måndag 29 september 2008

Trög infrastruktur omöjliggör snabba förändringar



I dessa tider är det lätt att få uppfattningen att steget från idé till kommersiellt gångbar teknik är väldigt kort. Det är förföriskt lätt att känna som om den mänskliga uppfinningsrikedomen inte har några gränser och att det inte finns något problem som vi inte kan lösa - inklusive problem inom energiområdet. När det knappt går att uppbåda en videokassett i en elektronikaffär längre eller snart ens en tjock-TV känns det som om tekniken utvecklas i en rasande fart. Så är det dock inte. Även ny elektronik som slår igenom snabbt har en lång förhistoria och steget från idé till färdig lösning mäts vanligtvis i decennier och bara sällan i åratal. Några exempel på detta från data- och elektronikområdet är maskinell texttolkning (OCR), tryckkänsliga skärmar (Apple Ipod/Iphone) och röstigenkänning (röst-tjänster).

Nu är det dessvärre så att förändringar i elektronikbranschen går mycket snabbare än förändringar inom ett område som energisystem. Att ställa om vårt energisystem handlar inte i första hand om små elprylar som kan bytas ut, utan om en enorm, ofta dold infrastruktur som har byggts upp under mycket lång tid och till en enorm kostnad. Tertzakian (jag återkommer till honom senare) pratar om olja i termer av "a multitrillion dollar global infrastructure" som har byggts upp och växt nästan oavbrutet i snart 150 år. En enda "trillion dollar" motsvarar 6 500 000 000 000 kronor. Det är 50% mer än de det oöverträffat enormt stora krispaket som Bush och kongressen i dagarna håller på att klubba igenom för att rädda finansbranschen i USA. Det är 100% mer än Sveriges BNP år 2007.

Jag skrev nyligen om SkySails (Segel på transportfartyg sänker kostnader och utsläpp). Trots att SkySails är en ganska fristående teknik som inte behöver anpassas till komplicerade tekniska infrastrukturer är det ändå ett bra exempel på trögheten, eller motståndskraften mot förändringar i stora system rent generellt. Utvecklingen av SkySails påbörjades 2001. Systemet var "färdigt" 2005 och testades därefter till sjöss 2006-2007. Första kommersiella försäljningarna + tester 2008. Serieproduktion förväntas komma igång 2009 och förhoppningarna är att man har sålt 1 500 system år 2015. Detta är en innovativ produkt som krävt grundforskning och det har alltså tagit 7 år för produkten att nå markanden. I bästa fall tar det 7 år till innan SkySails 2015 fått genomslag i branschen och är installerad på 3% av fartygen i den globala handelsflottan. Vid denna tidpunkt har SkySails också fått ett visst, begränsat genomslag i form av 1% bränslebesparingar på globala sjötransporter (se Kan vi segla ur krisen? för beräkningarna). Vad exemplet SkySails visar är inte att vi inte ska försöka komma på kluriga tekniska lösningar, men att det finns en otrolig tröghet när det handlar om att förändra en infrastruktur.

Min personliga slutsats är att det (inom sjöfarten och andra områden) blir svårt att effektivisera och "bygga oss ur" en situation med minskad total mängd energi och stigande bränslepriser. Istället tror jag att vi kommer att få jobba desto mer med att hushålla med de resurser vi har och också blir tvingade att - troligtvis ganska radikalt - lägga om vår livsstil framöver. Kanske blir det inte så illa att vi bara kan äta apelsin och banan på julafton, men heller inte som idag när vi kan äta allskönans exotiska frukter vilken dag som helst på året.

Ett annat exempel på trögheten i stora system är husbyggande. David Strahan pekar på väldesignade och energisnåla "passivhus" som endast med hjälp av solljus och de boendes kroppsvärme kan upprätthålla en inomhustemperatur på 21 grader mitt i vintern. Problemet är att oberoende av hur många sådana hus vi bygger från och med nu, så är alla idag existerande hus hopplöst ineffektiva i jämförelse. Och långlivade. Om man fortsätter att riva hus i samma takt som idag kommer 24 av de 25 miljoner hus som just nu finns i England att fortfarande vara på plats år 2050. Återigen är inte poängen att vi ska låta bli att bygga passivhus. Poängen är att vi inte kan fästa våra förhoppningar till att själva existensen av en sådan standard för att bygga hus redan har löst alla problem. Tvärtom, det är fantastiskt att det finns ett sådant sätt att bygga hus, men de stora utmaningarna ligger framför oss och detta kommer att vara lika sant år 2050 som idag...

Infrastruktur tar tid. Trög infrastruktur omöjliggör snabba förändringar, och, infrastruktur är per definition trög. Det tar tid att bygga en infrastruktur och det tar tid att förändra en infrastruktur. Därför är det inte enkelt utan mycket mycket svårt - och mycket mycket svårare än många tror - att ersätta sinande olja med andra energikällor (till exempel förnyelsebara). Infrastruktur låter tråkigt men är spännande. Det är något som är av oerhörd vikt, men samtidigt i det närmaste osynligt. Det är ett fascinerande ämne som jag kommer att återkomma till fler gånger till exempel här.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Jag tycker dina blogginlägg är synnerligen läsvärda, och är något jag ofta refererar till, om än indirekt när jag diskuterar PO. Är dock dålig på att kommentera i bloggar, men jag är i alla fall här och läser! Väljer att sätta mitt fotspår idag, som resultat av ditt inlägg på ett annat forum vi brukar ses på ;-)

/ylven

Daniel sa...

Hej Ylven, kul att du är här!

Jag kommer att skriva några texter om jordbruk å sånt snart (i oktober), då kanske du får anledning att kommentera eftersom du vet en del om det...

Ylva sa...

Jag har varit här och läst sedan du första gången lade ut en länk på oljepris... Ser fram emot dina funderinga om jordbruk mm. Jag gillar sättet du strukturerar ditt tänkande!

/ylven

Daniel sa...

Tack!

Jag försöker skriva minst en ny text varje vecka.