Glädjeanalyser är legio i gammelmedia

.
Efter att man upptäckt oljetoppen ser världen inte längre likadan ut. När man väl har insett vilken betydelse oljan har för vårt moderna samhälle och för (väst-)världens ekonomiska tillväxt går det inte att överskatta konsekvenserna av att den globala produktionen av olja vänder neråt och minskar. Och minskar och sedan minskar lite till och sedan… Om man nämner möjligheten att vi kommer att ha mindre olja i framtiden tänker de flesta på transporter, drivmedel och bilar. ”Hmm, vilket bensinpris klarar min plånbok?” kan sägas vara en typisk första reaktion. Därefter kommer tankar om el- och hybridbilar, cyklar, kollektivtrafik och tåg. Men även om dyrare drivmedel kommer att få stora konsekvenser för våra transportsystem kommer konsekvenserna att mindre/dyrare olja att bli mycket större än så.

Två icke-intuitiva områden som är mycket oljeberoende är matproduktionen och den petrokemiska industrin. Vårt moderna, maskinsintensiva ”rationella” storskaliga jordbruk är mycket oljeberoende och dyrare olja (energi) betyder dyrare mat. På global basis kan det betyda mindre mat, vilket i sin tur kan leda till svält (speciellt i mindre rika länder).

Trots att bara en liten del av världens olja används till annat än drivmedel innehåller de flesta hushållskemikalier ämnen som kommer från olja och samma sak gäller för många mediciner. Dessutom är i princip all plast gjord av olja. Här är en lista med exempel på vardagliga saker som är gjorda av plast (olja):

Computer chips – Ink – Paint brushes – Telephones – Insecticides – Motorcycle helmets – Clothing – Tents – Shoes – Glue – Skis – Hand lotion – CDs – Rubbing alcohol – Credit cards – Crayons – Toilet seats – House paint – Movie film – Disposable diapers – Upholstery – Garden hose – Umbrellas – Milk jugs – Bandages – Antihistamines – Nail polish – Perfume – Luggage – Ballpoint pens – Aspirin – Carpet – Toys – Pesticides

Som sagt, ju mer man börjar utforska konsekvenserna av minskad tillgång till olja, desto mer inser man hur otroligt grundläggande oljan är för vårt moderna samhälle. När man hållit på så där ett tag kan man enkelt ta på sig sina ”oljetopps-glasögon” och mellan raderna läsa in andra saker än det som står i en nyhetsartikel i dagspressen. Här är några exempel:

- När den mest läsa nyheten på dn.se (4 augusti) är att lågprisflygen blir interkontinentala drar man sig till minnes att den globala flygbranschen gick 8 miljarder dollar i förlust 2008 och att prognosen för årets förluster på nästa 5 miljarder dollar reviderades uppåt i början av sommaren och att "flyget fortsätter att tappa" (6 augusti).

- När man vill bygga en förbifart kring Stockholm för (minst) flera tiotals miljarder kronor sliter man sitt hår.

- När en person på 40+ som jobbade med att laminera båtar blev arbetslös och beslutade sig för att omskola sig till lastbilschaufför ser man framför sig ett yrkesval och ett livsöde på väg att köra in i en bergvägg.

En annan typ av texter som man blir mer uppmärksam på handlar om tvära kast mellan å ena sidan olika typer av prognoser och förutsägelser och å andra sidan resultat och utfall. Där det i början av 2007 stod att ”efterfrågan på lastbilar växer i hela världen” och att det ”vankas fina framtida vinster för världens lastbilstillverkare” har utfallet blivit, tja, en aning annorlunda bara två år senare. Ett hastigt hoprafsat axplock av artiklar om årets lastbilsförsäljning ger till exempel att Volvo minskade sin försäljning med 57% under årets andra kvartal jämfört med föregående år. Ett urval av andra lastbilstillverkare som tappat 40-60% av sin försäljning och/eller inkomster i år jämfört med förra året är Fiat (Iveco), MAN, Paccar, Isuzu (största lastbilstillverkaren i världen) och Daimler (näst störst).

