Prisgolv på olja säkrar framtiden

.
Man skulle kunna tro att ämnen som volatilitet och prisgolv är tunga, jobbiga, ointressanta - fastän de i verkligheten är lika rafflande och spännande som infrastruktur! Jag funderade på att kalla denna text allt från "volatilitet och prisgolv" (informativt men tråkigt) till "när den osynliga handen leder fel" (spännande men ospecifikt). Nackdelen med den senare titeln är att den inte är så informativ - det finns ett oändligt antal texter som skulle kunna heta detta. Fördelen skulle ha varit att det är en bättre mem för att locka nya läsare hit... Men, jag har förtroende för mina läsare. Jag tror att många läser dessa texter regelbundet eller ramlar in efter att ha sökt på vissa specifika termer som leder hit. Efter att ha skrivit om alternativa valutor och ekologisk mat kommer här en text som väldigt specifikt istället handlar om olja och oljepriset.


Volatilitet
-------------
Ingen tycker om volatilitet. Volatilitet betyder att priset på en vara svänger kraftigt och snabbt. Detta skapar osäkerhet om vart priset är på väg i framtiden och denna osäkerhet skapar i sin tur problem med att ta vettiga beslut. Motsatsen till volatilitet är stabilitet. Det betyder inte att priset måste ligga still utan bara att prisets riktning förändras långsamt över tiden. En stabil förändring kan alltså röra sig om en relativt kraftig men stabil uppgång (eller nergång) över en period på flera år. Poängen är dock att att priset inte byter riktning eller rör sig från att falla långsamt till att falla snabbt mest varje vecka, månad eller kvartal.

Om jag köper aktier i två bolag och värdet fördubblas på 7 år kan det bakom den ena aktien ligga en stabil uppgång på 10% per år men bakom den andra ligga häftiga kursrörelser som gjort att jag vissa perioder legat på minus och andra perioder har fyrdubblat de investerade pengarna. Om vi förutsätter att jag inte vet något särskilt om bolagen och jag måste sälja en av aktierna, vilken ska jag då behålla? Den första aktien är lätt att förstå sig på och det är den man ska behålla – inte minst för nattsömnens skull! Den andra aktien ger dig magsår. Det är aldrig rätt tillfälle att sälja den. Om den ligger på minus tar det emot att sälja den till förlust och om den istället har stigit till himlen kanske den kommer att stiga ännu högre nästa vecka? Ja, vem vet? Och det är just detta som är poängen. Ingen vet, och detta ökar osäkerheten. Tänk om du måste få loss pengar vid ett visst tillfälle och aktiens värde just då har sjunkit genom golven? Detta är risken man utsätter sig för om man äger en volatil aktie och risk och osäkerhet har ett pris. Allt annat lika är priset på en aktie med stabil utveckling högre än på en volatil aktie. Bättre en fågel i handen än tio i skogen.

Problemet
-------------
Ovan har jag resonerat kring två aktier men man kan resonera på precis samma sätt om (pensions-)fonder, om att binda räntan eller om oljepriset. Säkerhet är önskvärt och osäkerheten har ett pris. I januari 2008 steg priset på ett fat olja (159 liter) till 100 dollar, ett halvår senare kostade samma fat 147 dollar och i slutet av året hade priset sjunkit tillbaka till under 40 dollar (i skrivande stund kostar ett fat olja runt 50 dollar och för 10 år sedan låg priset stabilt kring 20 dollar per fat).

Vad kommer oljan att kosta nästa år? Det vet förstås ingen men trots detta kan man köpa ett fat olja till ett överenskommet pris idag och få den levererad nästa år. När det nu råder stor osäkerhet om priset på olja nästa år måste man betala en extra stor premie för att binda priset redan nu. Dessutom fluktuerar priset på olja som levereras om ett år kraftigt i takt med att det underliggande oljepriset rör sig upp och ner häftigt.

Man skulle kunna tro att fluktuerande priser är ett problem som uppstått på sistone men i själva verket har priset på olja rört sig i sågtandade rörelser uppåt och neråt allt sedan den första oljekrisen i början på 1970-talet. Men på 1970-talet fanns det gott om olja och 1970-talets två oljekriser hade sitt ursprung i politiska skeenden. Flera potentiella oljekriser har fram tills nu undvikits genom att något land med reservkapacitet (vanligtvis Saudi-Arabien) har pumpat upp extra olja för att kompensera för ett tillfälligt frånfall någon annanstans.

