Peak oil computing (del 3)

.Bild: Den fattige munken ser glad ut där han går med sin mobiltelefon - trots att han inte har mycket här i världen som han kan kalla för sitt eget.


Denna serie texter är - till skillnad från alla andra texter på den här bloggen - bara delvis fristående så jag föreslår att du istället börjar med att läsa del ett och del två i serien ifall du inte redan har gjort det!


Datoranvändning i en värld av begränsningar – del 3

[Not om valet av termer nedan: i den engelska originaltexten spelar jag med termerna ”unemployed” och ”underemployed”. Den senare termen har jag översatt till ”undersysselsatt” på svenska – även om konnotationerna är lite annorlunda. Undersysslesatt kan ju hänvisa till att man inte har så mycket att göra, att man är lite understimulerad och kanske nästan lite apatisk, men här hänvisar det istället till att man inte har ett heltidsjobb, men inte heller är arbetslös. En undersysselsatt konsument är en wanna-be konsument som inte jobbar och tjänar tillräckligt mycket pengar för att han eller hon ska kunna inta sin ”rättmätiga” plats som fullfjädrad konsument med en take-away latte i handen och en tjock plånbok i bakfickan (eller handväskan). Den undersysselsatte konsumentens köpkraft tänker jag mig är i paritet med köpkraften hos någon som har ”låg ekonomisk standard” idag. Låg ekonomisk standard hänvisar idag till den som tjänar mindre än 60% av medianinkomsten, e.g. som för närvarande har mindre än 9 500 kronor i disponibel inkomst per månad.]



Allstädes närvarande datorkraft möter den permanent undersysselsatte konsumenten(19)


Bilderna av eländig fattigdom i ”världens rikaste land” till trots [i den föregående texten], så kommer jag här att koncentrera mig på ett något annorlunda (och jämförelsevis rikare) segment av befolkningen. Istället för att försöka spekulera om mötet mellan framtidens informationssamhälle och extremen Detroit med sina höga siffror på funktionell analfabetism och sina eventuellt närings-utmanade och överviktiga arbetslösa (och utblottade) innerstadsinvånare, kommer jag här istället att sikta in mig på en grupp som består av permanent undersysselsatta relativt väl utbildade(20) (skandinaviska) stadsbor.


Termen "undersysselsatt" avser här någon som har haft en minskning i lön eller arbetstid (eller som har mindre köpkraft på grund av hög inflation och låga löneökningar), eller som genom någon slags kombination av inkomster och statligt stöd sammanbitet kämpar sig genom vardagen – om än på en väsentligt lägre ekonomisk nivå än tidigare. Begreppet kan också hänvisa till någon kanske ung och nyligen utexaminerad akademiker som aldrig lyckas lägga vantarna på den allt mer svårfångade kruka med guld som går under benämningen ”fast anställning”. Den permanent undersysselsatte konsument kan ha säsongsjobb, jobba korta och intensiva perioder när det väl dyker upp jobb, dra in pengar (kontanter) på att utföra diverse udda jobb eller genom att reparera eller tillverka saker som säljs - och alltid i kombination med att de är tvungna att ”develop […] a new lifestyle that is well within their new budgetary constraints” (Orlov 2010).


Om vi utgår från ett scenario med nolltillväxt eller frånväxt och där arbetslösheten fortsättningsvis kommer att vara hög (eller växande), så kommer den framtida datoranvändningen för en gradvis växande del av befolkningen (i bästa fall) bestå av billig och portabel datorutrustning (bärbara datorer och mobila enheter så som smarta eller inte-så-smarta mobiltelefoner) samt trådlöst internet. Den stimulerande utmaning jag tar mig an här är att föreställa mig och att diskutera några av de produkter och tjänster som skulle kunna tjäna denna marknad.


Det är svårt nog att kläcka ur sig och utforma nya innovativa produkter och tjänster för en växande marknad (en värld av möjligheter). Utmaningen att göra detsamma för en stagnerande eller krympande marknad (en värld av begränsningar) är ännu större eftersom vi alla har problem att tänka på och resonera kring sådana "exotiska" idéer som inte direkt står i samklang med, utan istället konfronterar och går emot alla våra tillväxtorienterade attityder och erfarenheter.


Några lärdomar kan man kanske få sig till livs från det område där man utvecklar produkter och tjänster för fattiga människor i utvecklingsländer. Vad kan man till exempel lära sig utifrån den fenomenala explosionen av mobilabonnemang i Afrika och andra mindre välbärgade delar av världen som har skett under det föregående årtiondet? Människor där har inte mycket, men det de har är de tydligen till hög grad villiga att använda för att köpa mobiltelefoner och -abonnemang. Eller är de det? Vilka innovativa tjänster har fört mobiltelefoner ännu längre och ända bort till de ännu fattigare samhällen där en egen telefon fortfarande befinner sig utom räckhåll för enskilda individer? Att tillfälligt hyra en telefon från byn ”rike man” och betala per minut? Att samla ihop pengar för att köpa en gemensam familje- eller till och med bya-telefon? Många idéer och ledtrådar kan sannolikt fås genom att sila igenom resultaten av den forskning som gjorts inom området ” information and communication technologies for development”(21) (ICT4D).



