Inlägg
Hans Rosling är en spännande person. Han är läkaren som har verkat i de fattigaste delarna av världen och han är också professor i internationell hälsa vid Karolinska Institutet. Numera sysslar han företrädesvis med folkupplysning och att driva stiftelsen Gapminder. Rosling är också en internationell kändis, känd framför allt för ett föredrag, ett ”TED talk” som han höll för några år sedan och som finns tillgängligt på Internet (nästan 250 000 visningar på YouTube). Med hjälp av högkvalitativ data och det fantastiska egenutvecklade programmet Gapminder (tillgänglig på Internet) visar han upp en brokig värld med länder på alla nivåer som på det stora hela dock är på väg ”åt rätt håll”.
Det som överraskar många (politiker, journalister, professorer, företagsledare, studenter) är hur metodiskt Hans bryter ner den föråldrade ”Tintin-bild” som många har av en värld där i-länder i väst/nord är rika och resten av världen består av ett moras av fattiga u-länder. Hans tar avstånd från själva termerna i- och u-land och menar att dessa föråldrade beteckningar låser fast oss i gamla tankemönster.
De flesta länder i världen har påbörjat den resa mot välstånd och god hälsa som vi i Sverige företog oss för 50-100 år sedan och många länder har redan nått den nivå vi i Sverige för hade för 20 – 40 – 60 år sedan. I nästa alla länder i världen har barnadödligheten minskat radikal de senaste 50 åren. Nästa utmaning är att se till att alla får det tillräckligt bra socialt och ekonomiskt, för det är först då som familjestorleken börjar falla mot 2-3 barn per kvinna. Vi har redan sett en mirakulös minskning av familjestorleken i många länder och detta hänger ihop med den ekonomiska utveckling som har skett där.
Däremot finns det också ett 50-tal mycket fattiga länder, främst i Afrika (”fjärde världen”, ”Least Developed Countries”) som knappt har påbörjat denna resa och vi har en stor skyldighet att hjälpa dem menar Hans. Där bor idag mellan 1-2 miljarder människor och där föds 4-5 barn eller fler per kvinna. Den grundläggande dynamiken är att ju fler barn som dör, desto fler barn skaffar man. I de allra fattigaste länderna har barnadödligheten men inte barnafödandet minskat, och ju snabbare man får tillgång till familjeplanering i kombination med bättre ekonomi, utbildning, tillgång till hälso- och sjukvård, infrastruktur och mänskliga rättigheter, desto snabbare kommer vi att nå en stabil befolkning på jorden. Hans tycker för all del att miljön är viktig men menar att den alltid kommer att få stå tillbaka, alltid nerprioriteras av den som måste begrava sina barn. Hans menar att vi globalt bara kan ta ansvar för miljön först när alla människor på jorden har förmånen att födas till ett långt liv i en liten syskonskara.
En hel del av det han säger håller jag med om. Världen är orättvis och vi som är rika har en stor skyldighet att hjälpa de fattiga. Det jag fokuserar på här är dock inte de data om världen som Hans förtjänstfullt sprider, utan hans världsbild, hans idé om hur världen fungerar och de bakomliggande sambanden. Denna text utgår i första hand från en 37 minuter lång intervju (mp3-fil) som gjordes av SRs radioprogram Klotet. Annat stödjande material är minnesbilder från en föreläsning jag hörde i höstas och en kort text, ”Tintins värld är inte vår” i den populärvetenskapliga antologin ”Världens eko”.
Bakgrunden till radiointervjun var ett tidigare inslag i Klotet (”Svensk nykolonialism eller Tanzanias räddare?”). I inslaget framfördes starkt kritiska åsikter om Sekab (Svensk Etanolenergi AB) och deras planer på att köpa/hyra 200 000 hektar mark i Tanzania för att odla sockerrör och framställa etanol för export. Den kritiska vinkeln kan sammanfattas i termer av att ”nord klampar med nykoloniala steg in i Tanzania och kör bort herdar och småbönder för att odla bränsle till miljöbilar”. Hans Rosling motsätter sig detta perspektiv och fick i radiointervjun möjlighet att utveckla sin syn på denna och flera andra frågor. Jag börjar med att återge Hans åsikter om just Sekabs satsning i Tanzania för att sedan vidga resonemanget.
Tanzania har under Hans livstid gått från 7 till 38 miljoner invånare och man räknar med att befolkningen kommer att öka till 80 miljoner inom några decennier. Tanzania är ett fattigt land men har ändå en hyfsad ekonomisk tillväxt, fred och stabilitet. På det stora hela ser det ganska bra ut. Folk har lärt sig läsa, barnadödligheten har gått ner, hälsobugeten har fördubblats och Hans menar att Tanzania har gått ”halva vägen” sedan sin självständighet (1961) men att de har ”50 år kvar”. Hans jämför gärna med Sveriges industriella utveckling och exemplifierar med minnen från sin egen barndom:
”Jag var fyra år gammal när vi fick tvättmaskin. Jag tillhör den grupp människor som har sett min mamma handtvätta kläder och lakan i en diskbalja. Det var helt fantastiskt när vi fick tvättmaskin. Och pappa tog mig på utflykt till Järlåsa utanför Uppsala och visade kraftledningarna, ”här kommer elektriciteten från Harsprånget, det är den som driver tvättmaskinen”. Det var ju så vi kom upp, nu får vi tid att göra något. Så lade mamma in tvätten i tvättmaskinen och sa ”nu kan vi gå till biblioteket och låna böcker”. […] Tanzanianska familjer ska [också] få ha tillgång till tvättmaskin.”