På samma sätt som jag kan sätta på och ta av mina oljetoppsglasögon när jag läser nyheterna verkar de flesta tidningar sätta på sig sina glädjeprognosglasögon när de skriver om ekonomi. Allt tolkas och skrivs på det mest positiva sätt som överhuvud taget är möjligt. Jag ger kort tre färska exempel på detta sätt att ge nyheterna en positiv ”spinn”:

1) I DN (1 augusti) står det på ekonomidelens framsida: ”Börsens återkomst. Efter nästan ett år har börsen tagit sig upp till samma nivå som före Lehman Brothers konkurs”. En bild som upptar nästan halva sidan (se ovan) visar en kurva som börjar falla i oktober 2008 och som sedan vänder uppåt under våren 2009. Den som nöjer sig med att skumma tidningen och bara tittar på ekonomidelens framsida kan lätt tro att allt är bra nu. Om man bläddrar vidare möts man över ett helt uppslag av texten ”Börsens nivå som före finanskollaps”.

Men om man tittar närmare på bilden som visar Stockholmsbörsens utveckling de senaste två åren framträder en annan bild. Vid den tidpunkt när Lehman Brothers gick i konkurs i höstas hade börsen redan fallit med nästan 40% från sin toppnivå (det vill säga närapå halverats). För att nå tillbaka till toppnivån måste börsen stiga med 60% från sin nuvarande nivå. Allt det där står i texten men bara för den som läser den noggrant och och som tänker efter själv. Tidningens vinklig sänder andra signaler.

2) Mitt andra exempel snor/lånar friskt från Flutes blogg eftersom jag inte kan säga det bättre själv: ”Istället för att i första hand redovisa att genomsnittet av prognoserna för fredagens svenska BNP-rapport från SCB ligger på -0,4% för andra kvartalet jämfört med första, så fokuserar man på den mest positiva prognosen, nämligen Nordeas, som tror på +0,3%. DN utropar "Nordea tror på tillväxt i Sverige", SvD ropar "Nordea: Nu är tillväxten här", DI fläskar på med "Nordea: Nu vänder det!".

Alla dessa krigsrop har alltså sin grund i en prognos från en bank - snarare än de verkliga siffrorna. Som Flute påpekar valde man dessutom ut den bank som hade den mest positiva prognosen istället något mer rimligt mått som till exempel genomsnittet av alla prognoser. Observera att det är ointressant vad utfallet blev när SCB-rapporten faktiskt släpptes – vad jag fokuserar på här är vinklingen man väljer i tidningarna.

I en kommentar om rapporten i TV4:s nyhetsmorgon säger Swedbanks chefsekonomi att ”det ser i alla fall något bättre ut än vi hade förväntat oss” och att ”vi kanske börjar komma mot en botten och i så fall så kan vi börja få lite mer tillväxtsignaler så småningom”. Sådana uttalande (”kanske börjar… så småningom”) säger förstås strängt taget knappt något alls. Även sprinterlöparen som kommer sist kan peka på sin tid och säga att ”det gick något bättre än jag hade förväntat mig”.

3) Mitt sista exempel kommer från USA. En av flera indikatorer på hur ekonomin mår i USA är så kallade ”housing starts” eller påbörjade hus; ”the number of privately owned new homes […] on which construction has been started in a given period”. När sifforna för juni kungjordes i mitten av förra månaden basunerades det på flera ställen ut att siffrorna för påbörjade hus steg med 3.6% från maj till juni: U.S. Economy: Housing Starts Increase to Seven-Month High. Vidare vågade Bloombergs till och med skriva att ”The construction figures are the latest evidence that the meltdown in the housing market that triggered the financial crisis is nearing an end.” Hurra! …eller?

Tyvärr ligger 3.6% inom felmarginalen på 11.3% så till att börja med kan man inte ens med säkerhet veta att antalet påbörjade hus faktiskt har ökat från ena månaden till nästa – de kan lika gärna ha minskat med upp till 7.7%! Men den mer intressanta uppgiften bryr man sig inte om alls, nämligen att antalet påbörjade hus nästan har halverats jämfört med ett år tidigare.

Går man lite längre tillbaka i tiden ser man att antalet påbörjade hus minskat med i runda slängar 75% sedan början av 2006. Visserligen är siffran för juni (kanske – beroende på felmarginalen) den högsta på 7 månader, men den representerar ändå en katastrof jämfört men antalet påbörjade hus för ett eller tre år sedan. Vad betyder en (eventuell) uppgång på några få procent efter det veritabla syndafall som har drabbat marknaden för att bygga hus i USA? Varför slår gammelmedia nästan knut på sig själva för att hitta en positiv vinkel där ingen egentligen finns?

