fredag 15 januari 2010

Barn kostar

.Bild: Det kostar att skaffa barn. När det råder osäkerhet om framtiden skjuter många upp barnafödandet.


Min föregående text handlade om nya överlevnadsstrategier i den ekonomiska krisens spår. Som flera gånger tidigare spanar jag västerut, mot landet som går före, "föregångslandet" USA. Noterade ni förresten att DNs ledarskribent Niklas Ekdal också skrev om "det förlovade, förlorade landet USA" i veckan?

"Den amerikanska drömmen har på varje punkt vänts i sin motsats, åtminstone för tillfället. Drömmen om kapitalismens eviga tillväxt slutade med finanskrasch. Drömmen om det egna hemmet blev en skuldfälla när proppen gick ur fastighetsmarknaden. Drömmen om den fria rörligheten i egen bil slutade med klimatförändringar, industrikris och ett farligt oljeberoende, inte minst säkerhetspolitiskt. Drömmen om det öppna samhället slutade med skräck för terrorism"

Trots denna inledning (och mer därtill) lyckas Niklas på ren viljekraft få ihop något i stil med att "snart vänder det och USA kommer att andas morgonluft på nytt". Bisatsen "åtminstone för tillfället" ovan ger en tidig indikation på vartåt texten bär. Som skäl till denna framtidstro anför Niklas 1) valet av Obama som visade "en unik kombination av politisk stabilitet och förnyelseförmåga", 2) USAs dragkraft som invandrarland, 3) att USAs befolkning beräknas öka med nästan 40% under de närmaste 40 åren och att det innebär 4) en stor generation i arbetsför ålder som har behov av de hus som nu står tomma, 5) den ekonomiska dynamiken i USA när det väl vänder, 6) de rikliga naturtillgångarna och 7) USAs oöverträffade militärmakt.

Kanske är det överflödigt att tillägga att jag inte håller med? Man kan lika gärna vända på varje punkt Niklas lista; 1) Obama hade ett oöverträffat mandat att förändra när han tillträdde men inte mycket har hänt, 2, 3) befolkningsmängd, storlek och storsklighet blir en svaghet när energin och transporterna blir dyra, 4) de tomma husen ligger för långt bort från städer och arbetstillfällen och uteblivet underhåll av övergivna hus gör redan från början dåligt byggda hus obrukbara på kort tid, 5) det kommer inte att "vända", vi kommer inte att framöver nå än högre höjder decennium efter decennium, 6) för att bruka naturtillgångar behövs energi men USA är världens största energiimportör och går dessutom mot att bli bankrutt och 7) oöverträffad militärmakt = oöverträffade utgifter! Och har man inga pengar får man fint finna sig i att skala ner sin militärmakt och sina geopolitiska ambitioner till en mer passande storlek (något som Storbrittanien bittert fick erfara under förra århundrandet).


Nå, åter till den ekonomiska krisens indirekta och oväntade effekter i denna den andra av tre texter på detta ämne. Efter den förra textens avslutande utflykt till
till de skurkar som verkar i de “fina” finansiella kvarteren återgår jag här till den vanliga kriminaliteten som rent fysiskt hotar människors väl och ve. Det finns ett samband mellan sämre tider och ökad kriminalitet och våld. I våras skrev till exempel Der Spiegel att “America begins to turn into a brutal place once again. April has already gone down as one of the bloodier months in American criminal history”.

I en intressant analys kopplar författaren och professorn (i “Peace and World Security Studies”) Michael Klare ihop å ena sidan sämre tider och fattigdom och å andra sidan kriminalitet och våld:

In all catastrophes, there are always winners among the host of losers and victims. Bad times, like good ones, generate profits for someone. In the case of the present global economic meltdown, with our world at the brink and up to 50 million people potentially losing their jobs by the end of this year [2009], one winner is likely to be criminal activity and crime syndicates. From Mexico to Africa, Russia to China, the pool of the desperate and the bribable is expanding exponentially, pointing to a sharp upturn in global crime. As illicit profits rise, so will violence in the turf wars among competing crime syndicates and in the desperate efforts by panicked governments to put a clamp on criminal activity.”

Klare pekar med hela handen på länder som Somalia, Guinea-Bissau och Mexiko och han varnar också för utvecklingen i Kina och Ryssland – ja egentligen alla världsdelar och länder utom just USA och Europa. Dock finns det vad jag kan se inga skäl att tro att USA skulle slippa undan en sådan utveckling och kanske handlar det inte heller enbart om hur fattig man är (i absoluta termer), utan också om hur fattig man upplever sig vara i förhållande till andra i samhället och i förhållande till högt ställda förväntningar och drömmar om vad livet har att erbjuda just mig. En ung amerikan som inte kan köpa ett par nya Nike-skor (eller förortskids i Sverige som inte har råd att köpa en Ipod Touch) kan alltså tycka att de är så “fattiga” att de inte har något att förlora på att välja småkriminalitet för att få ihop pengar till livets “nödvändigheter”.