”Man måste ju förstå hur besvärligt det var [i Sverige] 1850, 1880 och hur fantastiskt det var att få komma fram till 1920 och 1950. Det är det Tanzania försöker göra nu.”
Tanzania idag är alltså som Sverige under andra halvan 1800-talet - men det finns inget Minnesota att utvandra till. Befolkningen ökar men vad ska de leva av och hur ska de få det bättre? Idén att människor Tanzania och i andra delar av världen kommer att nöja sig med mycket mindre än vad vi i Västeuropa har finner Hans absurd:
”Egentligen är det ganska enkelt, alla människor vill kunna gå in i ett badrum, vrida om en kran och få vatten. Alla människor vill kunna ha elektriskt ljus på kvällen, lyssna på radio eller till och med se på teve. […] Inte bara jobba i sitt anletes svett. Alla vill ha ungefär samma saker. Ändå hör jag ofta romantiska föreställningar om att fattiga människor som bor på landsbygden lever i någon slags harmoni med någonting. Under 20 års forskning i fattiga landsbygdsområden mötte jag mycket mänsklig värdighet och smarthet, men inte mycket harmoni.”
Vad Tanzania behöver är investeringar och marknadsekonomi, energiproduktion, exportprodukter och (en miljömässigt vettig) ekonomisk tillväxt. Det är en tuff utmaning men vi hjälper dem inte genom att hacka på Sekab och hindra investeringar i landet. Tvärtom är utländska investeringar och kapital från Sekab och andra företag en nödvändighet för att ”lyfta” Tanzania.
”En sådan här investering, om den blir framgångsrik, kommer att kunna hjälpa till att få mindre familjestorlek. Människorna kommer att se ljuset och säga ”våra barn har en chans att överleva, du har fått jobb nu, nu ska vi försöka satsa på att ha barn som kan ha skor på fötterna, kan gå till skolan, och en gång ska vår familj också få åka till havet med barnen”.
Om vi lämnar Tanzania och går över till mer generella utmaningar är jordens befolkning en central fråga i sammanhanget. Det finns en seghet, för även om antalet födda barn sjunker så fortsätter ett lands befolkning att därefter växa i 50 år i takt med att de (många) uppväxande barnen långsamt ersätter sina (färre) mor- och farföräldrar. På en direkt fråga om 10 miljarder människor på jorden är ekologiskt hållbart svarar Hans:
”Ja det är ju vad vi måste planera för. Eftersom jag inte överhuvudtaget funderar över möjligheten att döda 2-3-4 miljarder människor så tycker jag att också den frågan är lite konstigt ställd. […] Vi kommer att bli 9 miljarder och det är det vi måste planera för. Alternativet är ju faktiskt… att bara ställa den frågan är att börja planera för ett massmord som vi inte har sett i modern historisk tid. Så det kan vi glömma.”
Där låter jag Hans tystna för att istället övergå till att analysera hans tankegångar. Man kan konstatera att Hans är en utvecklingsoptimist och vid ett tillfälle i intervjun kallar han sig själv ”possibilist”. Det är uppenbart att den underliggande bilden är en tillväxtorienterad värld, en värld utan (ekologiska) gränser. Han ser bara framsidor och inte några (miljömässiga eller andra) baksidor av globaliseringen och den ekonomiska utveckling vi har haft de senaste decennierna. Det jag personligen undrar över är hur han får ihop det? Hur kan vi hindra att miljön går ner för räkning med en befolkning som fram tills 2050 ökar till 9 miljarder (eller mer) och samtidigt en stark global ekonomisk utveckling?
Låt mig klargöra att jag inte vänder mig mot Hans stora patos för världens fattiga. Jag håller med honom i mångt och mycket, men till skillnad från Hans är jag inte optimistisk vad beträffar möjligheten att det genom ekonomisk utveckling kommer att gå att "lyfta" miljarder människor till den nivå vi i Sverige har idag (eller hade för något eller några decennier sedan). Tvärtom ser jag att vi redan idag globalt "lever över våra tillgångar". Att jordens befolkning kommer att öka med 30% och vi samtidigt kommer att tillväxa den globala ekonomin och levnadsstandarden ser jag som en omöjlighet. Enda sättet att lyfta jordens fattiga som jag kan komma på är genom att omfördela resurserna - genom att vi som är rika är beredda att sänka vår standard och dela med oss av vårt överflöd. Vilket jag skulle önska - men har svårt att se kommer att hända. Något Hans inte ger svar på är om ökat ekonomiskt utrymme i fattiga länder kräver sänkt standard hos oss, eller om han menar att även vi som redan är rika kommer att att kunna ha fortsatt ekonomisk tillväxt också framöver?
För att ”lyfta” Tanzania menar Hans att det krävs en ekonomisk tillväxt på 5-8 procent per år i 50 år. Det är enormt mycket. Med en sådan tillväxt landar man i att Tanzanias ekonomi skulle växa till mellan 12 och 50 gånger den nuvarande ekonomins storlek. Är detta överhuvudtaget möjligt? Att det i så fall kunde tänkas finnas baksidor av en sådan ekonomisk utveckling finns inte med i Hans beräkningar.
