söndag 19 april 2009

"Är eko reko?", Formas Fokuserar (2003)

.
Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande (Formas) ger ut Formas Fokuserar - en serie med pocketböcker där svenska forskare kommer till tals och skriver korta lättillgängliga texter om aktuella frågor. Boken ”Är eko reko? Om ekologiskt lantbruk i Sverige” (2003) var först ut och vid det här laget har Formas gett ut ett 15-tal böcker i serien. Böckerna är vanligtvis några hundra sidor långa men just denna bok är väldigt liten (mindre till formatet än en pocketbok) och tunn (115 sidor). Trots detta har man lyckats få med inte mindre än 13 texter av sammanlagt 18 olika författare. De flesta av författarna är knutna till (olika avdelningar på) Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).

Trots att boken riktar sig mot en intresserad allmänhet händer det att det dyker upp begrepp som jag är lite osäker på och ibland lär man sig helt nya saker: ”Stallgödsel består av träck, urin, strömedel, foderrester och vatten. Beroende på gödselns konsistens delas den in i flyt-, klet-, fast eller djupströgödsel

Jag har skrivit om andra böcker som behandlar jordbrukets oljeberoende tidigare. I denna bok spelar dock energi och olja en underordnad roll och man får själv göra den kopplingen eftersom ingen författare utgår från (eller knappt ens nämner) ett sådant perspektiv. I inledningen formuleras istället bokens utgångspunkt utifrån att ”Forskarna [inte är] överens om vilken odlingsform som är bäst för hälsa och miljö – konventionell eller ekologisk odling. Vad vet de egentligen om skillnaderna? Den frågan vill den här boken ge svar på”.

Trots att boken är sex år gammal ligger den helt rätt i tiden just nu - tidigare i månaden blossade upp en diskussion kring just dessa frågor. Först ut var Marit Paulsson som i sin nya bok menar att vårt hopp står till det konventionella jordbruket om vi ska klara av att odla mat som ska räcka till hela jordens befolkning. ”Skördarna blir mindre i ekologiska odlingar. Jordens yta räcker inte till att odla ekologiskt för alla, därför är det inte en hållbar global lösning. Det är viktigare att hitta bekämpningsmedel som är bättre än dagens.

En vecka senare har DN ett stort uppslag där både kritiker och förespråkare för ekologiskt odlad mat kommer till tals. Att ekologiskt odlad mat ger sämre avkastning och därför är ett problem ur ett globalt perspektiv är bara delvis sant. Det största problemet de senaste decennierna är inte att det inte finns tillräckligt med mat på jorden utan att de fattigaste människorna inte har några pengar. För oss i de rika länderna har mat aldrig varit billigare – vi har aldrig tidigare lagt en så liten del av vår inkomst (runt 10%) på att köpa mat som idag. Problemet är att det inte finns några incitament att odla mat till fattiglappar som inte kan betala för sig och att vi i de rikare länderna inte är beredda att lägga några större summor på att köpa upp och ge bort mat till dem. Om de 25% fattigaste människorna på jorden (som lever på 10 kronor/dag eller mindre) var tio gånger rikare skulle vi per automatik odla mer mat och mindre biobränslen till bilar. Dessutom skulle vi odla mer grödor till människor och mindre till djur (köttproduktion är ineffektivt). Och vi skulle slänga mindre mat. Jag ser svält idag i högre utsträckning som en fråga om ojämnt fördelat välstånd än en absolut och ödesbestämd brist på mat. Se även Naturskyddsföreningens svar till Marit och andra industrijordbrukskramare.

Om vi återgår till argumenten och skillnaderna mellan ekologiskt och konventionellt jordbruk är de varierande och mångdimensionella. Detta leder till att det finns osäkerhet kring resultaten av olika studier och att det finns utrymme för olika aktörer (som har olika ideologiska och ekonomiska intressen att bevaka) att tolka slutsatserna på olika sätt. För att göra frågan mer komplicerad kan det dessutom finnas större skillnader inom än mellan de två olika driftssystemen beroende på t.ex. jordbrukets intensitet, landskapets utseende och odlarens attityd till biologisk mångfald. Men låt oss ta det från början och gå igenom skiljelinjerna.