Nu menar dock allt fler att vi håller på att närma oss kapacitetstaket för att pumpa upp olja och i så fall kan vi förvänta oss betydligt starkare prisröresler framöver. Vad som kommer att hända då är alltså att tillfälliga störningar och bortfall i produktionen någonstans i världen (oväder, olyckor, embargo, sabotage eller terrorism) inte kan kompenseras av ökad produktion någon annanstans. Detta slår då igenom direkt och resulterar i en budgivning på ”sista fatet” olja - och detta fat sätter riktpriset för alla fat med olja som handlas. Om den globala oljeproduktionen tillfälligt går ner med bara någon eller några få procent kan alltså priset på olja samtidigt stiga med 10, 20, 40 procent eller mer. Självklart kan priset sjunka tillbaka lika snabbt (vilket är dåligt för oljeproducenternas framförhållning), men poängen här är inte huruvida priset är högt eller lågt utan det faktum att priset rör sig häftigt och att ingen vet vart det är på väg.

David Strahan menar att det var just detta som hände när orkanen Katrina drog in över USA år 2005 och slog ut en del av produktionen och raffineringen av olja vid Gulfkusten. Trots att produktionsminskningen var måttlig (ur ett globalt perspektiv) fanns det inte tillräckligt med reservkapacitet att tillgå och oljepriset pressades uppåt. För att motverka kaos och bensinbrist i USA dirigerade man hastigt över 25 tankers med bensin från strategiska oljelager i olika Europeiska länder vilket i sin tur ledde till höjda bensinpriser i Europa.

Vad är då problemet bortom det faktum att oljan ibland är billig och ibland dyr? Jo, det stora problemet är att man behöver 3 till 10 års framförhållning i oljebranschen för att kunna ta rätt beslut idag (om investeringar, om att få igång produktionen i ett nytt oljefält etc.), men att ingen nuförtiden har en aning om vad priset på olja kommer att vara om 10 eller ens om 3 år. Om man ”visste” att priset kommer att vara högt om 5 år skulle man ta vissa specifika beslut idag och vice versa om priset istället kommer att sjunka.

Det är till och med lite värre än så. Viss olja är dyr att få upp ur marken, produktionskostnaderna kan vara så höga som 50, 60 eller till och med 80 dollar/fat och det kan som sagt ta uppåt ett decennium innan oljan börjar flöda. När oljepriset marscherade uppåt, uppåt, uppåt förra våren steg oljebolagens villighet att påbörja och finansiera projekt för att exploatera "dyr" olja. Sedan kraschade priset och även om det skulle stiga till 150 dollar/fat igen så skulle motståndet mot att investera i dyra och långsiktiga projekt vara mycket större denna gång (förutom det faktum att det nu är mycket svårare att låna pengar för att finansiera sådana projekt):¨

"The principle results of this [...] is that price signals must become increasingly over-exaggerated to create the desired market effect. The level of interest and willingness to invest in oil production that was spurred by 2008's $100+ oil prices will not be regained if oil again hits $100 or $150 - it may be necessary for oil prices to hit $200, $250, or more to provide an adequate incentive for oil companies to invest in oil with a $50+ cost per barrel."

Fluktuerande/volatila oljepriser resulterar alltså i ineffektiva beslut (även frånvaron av beslut är ineffektivt) och dålig allokering av resurser. Efter oljetoppen - när oljan blir knapp och priset skjuter genom taket - kommer vi att önska att vi hade påbörjat också projekt för att få upp "dyr" olja flera år tidigare. Det kan alltså vara bättre med ett högt men stabilt pris än ett i genomsnitt lägre pris som dock fluktuerar kraftigt. I värsta fall rör det sig om en självförstärkande process där varje dal är lägre och varje berg högre än den föregående tills man når den punkt när dagens pris inte säger något speciellt om vad priset kommer att vara om 1, 3 eller 10 år och alltså inte ger något stöd alls för fatta långsiktiga beslut. Ingen aktör utom möjligtvis en spekulant skulle trivas i en sådan miljö.


Lösningen
-------------
Jag har sett två olika förslag som till viss del liknar varandra och som båda har potentialen att råda bot på problemet med volatila oljepriser. Det första förslaget kommer från Dan Badger som har jobbat både på US Department of Energy och International Energy Agency (IEA).

Enligt honom är oljepriset för viktigt för att man ska lämna åt marknadskrafterna att göra upp om vad som är ”rätta priset” idag. Han föreslår därför att alla oljeimporterande nationer borde fastslå ett stabilt och ökande målpris (prisgolv) som gäller i deras land. Differensen mellan oljepriset på världsmarknaden och det egna målpriset tar staten hand om genom en energiimportskatt. Fördelarna är flera. Dels råder man bot på problemet med volatilitet och osäkerhet om framtida priser. Dessutom gör detta målpris/prisgolv att man kraftfullt kan vidta åtgärder för att minska sin oljekonsumtion och sitt oljeberoende genom att sätta marknadskrafter i rörelse för att få till stånd nödvändiga tekniska och strukturella förändringar. En extra bonus är att de extra skatteintäkterna kan användas till att sänka andra skatter eller påskynda en omställning till andra energikällor än olja/fossila bränslen.