Ett företag kan vara framgångsrikt på en växande marknad genom att de endast lyckas hålla fast vid sin marknadsandel. Tyvärr är det motsatta förhållandet också sant, det vill säga att ett företag som (på bekostnad av konkurrenterna) ökar sin marknadsandel på en krympande marknad ändå kanske bara kan sälja lika mycket som under det föregående året. Det är minst sagt svårt för ett företag att få inte bara sin marknadsandel utan också sin omsättning att växa om de verkar på en marknad som krymper från år till år – och på lite längre sikt är det fortfarande ett förlorat slag. Utgångspunkten här är att ”den vanliga konsumenten” i bästa fall kommer att har en lika stor, men mer sannolikt kommer att ha en successivt lägre disponibel inkomst, och/eller att vissa människor (genom en ”omvänd lotteri”-mekanism som producerar status quo för alla utom några få förlorare i taget - tänk på oursourcing av arbetstillfällen till låglöneländer) ovillkorligen kommer att bli ”utkastade” (genom att de blir arbetslösa) från segmentet ”vanliga konsumenter”. Företag som siktar på detta krympande segmentet måste alltså, precis som den röda drottningen i Lewis Carrolls (1865) Alice i Underlandet, springa fortare och fortare bara för att lyckas stanna kvar på samma plats.


Hemligheten bakom ett framgångsrikt företag kommer i en sådan miljö istället att vara att rikta sig mot ett växande segment mot vilket företaget kan utforma sina produkter och tjänster. De utkastade, lägre-köpkraftiga, inte-längre-vanliga-konsumenterna - den permanent undersysselsatta konsumenten - är ett sådan segment. Jag illustrerar detta med ett exempel:


När en stor del av befolkningen är permanent arbetslös eller undersysselsatt, kommer successivt färre människor att ha råd att hålla sig med egna privata bilar (eller att köpa nya bilar när deras gamla går sönder). Att utforma produkter och tjänster för bilar och bilägare är på lite längre sikt alltså en dålig affär och tuffa tider väntar de företag som för närvarande uteslutande tillhandahåller produkter och tjänster till bilägare(22). Men också före detta bilägare kommer att ha fortsatta ”transportbehov”. Att sälja rejäla stövlar eller skomakartjänster till fotgängare, att sälja regnkläder eller reparationstjänster till cyklister, eller att sälja glansiga magasin eller säten i icke-överbelamrade förstaklasskupéer för de som reser kortare eller längre sträckor med kollektiva trafikmedel kan alla bli vinnande koncept. Det kan också hända att alla dessa tre grupper kan ha behov av innovativa produkter och tjänster som kan tillgodoses av ”datorkraft överallt och hela tiden” (”ubiquitous computing”).


Detta sätt att tänka kan systematiskt tillämpas på utgifter inom område efter område; vad händer om människor inte kommer att ha råd att flyga längre? Vad händer om folk inte kommer att ha råd att åka på semester utomlands framöver? Vad händer om européer över huvud taget inte kommer att ha semester i en månad eller mer i framtiden? Vad händer om folk inte kommer att ha råd med (inte lika generöst subventionerade) barnomsorgsavgifter längre? Vad händer om det visar sig vara ekonomiskt vettigare för en person i ett hushåll att stanna hemma och sköta den icke-monetära ”hushållsekonomin” istället för att dra på sig extra utgifter för barnomsorg, transporter (en andra bil?), köpluncher och de fina kläder som krävs för att kunna behålla ett underbetalt jobb som sekreterare eller butiksbiträde? Vilka nya behov kan tänkas uppstå och hur kan (en del av) dessa fyllas av produkter och tjänster som bygger på datorkraft? Orlovs (2010) kommentar är att:

“This is an area where new product development opportunities abound, and companies that gain a share of this growing market segment and build brand loyalty among this fast-growing consumer underclass will lock in a decade or more of profits and rapid growth. As a marketing strategy, it is not just recession-proof but actually recession-enhanced.”


En intressant aspekt är att den permanent undersysselsatta konsumenten kan vidta åtgärder som visserligen är smärtsamma, men som faktiskt kan leda till att han får(23) en högre disponibel inkomst än tidigare - men med kanske också helt nya och annorlunda behov. En person kan helt ger upp, eller kraftigt reducera sin största utgift, boendet, och välja att antingen bo i ett tält på en campingplats eller ute i skogen under största delen av året, låna en soffa i kompisens lägenhet, eller flytta in hos en släkting (bortom de mer konventionella lösningarna att flytta till en mindre lägenhet längre från stan eller flytta ihop med flickvännen). Flera av dessa alternativ kan ge den permanent undersysselsatte konsumenten mer pengar i handen varje månad, men också med ett i grunden helt annorlunda behov av produkter och tjänster inom IT såväl som underhållning/information - på grund av nya restriktioner i boende- och förvaringsutrymme, ostörd tid för sig själv(24), eller till och med tillgång till elektricitet (på en campingplats eller i skogen). Alla dessa begränsningar skulle kunna omvandlas till affärsmöjligheter av den drivne entreprenören.

Del 4 är den sista delen!


Referenser

Carrol, Lewis (1865). “Alice’s Adventures in Wonderland”.

Orlov, Dmitry (2010). “Products and services for the permanently unemployed consumer”. Cluborlov, February 12.
.