söndagen den 19:e oktober 2008

"Jordbruket i välfärdssamhället" av Flygare och Isacson (2003)

.
För ett år sedan skulle jag aldrig ha gissat att jag nu skulle läsa en bok som denna. Boken ifråga, "Jordbruket i välfärdssamhället 1945-2000" av Iréne Flygare och Maths Isacson från 2003 utgör band 5 i serien "Det svenska jordbrukets historia". Denna serie täcker 6000 år av jordbrukande i Sverige (de första 5000 åren avhandlas i band 1). Författarna är docent i agrarhistoria respektive professor i ekonomisk historia och båda har också vuxit upp på var sitt jordbruk under den period som boken behandlar.

Detta är den första gången jag inte kunde förmå mig att använda bokens omslag - oljemålningen "Slaghack" från 1970 - som illustration till texten. Den som av någon anledning ändå vill se denna bild kan hitta den på sida 3 i konstnärens katalog.

Mitt intresse för boken ska förstås mot bakgrund av att jag inte finner det otänkbart att vi redan under min livsstid kan komma att se en "ruralisering" (motsatsen till urbanisering) där människor flyttar tillbaka till landsbygden. En effekt av att kostnaderna för energi i förhållande till arbetskraft förändras (det vill säga att oljan blir svindyr) kan bli att en del uppgifter där man idag använder maskiner kan komma att ersättas av människor och djur.

Av naturliga skäl påkallar stagnerande, ekonomiskt marginella branscher inte så stort intresse och jordbruket måste sägas vara en sådan bransch då den idag endast sysselsätter 2% av befolkningen och står för ungefär samma andel av BNP. Ännu i början av 1950-talet var en miljon människor knutna till jordbruket men sedan andra världskriget har 75% av alla jordbruksföretagare och "brukningsenheter" (gårdar) försvunnit. Men ingenting säger att detta inte kan komma att förändras framöver. Vi måste ju alla äta och det finns knappt någon gräns för hur stor del av vår inkomst vi är beredda att lägga på mat ifall det kniper.

Boken täcker väldigt många olika aspekter av jordbruket. Inte bara grödor, husdjur och jordbruksmaskiner utan också jordbrukspolitik, växtförädling, djuravel, familjestruktur och generationsskiften, könsroller och arbetsuppgifter, agrokemins utbredning och mycket annat. Trots att jag har nästan obefintlig erfarenhet av denna värld (och ibland inte förstår vissa termer som tas för självklara av författarna) är boken lättläst och överraskande intressant. Bara en sådan sak som att kommentera hur ljudlanskapet på landsbygden har förändrats tycker jag är lysande:

"Fyrtiotalets ljudbild utmärktes av ett konstant brus. Det var aldrig helt tyst. Ljuden var å andra sidan inte lika höga som dagens. De kom från många små och stora husdjur, hästdragna vagnar och redskap, från människor som rörde sig till fots i landskapet. Hundar skällde, kor råmade, hästar gnäggade och människor pratade, skrek och svor. Under de senaste årtiondena har människorna blivit långt färre, hundarna har flyttat inomhus, kobesättningarna har gått till slakt eller vuxit i storlek, medan hästarna har samlats på hästgårdar. Idag är ljudnivån temporärt mycket hög. De mekaniska ljuden dominerar över ljuden från människor och djur. Under vårsådden, slåttern och spannmålsskörden bryter traktorer, skördetröskor, bilar, höfläktar och spannmålstorkar igenom med intensiva ljud. [...] Däremellan är det tyst" (p.20).

Boken beskriver jordbrukandets förändrade villkor under andra halvan av 1900-talet och jordbruket inträde i välfärdssamhället. Årtiondena efter andra världskrigets slut var familjejordbruket det politiska idealet och man verkade också för att jordbrukarnas inkomster skulle ligga i nivå med industribarbetarens. Denna period handlar framför allt om jordbrukets mekanisering och om "en övergång från ett ekologiskt blandjordbruk till ett mekaniserat kemijordbruk" (p.22). Ledstjärnan har hela tiden varit rationalisering, det vill säga högre avkastning till lägre arbetsinsats. Utvecklingen har steg för steg drivits mot att färre bönder mer effektivt brukar mindre arealer men producerar större mängder mat. Två exempel sammanfattar linjerna i utvecklingen:

- Antalet mjölkproducenter har sjunkit från över 300 000 till 10 000 på knappt 50 år och antalet kor har gått från 1 700 000 till 400 000 under samma period. Mjölkproduktionen har dock bara sjunkit med 25%.
- Höstvetets avkastning har ökat med 250% från 2 500 kg per hektar 1945 till över 6 000 kg idag.

Ett tidigt offer för utvecklingen var den kallblodiga arbetshästen som på några få decennier utkonkurrerades av bilar och traktorer. Redan i början av 1950-talet var jordbruket beroende av förbränningsmotorn och på 20 år (1945-1965) sjudubblades antalet traktorer (till 160 000) samtidigt som antalet arbetshästar minskade med fem sjättedelar.

