fredag 20 juli 2012

Vårens aktiviteter

.


Jaha. Det blev inte mycket skrivet här på bloggen under våren. Inget alls faktiskt. Jag har ungefär en hyllmeter med lästa böcker som jag hade tänkt skriva om (ca 25 vid det här laget) och jag vägrar fortfarande envist att sortera in dem i bokhyllan i sektionen med de böcker jag både har läst och dessutom skrivit om här på bloggen tidigare. Problemet är att det tar ett antal timmar att bläddra igenom en bok man läst, fundera över vad man tyckte och vad man vill skriva om, eventuellt hitta och plocka fram lämpliga citat och sedan skriva en genomarbetad längre text. I bästa fall 4-5 timmar, i sämsta fall uppåt det dubbla. I vilket fall blir det en icke oansenlig del av den tid det till att börja med tog att läsa boken.

Vad har jag då gjort under våren istället för att skriva här? Tja, jag har förstås läst nya böcker. Jag har också mer metodiskt börjat läsa (vetenskapliga) artiklar för att biffa upp de akademiska texter som jag nu har börjat skriva kring oljetoppen. Under april och maj genomförde jag små mini-nyårslöften; att i snitt läsa 10 sidor ur akademiska artiklar varje (var-)dag - 220 sidor på en månad. I min akademiska blogg skrev jag ett blogginlägg vardera om april- och maj-artiklarna och jag länkar till dem här eftersom jag tror att en del av artiklarna eventuellt kan vara av intresse även för de som läser denna blogg. På min andra blogg skriver jag också löpande (kortare) blogginlägg om de böcker jag läst "på sistone", nu senast till exempel David Jonstads och Björn Forsbergs nyutgivna böcker och tidigare även om Post Carbon Reader och Dark Mountain (vol 1) och i början av året om ett gäng böcker som handlade om om den amerikanska depressionen (på 30-talet) etc.

Men det som har tagit mest tid under våren har ändå varit att skriva ansökningar. Vad är det jag ansöker om? Pengar för att bedriva oljetoppsrelevant forskning förstås! Dessvärre är det många andra som vill ha (samma) pengar och konkurrensen är därför knivskarp. Konkurrensen är faktiskt så skarp att även excellenta ansökningar ofta inte får några pengar - eftersom de kämpar mot andra lika excellenta ansökningar. Vilket leder till att ansökningsskrivandet blir till en egen genre som man måste behärska och helst excellera i innan man kan börja med själva forskningen. Det finns en intressant spänning här som man kan fundera över. Ska en forskare satsa på att förkovra sig inom gebitet att skriva bra ansökningar eller på att faktiskt genomföra bra forskning? Och är egentligen bra ansökningar en vattentät garant för bra forskning?

Nå, jag återkommer till detta i ett senare blogginlägg, för det här är det första i en serie. Idag blir det en allmän uppdatering och en utläggning kring hur jag har gått tillväga för att göra forskning av sånt jag har skrivit om här på bloggen i några år. I nästa inlägg tänkte jag publicera en av mina ansökningar (vars innehåll är mycket relevant för bloggen och de som (fortfarande) läser den). Det sista inlägget blir en uppföljning och analys av ansökningscirkusen och mina slutsatser av att delta i den och hoppa genom ringarna ("jump through the hoops").

Varför tar det då så mycket tid att skriva ansökningar? Ett viktigt skäl är förstås den nämnda konkurrensen. Det går inte att lämna in en halvdan ansökan, eller en skiss på ett projekt och tro att man ska få några pengar. Det är dessutom helt klart "köparens marknad". Det är lätt för en anslagsgivare att tänka sig att det behövs "lite mer" information för att kunna göra ett informerat val om vem som ska få pengar och vem som inte ska få. Vilket betyder att kraven och ribban höjs för alla som vill lämna in ansökningar - utan att det för den delen finns mer pengar att dela ut... Resultatet är alltså att det sitter forskare i stugor och vrår och utför ett obetalt gratisarbete varje kväll och varje helg, för bara undantagsvis har man betalt för att kunna skriva ansökningar (det vill säga att man kan utföra detta arbete på ordinarie arbetstid).