Klare pekar på Somalia som ett “föregångsland” i detta avseende. Som en kollapsad stat har Somalia i flera år redan upplevt sin egen variant av “den stora depressionen”. Vi är inte vana att tänka på somaliska pirater som offer, men enligt dem själva är de ofta före detta fiskare som drevs i konkurs när deras stat inte kunde skydda deras intressen mot bättre organiserade fiskeflottor från andra länder. Utblottade har de nu slagit sig på sjöröveri för att försörja sina familjer; “Killing is not in our plans [...] We only want money so we can protect ourselves from hunger”.

Klare gissar att kedjan av hög arbetslöshet i den formella ekonomin, ökat beroende av marginella, gråa eller svarta jobb samt ökad kriminalitet (och motreaktionen - ökat våld och repression från staten) kommer att upprepas i allt fler stater som drabbas hårt av den globala ekonomiska krisen och dess efterdyningar. Det är en otrevlig utveckling där Ryssland visar vägen för hur ökad fattigdom ger vind i seglen för ultranationalistiska grupper, hur rasismen breder ut sig och hur detta resulterar i attacker på immigranter (som förutsägbart sägs “ta våra jobb”).

En sådan spiral av ökat våld har ännu inte blommat ut i USA, men en trend under det senaste året är att människor beväpnar sig och att antalet sålda vapen starkt ökar. En nedåtgående spiral av hopplöshet, desperation och våld är något som fler amerikaner nu oroar sig för och deras svar är alltså att köpa (fler) vapen:

“ ‘I do think there are going to be people who have very little, and they are going to decide you have too much and come get it,’ said Rochelle Haughton of Billings, who described herself as a middle-aged housewife who likes to bring a gun when she travels on the open highway. […] Gary Marbut, president of the Montana Shooting Sports Association, said students taking his gun training classes report underlying worries on gun control and violence. He said the economy is prompting anxiety over what could happen next - to the point some think social order could start to break down.”


Låt oss lämna våldet bakom oss och gå över till något roligare - sex. Huruvida amerikaner har mer sex i dessa tider låter jag vara osagt, men en sak som är säker är att kondomförsäljningen har gått upp och att vissa ser detta som en indikation på, hm… ökad frekvens av intimt umgänge :-)

"With a crippled economy forcing millions of cash-strapped Americans to entertain themselves at home, it's not surprising that one particular product is seeing a sales increase — condoms. […] ‘If people don't have the money to go out to a fancy dinner or are looking to cut back, [condomes] gives them some real affordable ways to stay in and make some great memories together’."

En möjlig alternativ tolkning är att mängden sex kanske inte har ökat, men att många amerikaner nu tänker sig för noga innan de skaffar (fler) barn. Sanningen ligger säkert någonstans mitt emellan, och dessutom behöver det inte röra sig om det ena eller det andra – amerikanarna kan har mer sex samtidigt som de är mer måna om att inte skaffa (fler) barn. Om du har problem att betala huslånen är det sista du tänker på att skaffa ett barn till.

People tell me not to let money stop us from having a baby, that everything works itself out in the end […] That may be true, but right now having another baby feels more like a strain than the blessing it's supposed to be."

Från tidigare ekonomiska nergångar vet man antal födda barn är en pålitlig men släpande indikator på en industrinations fram- eller motgångar. Efter en oljekris och en allvarlig recession nådde 1976 antalet födda barn i USA sin längsta punkt efter andra världskriget.

Något som är verkligt oroande är (enligt en amerikansk undersökning från september 2009) att en tredjedel av kvinnorna med lägst inkomst uppgav att de inte har råd med det preventivmedel de skulle föredra att använda och att 18% av de som äter p-piller använder olika strategier för att spara pengar. Men att (till exempel) hoppa över en månad är en kortsiktig och våghalsig strategi som gör p-pillret mindre effektivt.

Vad gör då de som inte ens har valet att skjuta upp sin tillökning på grund av bristande tillgång på en partner att tillöka med? Kanske tar de chansen till lite lättsam och billig verklighetsflykt genom att läsa kärleksromaner. Försäljningen av Harlequin-böcker har ökat i år - liksom under den stora depressionen för 75 år sedan.

