Inlägg
Till skillnad från många andra författare till böcker om olja är Kenneth Deffeyes forskare och fram till sin pension var han professor i geologi vid Princeton University. Dessutom var han tidigt ute och skrev sin bok Hubbert's Peak: The Impending World Oil Shortage redan år 2001. Först därefter har böcker i detta ämne gått från någon enstaka bok per år till en veritabel störtflod. Denna text handlar dock inte om hans bok från 2001 utan och Kenneth Deffeyes "Beyond Oil: The view from Hubbert's Peak" från 2005.
Om man inte redan är insatt i problematiken kan man undra vem den där Hubbert är som finns i titeln på båda Kens böcker? M. King Hubbert var den geolog som först diskuterade olja som en begränsad resurs och att oljeproduktionen vid något tillfälle måste nå en topp ("peak oil") för att därefter börja avta. Redan 1956 förutsade Hubbert att USAs produktion skulle nå sin topp någon gång mellan 1965 och 1970. För detta blev han inte tackad utan mer eller mindre motarbetat i 15 år tills man kunde konstatera att han hade haft rätt och att USAs produktion verkligen nådde sin topp 1970. Hubberts förutsägelse från 1969 om den globala oljetoppen sammanfattas av denna graf. Hubbert var alltså nestorn och Ken jobbade med honom i Shells forskningslabb i Houston, Texas efter sin examen från Princeton i slutet av 50-talet.
Kens arbete bygger vidare på Hubberts och i sin nätta bok (<200 sidor) konstaterar han nyktert att vi nu står inför en enorm utmaning som vi är dåligt förberedda inför. För första gången sedan den industriella revolutionen kan tillgången på en essentiell geologisk resurs inte möta efterfrågan. Ken menar att vi redan passerat oljetoppen men att vi inte kommer att kunna se det förräns några år i efterhand, när kurvan börjar falla. Hans uträkningar ger att den totala mängden utvinningsbar olja på jorden är 2 013 miljarder fat (159 liter/fat) och att vi nu, efter 150 år har använt hälften av den.
Bara att inte kunna öka tillgången på olja är illa nog för den globala tillväxten och världsekonomin. Fast enligt Ken är det värre än så för redan år 2019 kommer den globla oljeproduktionen att ha gått ner 10% från oljetoppen. Att anpassa kostymen till detta kommer att bli både smärtsamt och svårt. Och när man har gjort det kommer produktionen att ha fallit ytterligar för att sedan falla igen och sedan igen.
Ken menar att vi borde ha börjat investera mycket stora pengar i forskning och utveckling för 15 år sedan. Att göra det nu är för sent eftersom vi skulle behöva resultaten lång tid innan ny forskning kan påverka och avhjälpa den situation vi just nu är på väg in i. Mindre finkänsligt skriver Ken att "After you drive a car off a cliff, it's too late to hit the breaks. In effect, we have gone over the edge of the cliff" (p.179). På kort sikt kommer vi istället att vara tvungna att byta till betydligt mer energisnåla bilar samt bygga fler vind-, kol- och kärnkraftverk. Det är inte så att Ken förespråkar detta, han mer bara konstaterar att det kommer att bli nödvändigt, punkt slut. Sitt mycket dystra budskap till trots dyker en kärv humor upp på oväntade ställen i boken: "I was sorely tempted to title this book Beyond Petroleum in the hope that BP would give me some free publicity by filing a large lawsuit".
Ken är som sagt geolog och huvudparten av boken ägnas åt att underbygga resonemangen ovan. En del av boken handlar om hur oljeborrning och oljebranschen fungerar och hur olja har bildats. Mer än halva boken ägnas åt att metodiskt gå igenom alternativen till olja. Hela 6 av bokens 10 kapitel handlar i tur och ordning om naturgas, kol, tjärsand, oljeskiffer, uran och väte. Boken är informativ, ofta intressant, men ibland lite för detaljerad för att hålla mitt intresse som icke-geolog på topp rakt igenom.
Rent geologiskt måste en rad villkor ha blivit uppfyllda för att resultatet ska bli olja. Olja är alltså ovanligt och oljefält täcker endast en lite del (0.1%) av jordens yta. Liksom andra naturresurser är oljan väldigt ojämnt fördelad. De metoder som används för att leta efter olja är idag mycket avancerade och väl utvecklade. Vi kan alltså med säkerhet veta att det inte finns några enorma men okända fyndigheter kvar att upptäcka. Det går till och med att utifrån matematiska modeller konstatera att vi nu har upptäckt mer än 80% av all olja som vi någonsin kommer att upptäcka (och har pumpat upp hälften av den). Eftersom det kan ta decennier från upptäckt till produktion finns alltså en hel del av den upptäckta oljan ännu kvar i marken (i "kö" för att tas upp).
Oljeindustrin är idag en mogen industri och det finns inga nya revolutionerande lösningar runt hörnet. Av den totala mängden olja som finns i ett oljefält kan man få upp ungefär 25% relativt enkelt genom att pumpa upp den ("primary recovery"). Om man pumpar in vatten och höjer trycket under marken kan man få upp 25% till ("secondary recovery"). Den kvarvarande oljan går dessvärre inte att få upp på något ekonomiska sätt ens om oljepriserna stiger. Redan på 60-talet kunde oljebolagens forskningslabb ha större budgetar än stora amerikanska universitet och det är resultatet av den forskningen som industrin lever på idag, 40 år senare. Idag gör man bara små inkrementella förbättringar, men förbättringspotentialen är rent generellt låg i alla led (leta efter, borra efter, ta upp olja ur marken). Det är alltså utifrån en sådan bakgrund som Ken uttalar sig så tvärsäkert ovan.
