Komplementära valutor

.
I min förra text om alternativ till det nuvarande ekonomiska systemet skrev jag om ekonomen Bernard Lietaers idé att skapa en komplementär valuta med "negativ ränta".

Hur olika de än är, kan man konstatera att vår vanliga valuta och Lietaers förslag har en sak gemensamt, nämligen att tiden är den viktiga faktorn som avgör hur mycket pengarna är värda just exakt idag. I det ena fallet får man ränta och pengarna blir värda mer allt eftersom och i det andra fallet får man negativ ränta och pengarna blir värda mindre med tiden.

Om man tittar på bilden som illustrerar den förra texten ser man hur man rent praktiskt representerade pengarnas minskande värde i staden Wörgl i Österrike för 75 år sedan. För att en sedel ska vara giltig var man tvungen att en gång i månaden skaffa ett litet frimärke (till en kostnad av 1% av sedelns valör) och klistra dit det på sedeln. För oss moderna människor låter det förstås ganska krångligt att en gång i månaden vara tvungen att "uppdatera" varje enskild sedel. I min föregående text använde jag dessutom ett exempel med en hundralapp som blir värd en krona mindre varje dag. Det är uppenbart att man måste lösa detta praktiska problem på något mer effektivt sätt idag. Det enda som är realistiskt är att vi har pengarna på något slags kreditkort och att en dator gör arbetet med att räkna ut hur mycket pengarna är värda varje enskild månad och dag.

Datorn skulle använda sig av en algoritm; ett "recept" eller en uppsättning regler som tillämpades varje dag för att minska värdet på varje (virtuell) sedel med (ytterligare) en krona. Positiv eller negativ ränta gör här egentligen inte så stor skillnad - vid midnatt låter man datorn tillämpa samma regler/recept och räkna ut ett nytt värde för pengarna som gäller för morgondagen.

Men om man väl har skapat elektroniska pengar med en inbyggd algoritm som hanteras av datorer kan man tänka sig många andra algoritmer som räknar ut värdet på dina pengar men som använder helt andra grunder än just tiden som faktor. En person som tänkt och skrivit lite om detta är Neil Gershenfeld som är professor på MIT Media Lab i Boston. I ett kapitel, "Smart Money", i hans bok "When things start to think" från 1999 slänger han ur sig några fascinerande idéer.

"Think what could happen if [electronic money] contained the means for ordinary people to add rules". Du kan till exempel lägga till regler när du ger ditt barn hennes månadspeng för att uppmuntra till vissa beteenden respektive avskräcka andra. Kanske vill du uppmuntra ditt barn till att inte bränna hela månadspengen första veckan (och komma tillbaka och be om mer veckan efter)? Då kan du lägga in en algoritm som belönar en mer jämna konsumtion av pengarna du ger bort. Vidare kan vem som helst som betalar ut pengar (din arbetsgivare eller Försäkringskassan) lägga till regler som gäller för pengarna eller för en mindre del av dem:

"To encourage regional economies, dollars could have a value that decreases with distance from their origins. Boston dollars would not go as far in Texas, and vice versa. Or, to reflect true environmental costs, dollars might be worth less when purchasing nonrenewable resources than renewable ones"

Kanske skulle små belopp som de tio kronor som du använder för att köpa en liter mjölk få en bonus i förhållande till stora belopp? Kanske ska din tia vara värd mer än en miljondel av de 10 miljoner kronor som ett företag med mycket pengar i kassan kortsiktigt investerar över natten i hopp om att få någon procents ränta på månadsbasis?

Någon som gör mig lite förvirrad är Gerschenfelds idéer om att vem som helst kan bestämma inte bara hur man ska använda sina pengar utan också vilka regler (algoritmer) som ska vara "inbyggda" i pengarna: "These [...matters...] are dynamic decisions to be made by buyers and sellers on an ongoing basis". Rent praktiskt förstår jag inte hur man som privatperson ska kunna hålla reda på och hantera ett dussin olika "valutor" (pengar med olika regler inbyggda) och än mindre hur man ska kunna ta ställning till och bygga in egna regler i de pengar som passerar min hand. Idéerna är spännade men att hålla reda på allt detta och att lära sig att programmera sina pengar låter för mig ohanterligt.

Jag tänker mig istället att det finns en eller max två valutor som man använder parallellt med den vanliga nationella valutan. Man skulle till exempel kunna använda en lokal valuta som är värd mindre in grannkommuner och än mindre längre bort, respektive en regional miljövaluta. Den senare kan belöna eller bestraffa dina inköpsbeslut (t.ex. genom att variera momssatsen på olika varor) beroende på vilket "CO2-bagage" en vara har; mer nedsmutsning i bagaget ger högre "momssats". I andra kommuner och regioner kan man experimentera med andra algoritmer; om man som medborgare alltid har tre valutor varav den ena är nationell kan jag inte se några speciella problem annat än att även detta kan blir lite klurigt att hålla reda på.