På många sätt fungerar forskare som konsulter som måste dra in pengar och belägga sig själva. Med indragna forskningsmedel kan man "köpa loss" sin egen tid och få ägna sig åt forskning under 20-30-50-80% av sin arbetstid (beroende på hur mycket pengar och hur många projekt man är med i). Om man inte kan dra in forskningsmedel blir det istället mest till att ta itu med undervisning och adminstration. Till skillnad från konsulten, som kan ägna sig åt "införsäljning" av uppdrag på arbetstid, måste dock forskaren alltså till stor del göra detta på sin fritid i form av obetalt extraarbete. Till skillnad från konsulten finns det dock alternativa arbetsuppgifter om man inte har fixat en tillräckligt hög "beläggning". Forskaren löper inte risken att avskedas, utan kan då istället "degraderas" till att bli mer av lärare och administratör. Att vara lärare på ett universitet eller en högskolan är inte nödvändigtvis dåligt och det finns många som tycker om det, men på ett universitet finns det en rangordning och det är i vilket fall "finare" och mer karriärbefrämjande att forska.

Jag har under våren skrivit på fem ansökningar men bara fyra av dessa slutfördes och blev inlämnade. En av ansökningarna var till ganska stor den en kopia av en tidigare ansökan, men för en helt ny fräsch ansökan som man själv driver (är huvudansvarig för) är det lätt att tänka sig att den tar, säg, 2-4 arbetsveckor (80-160 timmar) att få ihop. Det ligger alltså väldigt många timmar bakom en välskriven ansökan (att jämföra med ett välskrivet blogginlägg). Utifrån utfallet så här långt (återkommer till det senare) skulle denna tid kanske ha varit bättre investerad ifall jag hade ägnat den åt "folkbildning" här på bloggen istället...?


Mina oljetopps-relevanta intressen finns dokumenterade här på bloggen, men det mesta av det jag skrivit här har jag ingen speciell nytta av när jag ger mig in i en ny genre och ska skriva ansökningar. För det första är jag anställd på en data-institution ("medieteknik och interaktionsdesign") och det måste alltså finns någon slags IT-vinkel i ett föreslaget forskningsprojekt för att det över huvud taget ska passa ihop med min bakgrund och mitt arbete. Jag kan inte t.ex. skriva ihop en ansökan som handlar om hur människor reagerar vid ransoneringar eftersom jag inte skulle ha någon trovärdighet i detta - ett sådant projekt måste föreslås av en socialpsykolog (eller kanske en nutritionist eller en ekonom).

Länge (i flera år) såg jag över huvud taget inte hur jag skulle kunna hitta överlappningar mellan bloggen och arbetet, men det har över tiden långsamt förändrats. Innan man ser lämpliga, intressanta överlappningar är det ju heller inte aktuellt att försöka formulera konkreta projekt.

Mitt problem var detta: jag är övertygad om att vi står på toppen just nu och att vi går tuffare tider till mötes. Jag tror att mina (och dina) barn går en tuffare, hårdare, fattigare framtid till mötes och med färre möjligheter och ett lägre materiellt välstånd än det vi själva har växt upp med. Vi borde alltså förbereda oss för den oundvikliga nedgång som kommer inom kort, ja som med största sannolikhet redan har inletts - istället för att med våra sista krafter spänna bågen ännu högre. Men om jag formulerar en ansökan som utgår från dessa premisser är den dödförklarad i samma sekund som den är inlämnad. Det finns ju ingen koncensus kring en sådan dyster framtidsbild och varför skulle man vilja ge pengar till ett forskningsprojekt som är formulerat av en dysterkvist med "skev verklighetsuppfattning"? Speciellt inom IT och telekom har ju utvecklingen de senaste decennierna varit fenomenal, så det finns inte mycket utrymme för avvikande, kritiska åsikter.

Där stod jag och stampade. Jag kunde inte hitta någon lämplig frågeställning (som dessutom har med IT att göra) som var relevant och intressant för mig utifrån den framtid jag tänker mig vi går till mötes, och som samtidigt skulle kunna vinna gehör hos en anslagsgivare. Det konceptuella genombrottet kom när jag insåg att jag på sätt och vis kunde studera mig själv och den framtid jag tror vi går till mötes. Eller åtminstone andra människor som "tycker som jag". Det vill säga, i mångt och mycket ni som läser denna blogg. När jag nu skriver ansökningar så är det ni (egentligen jag själv också - vi) som är mitt forskningsobjekt (mina "informanter"). Hur tänker vi om framtiden, hur förbereder vi oss, hur använder vi oss av IT (t.ex. sociala medier) för att informera oss, för att knyta kontakter, för att förbereda oss? Där någonstans hamnade jag och det var också utifrån denna utgångspunkt som jag kunde började röra mig framåt (tänka, diskutera, leta efter litteratur, formulera forskningsfrågor).

