Bilparkens värde

.

Med krispaketet som Bush tryckte igenom kongressen i början av oktober är så stora siffror i omlopp att man lätt blir snurrig. Hur mycket pengar är egentligen 4 600 miljarder kronor (4 600 000 000 000 kronor)? Många nollor krävs det för att nå en sådan ofattbart stor summa pengar. Ofattbart är också det faktum att man bland dessa nollor återfinner idel medlemmar av de mest välbetalda yrkeskårerna i vårt post-moderna samhälle. Orden räcker knappt till för att beskriva hur stötande det är att de personer som entusiastiskt drivit det finansiella systemet mot kollaps inte ställs till svars utan istället ända in i det sista blivit extremt rikligt belönade för sina missriktade "insatser" och troligtvis också kommer att bli det framöver, fast på en lägre nivå. Jag fick för mig att det skulle vara intressant att ställa dessa 4 600 miljarder kronor mot någon annan stor siffra och bestämde mig för att försöka beräkna hur mycket USAs bilpark är värd.

När jag sökte på "number cars US" hittade jag genast en utmärkt Wikipedia-sida, Passenger vehicles in the the United States. Enligt en studie från 2006 fanns det 250 miljoner fordon i USA på 300 miljoner amerikanare (och det är 35 miljoner fler fordon än körkortsinnehavare!). Endast 8% av alla hushåll i USA har inte en bil. Av dessa fordon är 54% bilar, 40% SUVar och pick-up trucks och 6% annat (till exempel motorcyklar). Antalet fordon i USA har i snitt ökat med mer än 3.5 miljoner per år sedan 1960. Medianåldern för fordon i USA har stigit från 5 år 1969 och 6.5 år 1990 till 9 år 2005 så trenden är alltså att bilparken åldrats över tiden.

Genomsnittpriset på en ny bil 2004 var 25 000 dollar och snittet på en "full-size SUV" var 33 000 dollar (en "lyx-SUV" kostade 44 000 dollar). Låt oss säga att alla nya "bilar" (fordon) fyra år senare, år 2008, i snitt kostar 30 000 dollar (att bilförsäljningen (speciellt SUVar) snubblat under de senaste sex månaderna spelar inte så stor roll i sammanhanget - vi pratar här om USAs hela bilpark). En bil tappar 20-30% av värdet under första året så låt oss säga att en genomsnittligt gammal bil är värd/betingar ett pris på, tja, lågt räknat kanske 20-30% av nybilsvärdet.

Siffran på värdet av USAs bilpark blir alltså (250 miljoner bilar) x (nybilspriset 30 000 dollar) x (ett kvarvarande värde på 20-30% för genomsnittsbilen) = 1 500 - 2 250 miljarder dollar. Det motsvarar alltså två till tre krispaket, eller, 5 000 - 7 500 dollar (40 000 - 60 000 kronor) per man, kvinna och barn i USA. Jag tror att 20-30% av nybilsvärdet eventuellt kan vara ganska lågt räknat, om man istället skulle räkna på 30-40% blir det alltså tre till fyra krispaket.

USA är extremt men bilar är en global kärleksaffär. Från BIL Swedens årsbok "Bilismen i Sverige 2008" kan vi lära att det år 2007 fanns 950 miljoner fordon i världen - 700 miljoner personbilar och 250 miljoner lastbilar och bussar. De fem nationer som 2007 tillverkade flest fordon är (i fallande ordning) Japan, USA, Kina, Tyskland och Syd-Korea. Dessa fem länder tillverkade tillsammans över 41 miljoner bilar förra året (vilket motsvarar knappt 60% av den globala försäljningen för år 2007).


Vad kan då bilparken i Sverige vara värd? Bil Sweden kan berätta att det finns 4.8 miljoner fordon i Sverige vilket inkluderar även bussar och lastbilar. Detta stämmer med uppgifter från Statens institut för kommunikationsanalys, SIKA, som menar att det i Sverige år 2007 fanns "6,5 miljoner fordon i trafik registrerade i Sverige" men som då inkluderar också (i fallande ordning) släpvagnar, traktorer, motorcyklar, terrängskotrar och mopeder. Av alla dessa fordon var 4.26 miljoner personbilar. I SIKAs rapport kan man också läsa att personbilarnas medelålder i Svergie steg från 7 till 9 år i samband med lågkonjunkturen i början av 1990-talet och att den har legat på den nivån sedan dess.

På siten webcar 2000 hittar jag ett trevligt verktyg för att leka med statistik över deras 17 500 bilförsäljningar från 2004 och framåt. Det första jag observerar är att genomsnittspriset för en bil sjunker för varje år ju äldre den blir ända tills 1986. Det året ökar priset och priserna längre bak i tiden fluktuerar också mer. Min tolkning är att det bland de förhållandevis få bilar (därav fluktuationen) som är 20, 40 eller 80 år gamla finns en del välskötta och lite dyrare exemplar som "stör" statistiken. När man sorterar bort alla bilar som är äldre än 20 år återstår 16 300 bilar. För dessa bilar är medianpriset 65 000 kronor. Det faktum att bilparken sägs bytas ut på 20 år och att detta pris gäller just för bilar från 1987 och framåt är en extra bonus.

