Ekoby - att förbereda sig på det värsta?

.

En del personer som har tänkt på oljetoppen (peak oil) och dess samhälleliga konsekvenser är mycket pessimistiska, för att inte säga apokalyptiska. Vad händer med vårt ekonomiska system när den totala mängden energi som står till vårt förfogande inte längre kan öka utan istället kommer att börja minska? Klarar vårt samhälle och vårt ekonomiska system utebliven tillväxt under en längre tid, eller ännu värre, en lång ekonomisk recession (tänk ett decennium eller mer)? Om vi utgår från att vi förr eller senare måste ställa om till att leva i ett lågenergisamhälle, kan denna omställning ske på ett ordnat sätt eller kommer den att föregås av en ekonomisk och samhällelig kollaps? Och allra mest intressant, hur kan man i så fall förbereda sig för ett sådant "worst case scenario"?

Självklart hoppas vi alla på det bästa, men hur skulle man gå tillväga om man ändå vill förbereda sig för det värsta? En grupp som alltid klarar sig även utan att förbereda sig är de (få) som är tillräckligt rika för att kunna köpa sig fria från alla tänkbara problem som kan uppkomma. Men vilka andra personer i Sverige lever redan idag på ett sådant sätt att de skulle klara av de allra värsta tänkbara scenarierna? Mitt svar är de (få) människor som redan idag relativt lätt skulle kunna frigöra sig från vårt nuvarande ekonomiska system under en kortare eller längre tid och ändå överleva. Vilka är de? Jo, de som har flyttat ut på landet och som har valt att anamma en alternativ livsstil med lågt ekonomiskt fotavtryck/låg ekonomisk standard där de strävar efter att i så hög grad som möjligt vara självförsörjande. Viktigast då är att vara självförsörjande vad beträffar mat och energi/uppvärmning och eventuellt också vad beträffar annat (hantverk av olika slag, att kunna använda verktyg och metoder från forna tider).

Dessa personer hänger på alternativ.nu - "en hemsida för praktiskt kunskap om självförsörjning" - och de förkovrar sig i ämnen som småskalig odling, djurhållning, ekologiskt byggande och hantverk av alla de slag. Vidare läser de tidsskriften Åter (upplaga 5 100 exemplar) eftersom varje nummer är fullspäckat med information om en sådan livsstil och de beställer sina böcker från Åters bokklubb. De flesta skulle nog betrakta dem som kufar och kanske är de kufar ifall man med det menar icke-konformister som valt en position mycket långt från konsumtionssamhällets huvudfåra. Men vem vet - i ett radikalt annorlunda samhälle kan det hända att man istället kommer att kalla dem "vinnare"? Det går i vilket fall inte att utesluta möjligheten.

Nå, att för en modern familj välja att bryta upp och att bryta ny mark (eventuellt även i bokstavlig mening) kräver stora umbäranden som få är beredda att bära och kunskaper som få av oss har. Ett alternativ är istället att välja att bo i en ekoby ("ecovillage"). Boverket fastställde 1991 en ganska luftig definition av vad som utgör en ekoby. Ett trettiotal kriterier är listade och "många" av dessa bör vara uppfyllda för att man ska kunna kalla bebyggelsen för en ekoby. Den bärande idén är dock att byn ska ha ett långtgående lokalt kretslopp av råvaror och energi, det vill säga att man ska vara så självförsörjande som möjligt vad beträffar matproduktion, vatten, energi, återvinning etc. En lista på ett 80-tal kollektivhus och ekobyar finns här.

Min egen gissning är att de flesta som söker sig till en ekoby idag inte gör det av de skäl som denna text tog sin avstamp ifrån, utan av andra, mer "spirituella" eller estetiska skäl samt en generell olustkänsla inför hur samhället idag ser ur och utvecklas (civilisationskritik). Man vill bo nära naturen, nära/tillsammans med andra människor, vill anamma en mer ekologiskt hållbar livsstil, odla sin egen mat etc. Jag och min fru tyckte att denna idé var intressant nog för att vi skulle vilja veta mer om den och vi gick därför på ett informationsmöte om en sådan ekoby-i-tillblivelse som just nu är på jakt efter mark på pendlingsavstånd från Stockholm.