Konventionellt lantbruk använder konstsgödsel och kemiska bekämpningsmedel. Ekologiskt lantbruk använder istället alternativa metoder och framhåller vikten av att ta tillvara naturens egna processer och samspel. Ekologisk odling i Sverige är idag i stor utsträckning samma sak som att maten är KRAV-märkt. KRAV står för Kontrollföreningen för alternativ odling och den bildades 1985. KRAV fastslår minimiregler som måste vara uppfyllda för certifiering och de besöker (kontrollerar) produktionen på alla KRAV-gårdar minst en gång om året. Vissa bönder kan följa KRAV-reglerna av personlig övertygelse och andra av ekonomiska skäl.

Vad beträffar gödsel (som tillför näringsämnen till jorden) använder man alltså konstgödsel i den konventionella jordbruket och stallgödsel (djurbajs :-) i det ekologiska jordbruket. Ingetdera är bra ifall man använder för mycket och eftersom stallgödsel är en ”levande” produkt är den svårare att dosera.

Tidigare var växtodling och djur integrerade på gården och näringsämnen cirkulerade naturligt mellan dem. Nu försvinner djuren från de Mellansvenska gårdarna och vallen (bete/hö) ersätts med (foder)spannmål som exporteras till södra Sverige där djuren finns. För att kompensera för frånvaron av djur måste man därför tillföra konstgödsel. I södra Sverige minskar antalet gårdar samtidigt som antalet djur på de kvarvarande gårdarna ökar. Där tenderar stora mängder gödsel att bli en avfallsprodukt istället för en tillgång. I konventionellt jordbruk finns det helt enkelt inte något incitament att ta hand om stallgödsel eftersom man istället köper konstsgödsel. En svaghet är att riklig användning av konstgödsel bygger på det minst sagt tveksamma antagandet att det alltid kommer att finnas billig fosfor och billig naturgas för att tillverka den.

Den andra skillnaden mellan konventionellt och ekologiskt lantbruk är användningen av bekämpningsmedel. Tidigare höll man efter ogräs och skadegörare genom att låta olika växter följa på varandra (växtföljdsjordbruk). Dessa metoder har dock ersatts av ett mer ensidigt, högavkastande och lönsamt jordbruk. Nu kan man odla samma gröda många år i rad och lösa problemet med ogräs och skadedjur med hjälp av kemiska bekämpningsmedel. Under första halvan av 1900-talet rensade man ogräs för hand. Med stora jordbruksmaskiner kan man istället bekämpa ogräs och skadegörare i 10 kilometer per timme och på 12 meters bredd.

Men kemiska bekämpningsmedel i jordbruket innehåller 140 verksamma substanser. De sprutas direkt på grödor som används som livsmedel och foder till djur och bekämpningsmedel är i praktiken gift som har till uppgift att skada levande organismer. Rester av bekämpningsmedel finns i maten vi äter och i vattnet vi dricker men i små mängder som ligger under gränsvärdena. Däremot är kunskapen liten om eventuella långsiktiga effekter och om samverkan mellan olika ämnen. Det finns inga bevis för att de medel vi använder idag ger långsiktiga hälsoeffekter på människor, men vissa bekämpningsmedel är långlivade och dessa kan leda till långsiktiga problem där det i värsta fall tar en livstid innan effekterna ger sig tillkänna. Något vi däremot kan vara helt säkra på är att bekämpningsmedel har indirekta effekter som är ofördelaktiga:

bekämpningsmedel har medfört förändringar av odlingslandskapets flora och fauna och är en av orsakerna till att den biologiska mångfalden minskar. […] Födotillgången i form av insekter, spindlar och ogräsfrön minskar. Det har gjort att fågellivet har reducerats kraftigt sedan 1970-talet. En viktig växtskyddsaspekt är att naturliga fiender till växtskadegörare missgynnas av den kemiska bekämpningen, och det kan i sin tur leda till ökat behov av bekämpningsmedel.”

