.
Olyckan i Mexikanska golfen är en dyrköpt läxa för BP. Men vems fel var egentligen olyckan? Alla involverade parter har sedan olyckan inträffade försökt positioner sig på ett sådant sätt att de själva framstår som (relativt) oskyldiga emedan andra ska framstå som mer klandervärda. De huvudsakliga aktörerna i detta drama är BP som drev arbetet, Anadarko som var delägare (25%) av oljekällan, Transocean som byggt och ägde själva oljeriggen och statliga Minerals Management Services som skulle överse verksamheten. Andra lite mer perifera aktörer är Haliburton som blivit inhyrda för att göra en del cementarbete på havsbotten, Mitsui Oil Exploration Company som också var delägare (10%) av oljekällan, Cameron International som levererat den 450 ton tunga ”avstängningsknappen” (blowout preventer”), Obama och ”regeringen” och kanske också den amerikanska allmänheten som förväntar sig obegränsad tillgång på billig bensin utan att behöva betala det fulla priset för den (vi i Sverige kommer förstås inte heller undan en del av ansvaret).
Den aktör som har fått stå med hundhuvudet och utstå mest skäll är dock BP, inklusive dess numera sparkade VD Tony Hayward och styrelseordförande Carl-Henrik Svanberg. Det är lätt att gå på BP för det är svårt att hålla ett bolag man aldrig tidigare hört talas om ansvarigt! I denna text tänkte jag först gå igenom turerna och spelet kring skuld- och betalningsfrågan innan jag i nästa text går vidare och skriver om BPs PR-härdsmälta.
Spelet om skuldfrågan började någon vecka efter att Deepwater Horizon sjönk. BPs VD Tony Hayward försökte tidigt skjuta åtminstone en del av skulden på Transocean när han sa ”It wasn't our accident, but we are absolutely responsible for the oil, for cleaning it up, and that's what we intend to do”. Vid denna tidpunkt hade man fortfarande mycket oklara uppfattningar om vad det över huvud taget var som hade gått fel, så alla uttalanden om skuldfrågan rörde sig om spekulationer och strategiska utspel.
När olyckan skedde var lagarna sådana att BP egentligen endast var ansvariga att betala upp till 75 miljoner USD för ekonomiska skador av utsläppet. Vad jag förstår är de fortfarande inte skyldiga (enligt lag) att betala mer, men det har redan betalats ut tusentals miljoner dollar för uppstädningsarbetet och BP har lovat att pynta 20 000 miljoner dollar till en fond som ska kompensera de som drabbas av oljeolyckan. Det är inte småpotatis. Ett förslag som lagts fram, The Oil Spill Response and Assistance Act, föreslår att ett bolag som bär skulden för en oljeolycka ska betala ut ett belopp som motsvarar de senaste fyra kvartalens vinst – vilket i BPs fall motsvarar just 20 000 miljoner dollar.
Man kan fråga sig om inte jakten på skyldiga i USA i praktiken blev en jakt på BP delvis för att BP inte är ett amerikanskt bolag och för att deras VD pratade engelska med brittisk accent?
“At the congressional hearings, BP CEO Tony Hayward’s English accent jangled uncomfortably against the animated Southern drawls emanating from the House Energy Committee. His precise use of language, measured tone, and refusal to get too emotional marked the CEO of BP as indisputably British.”
Så här kategoriskt anti-brittiskt uttalade sig en amerikansk kongressledamot i skuldfrågan:
”Here's a viewer's guide to BP media briefings. Whenever you hear someone with a British accent talking about this on behalf of British Petroleum they are not telling you the truth.”
I verkligheten gick dock BP ihop med amerikanska Amoco 1998 och idag finns 35% av BPs 80 000 anställda i USA. Av aktierna finns nästan exakt 40% i England och nästan exakt 40% i USA. BP är ett internationellt företag som bedriver sin verksamhet i 100 länder på sex kontinenter. När Obama pressar BP att hosta upp Stora Pengar, betala stora skadestånd och ställa in sin aktieutdelning slår detta alltså även mot amerikanska pensionärer som har sina pengar placerade i BP (”how do you decide a fisherman has priority over a grandmother who needs a pension to sustain herself?”).
Argumentet som då (korrekt) framförts är att som investerare i ett företag (gäller även pensionärer) kan det alltid dyka upp otrevliga och oväntade överraskningar, men fiskare som inte satsat några pengar i BP har alls ingen del av skulden och därför större rätt att kompenseras. Att investera pengar på aktiemarknaden är att ta risker. Om företaget man investerat i går i konkurs förlorar man allt. De normala är förstås att det inte finns någon inbyggd "försäkring" mot dumdristiga investeringsbeslut och placerar man sina pengar på ett sätt som i efterhand visar sig vara korkat finns det ingen "konsumentombudsman" att vända sig till.
Ärligt talat tycker jag att det är lite magstarkt att institutionella investerare som har till yrke att placera pengar och värdera risker i efterhand beklagar sig (”BP misled investors about its safety procedures and its ability to respond to events like the ongoing oil spill and we're going to hold it accountable”). Har man sina pengar i bolag som bokstavligt talat bryter ny mark (till exempel borrar efter olja ute på djupa havet) borde man inte vara omedveten om att det rör sig om en riskfylld investering och att det kan skita sig. Journalisten och författaren George Monbiot observerar inte utan en viss skadeglädje (”BP’s dumb investors”) att de institutionella investerare som nu ojar sig och hotar med att stämma BP tidigare regelmässigt blockerade och röstade ner förslag om att BP bättre borde informera om de miljömässiga och social risker de tar:
"Far from viewing BP and the other oil companies as risky options, the institutional investors have treated them as foundation stocks: boring, dependable investments. [...] part of the reason is that they expected governments to step up and defend any oil company that got itself into trouble: even, if necessary, to go to war on its behalf. They were seldom disappointed - until now."
Som jag nämnde ovan har BP plockat upp räkningen för att bekosta en fond på 20 000 miljoner dollar och de har utöver detta också betalat de löpande räkningarna för att städa upp i Mexikanska golfen - men ännu är inte sista ordet sagt (”the legal endgame of sorting out the final tab”). BP meddelade snabbt sina olycksaliga delägare av oljekällan att de kan förvänta sig att få räkningar tillskickade sig. Faktiskt skickade BP i början av juni iväg räkningar för uppstädningsarbetet i maj på närapå 400 miljoner dollar till Anadarko (272 miljoner) och Mitsui (111 miljoner). I början av juli skickade man nya räkningar på nästan 1300 miljoner dollar, men både Anadarko och Mitsui meddelade att man inte hade för avsikt att betala och i alla fall inte just nu.
Alla företag som på något sätt har något att göra med Deepwater Horizon kämpar inte överraskande emot och försöker nu distansera sig själva från BP och deflektera (avleda) skulden. När Tony Hayward (18 juni) säger att ”andra också kan vara ansvariga för kostnader som uppstått på grund av oljespillet” och Anadarkos VD (samma dag!) kontrar med ett ”Frankly, we are shocked” och pekar tillbaka mot BP i skuldfrågan, så kan man konstatera att käbblet och ordkriget är i full rullning. Den som blir sittande med Svarte Petter riskerar i värsta fall att gå i konkurs (med undantag för BP som dock måste navigera andra faror) och situationen är en våt dröm för alla advokater:
“Everybody’s going to be pointing fingers at each other […] Anadarko is going to be arguing with BP over the well design, BP is going to be pointing fingers at the service companies for the well drilling and evaluation process, and the service companies are going to be pointing fingers back at BP, claiming it’s BP’s oversight and indemnification.”
Det råder ingen tvekan om att det främst är BP som hamnar i skottlinjen och i nästa text (del 6) kommer jag att skriva om effekterna av olyckan på BPs varumärke.
Ytterligare en strid kan också komma att utspelas mellan vilket som helst eller alla bolagen ovan och deras försäkringsbolag (utom BP som är så stort att det inte har något försäkringsbolag bortom sig själva). Olyckan och de ekonomiska ramifikationerna (förgreningarna) är så stora att hela oljebranschen och dess sätt hantera ansvar och risker kommer att förändras för alltid. USA är som alla vet advokaternas förlovade land och en sista ironisk tvist är att BP kan förvänta sig stämningsansökningar från andra oljebolag som visserligen inte var involverade i olyckan, men som just därför anser sig ha lidit ekonomisk skada av det sex månader långa moratorium mot djuphavsborrning som följde på olyckan.
Efter att läckan nu verkar vara under kontroll är det dags att börja bärga delar som ligger på havsbotten – inte minst för att kunna avgöra exakt vad det är som hänt (och avgöra skuldfrågan). Dessvärre har inte USAs regering den tekniska expertis som behövs för att samla in ledtrådar och bevis på 1500 meters djup. Något ironiskt ser det därför ut som att Transocean, som själva är insyltade i olyckan, kommer att leda bärgningsarbetet. Många är oroliga över att bärgningen kommer att bli ett hafsjobb och att viktiga bevis ”olyckligtvis” kan komma att förstöras, men en sak är helt säkert och det är att alla involverade företag kommer att övervaka varandra med hökögon under bärgningsarbetet (här kan vi slänga in USAs kustbevakning också).
PS. Cornucopia översatte nyligen den engelska neologismen ”sheeple” till ”fårket” och i denna text gör jag mitt till och försöker introducera några ord (”deflektera”, ”ramifikationer”) som jag tycker fattas i svenska språket.
Källor
MSNBC, "As Gulf spill spreads, blame game begins" (2010-05-03)
Ecologist, "We're all responsible for BP's oil spill disaster" (2010-05-10)
CNNMoney.com, "Proposed spill penalty: A year of profits" (2010-05-13)
Huffington Post, "Anthony Weiner: BP defenders with British accents are lying" (2010-06-08)
The Guardian, "Has US bloodlust for BP gone too far?" (2010-06-10)
Bloomberg, "Scolding BP dividends, Obama favors fishermen over retirees" (2010-06-10)
Newsweek, "Death on our shores" (2010-06-19)
Monbiot.com, "BP's dumb investors" (2010-06-21)
Reuters, "New York pension fund to sue BP for investment losses" (2010-06-23)
The New York Times, "Liability questions loom for BP and ex-partners" (2010-06-24)
The New York Times, "BP wants partners to help shoulder spill costs" (2010-07-04)
The New York Times, "BP sparring with partners on well costs (2010-07-21)
The New York Times, "BP's partners in well try to distance themselves" (2010-07-22)
Energy Daily "Key evidence in BP oil spill to be collected by suspects" (2010-08-11)
Irish Times, "BP rejects data withholding claim" (2010-08-20)
.
Tre poddavsnitt om klimatkrisen | Göteborgs universitet
8 månader sedan
3 kommentarer:
Jag måste säga att jag hoppas att det är en felskrivning och att BP inte gått med 20 000 miljarder dollar i vinst det senaste året! Redan 20 miljarder dollar i vinst på ett år är ju en rejäl slant.
Du har rätt, jag ska fixa. Lite svårt att hålla reda på billion och miljarder i översättningen från engelska, sorry.
"For BP, the new law would result in a $20 billion liability cap, equal to its last four quarters of profits"
http://money.cnn.com/2010/05/13/news/companies/oil_spill_bill/index.htm
http://www.culturechange.org/cms/content/view/674/66/
Mycket läsvärt av Orlov.
Varför ASPO's m.fl prognoser är fel, det blir värre...
TU
PS Någon som har någon länk till bra "haveri rapport" för Deepwater? Var och varför började det läka? och är det tätt? för gott eller temporärt? DS
Skicka en kommentar