En sak jag undrar över är vad Hans menar att ett drägligt liv kräver. Vad är "tillräckligt" - både för fattiga och för oss som är rika? Finns det några gränser? Att fattiga människor vill ha (och borde få) mat på bordet, rinnande vatten och elektricitet är ganska okontroversiellt. Men om ingen nöjer sig "med mindre än vad vi i väst har" (idag) undrar jag om den framtida globala levnadsstandarden även inkluderar en bil, semesterresor med flyg och en 40'' LCD-tv? Hur mäktar jorden utifrån att vi redan idag överutnyttjar både förnyelsebara och icke-förnyelsebara resurser?
Frågor om matsäkerhet får i Hans värld stå tillbaka för en blind tilltro till marknaden, handel och ekonomisk tillväxt. ”Jag förstår inte hur folk tänker. […] Hittar man något smart att göra på sin [jordbruks-] mark så kan man ju liksom köpa ris någon annanstans ifrån. Det kommer ju att gå båtar ut med den där etanolen, då kan ju de komma tillbaks med någonting [annat].”
Ris och annan mat kan alltså trollas fram från "någon annanstans" om man bara har tillräckligt med pengar. Att gå från att odla mat till människor till att odla mat för bilar representerar för Hans något odelat positivt ifall priset på etanol är högre än priset på maten som kunde växt där. Man kan dock fråga sig vad som händer ifall mängden mat vi odlar globalt minskar med stigande matpriser som följd? När priserna på mat steg 2007 utbröt matkravaller i ett dussin länder. Att använda jordbruksmark för att odla sockerrör och framställa etanol är just ett av skälen till att priserna på mat kan komma att pressas uppåt igen. Även Hans åsikter om framtida energiutmaningar är mer än lovligt naiva. Han ser inga problem alls på energiområdet bortom rent praktiska problem som vi lätt borde kunna lösa:
”Den totala mängden energi som kommer in med sol och som finns i vind och som finns i en massa annan förnyelsebar energi, den räcker. Det är teknologiska lösningarna som är för dyra fortfarande.”
Något jag irriterar mig på är att Hans hänvisar till att han berättar sanningen, att han säger som det är. Vid ett tillfälle läxar han upp reporten och säger att ”tro gör man i kyrkan, vi gör beräkningar”. Han säger också att människor som debatterar vet för lite och tycker för mycket om världen. Det kan man kanske hålla med om, men problemet är att det finns frågor som också Hans vet för lite om men att detta inte hindrar honom från att ha mycket starka åsikter och dessutom hävda att han själv sitter inne med sanningen.
I en värld med oändliga resurser (och människor med järnlungor) skulle Hans lösningar fungera utmärkt. Precis som för Gunnar Lindkvist sammanfaller hans eget liv med en otrolig resa och en sanslös ökning av välståndet i Sverige. Att tro att denna resa kan fortsätta för Sveriges del och att alla i hela världen kan göra samma resa är att göra det lite för lätt för sig. De utmaningar vi står inför idag är betydligt större än att de enkelt kan lösas med mantrat ”ökad tillväxt”. En jämnare fördelning av jordens resurser och välstånd är önskvärd, men inte ens detta är tillräckligt eftersom vi globalt lever över våra tillgångar redan idag.
Jag önskar själv att jag kunde leva i Roslings rosiga värld; i en värld där alla problem går att lösa om vi bara kan tillförsäkra oss en fortsatt hög tillväxt, lägger manken till och satsa våra resurser på ekonomisk utveckling och investeringar i fattiga länder istället för på jordbrukssubventioner och krig. Jag sitter inte inne med lösningen på hur vi skulle kunna lösa världens problem, men jag är övertygad om att den är betydligt mer komplicerad än det recept Hans förespråkar. Här måste jag också påpeka möjligheten att själva tanken att ”världens problem går att lösa” också måste vägas mot möjligheten att vi redan har hoppat i galen tunna och att det inte finns något sätt att komma ur helskinnad.
.
33 kommentarer:
Bra skrivet. Alla älskar en optimist, även om han inte är realist.
Mycket bra skrivet, humanister, politiker och ekonomer brukar vara helt förblindade och vägra inse att evig ekonomisk tillväxt är en utopi.
Roslings tal vid TED kommer nu tack och lov på sätt och vis att neutraliseras/förgöras av Rob Hopkins till veckan. Manuskriptet finns redan på Transition Cultures hemsida, länkat ovan/nedan.
"Att gå från att odla mat till människor till att odla mat för bilar representerar för Hans något odelat positivt ifall priset på etanol är högre än priset på maten som kunde växt där. Man kan dock fråga sig vad som händer ifall mängden mat vi odlar globalt minskar med stigande matpriser som följd?"
Jaaaaa, vad händer då? Då är ju inte priset på etanolen högre än priset på maten som kunde växt där. Alltså är Hans Rosling inte odelat positiv längre, och även han känner nog att man borde odla mat där istället. Tänk vilken finurlig marknadsmekanism.
När vi talar om att lyfta tanzanianerna till västvärldens nivå är det kanske inte bara en platteve på väggen det handlar om, utan lika gärna om att få köra vätedrivna bränslecellsbilar, odla härdiga, yteffektiva grödor med moderna redskap och ta del av den demokratiserande informationsrikedom som vi i väst åtnjuter (Internet t.ex.). Det måste väl vara utveckling som gynnar alla på en global nivå?
Du pratar om att vi måste vara beredda att sänka vår nivå för att de länder som har det sämre ställt ska kunna komma ikapp oss. Jag håller med - i alla fall om att det finns risk att det måste bli så på kort sikt om övriga världen fort ska kunna komma ikapp. Jag tycker vi ska verka för globalisering, utsuddade gränser, ökad frihandel och minskad protektionism. På så sätt ger vi andra länder en chans att ta sig ikapp oss genom att konkurrera på liknande villkor. Först kommer det främst gynna Östeuropa. Sen Kina och Indien. Och på längre sikt Afrika och Sydamerika. Men vi i väst är så måna om att upprätthålla vår standard, vårt löneläge, vår levnadsnivå även om vi inte längre är konkurrenskraftiga i alla avseenden. Därför sätter vi upp barriärer som håller övriga världen stången. Man kan göra så när det gäller varor (hur mycket skada gör inte EU:s jordbrukspolitik mot Afrika och Asien, för att inte nämna vad vi i Sverige får betala för dyra franska bönder?). Det funkar mindre bra för vissa sorters tjänster - titta på vilket språng Indien har tagit tack vare sin utveckling inom IT och ingenjörsskap. Reaktionen från de vars jobb är hotade (oavsett om det är civilingenjörer från Indien eller byggarbetare från Polen som hotar) är att slå ifrån sig och kräva lagar, regleringar, skydd. Det är här solidariteten kommer in. Man får helt enkelt hitta sig ett jobb där man kan konkurrera istället. Följden är ju självklart att vi i väst måste nischa oss och se till vad vi kan tillföra världen som inte någon annan kan göra bättre/billigare. På det sättet får vi ett effektivare utnyttjande av världens begränsade resurser.
danni:
nu har jag inte statistiken framför mig, men jag skulle tro att måhända en promille av en promille av indiens befolkning jobbar inom IT-sektorn.
men det är ju alltid skönt att höra att kungen av bahrain mår bra, eller att det går bra för curlinglaget från jamaica.
sverige ska inte nischa in sig på något sätt på en nyliberal världsmarknad som redan nu är obsolet. det enda sverige bör sträva efter är att försöka bli självförsörjande igen, och att sätta folk i arbete.
location! location! location!
Det har heller aldrig i historisk tid funnits så mycket mat per capita som de senaste åren (FAO, 2008) och ändå används mindre än hälften av jordens åkermark (42 % enligt FAO). Hunger och svält beror på fattigdom, inte på global matbrist. Avskaffa fattigdomen i tredje världen (t.ex. genom att investera i cash-crops som etanolsockerrör och genom att ta bort tullar för dessa länder att exportera jordbruksvaror) så avskaffar du världshungern.
Varför skulle det vara fel att odla etanol i Tanzania när det är rätt att odla tulpaner på åkermark i Holland, julgranar på åker i Danmark, tobak på åker i Virginia? Varje bonde väljer den gröda som för tillfället ger bäst betalt - må det vara mat, etanol, djurfoder, jordgubbar eller tobak. Blir det brist på mat så stiger priset och fler kommer att odla mat, färre kommer att odla socker - så enkelt är det.
Varför
Daniel, jag återvänder till det ställe i din text där du låter mig tystna. Du replikerar mot min beskrivning av FN beolkningsavdelnings medelestimat på 9 miljarder människor 2050. Jag får inte ihop det, men jag bedömmer att det bör finnas en möjlighet. Det intresserar mig att det är just efter att du refererar till den estimerade befolkningen som du beskriver mig som tillväxt orionterad utvecklingsoptimist (jag ska säga att du skrivet ett mycket gott referat av vad jag framfört i olika sammanhang och därför är jag intresserad av just din synp+unkt på befolkningstillväxten).
Jag underar på vilket sätt dfet skulle kunna bli färre än 9 milijarder männsikor på jorden 2050?
Om man inte accepterar grundläggande fakta om befolkningstillväxten så ser man inte de enorma miljö och politiska utmaningar som världen står inför.
Jag skulle önska att du hade rätt att det är okontroversiellt att alla människor ska ha tillgång till elektricitet. Det är just kolkraftverken i Indien och Kina som nu bringatr el till fler och fler och det är biståndsfinansierade vattenkarftverken i de fattigaste länderna som stoppas av miljöaktivister. Men mer om detta kan vi diskutera nu undrar jag om du funnit ngt sätt förutom folkmord som kan ge världen en befolkning på mindre än 9 miljarder år 2050.
Tack för din korrekte citering av mitt uttalande om SEKABs investerin, bistasen , om den blir framångsrik, är naturligtvis avgörande för hela resonemanget.
Med vänlig hälsning och tack för intressant debatt
Hans Rosling
Ojdå, jag hade tänkt svara till Danni men eftersom Hans Rosling själv skrivit så får detta istället bli ett svar på hans kommentar.
Till att börja med vill jag framhålla att jag försökt återge Hans åsikter på ett rättvisande sätt och att jag glädjande nog tydligen har lyckats med det. Jag vill också påpeka att jag finner dessa åsikter mycket sympatiska. Mitt problem är "bara" att jag inte kan se dem som realistiska.
Skillnaden är helt enkelt att jag ser att vi redan nu slår i det globala taket vad beträffar vår användning av många viktiga naturresurser; olja/energi, vatten och mat för att nämna de viktigaste.
Om jag skulle vakna på mitt mest optimistiska humör så är det enda sättet jag ser att vi kan lösa våra problem något som ligger i linje med Lester Browns förslag i boken "Plan B 3.0". Han ser att de stora problemen vi står inför under detta århundrade (miljöförstöring, klimatförändringar, fattigdom och befolkningstillväxt) hänger ihop och att man bara kan lösa dem tillsammans och parallellt. Hans recept är radikalt och hans bok innehåller till och med kostnadsberäkningar för alla de åtgärder han betecknar som essentiella. Han tar helt enkelt fram en nota på vad det skulle kosta att rädda världen.
