Jemens stora bekymmer

.

För lite mer än ett halvår sedan skrev jag en text om Mexikos problem i samband med att deras oljeproduktion sjunker dramatiskt. I somras publicerades BP Statistical Review of World Energy för 58:e gången och Mexiko var det land som i absoluta tal minskade sin oljeproduktion mest under 2008. Minskningen jämfört med föregående år uppgick till över 300 000 fat olja/dag. Det motsvarade mer än 9% av Mexikos hela produktion, men bara något mer än 0.3% av den globala oljeproduktionen. Jag placerade dock texten om Mexiko i ett större sammanhang; vilka länder är mer respektive mindre sårbara för de förändringar som oljetoppen för med sig?

Här väljer jag nu att gå vidare med temat “länder som får det tufft efter oljetoppen” och beger mig till Arabiska halvön. Arabiska halvön domineras av Saudi-Arabien och det har också varit en del hullaballoo kring Dubai ganska nyligen, men jag tänkte här bege mig till Saudi-Arabiens mindre och betydligt fattigare granne i söder, Jemen. Där både Saudi-Arabien och Jemen står inför liknade utmaningar (stor befolkning i förhållande till matproduktionen och tillgången på vatten) har de väsentligt olika förutsättningar att hantera dessa utmaningar då Saudi-Arabien är ett mycket rikt land emedan Jemen är mycket fattigt. Men först en liten avstickare.

Innan en resa till Marocko för 10 år sedan läste jag en reseskildring om “Arabien”. Boken, “Det lyckliga Arabien”, handlade om en vetenskaplig expedition till Jemen där en lärjunge till Linné, den begåvade Peter Forsskål deltog. Expeditionen startade 1761 och två och ett halvt år senare dog Forsskål av malaria i staden Jerim. Förhållandena på expeditionen var tuffa, och endast en av expeditionens fem medlemmar återkom till Europa sex år eftar att expeditionen startade. Mina minnen av boken är numera något vaga, men jag kommer ihåg att bilden av “Jemen” (södra Arabiska halvön) inte var speciellt attraktiv. Sparsamt befolkat, mycket fattigt redan då och med ett olidligt klimat:

“Klimatet är mycket varmt och fuktigt längs kusterna; tempererat i de västra bergstrakterna med monsunregn; extremt varmt och torrt ökenklimat i det inre av landet. Här förekommer betydande temperaturskillnader särskilt mellan natt och dag. På sommaren kan dagstemperaturen gå upp till 40 grader, under vintern kan temperaturen på nätterna nå under fryspunkten.”

När Syd-Jemen och Nord-Jemen unifierades 1990 var det ett av världens fattigaste länder och det är fortfarande det fattigaste av alla länder i arabvärlden (BNP/capita ligger på under 1000 USD/år). Runt 40% av befolkningen lever på mindre än 2 dollar/dag. Bara 50% av kvinnorna är läskunniga. Samhället är starkt patriarkaliskt med polygami och stor barnadödlighet.

Befolkningsutvecklingen i detta karga och resurssvaga land har trots, eller kanske på grund av fattigdom och patriarkala traditioner varit explosiv; på bara 50 år har befolkningen fyrdubblats! Den genomsnittliga familjestorleken är sju personer och hela två tredjedelar av befolkningen är under 24 år. På en yta som bara är något större än Sveriges bor det nästan 25 miljoner människor. Eftersom nativiteten även idag är den fjärden största i världen beräknas befolkningsmängden stiga till 40 miljoner år 2030 och 60 miljoner till år 2050. Jag förhåller mig skeptisk till huruvida detta verkligen kommer att ske, för Jemen har Mycket Stora Problem.

Jemen är inte är särdeles känt land, och eftersom vissa arabländer sitter på stora oljereserver och andra inte, är det inte helt lätt att kunna placera ett land på oljekartan. Jemen är dock ett land som har olja, om än i mindre mängder. Och dessa krymper snabbt. Om Mexiko var det land som minskade sin oljeproduktion mest i absoluta termer 2008 så var Jemen det land som minskade sin produktion mest i relativa termer - oljeproduktionenen sjönk med 11.6%.

Det är svårt att veta hur man ska sätta ett ansikte på ett lands oljeproduktion men i ett försök att göra siffrorna förståeliga kan man jämföra Jemen med oljeproducenterna Danmark och Norge. Alla tre länderna nådde sin oljeproduktionstopp under första halvan av det föregående decenniet (2001-2004). Som mest producerade Jemen 457 000 fat olja/dag (165 miljoner fat år 2002). Det är knappt 20% mer än Danmarks maximala oljeproduktion (år 2004) och det motsvarar 1/8 av Norges maximala oljeproduktion (år 2001). Enligt BPs siffror för 2008 har oljeproduktion i alla dessa tre länder sedan dess gått ner med mellan 26% (Danmark) och 33% (Jemen).