Dekonstruktionen av glädjeprognoserna som jag använder mig av här är gjord av Barry Ritholtz, läs gärna hans korta text eller titta åtminstone på den läskigt kraftfulla grafen över husbyggandet i USA.

I höstas publicerade DN en klassiker i kategorien nonsens-journalistik. Jag flög i taket direkt när jag såg rubriken, ”Det värsta kan vara över”, men tyvärr klippte jag inte ut artikeln och kan inte närmare ange källan (datumet) eller citera ur texten. I vilket fall föll man i artikeln tillbaka på en intervju med en ekonomisk ”expert” som uttalade sig om finanskrisen. En pendang till ”det värsta kan vara över” är förstås att det kan hända att det värsta inte är över - så man kan ju tyvärr inte belägga experten med att ha farit med osanning, men man önskar att utsagor som är så missledande och framför allt, fel, skulle få någon slags följd för karriären för personen ifråga. Undertexten när man matas med en ström av sådana artiklar är klar och effekten blir att varje läsare som inte sysslar med textanalys och som inte äger några oljetoppsglasögon (eller motsvarande) lätt tror att faran är över och att allt snart kommer att bli så bra, så bra igen.

Som ”motvikt” till denna typ av nyhetsrapportering finns… strängt taget väldigt lite. Ett av mycket få undantag var DNs och SvDs rapportering nyligen (eller snarare återgivning av en nyhet från TT – observera att texterna är identiska) om att en ”allvarlig energikris” kan vara på väg. Men läs istället hellre originalet på engelska från tidningen The Independent för där är det ord och inga visor:

”The world is heading for a catastrophic energy crunch that could cripple a global economic recovery because most of the major oil fields in the world have passed their peak production, […] said Dr Fatih Birol, the chief economist at the respected International Energy Agency (IEA) in Paris, which is charged with the task of assessing future energy supplies by OECD countries. In an interview with The Independent, Dr Birol said that the public and many governments appeared to be oblivious to the fact that the oil on which modern civilisation depends is running out far faster than previously predicted.
[…]
"One day we will run out of oil, it is not today or tomorrow, but one day we will run out of oil and we have to leave oil before oil leaves us, and we have to prepare ourselves for that day," Dr Birol said. "The earlier we start, the better, because all of our economic and social system is based on oil, so to change from that will take a lot of time and a lot of money and we should take this issue very seriously," he said.”

Som om detta inte allvarligt vore nog så säger en av de insatta kommentatorerna på forumet The Oil Drum att ”[Birol’s] political masters force him to tone the message down”. På bara någon dag skrevs det i detta forum nästan 350 kommentarer om artikeln och intervjun med Birol.

Man kan nu fråga sig varför inte artiklarna i DN och SvD har följts upp på något sätt, till exempel av en ledare av en lämplig politiker ("högsta prioritet att samhället förbereds") eller företagsledare ("ett hot mot Sveriges tillväxt")? Har jag missat något? Har det senaste veckan hänt något viktigare i världen än att OECD-ländernas energiexperter på IEA varnar för att vi rör oss mot en global energi-katastrof inom något decennium och att vi inte är tillräckligt förberedda inför detta?

Vill man lära sig mer om dessa frågor på svenska är mitt tips tyvärr inte gamla, stumma, tröga gammelmedia. (Jag skulle ha velat skriva "läsa bättre analyser" istället för "lära sig mer om dessa frågor" i föregående mening, men eftersom DN och SvD bara återgev en text de fick matad till sig rör det sig i detta fall strängt taget inte om någon analys alls!) Istället hänvisar jag till några "grannar" i cyberrymden som täckte denna nyhet på ett mer förtjänstfullt sätt än dagspressen. Läs alltså gärna vad Flute, Cornucopia, Cornucopia igen och det nya klimatmagasinet Effekt skrev om den kommande energi-krisen.

Efter att ovan ha konstaterat att det finns en systematisk ”bias” (påverkan, partiskhet, filtrering) i nyhetsrapporteringen kan man ställa sig frågan om varför det förhåller sig på detta sätt? Att börsen, markande och bolagen gärna vill prata upp börsen, marknaden och bolagen förstår var och en, men varför medverkar media så helhjärtat i denna cirkus? Jag har för avsikt att återkomma till denna fråga vid ett senare tillfälle.
.