Mitt problem är att han föreslår en radikal omläggning av kursen med start från nu omedelbart - men att precis ingenting händer. Eller i vilket fall alldeles för lite och på tok för långsamt. De krafter som vill förändra världen till det bättre står sig fortfarande slätt mot alla rika som inte kan tänka sig att ge upp något av de många privilegier de har eller att på något annat grundläggande sätt förändra sin livsstil (kom ihåg Dick Cheney som sade att "The American way of life is non-negotiable"). Till dessa resurs- och miljöbovar (dvs. de flesta svenskar) måste jag tyvärr också lägga de kineser som nyligen anslutit sig till medelklassen och vars högsta dröm i livet är att skaffa sig en ny stor fin bil.
När jag vaknar på lite mer normalt humör tror jag att om vi inte löser dessa problem själva så kommer naturen att "lösa dem" åt oss - men att det kommer att bli mycket smärtsamt. I klarspråk: jag tror inte att vi kommer att bli 8.5-10 miljarder människor om 40 år utan tvärtom finns den en rejäl chans att vi istället kommer att vara färre än vi är idag. Inte på grund av att någon planerade ett folkmord men för att det ändå var detta (svält, sjukdomar etc.) som hände på grund av inaktivitet och fantasilöshet. Tyvärr. Detta är alltså mitt svar på din fråga om hur det skulle kunna bli färre än 9 miljarder människor på jorden 2050.
Alternativet är att anamma något i stil med Browns "Plan B" och att stabilisera jordens befolkning samtidigt som man löser flera andra ödesfrågor. Plan B inbegriper dock inte någon radikal tillväxt under de närmaste 40 åren. Brown skulle verka för att utveckla/förbättra/öka matproduktionen i Tanzania snarare än att börja odla etanol för exportmarknaden och han skulle som sagt definitivt inte räkna med exponentiell tillväxt i decennier framöver.
För att förtydliga igen så är det negativa scenariet ovan förstås inget som jag önskar men tyvärr ändå det jag ser som den troligaste utvecklingen.
Jag tror helt enkelt att det finns en stor risk att vi befinner oss i det som biologer kallar för "overshoot" - "when a population exceeds the long term carrying capacity of its environment".
Sociologen Catton skrev för 30 år sedan om detta i sin bok "Overshoot" och jag tycker att detta citat sammanfattar de bärande tankarna i hans resonemang:
"our lifestyles, mores, institutions, patterns of interaction, values, and expectations are shaped by a cultural heritage that was formed in a time when carrying capacity exceeded the human load. A cultural heritage can outlast the conditions that produced it. That carrying capacity surplus is gone now, eroded both by population increase and immense technological enlargement of per capita resource appetites and environmental impacts. Human life is now being lived in an era of deepening carrying capacity deficit".
hallå. jag tänkte att man skulle få lite söndagsunderhållning.
replik per favore.
Regler 1: Min blogg = mina regler.
Jag kommenterar kommentarer ganska ofta, men prioriterar utifrån hur mycket tid jag har för tillfället, om jag "känner" den som skriver, om jag uppfattar kommentaren och tonen som ärligt sökande eller mer "troll-aktig", om den som skriver är anonym, om jag tycker att kommentaren är intressant, om jag tycker att jag har något att tillägga etc.
Rent generellt föredrar jag att lägga min tid på att skriva nya texter än på att lägga mycket tid på att kommentera kommentarer.
Om nu "anonym" som citerar FAO är samma anonym som ber/förväntar sig/kräver ett svar och hänvisar till mitt hittills uteblivna svar som "söndagsunderhållning" så förstår du säkert att du har låg prioritet eftersom du bommar på flera av kriterierna ovan.
Du får gärna sänka besserwisserfaktorn något och för all del också gärna läsa några av mina tidigare inlägg med taggen "jordbruk".
Jag ber vidare om en källa till FAO (2008) och bjussar på några länkar som kan vara av intresse i sammanhanget då detta är ett av många ämnen som jag vill skriva mer om och sparar på intressanta länkar om:
- http://www.scientificamerican.com/article.cfm?id=civilization-food-shortages&%3bpage=5
- http://www.guardian.co.uk/commentisfree/2009/jan/09/food-shortages-coverage-jayati-ghosh
- http://www.guardian.co.uk/environment/2009/feb/01/gm-crops-food-shortages
- http://www.npr.org/templates/story/story.php?storyId=102893816
- http://www.urbanitebaltimore.com/sub.cfm?issueID=71§ionID=4&articleID=1190
beklagar. faktum är att jag inväntade roslings replik. men oavsett var tonen något respektlös. jag ska försöka bättra mig. det spelar ju ingen roll vilken sida man stödjer, man ska ju försöka hålla god ton. är dock rätt ny i diskursen, och känslorna har inte riktigt trubbats av än.
vilket heller inte är någon ursäkt. jag ska helt enkelt försöka vara mindre "barbarisk" i framtiden. :-)
typ anamma gandhis diskursmetoder. amen.
det var ju det här jag tänkte på:
1. Håll dig till ämnet.
2. En formulering som i en allvarlig diskussion har till syfte att återge motståndarens synpunkter, måste vara sådan att motståndaren finner återgivelsen adekvat.
3. Ett inlägg bör inte lida av flertydighet av den art att åhörarna eller läsarna blir vilseledda att tolka motståndarens uttalande på ett ofördelaktigt sätt.