Biologisk mångfald kan i detta sammanhang ses som en försäkring. Om miljö- och klimatförhållandena förändras kan arter som inte verkar vara så viktiga idag visa sig vara det imorgon. Historiskt sett har jordbruk lett till att den biologiska mångfalden har ökat. Under de senaste 60 åren när jordbruket istället gått mot att bli mer storskaligt och specialiserat har utvecklingen dock gått åt motsatt håll. Biologisk mångfald gynnas av just det som kännetecknat ekologiskt respektive traditionellt jordbruk; frånvaro av bekämpningsmedel, betesdjur som tillför organisk gödsel till marken, varierad växtföljd, småbiotoper i landskapet etc.

Storskaligt jordbrukande har även minskat den genetiska mångfalden inom odlade grödor och djur under de senaste decennierna. Globaliserad avel och förädling av grödor accelererar denna process ytterligare och hotar att ersätta mer lokala varianter med högproducerande djur och genmanipulerade grödor (GMO). Genom att optimera på en enskild faktor - till exempel ekonomisk effektivitet - måste man dock alltid försaka andra faktorer – till exempel biologisk effektivitet. Minskad genetisk variation och större produktionsenheter gör systemet mer sårbart bland annat genom att öka risken för att sjukdomar eller en handfull glasbitar kan få mycket stora effekter. Se gärna miljödoktorandernas utmärkta text där de ställer småskaligt mot storskaligt jordbrukande.

Motsvarigheten till bekämpningsmedel för djur är den rutinmässiga avmaskningen med hjälp av kemiska preparat inom det konventionella lantbruket. Det ekologiska lantbruket har inte lyckats utveckla alternativa metoder som kan nå upp till samma resultat även om äldre tiders bönder visste både det ena och det andra om att begränsa parasiternas effekter.

Förutom ledorden miljö och hälsa (både djurens och konsumenternas) verkar frågor som kretsar kring mat och jordbruk handla mindre om fakta i enskilda delfrågor och mer om föreställningar kring helheten. Tankeväckande är till exempel att konsumenternas föreställningar inte alltid stämmer med vad som faktiskt är bäst för djuren. Vi navigerar bland ett helt spektrum av drivkrafter som omfattar ideologi, etik, livsstil, miljö och lönsamhet och där bedömningar görs utifrån både ideologiska, utopiska, vetenskapliga och pragmatiska skäl.

Ett perspektiv som är sparsamt representerat i boken är frågan om hur hållbart jordbruket är utifrån dess oljeberoende. En ny och mycket bra (50 minuter lång) dokumentärfilm från BBC, ”A farm for the future”, handlar uteslutande om detta. På några få ställen i boken nämns det att det går åt mycket fossil energi för att tillverka konstsgödsel och att ekologiskt lantbruk använder mindre energi än konventionellt lantbruk. Dessa fakta läggs det dock ingen vikt vid då kunskapen om att oljetoppen kan vara nära förestående och förståelsen för implikationerna ännu inte existerar i gemene mans (eller forskares) medvetande.

Ur ett olje-perspektiv är det förstås skrämmande uppenbart att konventionellt jordbruk inte kommer att vara konventionellt så väldigt länge till. Till skillnad från Marit Paulsson vill jag hävda att det är det konventionella jordbruket som inte är hållbart på sikt. Ett ekologiskt jordbruk som dessutom är fossilfritt är hållbart - men tyvärr kan det visa sig att 6.7 miljarder människor på jorden inte är hållbart... Att det ekologiska jordbruket inte använder gödnings- och bekämpningsmedel är på sikt nödvändigt men inte tillräckligt. Vi står idag inför utmaningen att hitta alternativ till dagens mekaniserade och oljeslukande jordbruk och samtidigt producera tillräcklig med mat. Maten lär dock bli dyrare framöver och vad betyder det för jordens fattiga som inte har tillgång till egen mark att odla på?
.

11 kommentarer:

Överlevare sa...

En aspekt som du inte tar upp, vilket förvånade mig, är hur oljeberoende ekologiskt lantbruk faktiskt är genom användandet av maskiner för ogräsbekämpning. Jag har inte siffran i huvudet för det var ett par år sedan jag intresserade mig för dessa frågor men den ekologiska åkern kräver ett antal vändor med traktorn. Gödsel ska spridas, det ska ogräsharvas och naturligtvis plöjas, sås, harvas och skördas precis som inom det konventionella jordbruket.
Jag vågar mitt inte på några exakta gissningar men varje hektar ekoåker bränner nog väsentligt mer traktordiesel än det konventionella hektaret...

