Pengar med negativ ränta

.

Detta är den tredje delen i en serie om vårt behov av ett nytt ekonomiskt system. Efter att ha beskrivit problem med vårt nuvarande ekonomiska system här och här går jag nu över till att utveckla tankarna kring en föreslagen möjlig lösning.

Återigen utgår jag från Bernard Lietaers text ”Community Currencies: A new tool for the 21st century”. I mitt förra blogg-inlägg skrev jag att det stora bidraget med Bernards text är att den på ett enkelt och tydligt sätt beskriver hur man kan designa eller konstruera en alternativ valuta som kan uppmuntra till mer långsiktigt hållbara mänskliga beteenden. Jag hann dock aldrig komma tillbaka till den frågan i förra texten och gör det här istället.

Efter att Bernard beskrivit pengars funktion(er) och strukturella problem med räntan kommer hans radikala förslag (sätt dig gärna ner). Tänk dig en valuta som är ett effektivt sätt att handla varor och en effektiv standard för jämföra priser, men som är designad på ett sådant sätt att den motverkar spekulation och inte fungerar för att bevara värden.

Det kan vara svårt att greppa men idén är mycket enkel i praktiken. Tänk att du för varje 100-lapp du tjänar får en 10-procentig bonus men med ett stort aber. Imorgon är din ”100-lapp” bara värd 109 kronor och om 20 dagar är den bara värd 90 kronor. Helt plötsligt finns det skäl till att inte sätta in pengarna på banken utan istället använda dem så snabbt som möjligt. Om jag fick pengar i min hand idag finns det alltså starka skäl till att gå och klippa mig, hyra in hantverkare och köpa ett par nya byxor redan denna vecka och också att betala in min skatt i förväg. Och frisören, hantverkaren och ägaren av klädaffären skulle ha starka skäl att använda pengarna redan nästa vecka.

Om pengarna förlorar så snabbt i värde kommer de att bränna i fickan - men det kan hända att man når nästan samma resultat även om pengarna istället "bara" förlorar en procent av sitt värde per månad. Troligtvis är det faktum att pengarna förlorar i värde minst lika viktigt som exakt hur mycket de förlorar i värde... Exemplet ovan gör att alla aktörer får eld i baken och att poängen blir tydligare men en långsammare värdeminskning kan vara mer realistisk. Den tekniska termen för denna typ av negativ ränta är ”demurrage” och den härmar det faktum att alla fysiska varor tappar i värde över tiden (eller kostar att underhålla) - så varför skulle inte pengar också göra det?

Eftersom det inte går att bevara värde genom att spara på dessa pengar skulle människor vara tvungna att hitta något annat sätt att försäkra sig om att deras tillgångar var värda något även i framtiden. Helt plötsligt blir något som växer i värde långsamt (ett träd) eller inte alls (en oljekälla eller en metallfyndighet) ett intressant investeringsobjekt, ett bra sätt att ”spara pengar” (bevara värde). Om du inte behöver köpa något dyrt idag blir framtida inkomst mer värdefull än dagens eftersom dagens inkomst har förlorat (lite) av sitt värde redan nästa månad. Om du inte kan göra något riktigt bra av varken trä eller pengarna som du får när du hugger ner ett träd så lönar det sig att istället låta trädet stå kvar där det är. Helt plötsligt blir det mycket mer intressant att hushålla med naturresurserna. Per automatik upprioriteras då de långsiktiga konsekvenserna av våra handlingar:

”Once the basic necessities of life are covered, the logical uses of money in this new context would include investing in ways that will reduce expenses in the future (pay back mortgages, improve home insulation, improve energy efficiencies, start one's own food gardens) and investing in anything that will keep, or increase in value (land improvements, trees and forests, and anything else that grows over time). To prepare a nest egg for your grandchildren's college, one logical step is to plant a small forest or have a "savings account" that invests in such activities.”

Med ett sådant system finns det också en stark drift att köpa saker som ”håller för evigt” istället för saker som går sönder nästa månad eller blir omoderna om ett år. Det kluriga är att systemet av sig själv konfigurerar egenintresset till att ligga i linje med det som också är miljömässigt vettigt:

Consumption patterns would evolve toward products with longer lifetimes. Assume that one has $100,000 available and two types of cars are offered for sale: the usual car of today, which costs $20,000 and lasts four years, and one costing $100,000 that lasts twenty years. In today's currency environment it is logical to buy the short-lived car because one can put the $80,000 balance in a savings account and get more value in the long run. With the proposed alternative currency it is logical to buy the long-lived car. Today nobody builds such a car because there is no demand for it. But in the future, it could spontaneously become the type of car in greatest demand. Note that the total income of the car manufacturer is the same over twenty years (assuming no inflation), but that the burden on the environment is much lower. According to the same logic, people would tend to build houses intended to last forever--and spontaneously invest in further insulation and other improvements whenever they have extra cash.

Om detta förslag nu är så fantastiskt, varför använder vi det då inte redan idag? För det första utgör det ett radikalt avsteg från hur det nuvarande ekonomiska systemet fungerar och detta i sig är ett problem. Tankarna är mycket främmande, ingen vet hur en omläggning skulle gå till och vilka effekter det skulle ha rent konkret. Vi vet vad vi har, men inte vad vi får. Även de personer som rimligtvis skulle vinna på ett nytt ekonomiskt system har svårt att förstå konsekvenserna och svårt att ta steget.

