"Olja" av Gunnar Lindstedt (2005)

Detta är den första blogg-texten där utgångspunkten är en bok som jag har läst. Tanken är inte att skriva en regelrätt recension eller att referera hela innehållet i boken, utan snarare att använda valda delar som utgångspunkt för en lite friare text. Här utgår jag från Gunnar Lindstedts "Olja: Jakten på det svarta guldet när världens oljekällor sinar" från 2005.

Jag har vid detta lag läst flera böcker om olja och energi. Ett sätt som denna bok skiljer sig från andra är att den är väldigt personligt skriven, att författarens röst inte är så objektiv och distanserad som är brukligt. Gunnar är helt enkelt en historieberättare och en relativt stor del av boken handlar om Gunnars eget förhållande till det moderna industrisamhällets framväxt och vårt oljeberoende. Insprängda mellan mer faktabaserade kapitel finns texter där Gunnar reflekterar över sin egen livsbana i förhållande till en fantastisk industriell expansion i Sverige under andra halvan av 1900-talet (Gunnar är född 1951). Gunnar gör det tydligt att han själv tagit till sig budskapet att oljan kan börja sina under hans egen livstid. Han beskriver sina tankar kring detta och också hur han format sitt liv för att förbereda sig inför en kommande energikris (hus på landet, nya högeffektiva kakelugnar, goda relationer med bönder och andra grannar).

Som deltidsboende på landet finns det i boken många funderingar kring modern matproduktion (dopad med olja). Produktiviteten i jordbruken har ökat i takt med att maskiner ersatt människor och djur, men användningen av olja har ökat i samma takt och vad gör man då den dagen priset på olja mångdubblas? De flesta moderna människor tar för givet både att solen går upp och att det kommer ny mat till snabbköpet imorgon.

Kopplingen "mellan arbetsinsats och mat för dagen är för de flesta helt osynlig. [...] Ingen behöver längre tänka på att själv arbeta med jorden för att få mat på bordet och tak över huvudet. Den direkta kopplingen mellan en viss mängd arbete och en viss mängd mat syns inte längre" (p.171). "Att en stor del av den svenska befolkningen åter måste börja bruka jorden ser de flesta som fullständigt otänkbart" (p.30). För Gunnar är det inte otänkbart, tvärt om. Och efter att ha läst boken kan jag faktiskt själv tänka mig en sådan utveckling inom min egen livstid.

När oljan blir dyr blir konstgödsel dyrt. Då sjunker produktiviteten och avkastningen i jordbruket om inte folk i stor skala återvänder till landsbygden för att bruka jorden. Och när maten "bara" blir riktigt dyr i Sverige kommer det att råda livsmedelbrist och svält i fattigare delar av världen. Huruvida vi redan har nått den punkten utifrån dagens globalt höga matpriser kan diskuteras. Temat om jordbrukets oljeberoende kommer i vilket fall att vidareutvecklas i Gunnars nya bok som ska komma ut i höst, Svart jord.

Gunnar är överlag tveksam till den moderna konsumtionskulturen och också till marknadens möjligheter att lösa de utmaningar vi står inför. En sådan tveksamhet är inte ovanlig - speciellt inte hos svenskar som liksom Gunnar hyste kommunistiska sympatier på 70-talet (beskrivet i boken). Men det som gör det hela lite pikant är att Gunnar till vardags arbetar som affärsjournalist på Veckans Affärer. Man skulle kunna tänka sig att det fanns utrymme för en viss latent motsättning mellan hans arbete "i kapitalets tjänst" och hans privata åsikter, men i sitt efterord tackar han sina chefer på Veckans Affärer för att de stöttat honom i hans arbete med boken.

En intervjuad affärsman i oljebranschen uttalar sig i bokens första kapitel och avfyrar en salva som säkert är mycket svårsmält för många: "Jag tror att denna [olje-, energi-] kris börjar nu. De stigande oljepriserna är ett tecken på oljebrist. Vi måste gå tillbaka till kärnverksamheten. Cyklar, hästar och båtar kommer åter att få sköta transporterna" (p.19).

I samma anda reflekterar Gunnar själv senare i boken: "Dagens Nyheter hade en liten notis om oljepriset. I sparsamma ordalag noterades att priset nu nått [...] den högsta nivån någonsin. Jag förundrades över att tidningarna bara noterade detta utan att göra några rubriker. Ju mer jag sysselsatte mig med denna bok, desto mer växte känslan inom mig att det under ytan pågår gigantiska förändringar. Men ännu var tystnaden total, hela vår civilisation skulle snart ändras i grunden och ändå var uppmärksamheten obefintlig. Kanske hade jag åter tagit fel. Att priset på olja steg så kraftigt tolkades allmänt som en tillfällighet, en ojämnhet som snart skulle regleras" (p.166).

Precis så har jag också känt i år när oljepriset klättrat till nya rekordhöjder. När priset sjunkit tillbaka från toppnoteringen på nästan 150 USD/fat till dagens 110 USD drar alla en lättnadens suck - trots att priset aldrig varit högre förutom tidigare i somras. I citatat ovan utelämnade jag Gunnars toppnotering som 2005 låg på 56 USD/fat (bokens efterord är skrivet i juli 2005). Idag är priset som sagt det dubbla och min känsla är att ute till havs, under ytan, har vattnet börjar koka. Genomgripande förändringar är på väg men ännu har de flesta ingenting sett från stranden...