Daniel sa...

Jo, jag är medveten om att "ekologiskt lantbruk" inte nödvändigtvis är oljetopps-säkrat. Fast det finns vissa ekobönder som är medvetna om energiaspekten och som verkar mot att gå mot fossilfritt (hon som intervjuades i DN t.ex.). Och det ligger nog närmare en ekobonde som tänker på hållbarhet att också ta till sig ett sådant synsätt.

Varför tog jag inte upp det? Jo, för att:

- Texten speglar till största delen en bok och boken tar inte upp detta
- Texten redan är ganska lång som den är
- Jag inte kan tillräckligt om frågan

Fråga är förstås mer komplicerad om man börjar gräva. Ekologiskt och småskaligt behöver ju inte nödvändigtvis vara samma sak. Inte heller ekologiskt och traditionellt (icke-mekaniskt). Jag slirar lite medvetet bland dessa begrepp för att få fram ett någotsånär klart budskap, som du ser skriver jag t.ex. i sista stycket att "Ett ekologiskt jordbruk som dessutom är fossilfritt är hållbart".

Om sedan ingetdera av traktorer och bekämpning är långsiktigt hållbart kan man diskutera vilket som är "värst" ur ett oljetoppsperspektiv;
- vilket är lättast att ersätta med traditionella metoder om det kniper?
- vilket är mest oljetopps-sårbart (vid höga oljepriser)?

Tyvärr kan jag (för närvarande) för lite för att ge mig in i en sådan diskussion.

Daniel sa...

Jag skulle för övrigt tycka att det vore otroligt intressant ifall någon skrev en rapport om hur vi skulle producera vår mat i Sverige utifrån ett scenario med höga oljepriser:

- Oljepriset blir 5 gånger högre än idag och stannar där (från 50 till 250 dollar/fat). Eller så går priset på olja upp 20% varje år i 10 år.
- Att transportera mat långa sträckor (inom och mellan länder) blir dyrare och mindre intressant/lönsamt
- Konstgödel och bekämpningsmedel blir dyrare
- Att driva ett mekaniserat industrijordbruk (eller traktorintensivt ekojordbruk) blir tufft

Hur löser vi vår matsituation i Sverige?

Anders sa...

Än så länge finns väl alternativet inte heller, i någon större omfattning, om än alls, till att köra sina traktorer på naturgas, el, osv. istället för Diesel som väl idag är det konventionella bränslet inom jordbruket såvitt jag förstår?

Och eftersom det alternativet inte (ännu) finns, får man väl ta det onda med det goda. Att köra på diesel i ett ekologiskt jordbruk borde vara bättre ur hållbarhetssynpunkt (i att redan nu göra det man kan) än att köra på diesel och odla konventionellt. Därmed inte sagt att inte även det ekologiska jordbruklet skulle vara sårbart när oljepriserna höjs. Men sårbart är å andra sidan det konventinalla jordbruket med, kanske troligen sårbarare...

Till syvende og sist handlar allt om att kunna kokas ner detta:

Äta bör man, annars dör man!

...Således är väl det dystraste scenariot att betydligt fler får ägna betydligt mer tid åt det mest nödvändiga; matproduktion.

Beträffande den stora och ödesmättat känsliga frågan om klotet och vi själva kan försörja 6,7 miljarder människor (eller 7-8 miljarder om befolkningstillväxten fortsätter) så kanske svaret blir nej, och det obehagliga inträffar att pandemier och svält reducerar jordens befolkning till en nivå som den "kan klara". Civilisationer kan knäckas för mindre dock - och ännu större problem kanske följer på sådana katasrofer; det ena löser inte det andra. Efter en sådan pandemi som worst case scenarios extrapolerade siffror om några hundra upp till en miljard döda i en influensapandemi som Mike Davis bok "Ett monster vid vår dörr - fågelinfluensan som globalt hot" beskriver, förändras förutsättningarna som så, att det vi idag betraktar som problem, beräkningar sanningar och lösningar (Hur mycket skall Produceras? Hur skall det Fördelas? Hur stor yta Behövs? Vad skall Odlas etc?) kan bli fullständigt irrelevanta. Vad hjälper det att med dagens mått en framtida "lagom befolkning" är, låt säga 6 miljarder, om metoderna för att odla slås ut av en pandemi där de som kan odling drabbas hårdare än andra exempelvis...