För det andra är steget ännu större för alla de personer som intimt och symbiotiskt samverkar, får sin försörjning från och blir rikligt belönade av det nuvarande ekonomiska systemet (alla personer med mycket hög inkomst och hela bank- och finansmarknaden till att börja med). Man kan även vänta sig ett stort motstånd från de företag som optimerat sin verksamhet utifrån vårt nuvarande ekonomiska system (det vill säga de flesta företag och speciellt de största företagen). Negativ ränta skulle - allt annat lika - rent generellt gynna småskalig lokal verksamhet på bekostnad av all storskalig verksamhet. Vad är poängen med, och hur ska ett storföretag som genererar stora vinster agera ifall företagets pengar tappar 1% i värde per månad? (Den positiva tolkningen är att företaget skulle investera pengarna idag för att sänka sina kostnader i framtiden - men vad skulle dagens ofta kortsiktiga ägarintressen tycka om det?)

Om detta förslag nu är så fantastiskt, varför har det inte använts tidigare? Faktum är att pengasystem/valutor med negativ ränta har använts tidigare, t.ex. i Tyskland och Österrike på 1930-talet. I båda fallen var försöken framgångsrika, men i båda fallen blev dessa lokala valutor stoppade av respektive centralbank. I Österrike lyckades man i staden Wörgl (se bilden ovan) på ett år nedbringa arbetslösheten från 30% till noll samtidigt som en rad privata och publika projekt genomfördes. Bernard skriver att ”On the average, the velocity of circulation of the Worgl money was about fourteen times higher than the normal Austrian shillings.” En ökad cirkulation av pengarna leder till ökad ekonomisk aktivitet - fler uppgifter bli utförda - och fler personer sätts i arbete. När 200 andra samhällen i Österrike ville följa efter och ge ut sina egen lokala valutor slog centralbanken bakut och satte stopp för ”experimentet”. Det ligger förstås i sakens natur att lokala valutor per automatik förflyttar makt från centrum till periferin och att de därför kan upplevas som ett hot av en centralbank. Så här skriver Douglas Rushkoff om detta:

Centralized currency - invented during the Renaissance, really - favors the kinds of business practices and centralization of power that actually works against good, honest, local commerce. In short, it favors Wal-Mart over, say, Community Supported Agriculture. There are other kinds of money – and they were in existence until they were outlawed by kings and queens looking to centralize authority.

Det finns även exempel från förmodern tid på valutor med negativ ränta, till exempel Egypten som använde sådan valuta under 1000 år innan romarna tog över och Europa på medeltiden (1150 till 1300). Bernard menar att det inte är en slump att dessa perioder kännetecknades av långsiktiga beslut och att de sammanfaller med byggandet av enorma monument (Egypten) och katedraler (Europa) som står sig än idag.

Även om vi lever i en tid som karaktäriseras av kortsiktighet och ett frenetiskt tempo finns det (några få) krafter som verkar för att vi ska anamma ett långsammare (Slow movement) och mer långsiktigt perspektiv. Ett exempel på detta är The Long Now Foundation vars målsättning är ”to creatively foster long-term thinking and responsibility in the framework of the next 10,000 years”. Ett av deras projekt är Long Bets, vadslagning som löper på allt från några få år till över 100 år. Ett annat projekt är The Clock of the Long Now, en mekanisk klocka som tickar en gång per år, har en visare som går runt ett varv vart hundrade år och en gök som kommer ut en gång varje millenium (klockan är tänkt att fungera i 10 000 år).

Men det som i mina ögon gör Bernards valuta så attraktiv i jämförelse med Long Now är att man inte behöver lägga sin tid på att upplysa eller övertyga enskilda människor om att de ska ändra på sina beteenden. Istället har man lagt krutet på att designa en valuta som per automatik ger incitament till långsiktiga (ekonomiska) beteenden. "Allt" man behöver göra därefter är att få människor att använda valutan. Att valutan förutom att minska uttaget av naturresurser dessutom ökar den ekonomiska aktiviteten (och därmed minskar arbetslösheten) kan betraktas som en positiv "bieffekt".

Eftersom steget till en alternativ valuta med negativ ränta är stort kan man införa sådana valutor på lokal nivå parallellt med den vanliga nationella valutan. En sådan lokal valuta skulle ha den positiva effekten att den skulle stödja den lokala ekonomin i den stad eller kommun som införde/utfärdade den. Ytterligare en fördel är att i takt med att pengarna tappar i värde motsvarar detta intäkter till staden (att jämföras med skatter). Tio utgivna hundralappar som vardera förlorat mer än en tiondel av sitt värde efter ett år innebär att staden ifråga kan utfärda en ny hundralapp och formligen trolla fram både jobb och pengar ur luften åt sina invånare. Det låter nästan för bra för att vara sant. Som icke-ekonom och lekman inom området kan jag inte tillräckligt för att se vilka eventuella svagheter det finns i resonemangen ovan. Därför uppmuntrar jag er läsare att framföra synpunkter och invändningar.

De idéer som presenterats i denna text kan spåra sin rötter tillbaka till handelsmannen, teoretiske ekonomen och aktivisten Silvio Gesell som i slutet av 1800-talet funderade över strukturella problem hos monetära system. I sin bok "The Natural Economic Order" (tillgänglig online) skriver han tänkvärt:

"Only money that goes out of date like a newspaper, rots like potatoes, rusts like iron, evaporates like ether, is capable of standing the test as an instrument for the exchange of potatoes, newspapers, iron and ether."


PS. En ekonomi-professor från Harvard publicerade nyligen ett förslag i New York Times om att införa negativ ränta. Hans förslag var att ta 10% av sedlarna ur cikulation vid nyår (utifrån sista siffran i sedlarnas serienumer). Plötsligt blir det en bra idé för en bank att låna ut pengar till -3% ränta (låna 100 idag, betala tillbaka 97 nästa år). Det som gör detta förslag intressant är att det inte kräver att man inför en alternativ valuta vid sidan av den nuvarande utan istället verkar inom ramarna för det nuvarande ekonomiska systemet.
.