Inte bara hästar blev utkonkurrerade av jordbruksmaskiner utan även människor. När priset på maskiner och redskap utvecklades positivt i förhållande till löner blev det mer rationellt att investera i maskinparken. Det är dyrt att anställa och idag hjälper få till på gården som inte tillhör familjen. Rationaliseringen har nu löpt linan ut och varit så "framgångsrik" att det blivit sällsynt att åkerbruk och boskapsskötsel kan ge arbetstillfällen eller ens försörjning till en hel familj. Ofta måste kvinnor ta arbete utanför gården och deras inkomster från offentliga sektorn är i många fall avgörande för jordbrukets överlevnad. Andra sysslor får också ökad betydelse; lokal service, hästuppfödning och ridning, gårdsbutik, jakt och turism (till exempel Bo på Lantgård).

Framsidan är att utväxlingen i jordbruket har varit oöverträffad. Tar man ett steg tillbaka i historien så beräknas det att det gick åt 19 dagsverken för att skörda ett ton spannmål i början på 1800-talet. Idag tar det mindre än en timme! Det finns dock flera orosmoln. Traktorn kostade i snitt 7 700 kronor 1946 men närmare 400 000 vid millenieskiftet. Arbetskostnaderna har sjunkit men kapitalkostnaderna ökat. Eftersom de flesta jordbruk har två eller fler traktorer utgör de en betydande del av värdet på jordbrukarens maskininnehav och runt 1980 gick kapitalkostnaderna förbi arbete (eget och lejt) som största kostnadsposten. En avancerad maskinpark kräver också underhåll och reparationer. Det klarade tidigare ofta bonden själv i egen verkstad, eller så kunde bysmeden eller den lokala mekaniska verkstaden rycka in. De senaste decennierna kommer allt oftare service-bilarna ut till gården med reparatörer och reservdelar från maskinfirman. För att allt ska löpa friktionsfritt måste alltså en alltmer komplex (och därmed sårbar) infrastruktur kring bonden upprätthållas.

Bakom ökningen av produktiviteten finner vi skäl så som växtförädling, konstgödsel, kemiska bekämpningsmedel samt kortare bärgningstid med mekaniska redskap. Med undantag för växtförädlingen är en förutsättning för allt detta - liksom för traktorn, mjölk-tankbilen och reparatörens timligt anländande service-bil - riklig tillgång till billig energi/bränsle. Vad skulle då hända ifall vi inte kan räkna med låga oljepriser framöver?

En intressant aspekt som lyfts fram flera gånger i boken är kopplingen mellan kön, makt och arbetsdelning. Det finns en fallande skala av prestige i gårdens arbetsuppgifter. Vissa är reserverade för bonden (man), andra kan utföras av barn, ynglingar, den äldre generationen eller gårdens fru. Äldre bönder trappar ner endast successivt när barnen tagit över, att fortsätta att ansvara för (även mindre krävande) arbetsuppgifter ger prestige. Projektartade uppgifter (svetsa fast ett stag) värderas högre än regelbundet återkommande uppgifter (sopa ladugården). Arbete utomhus värderas generellt högre än sådant som utförs i bostaden. Att manligt hantera displayen i skördetröskan ger därför mer status än att kvinnligt sköta gårdens ekonomiska administration vid datorn hemmavid. Förr var djurhållningen och speciellt mjölkningen en uppgift för kvinnor, men numera har männen följt med den nya tekniken in i ladugården där de sköter mjölkningsmaskinen.

Författarna avslutar med några tankar om jordbruket och dess plats - eller brist på plats - i det (post-)moderna samhället:

"Människors förankring i det lokala antas [i det postmoderna samhället] vara upplöst och ersatt med det globala samhället, där våra nätverk utvecklas med hjälp av datorer och mobiltelefoner. Den plats vi råkar befinna oss på för stunden är utbytbar mot andra platser i världen. Skulle samhället verkligen se så ut är jordbruk närmast en motsägelse. I själva ordet bonde ligger ju betydelsen att vara bofast. Jordbruket är kanske också den mest platsberoende verksamhet vi känner. Ett kontor, en industri kan flytta till andra lokaler, rentav till andra delar av världen, men ett jordbruk ligger där det ligger. Går det inte att bedriva på en bestämd plats så upphör det. Jordbruk är dessutom långsamt och trögt. Odling tar sin tid på den plats man förlagt den" (p.313).

Alltså, i det postmoderna samhället kan vad som helst finnas var som helst, men någon självklar plats för det otidsenliga och i myllan förankrade jordbruket finns det därmed inte.

2 kommentarer:

Bengt org sa...

Daniel, jag vill bara tacka för alla bra artiklar du skriver i din blogg.

Jag vet ju att det är mycket jobb med läsning och så.
Men har man en gång gläntat på dörren till Peak Oil är man inte längre ovetande.

De flesta människor vill inte se, även om de kanske har sett. Förnekelse är en stark kraft.

Men vi andra har bara en väg att gå - allt längre in i Peak Oil rummet för att om möjligt se lösningar för en tid med andra förustättningar än de senaste årtionden vi upplevt.

Lycka till med denna blogg!

MVH
Bengt org

Daniel sa...

Tack Bengt för de vänliga orden.

Det är trevligt att det jag skriver läses och uppskattas... och det kommer mer...