Förutom energibranschen finns det förstås många andra aktörer som skulle uppskatta att ”kunna se in i framtiden” vad beträffar olje- och energipriserna; konsumenter, energiintensiv tillverkningsindustri, elkraftbolag, företag som jobbar med alternativa energikällor och banker som finansierar allt ovan. Ifall du är på jakt efter en ny bil och redan idag vet en del om vad priset på bensin kommer att vara om fem år så hjälper det dig att ta vettiga beslut. Kanske kommer du fram till att det är vettigare att gå med i en bilpool än att köpa en ny bil? Det kan hända att du inte är glad över att dra denna slutsats, men det är i vilket fall bättre än att köpa en ny dyr, bensinslukande bil och sedan bli överraskad av bensinprisets utveckling.

Rent konkret föreslår Badger ett målpris på olja på mellan 80-100 dollar/fat och han menar att detta är en kompromiss mellan att sätta krafter i rörelse för att förändra vår energianvändning utan att samtidigt köra vår ekonomi i botten. Observera att han inte vill reglera/fixera priset till denna nivå utan ”bara” vill sätta ett golv under vilket priset aldrig kan tillåtas sjunka. Om priset på världsmarknaden är högre än målpriset är det förstås detta pris som gäller. En höjning rakt av till denna prisnivå är dock lite för extrem för Badger och han föreslår istället att man omgående sätter ett pris som ligger "en bit" över dagens marknadspris (så högt som det av politiskt skäl är möjligt) och som sedan höjs till målpriset över, säg, en period på fem år.

Oljebranschens investmentbankir nummer ett, Matt Simmons (tidigare även energirådgivare till George W Bush), har ett liknande men mycket mer radikalt förslag. Hans bakomliggande resonemang är lite annorlunda jämfört med Badgers eftersom han tror att oljetoppen är mycket nära förestående och att effekterna kan bli katastrofala om vi inte vidtar lämpliga åtgärder för sisådär 15 eller 20 år sedan. Eftersom vi inte gjorde det då måste kuren idag bli drastisk.

Förra sommaren när priserna var som högst sa Simmons att om han var ”energy czar of the world” skulle han omedelbart sätta ett prisgolv vid 150 dollar/fat - och det tycker han fortfarande. Det betyder alltså att priset på olja aldrig skulle tillåtas att gå lägre än så och han föreslår också att vi löpande höjer detta prisgolv ifall priset på världsmarknaden vid något tillfälle når ännu högre. Vad skulle hända med vårt samhälle om oljepriset var så högt? På CNBC’s Fast Money i juli förra året lade han ut texten (5 minuter in i filmen och till programledarens förvåning):

”we start living in villages again and we eliminate long-distance commuting […] and growing food locally and we start embracing an enormous amount of research and development [into the alternatives]. And we could actually within 5 to 7 years get ourselves out of a very deep hole but we got to do it real quick.”

Precis innan hade han klargjort vad alternativet i sämsta fall är:

”We haven’t run out of oil but we could literally run out of usable diesel and gasoline. And then we would have the great American disaster because within a week we would run out of food”

Jag vet inte hur många (hur få) som tar Simmons dunderkur på allvar av de som har makten att genomföra den. Trots att Badgers förslag är beskedligare har även han gissningsvis fått mycket kritik eftersom han proaktivt räknar upp och besvarar fyra möjliga invändningarna mot hans förslag:

- Ingen politiker eller byråkrat kan sätta ”rätt pris”, det kan bara marknaden göra. Svar: marknadens förmåga att sätta rätt pris och allokera resurser effektivt är övervärderad (se ovan).

- Om vi sätter ett högt målpris är detta en inbjudan till oljeproducenterna att höja sina priser till denna nivå. Svar: oljemarknaden fungerar inte på detta sätt, högre pris skulle dessutom reducera oljekonsumtionen och undergräva marknaden för oljeexporterande länder.

- De länder som inte sätter höga målpriser har fördelar av att kunna använda sig av billig olja i sin industri. Svar: på kort sikt stämmer det, men till priset av minskad energisäkerhet och minskad motståndskraft mot framtida produktionsstörningar och prishöjningar.

- Det är dåliga tider nu och inte rätt tidpunkt för att höja priset på olja. Svar: energiskatteintäkter kan återföras till medborgarna på ett sådant sätt att effekten på det stora hela blir neutral samtidigt som en sådan skatt skulle uppmuntra till goda och bestraffa dåliga energi-vanor. Hans svar är bättre utvecklade här.
.