Well...det var en utvikning in på ett annat spår, men hela tiden föreligger en risk att det optimerade i det ena fältet slås ut av händelser inom andra fält.

I "Ett monster vid vår dörr" tas det upp hur sårbara följderna av samhällens specialisering blir, om det katastrofala inträffar, här inom kycklingproduktionen förvisad till få men mycket stora anläggningar och inom få men stora bolag.

Nog finns det en aldrig sinande ström av frågor att belysa och diskutera alltid...

Överlevare sa...

Ett mekaniserat jordbruk kan vara nationellt självförsörjande på biogas och biodiesel. Så mycket areal har vi så att vi kan odla jordbrukets drivmedel och mat för konsumtion OCH export. Vad vi inte har plats med är odlingar för söndagsbilister och oljeuppvärmda villor.

ylven sa...

Överlevare: Har du någon referens för ditt påstående att vi kan vara självförsörjande med marginal samt producera biodrivmedel?

Daniel sa...

Om Överlevare har rätt kanske det kan hända att vi i Sverige klarar att odla tillräckligt med drivmedel för att driva ett mekaniserat jordbruk och producera tillräckligt med mat för oss.

Men detta kan knappast gälla för alla länder - det måste finnas en hel del länder som ligger väldigt pyrt till. Japan, Sydkorea, Saudiarabien etc.

Jonas sa...

Enligt studien "Efter Oljetoppen" publicerad av SLU kan det svenska jordbruket försörja sig själv med drivmedel, givet att majoriteten av den åkerareal som lämpar sig för odling av exempelvis raps används just för att odla råvara till drivmedel. Med andra ord - om jordbruket odlar sitt eget drivmedel finns inga arealer kvar för odling av mat.

Processen som Kubas jordbruk tvingades genomgå när Soviet föll kan vara ett bra case att studera för att se vad som händer när jorbruket inte längre har tillgång till billiga drivmedel.

Cornucopia sa...

Allt ekologiskt jordbruk kräver dessutom inte stora maskininsatser, men då handlar det om det småskaliga bruket, t ex småskalig grönsaksodling på någon hektar. Småskalig djuravel på några hektar, och där man ordnar vinterfodret på traditionellt sätt via slåtter och hässjning. Nu handlar det om så små bruk, att det sällan går att försörja sig på de arealerna, men det finns många som driver hobby-, deltids- eller fritidsjordbruk på det viset.

Så en dellösning kan vara fler mindre fritidsjordbruk, istället för allt större industriella jordbruk. Här ligger Norge bättre till, som bevarat de små enheterna, medan man i Sverige i allt högre grad går mot storskalighet.

Samtidigt kräver ju t ex en biogasanläggning för prodution av biogas till gårdens maskiner att man har ett ganska stort bruk. Så den vägen kan vi inte ha för små enheter.

Det finns de som kan försörja sig med modern standard på 10-20 hektar, för då kan man sköta allt själv och med ganska enkel maskinpark, utfodra mjölkkor med löshö istället för ensilage, ha äggeri etc. Problemet är väl att försörja sig på 20-100 hektar.

Daniel sa...

Precis.

Jag blir eftertänksam när jag läser om Börje och Helens 18 mjölkkor som de mjölkar för hand (i Lindstedts "Svart jord" som jag skrivit om här tidigare).

Det är alldeles för få kor för att kunna leva på menar alla förstå-sig-påare. Men "utan banklån kunde de driva jordbruket med låga kostnader och med åren hade de fått det allt bättre."

Alltså, en traktor (diesel, el, bränsleceller) kostar mycket pengar och har stora drifts- och kapitalkostnader. När energi blir dyrare blir produktion (och reservdelar) dyrare och arbetskraft (egen, hästens) förhållandevis billigare.

Bygger man inte biogasanläggningen idag (helst med besparingar istället för lånade pengar) kan det vara svårt att få fram kapitalet när det kniper.

Det går alltså inte att utesluta att det är Börjes och Cornucopias småskaliga low-tech-modell som har framtiden för sig...

Johannes Jäger sa...

Tack för mycket viktig och upplysande artikel.