När vi nu nått produktionstoppen krymper oljereserverna. Det betyder att tillfälla störningar på ett ställe inte kan kompenseras med olja från andra ställen. Detta leder i sin tur till stora svängningar i priserna (volatilitet) och osäkerhet om framtida prisnivåer. Tyvärr är det då svårt att ta beslut om nya projekt eftersom den viktigaste faktorn är vilket det framtida priser på olja kommer att vara. Osäkerhet om framtida priser och fördröjningar i projekt inom oljebranschen leder också till en viss handlingsförlamning som gör att det är svårt att "på förhand" bygga ut andra energikällor som idag - men inte imorgon - är dyrare än olja.
Även om priset på olja spelar stor roll för ekonomin menar Ken att priset inte spelar lika stor roll för tillgången på olja: "The economists all think that if you show up [...] with enough currency, God will put more oil in the ground". I själva verket är det förstås tvärtom. Det finns så mycket olja som det finns och om priset är högt eller lågt gör i slutändan liten skillnad för mängden olja som vi kan få upp ur jorden.
Bara att inte kunna öka tillgången på olja är illa nog för den globala tillväxten och världsekonomin. Fast enligt Ken är det värre än så för redan år 2019 kommer den globla oljeproduktionen att ha gått ner 10% från oljetoppen. Att anpassa kostymen till detta kommer att bli både smärtsamt och svårt. Och när man har gjort det kommer produktionen att ha fallit ytterligar för att sedan falla igen och sedan igen.
Ken menar att vi borde ha börjat investera mycket stora pengar i forskning och utveckling för 15 år sedan. Att göra det nu är för sent eftersom vi skulle behöva resultaten lång tid innan ny forskning kan påverka och avhjälpa den situation vi just nu är på väg in i. Mindre finkänsligt skriver Ken att "After you drive a car off a cliff, it's too late to hit the breaks. In effect, we have gone over the edge of the cliff" (p.179). På kort sikt kommer vi istället att vara tvungna att byta till betydligt mer energisnåla bilar samt bygga fler vind-, kol- och kärnkraftverk. Det är inte så att Ken förespråkar detta, han mer bara konstaterar att det kommer att bli nödvändigt, punkt slut. Sitt mycket dystra budskap till trots dyker en kärv humor upp på oväntade ställen i boken: "I was sorely tempted to title this book Beyond Petroleum in the hope that BP would give me some free publicity by filing a large lawsuit".
Ken är som sagt geolog och huvudparten av boken ägnas åt att underbygga resonemangen ovan. En del av boken handlar om hur oljeborrning och oljebranschen fungerar och hur olja har bildats. Mer än halva boken ägnas åt att metodiskt gå igenom alternativen till olja. Hela 6 av bokens 10 kapitel handlar i tur och ordning om naturgas, kol, tjärsand, oljeskiffer, uran och väte. Boken är informativ, ofta intressant, men ibland lite för detaljerad för att hålla mitt intresse som icke-geolog på topp rakt igenom.
Rent geologiskt måste en rad villkor ha blivit uppfyllda för att resultatet ska bli olja. Olja är alltså ovanligt och oljefält täcker endast en lite del (0.1%) av jordens yta. Liksom andra naturresurser är oljan väldigt ojämnt fördelad. De metoder som används för att leta efter olja är idag mycket avancerade och väl utvecklade. Vi kan alltså med säkerhet veta att det inte finns några enorma men okända fyndigheter kvar att upptäcka. Det går till och med att utifrån matematiska modeller konstatera att vi nu har upptäckt mer än 80% av all olja som vi någonsin kommer att upptäcka (och har pumpat upp hälften av den). Eftersom det kan ta decennier från upptäckt till produktion finns alltså en hel del av den upptäckta oljan ännu kvar i marken (i "kö" för att tas upp).
Oljeindustrin är idag en mogen industri och det finns inga nya revolutionerande lösningar runt hörnet. Av den totala mängden olja som finns i ett oljefält kan man få upp ungefär 25% relativt enkelt genom att pumpa upp den ("primary recovery"). Om man pumpar in vatten och höjer trycket under marken kan man få upp 25% till ("secondary recovery"). Den kvarvarande oljan går dessvärre inte att få upp på något ekonomiska sätt ens om oljepriserna stiger. Redan på 60-talet kunde oljebolagens forskningslabb ha större budgetar än stora amerikanska universitet och det är resultatet av den forskningen som industrin lever på idag, 40 år senare. Idag gör man bara små inkrementella förbättringar, men förbättringspotentialen är rent generellt låg i alla led (leta efter, borra efter, ta upp olja ur marken). Det är alltså utifrån en sådan bakgrund som Ken uttalar sig så tvärsäkert ovan.
När vi nu nått produktionstoppen krymper oljereserverna. Det betyder att tillfälla störningar på ett ställe inte kan kompenseras med olja från andra ställen. Detta leder i sin tur till stora svängningar i priserna (volatilitet) och osäkerhet om framtida prisnivåer. Tyvärr är det då svårt att ta beslut om nya projekt eftersom den viktigaste faktorn är vilket det framtida priser på olja kommer att vara. Osäkerhet om framtida priser och fördröjningar i projekt inom oljebranschen leder också till en viss handlingsförlamning som gör att det är svårt att "på förhand" bygga ut andra energikällor som idag - men inte imorgon - är dyrare än olja.
Även om priset på olja spelar stor roll för ekonomin menar Ken att priset inte spelar lika stor roll för tillgången på olja: "The economists all think that if you show up [...] with enough currency, God will put more oil in the ground". I själva verket är det förstås tvärtom. Det finns så mycket olja som det finns och om priset är högt eller lågt gör i slutändan liten skillnad för mängden olja som vi kan få upp ur jorden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar