tisdag 6 juli 2010

Oljetoppen, "big education" och "big science"

.
Bild: Big education; promoveringscermoni.

Bild: Big science; Linear Accelerator interior, Lawrence Radiation Laboratory, 1957


Min föregående text handlade om den uppsättning argument jag använder mig av för att försöka förklara vad varje samhällsmedborgare borde känna till, reflektera över (eller oroa sig för) och agera på innan oljetoppen slår till med full kraft. I denna text utvecklar jag en del tankar som inte fick plats i den förra texten, med resultatet att denna text inte handlar om en enda fråga utan istället om både det ena och det andra. Lite uppstramat stream-of-consciousness-tänkande alltså. Sist jag skrev en liknande text var sista texten år 2009 som handlade om begränsningar.

Tyvärr är oljetoppen en nyhet för de allra flesta, och den naturliga reaktionen för någon som aldrig hört ett knyst om detta är att bara skjuta ifrån sig allt detta nya och fortsätta leva livet precis som vanligt.

Tyvärr försvinner inte oljetoppen bara för att vi väljer att inte tänka på den. Vi har fortfarande en date med oljetoppen i framtiden, och tidpunkten för denna date närmar sig obevekligen och utan att ta hänsyn till vad vi råkar tycka eller känna. (Tänk på Titanic som hade en date med ett isberg.) Fast i detta fall är det inte så mycket en date som ett ”shotgun marriage” som kommer att vara för evigt - efter att vi (det vill säga det moderna samhället samt oljetoppen) har blivit ihopvigda och förenade med varandra i en kanske inte allt för munter dans.

Min slutsats är att bortom att oljetoppen utgör ett stort problem kommer även denna stora okunskap-om-oljetoppen att i sig själv utgöra ett stort problem. Förståelsen hos allt för många av våra icke-PO-upplysta vänner är och kommer att vara bristande när vi rör oss mot denna kaotiska tidsålder. OBS! För att inte bli beskylld för att vara överdrivet pessimistisk/negativ (se kommentarerna till föregående blogginlägg) vill jag påpeka att en del sakert säkert blir bättre och annat säkert blir sämre efter att vi tagit oss igenom denna turbulenta period.

I klartext: vi har inte en aning om hur livet kommer att te sig på andra sidan oljetoppen och hur lång tid det kommer att ta att ta sig dit. Men att själva övergången kommer att bli smärtsam råder det för mig inte någon tvekan om. Omfattande samhälleliga förändringar är alltid smärtsamma. Enskilda människor kommer att hamna i kläm när (till exempel) hela branscher går i putten och många förlorar sina jobb och när det vi (materiellt) har tagit för givet förvägras oss inte bara tillfälligt, utan för all framtid (semesterresor till Thailand, eller att kunna köpa precis vad som faller oss in en lördagseftermiddag i köpcentret).

Men åter till ämnet – samhällelig okunskap och oförståelse vad beträffar oljetoppen. Att inte förstå vad det är som händer och varför detta händer, minskar förstås chanserna att vi kommer att ta rätt beslut och göra rätt saker i rättan tid både på individuell och samhällelig basis. Ända in i det sista kommer individer att skuldsätta sig för att köpa nya fina bilar för hundratusentals kronor, och ända in i det sista kommer vi att bygga nya flygplatser och förbifarter. Som killen som satt mitt emot mig på en fest förra året som berättade att han precis köpt ett hus i Thailand som han hoppades kunna besöka några veckor om året och hyra ut till turister resten av tiden.

Om vi som tänker på olja och energi som kritiska faktorer har rätt - och om detta visar sig vara en bra lins för att förstå vår värld idag och imorgon - kan frånvaron av denna lins och denna förståelse göra att man inte ser sambanden, blir förvirrad, tar fel beslut, slänga pengar i sjön, anklaga fel parter och så vidare när effekterna av ens (livs-)val krockar med en icke samarbetsvillig verklighet. Att ha en sådan ”lins” för att tolka och förstå data och skeenden är det man i forskarvärlden brukar benämna en ”teori”. Och utan en sådan leder som sagt tankarna fel. Richard Heinberg har uttryckt det på följande sätt:

''...yet people won't be talking about the oil peak. They'll be talking about the unemployment figures. They'll be talking about the high price of food. They'll be talking about the fact that you can't get on an airliner and travel anymore because the airline industry has collapsed, there are only a few carriers still in business and tickets are astronomically expensive. They'll be talking about the latest war or terrorist incidents. They will have completely lost sight of the one event that caused all of those effects.''


Om jag går över till "mitt" område, högre utbildning, tar jag för självklart att den i bästa fall starkt kommer att krympa i storlek och omfattning. Jag har för mig att ca 3% av befolkningen gick vidare till högre utbildning/universitetsstudier i England för lite mer än 100 år sedan (enligt Alison Wolfs i hennes bok "Does education matter?: Myths about education and economic growth"). Idag i Sverige går väl varenda kotte som överhuvud taget har kapacitet (och en del som inte har det) vidare till gymnasiet (98-99% av en årskull?). Jag har likaledes för mig att ca 40% av en årskull numera påbörjar högre studier innan de nått 25 års ålder. Det har (åtminstone tidigare) varit ett politiskt (socialdemokratiskt) mål att 50% ska gå vidare, fast exakt varför vet jag inte. De allmänna argument som jag har sett haltar betänkligt i sin logik, något vagt om "demokrati" och att "konkurrera med omvärlden" typ. Jag utgår från att det hela är till hälften dogm och till hälften en förtäckt (och dyr) arbetsmarknadspolitisk åtgärd.

Sista siffran jag drar upp ur min magiska hatt är att uppemot 3% av en årskull i Sverige nuförtiden doktorerar (kommer inte ihåg om detta syftar till att man påbörjar, eller också avslutar sina doktorandstudier. Många doktorander blir det i vilket fall - cirka 3000 nya varje år! Alla dessa långa år på avbytarbänken skolbänken kostar förstås multum och det utbildningsindustriella komplexet är alltså ytterligare en "bransch" som oljetoppen kommer att skjuta i sank och reducera storleken på.

I den utsträckning vi alls kommer att ha råd att ha kvar högre utbildning och forskning (som förstås också måste krympa i storlek och omfattning) kan jag tro att vi kommer att se rejäla omprioriteringar inom och mellan olika forskningsområden och akademiska discipliner. Att det kommer att avsättas mindre medel till ”big science”; "large-scale projects usually funded by national governments or groups of governments" och med "big budgets", "big staffs", "big laboratories" och "big machines" känns inte som en speciellt vågad gissning. Mindre medel till forskare som är intresserade av stora partikelacceleratorer och universums ursprung alltså. Krävs det många forskare och svindyr utrustning för att nå inkrementella (och marginella) resultat av tveksam praktisk nytta så är det bara att glömma och börja drömma om fornstora dagar.

Alldeles nyligen (22 juni) läste jag på framsidan av tidningen Computer Sweden att ”KTH investerar 133 miljoner” för att köpa en ny superdator och att man därmed (tillfälligtvis så klart) klättrar till toppositionerna på listan över Europas snabbaste datorer. Jag har svårt att se varför en satsning på 133 miljoner för att köpa en snabb dator benämns som en ”investering” istället för det mer neutrala ”KTH betalar 133 miljoner”, eller det mer negativt värdeladdade ”KTH slösar bort 133 miljoner” (eller "bränner" 133 miljoner). I vilket fall har jag svårt att se hur man om 10-20 år kan få anslag på 133 miljoner till att köpa en pryl, annat än möjligtvis inom energiområdet.

Men en dator för 133 miljoner är dock en droppe i havet jämfört med de 73 miljarder kronor som Frankrike och resten av Europa nu ska hosta upp för att år 2012 påbörja byggandet av ett experimentellt fusionskraftverk (ITER-projektet). Det knakar nu i fogarna efter finanskrisen och i takt med att kostnaderna skenar (redan innan konstruktionen påbörjats). Det finns andra partners i projektet (USA, Ryssland, Japan, Sydkorea, Kina, Indien) och de totala kostnaderna uppskattas (just nu) bli 160 miljarder kronor (16 miljarder Euro). Kanske blir de betydligt högre utifrån att kostnaderna har växt med 100 miljarder kronor (!) jämfört med beräkning som gjordes år 2001. Jag slår gärna vad (och ger generöst oddsen 5 mot 1) om att detta fusionskraftverk aldrig kommer att bli färdigbyggt. Vågar någon sätta emot? Bygget ska ta 10 år och jag låter generöst vadet löpa ända till år 2030. Kampen kring köttgrytorna har redan börjat och "researchers in other fields [are] wondering whether their funding will suffer if funds are diverted to ITER".

Överhuvudtaget lär dagens specialisering inom forskarvärlden (där man meriterar sig genom att kunna mycket inom ett litet område) minska i takt med att antalet forskare och mängden forskning minskar. Att veta mer och mer om mindre och mindre blir en återvändsgränd och att istället kunna koppla ihop olika områden borde (återigen) bli mer intressant. Kanske kommer intresset för en del ”mjuka” samhällsvetenskapliga discipliner så som psykologi, sociologi, statskunskap och freds- och konfliktforskning att öka – under förutsättning att de tar till sig och börjar utforska oljetoppsrelevanta frågor:

- Hur kan vi leva tillsammans i en värld av krympande resurser?
- Hur kan vi ge behandling/terapi till människor som är shoppingberoende och inte längre kan få sin "fix"?
- Vad gör vi med kompetenta medelålders strebrar som förlorat sitt jobb, sin bil och sin villa, och därmed också sin identitet, drivkraft och motivation?
- Hur kan man förstå (den framtida) folkrörelsen kring matodling?
- Hur kan vi hantera ungas (berättigade) besvikelse och aggression gentemot sina föräldrars generation?
- Vad gör man med alla oljetoppsflyktingar som knackar på dörren för att komma till Sverige?
- Hur avvecklar man alla de förmåner staten frikostigt har bjudit på utan att allt för många människor hamnar allt för mycket i kläm?
- Hur hanterar samhället fallande värden på börsen (som också påverkar allas våra pensioner)?
- Hur skapar man institutioner på lokal nivå för att minska beroendet av omvärlden?
- Hur startar vi upp strategiska basindustrier som flydde Sverige för 20 eller 50 år sedan?
- Hur omformar vi vårt jordbruk till att bli mindre energiintensivt?
- Vilken sjukvård har vi råd till i framtiden? Hur ska den organiseras? Hur ska man pedagogiskt förklara att man inte längre kan få operation X eller medicin Y?
- Hur skapar vi en grund- och gymnasieskola som förbereder våra ungdomar för det 21:a århundradet på riktigt?
...och så vidare...

Forskningsmässigt kommer förstås energiområdet också att vara högintressant. Kanske finns det också läxor att lära från teknikanvändning i dagens utvecklingsländer (t.ex. kring användningen av mobil teknologi och lågteknologiska off-grid lågenergilösningar)? Tanken på en omvänd kunskapsöverföring från utvecklingsländer till oss är svindlande…

Självklart kommer forskare inte längre kunna flänga kors och tvärs över världen för att gå på konferenser, utan kunskapsöverföringen forskare emellan kommer att bli mer regional. Svenska forskare (liksom befolkningen i allmänhet) kommer att få hålla till godo med att resa inom Europa eller kanske till och med allt oftare bara inom Skandinavien eller Sverige. Självklart kommer kontraktionen att få konsekvenser för vilka språk som våra ungdomar kommer att läsa i grundskolan och på gymnasiet. Det borde leda till en renässans för ånyo relevanta språkområden som ligger oss geografiskt nära (inte minst norska och danska), och ett minskat intresse för ”exotiska” språk som arabiska, japanska och kinesiska.

En sista gissning som inte känns alltför vågad är att nationalekonomi i dess nuvarande form kommer att bli diskrediterat, förpassat ut i kylan och ivägsparkad till historiens soptipp på samma sätt som vetenskaplig kommunism pensionerades under icke hedersamma former för 20 år sedan. Om världen ”går överstyr” gissar jag att speciellt just nationalekonomer kommer att bli utpekade som vår tids Quislingar eller till och med medbrottslingar till haveriet, och att de blir lika poppis som rasbiologer är i dagens universitetsvärld.

Trots det behöver vi någon slags ekonomisk teori och de som ligger bra till tror jag är de idag radikala idéerna inom ekologisk och biofysisk ekonomi. Den icke-förhandlingsbara utgångspunkten för dessa teorier är vad jorden kan bära - hur omfattande våra mänskliga (ekonomiska) aktiviteter kan vara utan att förstöra vår miljö och våra förutsättningar att skapa välstånd även (långt in) i framtiden. När vi rör oss från expansion till kontraktion kommer vi också att röra oss från möjligheternas ekonomi till begränsningarnas – eller varför inte verklighetens – ekonomi.

På 1800-talet jagade vi valar till jordens slut, på resor som sträckte sig över flera år, för att kunna lysa upp våra hem. När valarna började ta slut räddades vi av upptäckten av fotogen, men vad kommer att rädda oss denna gång? Många är de som har förläst sig på sagor eller sett för många filmer och som därför inte kan tänka sig en berättelse utan ett lyckligt slut. Det är dessa människor som just nu är frustrerade över att inte Obama eller BP eller någon annan bara fixar den där oljeläckan i Mexikanska golfen. De misstänker i bästa fall monumental inkompetens och i värsta fall en konspiration. De besitter en skev bild av verkligen, eftersom de är övertygade om att varje utmaning kan lösas av amerikanskt know-how, och att en grupp briljanta-men-missförstådda forskare någonstans sitter inne med Lösningen, men att onda byråkrater eller regeringen hindrar dem från att en gång för alla täppa till hålet (se ”American faith in technological magic exacerbates frustration with Gulf of Mexico oil leak”).

Dessvärre kan jag inte se att det finns någon garanti för lyckliga slut annat än i fiktiva berättelser - produkter skapade för en massmarknad - som syftar till att få oss att känna oss väl till mods. De senaste 250 åren har varit en enda lång framgångssaga, åtminste för oss här i väst. Tyvärr kan de (materiellt) goda tiderna inte vara för evigt, och jag tror personligen att de snart är till ända. Det som irriterar mig är att vi inte använt de goda tiderna till att förbereda oss för de dåliga. I bibeln tyder Josef Faraos drömmar om sju feta och sju magra korna - sju goda år som skulle följas av sju år med dåliga skördar. Farao såg till att egyptierna förberedde sig genom att lägga undan mat och de klarade krisen (hurra!). Men vi har levt med ett oöverträffat överflöd, men har inte skänkt morgondagen mer än en flyktig tanke varje skottår. Istället för att börja bromsa fortsätter vi att trycker vi gasen i botten ända in i hårnålskurvan.

Orlov menar att om vi sätter vår tillit till en intervention "utifrån" så kan den rimligtvis bara komma från vänligt sinnade utomjordlingar som dyker upp just i rättan tid för att rädda mänskligheten (alla sju miljarder) och vårt högkonsumtionssamhälle. Fan tro't.

Jag tror att dina och mina barnbarn kommer att få höra många många sagor och sedeslärande historier om högmod, slöseri, frossande och kortsiktigt tänkande, och att många av dessa sagor kommer att ha olyckliga slut ("så går det om man inte...", "så går det när man..."). De kommer att utgöra lämplig träning inför ett inträde i en tuff och orättvis värld, och också ett bra sätt att bearbeta det vi kommer att se omkring oss både i och utanför Sverige.

För att svara på kritik om pessimism (igen) så är jag mer pessimistisk inför vår (samhällets) oförståelse och oförmåga att hantera oljetoppen är jag är för oljetoppen i sig själv. Alltså, om vi använde våra betydande resurser till att börja ställa om vårt samhälle omedelbart för att förbereda oss inför oljetoppen så skulle jag inte orora mig så mycket alls. Och om grisar dessutom kunde flyga...


Tillägg 24 september 2010. Titeln säger allt: "Fusion funding slammed in the European Parliament".
.

20 kommentarer:

Daniel Hägerby sa...

Inspirerande inlägg. Men hur ser du och dina kollegor på en "karriär" inom högre utbildning när ni vet att sektorn kommer att krympa?

gs sa...

En sak till som verkligen kommer att hända - kapitalismen faller ihop.

Anonym sa...

Nej, de senaste 250 åren har inte varit en framgångssaga. För mänskligheten finns inget viktigare än att vårda de ekologiska system som möjliggör liv på den här planeten och under de senaste 250 åren har vi förstört dessa system snabbare än någonsin tidigare.

Ivan L sa...

Lysande krönika Daniel! Välskriven och insiktsfull.
Funderar lite på det här med utbildning och forskning.
Att dra paralleller med historien är lurigt. Förr fanns inte samma kunskap om de komplexa system som jorden består av, ej heller förmågan att kombinera biologi, fysik, informationsteknik m.m. Samtidigt tycks vår förståelse om komplexa systemsamband fortfarande vara ganska begränsad. Tror själv att många av morgondagens lösningar behöver komma från en än djupare och bredare systemförståelse. Vilket i så fall skulle kräva en fortsatt intensiv FoU inom många områden.
Det förefaller som om vårt predikament hittills försummats inte på grund av för mycket vetenskap utan snarare för lite.

Anonym sa...

Bland problem du inte nämner tycker jag att det största är hur ska vi skapa pengar i framtiden, när våra kära banker mister den förmågan. Jag kan inte se något annat än att planekonomi införs när nationalstaterna börjar brista i fogarna.
/Farfar

Anonym sa...

Utan nationalstat ingen planekonomi, utan ekologisk ekonomi som Daniel visst nämner....

Anonym sa...

Anonym 16.30

Jag skrev BÖRJAR knaka i fogarna, inte att nationalstaterna upphört att existera. Jag tror inte staterna släpper greppet om sina medborgare utan kamp.
/Farfar

Daniel sa...

Daniel H: "hur ser du och dina kollegor på en "karriär" inom högre utbildning när ni vet att sektorn kommer att krympa?"

Mina kollegor är lika oupplysta och oförstående som alla andra, de flesta ser inga moln på himlen. Hur jag själv ser på det är en bra fråga - kanske ett ämne för en framtida text? I vilket fall pendlar det, men framför allt beror det på om vi har en "kontrollerad" kraschlandning framför oss eller om det snarare är en krasch av något slag som gäller...


Ivan: Det kan hända att vi skulle *behöva* både det ena och det andra (systemföreståelse, intensiv FoU inom många områdetn etc.), men det kan också hända att vi inte har råd med varken eller...


Farfar: Din fråga går långt utanför ämnet för denna text och jag vet inte om jag är den bästa personen öht för att besvara frågor om pengar, banker och ekonomi...

Anonym sa...

Arbetar själv på en karriär inom forskning och högre utbildning. Tanken bakom är att det är vad jag kan (och gillar!) och lär få bäst betalt för. Det behövs pengar för att köpa mark och utrustning inför livet efter PO. Sen är det ju viktigt att lära sig andra färdigheter också, men det kan man göra på sin fritid. Fast jag hoppas mina kunskaper i biogasframställning ur avfall kan komma till nytta i alla framtider :-)
/Karein

Mengerian sa...

Jag tror att du kommer med en del viktiga poänger när det gäller satsningen på forskning...

Ja, forskningen har vuxit så pass mycket att vi antagligen ligger en bra bit över "sweet spot". Dock är förslag om minskade anslag kanske bland det mest politiskt inkorrekta man kan komma med. Vem vill bli beskylld för att vara bakåtsträvare eller vetenskapspessimist? Gemene man har extremt stort förtroende för forskare, på ett sätt som inte sällan övergår i naivism...

Den som antas till att doktorera inom exempelvis fysik eller elektroteknik är samtidigt en intelligent person som står utanför industrin i många år. Allt har alternativkostnader, och resurser har i regel alternativa användningsområden. Detta kommer sällan fram i debatten!

Daniel sa...

Karein: Din forskning är säkert sådan som kommer att få fortsatta (eller högre) medel.

Mengerian: Jag vill påpeka att det inte ligger något normativt i mina tankar ovan; jag *förespråkar* inte att forskning ska få mindre pengar (idag). Jag bara konstaterar att så kommer att ske när det finns mindre pengar till allt. När vi måste välja mellan arbetslöshetsersättning och löner till sophämtare och till personliga assistenter så lär inte forskning (i framtiden) få lika mycket medel som idag. Och t.ex. fusionsforskning, som *kanske* ger utdelning om 40-80 år och samtidigt behöver stora summor pengar (big science) ligger risigt till då...

Apropå alternativkostnader för utbildning kan jag rekommendera Wolfs bok ovan. Hon skriver bl.a. att när endast 3% fick högre utbildning för 100 år sedan kunde en smart ung man bokstavligen göra karriär och gå från golvet till direktörsrummet under sin livstid. Idag blir du tidigt bortsorterad utan en universitetsutbildning eftersom "alla" har en. Alltså måste alla som har kapaciteten ta sig igenom ha en längre utbildning för att kunna konkurrera med alla andra. Vad är alternativkostnaden för att ge *alla* ungdomar i samhället 5 års "extra" utbildning? Vad är den samhälleliga nyttan av ett tvåårigt "butikschefsprogram"? (Jo, det finns, vid högskolan i Skövde - http://www.his.se/butikschef).

Magnus Persson sa...

Visserligen är det nog ganska troligt att forskares antal resor till konferenser minskar (och kanske även fokuseras till att hålla sig på samma kontinent, så att tåget funkar som transportmedel), men det betyder inte alldeles nödvändigtvis att forskningsutbytet regionaliseras.

Ett alternativt scenario är att man istället i betydligt högre grad förlitar sig på publiceringsvägar och forskningskommunikation som inte kräver resor, typiskt vetenskapliga tidskrifter antingen offline eller online. Man kan även tänka sig virtuella konferenser, webinars med mera som andra transportsnåla sätt för forskare att mötas.

Jörgen Andersson sa...

"det utbildningsindustriella komplexet är alltså ytterligare en "bransch""

Här tycker jag du är något på spåren som skulle kunna utvecklas Daniel.

Det här utbildningsindustriella komplexet har ju aldrig haft samhällelig utveckling/framgång som något primärt mål.

Det primära målet har ju hela tiden varit att skapa ett slags "akademisk adel" som man inte måste ärva tillträdesrättigheterna till.

Högre studier har alltså inte syftat till att få göra något, utan till att få vara något.

PO kan i bästa fall ändra på detta, men bara ifall vi människor överlag väljer att ta större ansvar för våra egna, och för varandras liv,....tillsammans.

Om vi gör det så kommer vårt fokus att flyttas till sådant som behöver göras, och i det ögonblicket kommer sökandet efter mer kvalificerade kunskaper att bli ett ändamålsenligt medel för lösande av specifika uppgifter.

I takt med att uppgifter blir framgångsrikt lösta så kommer de inblandade att kunna bygga sin status i medvetenhet om allas värdefulla bidrag.

Alltså inte som idag när statusen kopplas till vissa examen och de förmåner som kopplas till dessa fiktiva bevis på duglighet

Anonym sa...

Kinesiska och Arabiska är inte alls exotiska språk, iaf inte i Uppsala.
Det talas mycket kinesiska på universitetet och mycket arabiska inom bud, restaurang och diversehandel. Mycket mer än norska, danska och what-ever som är 'geografiskt nära'.

/Tisgift

Daniel sa...

Tisgift: Min poäng var just att detta kommer att ändras när (långa) resor blir dyrare och ovanligare.

Observera även att jag satte ordet exotiska inom citationstecken för att markera viss distans i min användning av detta ord.

I en historisk kontext är arabiska och kinesiska mycket exotiska språk i jämförelse med norska och danska. Du behöver inte gå mer än några decennier tillbaka och kanske inte mer än några decennier framåt i tiden för att det ska bli så igen (?).

Nisse sa...

Re Daniel:

I skövde finns massor med konstiga utbildnignar inte konstigt på den ort som nog är sveriges mest (indirekt) oil beroende stad. Volvo powertrain motorfabrik (alltså ej EL), volvo cars motorfabrik (ingen el här heller), Försvaret pansar division (vi går de på inte är det hästar som en gång i tiden).

Skövde kommer vara första staden som går under PO i sverige... massor med folk kommer springa omkring hungrig och då hjälper det inte man har en högskola som spottar ut folk som är ICA-butik-chefer

Nisse

Daniel sa...

Apropå Tisgifts kommentar ovan.

Hörde just ett radioprogram (vetenskapsradion historia) där en person nämnde att han först efter andra världskriget träffade en livs levande människa som hade de språk han läst i skolan (engelska, tyska) som modersmål...

JCSuperstar sa...

Bra skrivet! Vad jag saknar är vad vi kommer att syssla med istället för vår kamp om mer och transportera prylar runt vårt jordklot? Du nämner energisektorn men är det helt säkert? Om vår industri näst in till kommer att försvinna borde inte vattenkraften räcka till för att hålla oss varma om vintern och lysa upp våra hus? Eller är det bränslen/energi för transporter du syftar på? Vad skall vi arbeta med? Var kommer efterfrågan kunna mötas av tillgångar för folket, mat tex?? Kommer markpriser att gå upp för mer lokal produktion etc. Hur skall man positionera sig helt enkelt enligt dig?

Anonym sa...

Hej jag kommer ifrån framtiden och läste precis ditt mycket väl skrivna inlägg. Mycket av det du skrev kommer att hända och händer just nu men då jag är från framtiden vet jag också dom positiva effekterna:

1. Energi/transport. Ett samhälle där alla transporter går på elktirisitet/förnyelsbara energikällor. 4generationenes kärnkraft kickade igång och återanvända allt höganrikat uran så att halveringstiden bara vart 1000år. Sedan har vi dom massiva satsningarna på sol,vind,vågkraft geotermi mm.

2. Ekonomi. Visst halva västvärlden gick i inflationskonkurs men det medförda att tredjevärlden hamnade på ungäfär samma nivå som väst=mer jämlikt samhälle.

3. Statskick. Jag kommer frå ett samhälle som i era ögon kan beskrivas som anarkokapitalistiskt/ekologiskt och socialistiskt. Man har breda kunskaps områden och kombinerar företagsformer på en mer lokal och resursbaserad nivå vilket har lett till både ökar välstånd och mer frihet då råvaror från universum åter vart pengar igen med dess stabila egenskaper istället för "fiatpengar" och "fractionalreserve banking".

Resan ditt var/är och kommer bli obekväm men människans frihetslängtan i kombination med uppfinngsrikedom och teknikens möjligheter segrar återigen.

Mvh/år2080

Daniel sa...

Det låter bra att ni fixade det. Jag blir dock inte mycket klokare på *hur*?

1) Det låter fint, men MacKay (http://efteroljan.blogspot.com/2009/12/sustainable-energy-av-mackay-2009.html) listade många problem med att kärnkraften ska ta upp ledarflaggan efter fossila bränslen. Det finns inga ledtrådar om *hur* ni fixade allt så utan blind tilltro till att du verkligen kommer från framtiden (och inte ljuger för oss!) så har jag inte blivit så mycket klokare.

2 + 3) Se ovan.

Ett problem jag tror att MacKay inte tog upp är hur man ska kunna sprida kärnkraft utan att samtidigt sprida kärnvapen. För en skrämmande artikel om hur nära vi kan vara ett nytt storkrig i mellanöstern om/när/för att förhindra att Iran skaffar sig kärnvapen inom 1-3 år, se http://www.theatlantic.com/magazine/archive/2010/09/the-point-of-no-return/8186/