Mexiko har “bara” minskat sin oljeproduktion med 17% sedan den toppade år 2004 och även i ett annat avseenden får Mexiko se sig klådda av Jemen. Där inkomsterna från oljan står för 40% av den Mexikanska statens budget, står oljeinkomsterna för över 70% av Jemens nationella budget! Vidare står oljan för uppåt 90% av värdet på Jemens export och hela 30% av Jemens totala BNP. Nu är inte siffrorna för hela 2009 klara ännu, men siffrorna för årets första 10 månader ser katastrofala ut. Jag hade lite svårt att få ihop alla siffrorna, men lite detektivarbete från diverse olika källor gav följande:

År 2002 toppade Jemens oljeprodukton på över 450 000 fat olje/dag. Några år senare, år 2006 producerade Jemen nästan 390 000 fat olja/dag (140 miljoner fat på årsbasis). Av denna olja använde man 55 miljoner fat själva och exporterade resten, 85 miljoner fat.

Två år senare, år 2008, producerade Jemen bara 305 000 fat olja/dag (110 miljoner fat på årsbasis) och under årets första 10 månader exporterade man bara knappt 40 miljoner fat. Om vi utgår ifrån att man lyckades exporterade 50 miljoner fat sammanlagt under hela året (vilket är tveksamt, eftersom oljeproduktionen är sjunkande), så betyder det att den inhemska konsumtionen stigit från 55 miljoner fat till (åtminstone) 60 miljoner fat på två år. Det ligger också i linje med siffror som indikerar att den inhemska konsumtionen steg med ytterligare 2.5 miljoner fat från 2008 till 2009.

Denna utveckling illustrerar väl den så kallade “Export Land Model”, det vill säga att exporten från ett oljeproducerande land kan sjunka mycket snabbt ifall man väljer att bibehålla (eller öka) sin inhemska konsumtion samtidigt som produktionen faller. Och, den inhemska oljekonsumtionen har verkligen stigit. Enligt vissa uppgifter (i en bra analys som i ganska stor utsträckning överlappar denna text) har den inhemska (subentions-stimulerade) oljekonsumtionen ökat med hela 50% från 2001 till 2009 - det vill säga under samma period som oljeproduktion minskat med över 30% och oljeexporten således minskat med över 50%!

Siffrorna från de första 10 månaderna år 2009 indikerar att man endast lyckades exportera knappt 25 miljoner fat (vilket blir max 30 miljoner fat på årsbasis). På fyra år, från 2006 till 2009, ser det alltså ut som den inhemska oljekonsumtionen ökat varje år samtidigt som oljeexporten - statens största, totalt dominerande och nästan enda inkomstkälla - sjunkit med chockerande två tredjedelar (från 85 till knappt 30 miljoner fat). Trenden är tydlig och exporten har alltså sjunkit med runt 20 miljoner fat per år under de senaste tre åren. Om inget drastiskt händer kan det hända att man redan om ett år, 2011, skulle behöva importera olja för att täcka det inhemska behovet. Men för vilka pengar då?

Förutom att den inhemska oljekonsumtionen “stjäl” olja som kunde exporteras för att få välbehövliga inkomster, så lägger staten dessutom hundratals miljoner dollar varje år på att subventionera den inhemska (ökande) energikonsumtionen. Redan år 2005 var olika subventioner den enskilt största posten i statens budget och bara subventionerna av bränsle uppgick till nästan 25% av statens totala utgifter. Trots att världsbanken har haft som krav att Jemen (bland annat) måste minska subventionerna på olja och elektricitet har man inte lyckats med detta (all elektricitet i Jemen kommer från olje-eldade kraftverk). När man faktiskt försökte år 2005 resulterade det i upplopp. Och eftersom man alltså inte lyckades med detta skar världsbanken därefter ner sina bidrag till Jemen med en tredjedel.

Förutom en dramatisk minskning av oljeexporten med en tredjedel från 2008 till 2009 sjönk dessutom det genomsnittliga priset på olja från 107 till 60 dollar/fat. Detta resulterade i att exportinkomsterna från oljan sjönk från över 4 till under 1.5 miljarder dollar för årets första 10 månader (en minskning med otroliga 2/3 från ena året till nästa!). Jemens oljaproduktion beräknas fortsätta minska varje år och kan vara ett helt avslutat kapitel inom 10 år. Föregående årens uppåtgående trend vad beträffar oljepriset har fram tills 2009 maskerat Jemens problem med sjunkande produktion och sjunkande export, men dessa framträder nu förskräckande tydligt.

Det är på sin plats att påpeka att Jemen på sistone börjat exportera flytande naturgas (LNG), “Production of LNG began in October 2009. The Yemen government expects the LNG project to add US$350 million to its budget”. Att detta fullt ut skulle väga upp för minskande oljeproduktion är dock en omöjlighet; "Yemen has done little planning for a post-petroleum economy, and most analysts doubt state expectations that natural gas will be able to fill the void left by oil".

I den andra och avslutande texten belyser jag Jemens alla övriga bekymmer (jo, det finns många fler problem än den sinande oljeproduktionen). Redan efter denna text kan man konstatera att Jemen ligger pyrt till - men det blir värre.
.