Denna ekoby har valt att organisera sig i form av en bostadsrättsförening och man har nu nått det stadium där man är ute och tittar på lämpliga objekt och parallellt med detta försöker värva medlemmar. Innan vi gick på deras informationsmöte laddade vi ner och läste deras prospekt noga. Jag måste säga att jag är imponerad av tankehöjden i dokumentet. Just denna ekoby bygger på idéer om en "ekoenhet" (eco-unit) som är formulerade av systemekologen Folke Günther. Mer information om ekobyn finns på denna hemsida men vad jag förstår är dessa texter på väg att flyttas hit.

Efter att ha gått på informationsmötet tror jag att de stora problemen (utmaningarna) som BRF Bybo Ekoenhet står inför just nu är:

- Gruppen som kommer att bo i ekoenheten är lite flytande, det kostar ju inte så mycket att anmäla sitt intresse men betydlig mer att faktiskt ta det stora beslutet att flytta och samtidigt (kanske radikalt) ändra sin livsstil. Det måste alltså finnas en stor osäkerhet om vem som faktiskt är med på projektet och kommer att löpa linan ut och i slutänden flytta till ekobyn.

- Att tillsammans skjuta till pengar för att köpa mark är effektivt, man kan få mycket för pengarna om många går ihop och lägger var sin del. Men objekt (mark, gårdar) dyker upp och försvinner och att kunna ta ett snabbt beslut när det verkligen gäller måste vara svårt. Bara att för en kommitté ta ett beslut och komma till skott när drömobjektet (eller "good enough") dyker upp måste vara ganska svårt. När denna kommitté dessutom företräder en större grupp med delvis oklart medlemsskap och många dessutom ska skjuta till pengar (med kort varsel?) blir det inte lättare.

För oss som familj finns det också en del stora frågor att ta ställning till:

- Att välja denna typ av boende är ett enormt steg för oss utifrån vår nuvarande boendesituation och livsstil. Att vi har två små barn gör det inte direkt lättare, för dem skulle omställningen bli ännu större än för oss vuxna (eftersom vi skulle fortsätta att pendla till våra nuvarande jobb). Det är ju heller inte så att vi inte trivs eller inte har råd med vårt nuvarande boende, det är "bara" det att det finns en gryende insikt om att vårt nuvarande boende och vår livsstil inte är ekologiskt hållbar och på sikt kanske inte heller ekonomiskt hållbar.

- BRF Bybo Ekoenhet har för avsikt att satsa på en hög grad av gemensamma lösningar, till exempel gemensamt storkök och badhus (kompletterat med egna pentryn, badrum). Att leva så nära andra är man inte van vid och det utgör både ett löfte och ett hot. Det största problemet är helt enkelt att dessa människor skulle bli mer än bara grannar, de skulle till viss del bli vår nya "familj" - men vi känner dem inte!

- Vad skulle hända om man valde att ta detta stora steg men att det av någon anledning inte skulle fungera (ekobyar kan fallera på det sociala planet - vad gör man om man inte trivs med sina grannar - sin nya "familj")? Är det då möjligt/lätt att få tillbaka den pekuniära insats man investerat i detta boende?

Det finns förstås också andra faktorer som lockar. Jag tror till exempel att boende "på landet" är både bättre och roligare för barn (åtminstone innan de blir tonåringar). Att som barnfamilj ha en utökad "familj" i sin omedelbara närhet tror jag också är en stor fördel.

Tanken på ett ekonomiskt och ekologiskt radikalt annorlunda och framtidssäkrat hållbart boende är lockande och skrämmande på en och samma gång. Vissa uppoffringar idag kan vara en vinstlott imorgon. Om BRF Bybo Ekoenhet lockar dig och du bor i Stockholmsområdet kan du själv läsa inbjudan och gå på nästa informationsmöte tisdagen den 21 oktober.

Du kommer garanterat att få fler nya tankar än om du fortsätter att läsa dagstidningarnas bostads-bilagor. En artikel med rubriken "Vem kan se in i framtiden?" utgår från globala börsras och fallande bostadspriser men landar sedan makligt i hemtama funderingar om man ska binda sin ränta och om det är tid att köpa bostad nu. Detta vid sidan av en oändlig ström av artiklar om hem i balans, ansiktslyftning i köket och att terassen inte gick att motstå. Guldkorn till undantag är artiklarna om ekobyn i Baskemölla samt framtidens miljövänliga husbåt som DN publicerade förra månaden.