4. Tillskriv inte motståndaren ståndpunkter som vederbörande inte håller med om. Argumentera inte mot fiktiva eller konstruerade motståndare.
5. En framställning bör inte göras på ett sådant sätt att åhöraren eller läsaren får en skev bild som tjänar en parts intressen på bekostnad av andras.
6. Kontext eller yttre omständigheter som inte har med saken att göra, bör hållas neutrala.
(arne naess(gandhi))
Rinnande vatten är överskattat. Det viktiga är att det är rent. Vi köper dricksvatten i dunkar. (Visserligen en petittes men ändå)
Citaten:
"...according to the FAO, with record grain harvests in 2007, there is more than enough food in the world to feed everyone—at least 1.5 times current demand. In fact, over the last 20 years, food production has risen steadily at over 2.0% a year, while the rate of population growth has dropped to 1.14% a year. Population is not outstripping food supply.
“We’re seeing more people hungry and at greater numbers than before,” says World Hunger Program’s executive director Josette Sheeran, “There is food on the shelves but people are priced out of the market.”"
Eric Holt-Giménez and Loren Peabody, From Food Rebellions to Food Sovereignty: Urgent call to fix a broken food system, Institute for Food and Development Policy, May 16, 2008
De hänvisar i sin tur till:
faostat.fao.org/site/339/default.aspx
www.census.gov/ipc/www/img/worldgr.gif
Geoffrey Lean. “Rising Prices Threaten Millions with Starvation, Despite Bumper Crops. The Independent. 2 March, 2008.
- - -
Utan tvekan lever vi i en knapp värld och resurserna räcker inte till allt - minst av allt att ersätta ALL olja med etanol och fortsätta som förr - men jag har fått nog av propaganda som stoppar lovvärda initiativ att utveckla jordbruket och minska fattigdomen med motiveringen "de ska odla mat på dessa ytor - och det ska göras med traditionella metoder". Det om något är patriarkalt och nykolonialism.
Här finns en produkt som vi vill betala för och som de kan producera billigare än vi. Varför stoppa dem? Varje brukare bestämmer själv vad som ska odlas - om det är sockerrör ett år, så är det matmajs ett annat - det beror på vad som ger bäst betalt. Nedlagd åkermark finns det gott om, men det behövs investeringar! I moderna odlingssystem som ger hög avkastning samtidigt som de hushållar med näringsämnen och vatten: terrassering, dikning, fångdammar, agro-forestry, maskiner etc. Då krävs också cash-crops - t.ex. sockerrör.
Det är naturligtvis här komplikationerna kommer in - kapitalet måste i fattiga länder komma utifrån och investerarna vill naturligtvis ha åtminstone en viss vinst för sin riskvilja. I länder med svaga institutioner och med mestadels muntlig tradition är det heller inte helt lätt att veta vem som har rätt att sälja eller arrendera ut marken även om man vill göra allt rätt. Men jag ber: Stoppa inte denna utveckling bara för att Tanzanierna absolut "måste" odla mat på sin åker (medan svenskarna naturligtvis är fria att odla gran till pappersmassa på sin åker, eller vete att ge till grisarna..) eller för att ett investerande företag "bara" lyckas göra 95 % rätt. Hjälp till att utveckla investeringarna istället - för dessa kommer vare sig vi vill eller inte. Stoppar vi de bästa så lämnar vi fältet fritt för de värsta och det urartar till ren landgrabbing.
- - -
Jag har mina skäl att vara anonym, hoppas du kan respektera det. Men jag kan kalla mig Xwoman om det känns bättre.
Xwoman:
Du har inte insett att de högavkastande, moderna odlingssystem som du vill ha kräver billig olja både i form av drivmedel till traktorer och till konstgödselframställning. Hur gärna vi än skulle vilja hjälpa de fattigaste så kommer det inte att låta sig göras när denna ”vår” billiga olja tryter. Vi i ”den rika världen” har då gjort slut på dessa ändliga tillgångar utan att dela med oss. Så vad är det då vi kan hjälpa till med när vi själva kommer att få jämt sjå att klara vår egen överlevnad? Det vi i vår girighet inte gjort hittills blir i framtiden helt omöjligt, hur ömkansvärt det än kan vara eller hur gärna vi än skulle vilja.
Farfar, var det ett argument för att inte investera?
Oljan tar slut - desto större anledning att investera i moderna (dvs icke-oljebaserade) odlingssystem, maskiner som effektivt kan utnyttja biobränsle, metoder som hushållar med växtnäringen, metoder som kan utnyttja potentialen i de 1,9 Gha (52 % av världens jordbruksmark - FAO, Terrastat) som idag ligger oanvända.
Xwoman, jag får återkomma till denna fråga senare. Hittade dock en intressant artikel från Spiegel (på engelska) som belyser både möjligheter och problem med den pågående utvecklingen. Här är en del av problemen:
"Some agree to build schools and pave roads, but even when investors live up to their promises, the benefits to the host governments and local farmers are often short-lived. In the long term, however, they must suffer the consequences of over-fertilizing, deforestation, over-consumption of water, reduction of ecological diversity and the loss of local species. To boost harvests and achieve annual returns of 20 percent or more, the foreign large landowners must operate their farms on an industrial scale. And when the soil becomes depleted after a few years, many investors simply move on. Land is so cheap that they are not forced to value sustainable farming practices.".
Här är en kärnfull sammanfattning av varför jag personligen inte tror att Roslings vision går att genomföra:
"Many recent studies have shown that if the entire world lived our first-world lifestyle, the resources required would equate to the resources of several planets.
The current population of Earth cannot live the way the first world lives, so we have three choices:
1. Reduce our standard of living.
2. Reduce the population of Earth.
3. Continue an inequitable system in which the first world lives well, at the expense of the rest of the population.
Daniel - källa, tack? Framförallt hade det varit intressant att läsa de studier som omnämns.
Citatet ovan kommer från http://anz.theoildrum.com/node/5504
Jag tyckte inte källan var så viktig eftersom det var en förflugen kommentar i en längre text och dessutom något som många skulle ha kunna sagt.
Exakt vad författaren tänker på när han hänvisar till "many recent studies" kan jag inte svara på men en start är ju Global Footprint network (http://www.footprintnetwork.org) som skriver:
"Today humanity uses the equivalent of 1.3 planets to provide the resources we use and absorb our waste. This means it now takes the Earth one year and four months to regenerate what we use in a year."
Tyvärr betyder det mer käppar i hjulet för en tillväxtorienterad världsbild...
Jag reagerade också på Roslings ganska fräna angrepp på "miljörörelsen" (vilka det nu är...?) i dokumentärfilmen om honom som sändes i SVT i våras.
Att generaliserande hävda att miljöfolk (i väst) inte vill unna tredje världens fattiga massor samma levnadsstandard som de själva har "bara för att det enligt dom inte är hållbart" (fritt citerat, andemeningen, ej ordagrant) var ganska elakt.
Det handlar ju absolut inte om missunnsamhet, om "vi och dom"-tänkande, eller något sådant, utan endast om en skepsis (väl underbyggd av allehanda (miljö)vetenskap) om att planeten helt enkelt inte "pallar" det.
"Miljörörelsen" (inklusive en massa forskare) menar ju på och försöker förklara att vi som mänsklighet står inför ett antal stora dilemman och att de storskaliga (välfärds)lösningar som man i väst har kunnat använda i mer än 50 år, samt t.ex. fenomen som "nöjesshopping" med stor sannolikhet inte är ett alternativ längre.
Det handlar inte om att måla världen i svart eller att vara missunnsam. Det handlar om vilja att erkänna att det finns enorma problem med just det sättet att leva som vi väst tar för givet. Och då menar jag INTE toalett eller tvättmaskin eller mat-på-bordet, utan mera att vi använder taskig slösaktig teknik (och att våra företag exporterar exakt den tekniken till länder under uppbyggnad) och för att bygga upp samhällen och på kort sikt skapa välstånd använder oss av ekonomiska antaganden (Jordens resurser är outtömliga) och system som är blinda för att det bildas en massa externaliteter som t.ex. massutrotning av arter, eller ett sabbat klimat. De där externaliteterna lär så småningom slå tillbaks mot oss själva och det kommer ju då med stor sannolikhet cyniskt nog att bli just de människor som precis är på väg att få det lite bättre som drabbas först och hårdast.
Att Gapminder åskådliggör en hel massa fantastisk data om att levnadsförhållandena inte är så miserabla i en del länder som man ibland förleds att tro är dock ovedersägligt. Och det är bra! Och bäst av allt är såklart att en massa individer sluppit/slipper lidande/svält/analfabetism!
Att Rosling konsekvent både här och i filmen så gärna VILL att alla ska få det som vi är dock inget argument som håller när det granskas. En massa kurvor pekar åt helt fel håll och det är ju just antalet människor och allas totala konsumtion som är huvudproblemet.
Inte tusan vill någon från "miljörörelsen" (vilka de nu är?) förneka någon livets goda, men det kan ju inte sägas vara ett bra argument mot de personer som säger att den här planeten får problem på många sätt när den totala konsumtionen stiger och stiger och stiger. I det oändliga eller? Som naturvetare vet Rosling givetvis också att den befolkningstillväxt som mänskligheten haft de senaste hundratals åren är exponentiell och därför på sikt fullständigt ohållbar. Vad som visar sig vara K (=carrying capacity) för arten H. sapiens vet ingen. Inte ens en professor från KI kan ha den blekaste aning. Då en stor del av den där befoljningsexplosionen kan förklaras av extremt billig och lättanvänd energi (=olja), och att just den resursen t.o.m. enligt internationell expertis (IEA) kan komma att bli en bristvara/mkt dyrare inom en ganska snar framtid, kanske det vore på sin plats att nyansera en del uttalanden där "miljörörelsen" verkar få klä skott för bristande vilja att inse vilka problem vi gemensamt står inför.
(forts följer)
forts.
OM eller ATT man tror, (genom att dra slutsatser utifrån en massa otrevliga scenarion m.a.p. på klimat/olja/vatten t.ex.) att det kommer att bli enorma problem (=massvält, flyktingar, krig) i en del regioner inom en kanske överskådlig framtid, behöver ju sannerligen inte betyda att man anser det önskvärt, för att få ner antalet människor. Det betyder väl snarast att man är sanslöst oroad över vart den (TILLVÄXT)utveckling, kopplat med den ojämnlika fördelningen av resurser, vi är inne på (Gapminder-fakta till trots) är på väg att leda?
Frågan man måste ställa sig efter att ha hört Rosling mer eller mindre såga "miljörörelsen" (vilka de nu är?) gång på gång är väl vad som är mest realistiskt?
1) Att raljerande säga att "om vi nu är för många, hur ska mänskligheten minskas då?" och därmed antyda att den som påstår att vi är för många om alla ska leva som i väst är en slags outtalad krigsförespråkare eller välkomnar en världsomspännande epidemi eller svältkatastrof, eller
2) att tycka att med samma eller ökande konsumtionsmönster av t.ex. vatten, kött, energi/olja, så riskerar systemet att braka. Med svåröverblickbara och med all sannolikhet fruktansvärda konsekvenser i form av mänskligt lidande. Ergo: Samhälleliga förberedelser istället för BAU överallt vore bra. Ett annat ekonomiskt system än det trubbiga BNP vore önskvärt. Annan teknik. Andra konsumtionsmönster. Mer resilienta samhällen. Så kan vi dämpa fallet. Och därmed minska fallets djup? Och troligen så småningom hamna på ett högre K än vid BAU: att alla länder ska köra tillväxttåget så det ryker tills det spårar ur? Och nej jag försöker inte vara cynisk. Bara systemkritisk. Och lite rädd. Men inte ogrundat optimistisk bara för att det är otrevligt att tänka sig mänsklighetens framtid vid ett BAU-scenario: 1.3 jordklot per år i X antal år framåt…
(HUR man ska kunna bromsa utvecklingen och inom vissa områden kanske t.o.m. backa till en hållbar nivå och ändå få till global resursutjämning är dock en annan femma...)
/fredrik b
Precis!
Den här texten, skriven av Kurt Cobb, ligger nära min egen åsikt:
"Most economic justice work is currently premised on the view that greater economic equality requires continued economic growth.
As such, those operating under this view assume that the natural resources required to attain the needed growth will continue to be available in the quantities required at prices that will make such equality possible. In other words, the seemingly politically impossible task of redistributing wealth will be sidestepped in favor of redistributing current income from future growth. This constitutes a wholehearted embrace of a cornucopian future; it recognizes no limits to growth that are implied by climate change, world peak oil production, and the rapid depletion of other resources including metal ores, water, soil and fish. And, if any of these limits are acknowledged, the resulting problems are assigned to the "technology will save us" category."
http://resourceinsights.blogspot.com/2009/11/peace-movement-and-cornucopian-view_01.html
Riktigt bra inlägg!
Jag instämmer också med det fredrik b skrev. Tror däremot inte jag har så mycket att tillföra, de flesta argumenten har ju tagits fram, ville berömma lite :)
// yip
En, som jag uppfattar det, mer nyanserad Hans Rosling var med i Agenda häromkvällen. (Nytt youtube-klipp uppmärksammades.)
Det känns som att den "optimist"-kritik han blivit "anklagad" för har tagit lite skruv...? Dock enbart fokus på "klimat" från hans sida - inget om ekosystem, vatten, olja, fosfor eller andra tänkbara flaskhalsar. (Väldigt lite tid för sånt dock.)
Hans deltagande startar efter c:a 33.40.
http://svtplay.se/t/103430/agenda
/fredrik b
Ska titta på det. Jag såg själv ett TED-talk med Rosling som var några år gammalt där han åtminstone *nämnde* klimatet som en stor utmaning och påpekade att han har fått kritik så jag tror också att det tagit skruv och att det började för flera år sedan...
Och nu är han definitivt i hamn vad det verkar! ;-)
I Gomorronsoffan i morse var det nämligen ord och inga visor i klimatfrågan: arktiska isavsmältningens rekordnivåer och förundran över varför denna nyhet ej avhandlas i media togs upp.
http://svtplay.se/t/102830/gomorron_sverige
Start efter drygt 17 min.
Även gamla hundar osv...
/fredrik b
Alltså.
All heder åt Hans Rosling i detta fall. Klimatpoletten har uppenbarligen trillat ned och som den viktige opinionsbildare han är, är det mkt glädjande för den spretiga "miljörörelse" han ofta klumpat ihop och nästan avfärdat. Uppenbarligen har Roslings världsbild blivit mer komplex/nyanserad efter att ha insett vad som pågår och de framtida konsekvenserna av det, och på samma positiva sätt har "miljöfolkets" världsbild blivit mer komplex/nyanserad efter att ha sett hans TED-talk(s).
Korsbefruktning.
We are all the winners. Typ.
Och vill åt samma håll. Typ.
/fredrik b
Jag har noterat samma sak och finner det också glädjande.
Fast jag har inte hört honom tackla det rakt av, alltså, hur ställer man (välbehövlig) ekonomisk tillväxt i fattiga länder mot vad planeter förmår att ta? Eller så är han inne och tassar där när han (numera) verkar säga att deras ökade välbefinnande måste komma från att vi rika delar med oss mer (sänker vår standard)
Har letat efter den här diskussionen - är själv förhäxad av det som händer i världen. Kurvorna går åt fel håll och jag saknar själv förmåga att sammanställa dessa:
Befolkningsökning
Konsumtionsökning
Olja/gas-tillgång
Odlingsbar mark
Fosfor
Landgrabbing
Som jag ser det är det svårt att vara optimisisk om framtiden.
som bekant har FN idag den 31 okt 2011 bestämt att vi blir 7 miljarder människor och det uppmärksammas förstås av media och nu på morgonkvisten var därför Rosling åter i SVT:s morgonsoffa och pratade. Han gjorde åter en stabil insats. Pratade om resurser och klimat som värsta miljörörelseföreträdaren när han fick chansen...! :-)
/fredrik b
Jag vet, han har blivit mycket bättre sedan jag hörde honom "live" för två år sedan!
Skicka en kommentar