Ni får ursäkta om jag har blivit lite långrandig i detta blogginlägg. I nästa inlägg ska jag konkret visa hur det har gått. Jag kommer jag att klippa in en ansökan som spinner vidare på detta perspektiv och jag lovar att den texten är mindre pladdrig och istället mer koncis och välformulerad. Nedan finns en "teaser" i form av ansökans titel och sammanfattning:


Bortom ekologisk modernisering: krissäkrade livsstilar för ett hållbart samhälle
-----------------------------------------------------------------------
Det råder idag delade meningar om vad som utgör ett ”hållbart samhälle” och hur vi ska nå dit. Den politiskt mest etablerade idén utgår från att det går att kombinera ekonomisk tillväxt och hållbar utveckling. Mot detta står idén om att en omställning istället måste innebära mer omfattande förändringar som innefattar en minskad energianvändning och minskad resursförbrukning.

I detta projekt är jag intresserad av personer som 1) lever sina liv utifrån en övertygelse om att vårt samhälle går en eller flera allvarliga och samverkande kriser till mötes (ekonomi, ekologi och energi) och 2) praktiskt förbereder sig genom att konkret förändra sin livsstil. Syftet med projektet är att inventera, kartlägga och beskriva ”hållbara”, “krissäkrade” och/eller “resilienta” livsstilar i Sverige idag.
.

4 kommentarer:

Martin Saar sa...

Kul att du är tillbaka och delar med dig av dina tankar och funderingar.

Daniel sa...

Det kommer mer. Åtminstone några inlägg till nu i slutet av sommaren. Sedan kommer jag få så hiimla mycket att göra i aug-okt. Det är på sätt och vis blogg/peak oil-relaterat, så jag kanske hinner skriva något om det också innan det brakar loss.

Urban Persson sa...

Lägg ner ”forskningen” runt oljan för det är så genomlyst för att inte säga uttjatat. Många andra naturrresurser är kritiska och om det bara vore oljan så vore det inget.

Produktiviten i naturrresursernas utvinning som ett vägt genomsnitt inom allt kritiskt faller med kanske 5 procent om året och har gjort detta sedan toppen omkring år 2000. LKAB har exempelvis haft reala kostnadsökningar i snitt 7-8 procent under de sista 10 åren. Flyttningen av stan är då oräknad och det framgår av årsredovisningarna. Och det är kanske mer än inom oljan. Järnmalmen har tiodubblats i pris.

Det klart att samhället kommer att kollapsa och det finns inte mycket att göra åt det. Det här landet består förmodligen av isolerade celler i total fattigdom och kämpande för överlevnad med kanske halva befolkningen kvar redan 2050. Andra länder med ett livsmedelsöverskott och ett mindre exportorienterat näringsliv när världhandeln brakar ihop klarar sig nog in i nästa århundrade.

Idag står naturresursernas kostnader i utvinningen på kanske 7 procent av BNP och dessa 7-dubblas på 40 år, om den 5-procentiga ökningen fortsätter, vilket den nog gör. Kollapsen kommer i varje fall med matematisk säkerhet och med en exponentiell effekt. När utvinningen upphör och restkulturen tar över så blir chocken och utslagningen hård.

Vad är exempelvis produktiviten i Kina mätt arbete, energi, kapital och material per ton kol? Det är baklängessiffror ungefär som för LKAB och kineserna vill inte heller veta. På detta sätt kan man förutsäga utvecklingen på ett aldrig tidigare gjort sätt. Det handlar alltså främst om att få fram kostnadernas andel av BNP och ökningen. Och det kan backas upp med olika nyckeltal. Sådan statistik finns inte idag. Inom oljan står ju försäljningen med dagens pris för cirka 5 procent av BNP.

Tänk att man kan räkna ut ungefär när allt klappar ihop. De korrupta makthavarna med sin vetenskap och den enfaldiga massan köper förstås inte detta. Men det gör det inte mindre sant. Mitt tips är alltså att du skriver en uppbiffad ansökan om en prognos om när det brakar ihop för makthavarna. Men jag har inget tips om vad det finns pengar. Om man är ute efter det så är oljan bättre och då löser man det med en hållbar utveckling. Sedan kanske man kan få jobb som konsult eller något annat för världens frälsning hos någon korrupt myndighet.

georges Matorell sa...

SNABB OCH PÅLITLIG LÅNE ERBJUDANDE I 72 TIMMAR
Detta budskap är avsett för anställda, näringsidkare, lantbrukare och entreprenörer som behöver ekonomiskt stöd för att lyckas med sin verksamhet. Få våra olika låne erbjudanden, kredit med mycket enkla villkor till en ränte sats på 3% per år. Våra överföringar är försäkrade av banken för säkerheten för transaktioner och du har möjlighet att få till gång till din kredit i 72 timmar garanteras. Så kontakta oss för mer information, tack.

E-post : georges.matvinc@gmail.com

WhastApp : +33 756924191