“ "The romance industry is doing well ... because in tough times like these, people want to be entertained and they want it to be affordable. Our romance books ... have always guaranteed a happy ending," said Katherine Orr, a spokeswoman for Harlequin Enterprises. "Reading romance novels won't help pay your bills, or erase the worry of an impending foreclosure, or even cure an illness. But what it does do is allow you a short escape from those staggering realities — and ultimately leave you refreshed and refocused and more psychologically able to deal with them" ”

Dagens råd är alltså att när allt går åt helvet är det dags att plocka fram den eskapistiska litteraturen och drömma sig bort för en stund!

Läs även den fristående fortsättningen på detta text; Möt Gwen som är hemlös.
.

7 kommentarer:

ylven sa...

Vi roade (!) oss med att föra kassabok över vårt första barns första år. Allt inräknat kostade han knappt 20 000 kr. Då är allt inräknat, utom inkomstförlusten som föräldraledigheten innebar, inklusive förberedande inköp. Och då ska ni veta att vi var snåla och köpte begagnade barnvagnar och kläder i stor utsträckning. Så visst kostar det med barn!

För övrigt är det väl tur att man jobbar i samma segment som chips, godis och videofilm eftersom det är sådant som folk lägger pengar på i dåliga tider, när de inte har råd att åka till Thailand och annat...

Anonym sa...

Barn kostar, jag vet, men det är värt varenda krona. Och även om man är smart, som ylven, så blir det betydande belopp.

Ska nog inte räknas i kronor och ören.
/Morfar

ylven sa...

Nej, visst är de värda så mycket mer än de pengarna, men jag kan ibland tyngas över vilket liv jag har satt dem till världen för att leva...

Och man kan definitivt fundera över hur många man ska skaffa sig. Två tycker jag är en absolut maxgräns. (Sticker ut hakan och gör det ingen får göra i sverige, tycka till om hur många barn andra skaffar...)

Daniel sa...

Klart barn kostar och att det är värt pengarna. Men det tycker nog alla (de flesta i USA också) - men vad det handlade om här var att man skjuter upp barnen om ekonomin ser kärv ut.

Vad jag inte vet tillräckligt om är varför man på andra håll i världen istället skaffar fler barn när det är kärvt och färre när man får det bättre.

Angående antal barn är detta (antal barn, överbefolkning) något jag kommer att komm till vid tillfälle. Jag ser inte hur man kan skilja det från andra frågor jag skrivit om tidigare så som matproduktion, mänsklighetens globala fotavtryck etc.

Anonym sa...

I fattiga länder minskar barnafödandet primärt genom att man upplever en minskad barnadödlighet. Givetvis hänger det ofta samman med att man får det bättre men det är främst tryggheten i att veta att de barn man föder också har chans att växa upp som minskar barnkullarna.

Barnafödandet minskar idag i många av de länder som vi brukar kalla u-länder. I tex Vietnam och Bangladesh föder varje kvinna i snitt 2,5 barn idag. Överlevnaden har ökat i takt med att sjukvården har förbättrats.

Nu skulle man ju kunna tro att jordens befolkningsökning på detta sätt skulle bromsas upp. Dock lär det dröja eftersom bättre sjukvård och bättre levnadsstandard också leder till höjd medellivslängd. Troligen kan vi inte vänta oss en utplaning förrän vi är drygt 9 miljarder.

Det blir många munnar att mätta. Ett gigantiskt problem för en allt mer storskalig och industriell jordbrukssektor. Dessutom ska vi ju ersätta den sinande oljan med växtoljor enligt vissa. En odling som dessutom till stor del sker på mark i länder där befolkningen ökar snabbast och är fattigast.

Svårt att se ljust på framtiden...

/Jonas

Oskar sa...

Hej!
Var inne på din sida och läste om husdjur och vad vi spenderar på våra fyrfota vänner.

Själv representerar jag företaget Djurgravstenar.se som säljer gravstenar till husdjur.

Även de andra artiklarna var intressanta. Kommer att besöka bloggen igen.... Tack Oskar

Daniel sa...

Oj, ja något som är lustigt är när människor "halkar in" här mest av en slump.

Jag skrev ju visserligen om hur vi pysslar om våra husdjur och lägger mycket pengar på dem i den föregående texten, men också om hur det kan bli tuffa tider för ditt företag ifall människor får mindre pengar framöver. Jag utgår alltså från att människor kommer att tycka att en gravsten till sina husdjur utgör en lyx när/ifall tiderna blir tuffare.

Men du är förstås välkommen hit i vilket fall ifall du finner texterna intressanta trots att de bara undantags handlar om (hus-)djur.