Alltså, (4.26 miljoner bilar) x (65 000 kronor/bil) ger en prislapp på 275 miljarder kronor för hela den svenska bilparken. Varje svensk man, kvinna och barn äger då bil till ett värde av 30 000 per person och detta är alltså betydligt längre än motsvarande siffra för USA. Ett viktigt skäl till detta är att emedan 100 människor i USA äger 82 bilar äger samma antal svenskar "bara" 46 bilar. Ovan värderade jag den genomsnittliga amerikanska bilen till 20-30% av nybilsvärdet. Dessa 6 000 - 9 000 dollar motsvarar med dagens dollarkurs ett värde av 48 000 - 72 000 kronor per bil jämfört med siffran ovan på 65 000 kronor per bil i Sverige. Borde kanske den amerikanske siffran ligga nära det högre värdet (72 000) utifrån att det finns så många stora fina bilar i USA? Eller är det lägre värdet (48 000) rimligare utifrån att det finns relativt många fattiga människor i USA som behåller sin bil så länge den bara rullar?

Av skäl som jag inte känner till är motsvarande bil betydligt billigare i USA än i Europa. Ett exempel är dessa tre mindre bilar som i USA bara kostar runt 60% av vad samma bilar säljs för i Europa (England). Detta borde egentligen leda till att den genomsnittliga amerikanska bilen är betydligt mindre värd än en svensk bil och att amerikanare har mindre pengar investerade i sina bilar än vi har i Sverige. Då har man dock inte räknat med att bilarna i USA är större än i Europa. Istället för att köpa en mindre bil billigt har alltså den genomsnittlige amerikanske konsumenten (tidigare) istället valt att köpa en större bil.


Nu är det slut mer räknandet och här kommer istället några avslutande reflektioner utifrån alla siffror ovan:

- Amerikanare har mycket pengar investerade i sina bilar. Svenskar också men vi ligger inte på samma nivå som "over there" - mest beroende på att 100 svenskar "bara" äger lite mer än hälften så många bilar som 100 amerikanare.

- Uppenbarligen älskar vi våra 4+ miljoner bilar i Sverige (och 250+ miljoner bilar i USA). Om vi måste ställa om till att ha färre bilar eller att använda våra bilar mer sparsamt kommer det att bli plågsamt för väldigt många. Det är konstigt att vi fortfarande år 2008 i Sverige lägger så många miljarder på att underhålla och bygga nya vägar istället för att uppmuntra till och satsa mer på annan infrastruktur och andra lösningar (tåg, kollektivtrafik, cykel, bilpool).

- Det finns mycket information på Internet. Men när man har en specifik fråga och letar efter information för att få den besvarad kan det bli betydligt klurigare. Ovan är till exempel relationen mellan fordon och bilar inte helt klar. Det är också därför jag tillåter mig att avrunda friskt i mina uträkningar både här och i andra blogg-texter så man bör förstås ta alla resultat med en nypa salt (trots att de dock helt säkert ligger i rätt "division").

Nybilsföräljningen både i USA och i andra länder har stannat upp rejält i år och är "ohållbart låg" i USA nu. Det går dåligt för alla biltillverkare nu men värst är det för GM som paradoxalt nog kan gå i konkurs detta år men som fram till denna stund fortfarande är biltillverkare #1 i USA och i hela världen. Om människor inte har råd att köpa nya bilar behåller de förstås sina gamla längre. Dessa gamla bilar borde då kunna behålla sitt värde bättre/längre men eftersom inflödet av nya, dyrare bilar avstannar måste det totala värdet på hela bilparken hela tiden minska. Ett exempel på detta är Kuba där man lääänge kört omkring med (amerikanska) bilar från 1950-talet.


Att våga sig på att dra några definitiva slutsatser i en avslutande analys är inte det lättaste. Men här kommer några försök:

- Bilparken byts ut ”naturligt” på 20 år. Händelser som påskyndar den processen leder till att de nu existerande bilarnas värde sjunker och måste skrivas ner (försvinner ut i intet = massiv kapitalförstöring). Ett exempel är att om olja (bensin/diesel) blir dyrare så sjunker andrahandsvärdet på bensinslukande bilar (t.ex. gamla bilar eller nya stadsjeepar). Ett annat exempel är att om tuffare regler för utsläpp införs kommer det att "straffa" äldre bilar (och nya stadsjeepar).

- Det är svårt att sia om vi kommer att köpa fler eller färre nya bilar det närmaste decenniet. Kommer morgondagens "mirakelbilar" (som drivs av naturgas, el, väte, tryckluft...) leda till en renässans för bilindustrin - att vi går man ur huse och köper nya bränslesnåla och "miljövänliga" bilar? Eller kommer vi inte ha råd att köpa dessa bilar i snabbare takt än vi köper bilar redan idag (dvs. 20 år för en omställning)? Eller blir det istället så att bilar som bygger på ny teknik blir dyrare samtidigt som vi får mindre pengar att röra oss med och att bilparken därför kommer att bli utbytt i långsammare takt framöver? I värsta fall kommer vi helt enkelt inte ha råd att köpa nya bilar framöver oberoende av hur attraktiva de är.

Vi kan i vilket fall konstatera att om morgondagens "miljövänliga" bilar når marknaden och säljer som smör om 5 eller 10 år så kommer vi ändå att sitta fast med den befintliga bilparken och de befintliga problemen (olje/bensin-beroende) ett bra tag därefter.
.