Om man på allvar skulle överväga att införa komplementära valutor skulle säkert många komplikationer uppstå som är svåra att förutsäga då det här med pengar inte alltid är helt lätt att förstå. Ett pikant händelse är till exempel när stigande priser på metall år 2006 höjde kostnaderna för att producera mynt i USA. Under årets första åtta månader steg priset på zink med 76%, koppar med 68% och nickel med 42% och för första gången i historien var värdet av mynt på 1 cent och 5 cent mindre än kostnaden för att tillverka dem. Enbart att köpa in metall (nickel) till ett 5 cent-mynt kostade mer än de 5 cent som myntet var värt...


En sista spännade idé som jag presenterar här handlar inte om att bygga in algoritmer i valutor utan beskriver det nystartade försöket med att skapa en lokal valuta, "Mendo credits" i Mendocino County (se bilden ovan). Mendocina County är en liten "kommun" i Californien där man nyligen sålde 600 sedlar på 10 Mendo credits vardera för 10 dollar styck. Varje sedel backas därefter upp av en bestämd mängd lokalt producerad mat (8 kilo rågvete eller 5 kilo pintobönor, brunt ris eller vitt ris). De 6000 dollar man fick in när man sålde sedlarna använder man givetvis till att anförskaffa själva maten från bönder (man kan också använda pengarna till att anförskaffa det man behöver för att själv producera maten). Sedeln är giltig i ett år. Beroende på vad som händer i omvärden kan priset i dollar på nästa års sedlar bli både högre eller lägre.

Sedan nästan 30 år tillbaka backas den amerikanska dollar inte längre upp av en guldreserv utan endast av förtroendet för sedeln och valutan och för den regering och det samhällssystem som intygar/garanterar dess värde. Med Mendo credits backas dina pengar istället alltid upp av en bestämd mängd av en fysisk vara (mat). Sedelns värde är stabilt (fem kilo ris är fem kilo ris) och Mendo credits är därför inflationsresistenta. Istället för att lita på Obama och på dollarns värde måste du dock lita på bonden som ska odla och leverera maten och speciellt på de personer (eller institutioner) som utfärdar Mendo credits och som köper in, tar hand om och distribuerar maten.

Så länga du litar på dess personer kan du känna trygghet och för bondens del behöver han inte vara totalt beroende av fluktuerande världsmarknadspriser utan vet att han kommer att få avsättning för sin mat till ett på förhand bestämt pris. Avsaknaden av mellanhänder mellan producent och konsument gör att priset ändå kan hållas lägre än om man köpte samma mat i en vanlig affär. Samarbetet och prissättningen av maten bygger i sin tur på en stor portion förtroende:

“With respect to the farmers, I talk to them about their prices. I have told them, “Look, we want to make sure what we pay you is fair. You have to stay in business or we don't have your food. So, you may be looking at the commodities market to decide how much to charge us, but we also want to let you know that if the commodities prices go below your cost of production please tell us so and ask for a fair price. Our duty as eaters is to make sure you can be a good farmer. Likewise, if you know we are a good customer, do us a favor and if the commodity prices get extremely high because of speculation don't pass on unreasonable charges to us.”

Bönor och rågvete kommer från familjeägda, organiska gårdar vars verksamhet man stödjer genom att köpa från dem. Tyvärr finns det inte tillräckligt många riktigt lokala bönder så dessa varor måste idag transporteras 25 mil och av detta skäl måste man också betala långväga bönder med "riktiga" dollar istället för med Mendo credits. Men kanske kan existensen av Mendo credits uppmuntra någon att börja odla mer mat lokalt och ta emot betalning för maten i form av Mendo credits? I så fall skulle pengarna kunna cirkulera lokalt och bidra till hela kedjan av lokal matproduktion och lokal matsäkerhet.

En annan idé bakom systemet är att uppmuntra hushåll till att anamma sparsamma vanor och äta hälsosam mat. En sidotjänst som man tillhandahåller är informationsmaterial och recept för hur man kan tillaga nyttiga måltider utifrån säsongens lokala varor.

När man köper mat för sina Mendo credits tas sedlarna ur cirkulation, men genom att använda pengarna har man "röstat med fötterna" och visat att pengarna är till nytta och det går då att utfärda en ny sedel (som gäller i ett år). Några lokala affärsinnehavare har börjat ta emot Mendo credits i sina affärer men det finns också gränser för hur många sedlar man kan utfärda:

"Initial enthusiasm suggests that Mendo Credits will begin circulating like cash within town. However, since the supply of Mendo Credits is limited to the supply of grains and beans in storage, they can’t become a dominant means of exchange until our local economy has very large storage facilities and is on its way towards food self-sufficiency. In the meantime, they are a fantastic educational device and may spur investment towards local food security."

Mendo credits är ett exempel på en lokal valuta som backas upp av en fysisk resurs - mat. Motsvarande förslag på globala valutor som backas upp av (ändliga) fysiska resurser har lagts fram, till exempel att internationell handel ska ske i en valuta som backas upp av energi eller av en varukorg bestående av de viktigaste handelsvarorna (olja, kol, järnmalm, guld, ris, vete etc.).
.