det jag nämner ovan (kursen, teamet, ansökningarna) på den bloggen, men jag tror inte att den bloggen är så himla intressant att följa om man inte är student (på KTH) eller lärare eller forskare på en högskola. Inbitna läsare är förstås välkomna att testa om ni har brist på annat att läsa :-)

Chansen finns förstås att ansökan ovan går igenom. I så fall skulle jag ha möjlighet att lägga 50% av min tid under tre år (2013-2015) på att professionellt (som forskare/inom ramen för mitt jobb) studera hur omställningen går till i praktiken. Det är ett ämne som det vore värt att blogga om, men jag är tveksam till om bästa stället är på den här bloggen. Troligtvis skulle det då istället vara läge att starta upp en ny blogg vars innehåll till viss del överlappar med denna, men som skulle ha en lite annan profil, syfte, frekvens, längd på texterna etc. Jag lovar dock att i så fall återkomma och skriva om det här, så att de som vill följa med kan hitta den nya bloggen!

Notera att vissa andra bloggare (Cornucopia och Flute) som också skriver om oljetoppen utifrån sitt bloggande håller på att skapa sig en plattform för att skriva, prata, föreläsa etc. Deras bloggar blir alltså ett verktyg för att skapa sig ett namn och kanske också tjäna en hacka. Jag har inte sett det som en väg framåt för mig. Det skulle tidsmässigt konkurrera för mycket med mitt engagerande och krävande jobb och för egen del skulle det vara mycket bättre att försöka hitta ett sätt att kunna ägna mig åt mitt intresse för oljetoppen inom ramen för mitt nuvarande jobb. Jag ser alltså mitt nuvarande jobb som lärare och forskare på KTH som en potentiell framtida "plattform" för att prata (uttala mig om) oljetoppen och dess konsekvenser.

Att forska betyder att det alltid finns hur mycket som helst som man vill och som man ”borde” läsa. Om jobb och fritid drar åt olika håll finns risken att man inte lyckas så bra med någotdera. Det optimala för mig vore att ”göra karriär” på att forska och skriva om sådant som anknyter till det jag är intresserad av och har skrivit om här på bloggen sedan sommaren 2007. Om så blir fallet får framtiden utvisa.

Det är svårt att sia om huruvida ansökan ovan ”går hem” hos de enskilda personer som ska läsa och bedöma den (framgångsrika forskare i övre medelåldern och övre medelklassen förmodar jag, men jag har inte kolla upp individerna).

Något cyniskt kanske jag ska hoppas på att det går åt helvete för Grekland, att bostadsbubblan pyser under våren och att allas svenskars framtidsoptimism får sig en rejäl knäck? Då kanske mina chanser att få bifall för ansökningen ökar? Frågan är om det finns något som kan hindra situationen i Grekland (och resten av Europa?) från att försämras? Men kommer det att hända tillräckligt snabbt för att det ska kunna påverka bedömningen av min ansökan…? Självklart är dessa funderingar absurda i jämförelse med det lidande som existerar på olika håll i Europa redan nu och som vi kommer att få se mer av framöver... Det vore spännande att få medel för att ta tjuren i hornen och studera de som gör något åt det och som proaktivt förändrar sina liv för att förbereda sig inför en bistrare framtid.
.

5 kommentarer:

Osunt sa...

Kul att det går framåt med ditt sammankopplande av fritid och arbete!

Eftersom jag själv har inblick i energibranschen har jag noterat att även där börjar man se på framtiden på ett nytt sätt. Även om peak fossil inte är någon stor fråga så är det ingen tvekan om att hållbarhet har fått ett nytt fokus. Att branschen står inför en ordentlig energiomställningen är konsensus. Visserligen mer driven av klimatfrågan och politiska ambitioner - men ändå. Det är en spännande tid vi har framför oss.

Åke M sa...

Jag hoppas verkligen att ni får framgång med edra ansökningar!
Som jag ser det är det första och viktigaste steget att ni lyckas få en akademisk acceptans av att nuvarande livsstil INTE är garanterad. Att vi kan tvingas till förändringar vi INTE vill göra.
Jag hoppas också att ni, via internet, skall få de kontakter ni önskar/behöver.
Det borde finnas gott om duktigt folk, som är intresserade, Problemet är att hitta dem.
Men då de flesta av dessa är självständigt tänkande individer med egna och ofta motstridande ideer, kan det bli jobbigt att samarbeta. Det kan i sämsta fall motsvara det engelska uttrycket "herding cats".

Givetvis kommer jag att följa ditt bloggande, då detta är något som verkligen intresserar mig.

Martin Saar sa...

Det är inte alltid lätt att träffa rätt på plankan, mao det där med timing.
Låt oss hoppas att de finns personer inom fonden, som delar vår oro inför framtiden och inser behovet att forskning kring omställningsfrågorna.
En annan vinkling på omställningen och de tre E:a som i allra högsta grad skulle behöva lyftas och granskas är samhällets krisberedskap. Finns överhuvudtaget någon plan B i samhället, när nuvarande finanskris går över i en olje- och energikris. (Då tänker jag i första hand på kommunen.) Det är svårare att manipulera med energisiffror än med digitala pengar för att hanka sig framåt och manipulera medborgarna.
Själv skulle jag gärna se mer forskning kring den mentala individuella krisberedskapen. Vad är möjligt att göra själv tillsammans med andra inom rådande strukturer.Gärna på kommunal nivå! Vad kan en kommun göra inom de fasta strukturer som ofta ligger fast och styrs uppifrån etc.

Daniel sa...

Åke M

"Som jag ser det är det första och viktigaste steget att ni lyckas få en akademisk acceptans av att nuvarande livsstil INTE är garanterad."

Notera att vi *inte* försöker göra det, åtminstone inte direkt ("head on"). Vi kan inte kräva att de som delar ut pengar (etablerade forskare, ibland politiker etc.) ska acceptera att vår nuvarande livsstil inte är garanterad. Då straffar vi ut oss själva och så blir det inga forskningsmedel för att titta på omställningen.

Istället säger vi (bara) att det finns människor som tror att våra nuvarande livsstil har ett bäst-före-datum och så ber vi om pengar för att studera dessa människor och hur de resonerar (till viss del ev. "ni" - ni som läser denna blogg). Det var det jag menade med att vi skjuter in oss på att studera dessa frågor "lite från sidan".

Den frågan som Martin ställer är visserligen intressant, men för att det ska finnas något berättigande att studera krisberedskap/plan B måste man alltså (enligt ovan) först övertyga någon eller kanske ganska många personer om att Vi Går Stora Problem Till Mötes - vilket inte är helt lätt och vilket vi som sagt undviker med vår ansökan.

Sedan är det precis som Martin säger, ibland faller de bäst planer på grund av helt "oventenskapliga" faktorer som har med timing, trender (för tilldelning av forskningsmedel) etc. att göra. Men allt som kan knytas till finanskris, Eurokris etc. borde kunna väcka intresse i dessa "intressanta tider" som vi lever i...

Martins idéer angående mental beredskap och kommunal handlingsfrihet är intressanta!

Stina sa...

Väldigt intressant blogg! Jag pluggar till journalist och är i inledningsfasen av mitt examensarbete som ska handla om peak oil. (Hittade hit av den anledningen). Jag skulle gärna komma i kontakt med dig eftersom jag tror att det du skriver om kan tillföra material till mitt arbete. Hur ställer du dig till det?

Mvh Stina
s.hylen@live.se