Nya överlevnadsstrategier

.
För en knapp månad sedan skrev jag en text om ”effekter av 2:a ordningen” - det vill säga oförutsedda och icke-intuitiva effekter som ny teknik kan föra med sig. Jag avslutade också med ett löfte att återkomma till min serie med texter om den ekonomiska krisens effekter i USA och skriva “några uppföljande texter […] om ‘krisens effekter av 2:a ordningen’ “.

Om vi tänker oss att ny teknik (eller den ekonomiska krisen) har effekter, kan vi allså prata om dessa i termer av direkt effekter (effekter av 1:a ordningen) respektive indirekta effekter (effekter av 2:a ordningen). När jag i oktober och november skrev sju texter om de vittgående (och i Sverige grovt underrapporterade) konsekvenserna som den ekonomiska krisen har haft i USA fanns det hela tiden två bakomliggande “grundorsaker” till de trender och beteendeförändringar jag då skrev om. Nästan allt i dessa texter handlade om effekter som direkt kan knytas till arbetslöshet (undersysselsättning, lönesänkningar etc.) eller husägande (huspriser, hemlöshet etc.).

Jag avhöll mig då från att skriva om sådant som befann sig för långt bort från dessa grundläggande drivkrafter. I denna och i de två efterföljande texterna lånar jag nu begreppet “effekter av 2:a ordningen” för att skriva om krisens oväntade effekter. Fast kanske är mycket egentligen inte så oväntat när man tänker efter, även om en hel del kan vara svårt att förutse på förhand. Jag kommer också att skriva om de lite mer långsökta, de överraskande (men ändå logiska), de ibland esoteriska, eller rent utav bisarra effekter som den ekonomiska krisen har haft bortom arbete och boende. Och, allt prat om att krisen är över för USAs del tror jag på den dag när hälften av alla miljontals amerikaner som blivit arbeteslösa de senaste två åren har fått jobb igen. Men det kommer inte att hända inom kort, och kanske kommer det aldrig att hända.

I denna text börjar jag med att belysa en del olika överlevnadsstrategier som krisen tvingat fram. Framöver kommer jag att röra mig mot mer oväntade och bisarra effekter som den ekonomiska krisen fört med sig.


Några saker människor nu drar in på och som inte borde vara så särdeles överraskande är kläder, café- och restaurangbesök och mat (fler köper nu sin mat hos lågpriskedjor). Det är inte heller speciellt överraskande att intresset för att köpa frön och odla mat har ökat (och att försäljningen av blomfrön på motsvarande sätt har minskat); “As the economy goes down, food gardening goes up”.

Atlee Burpee, the world's largest seed company, […] recently rolled out the "Money Garden," a value bundle of tomato, bean, red pepper, carrot, lettuce and snap pea seeds sold online at www.burpee.com. […] the pack sells for $10, and under the right conditions, […] can produce $650 worth of veggies.

Jag kan inte komma på någon annan investering som har potentialen att 65-dubbla sitt värde på mindre än ett år utom möjligtvis ljusskygga pyramidspel. Att odla sin egen mat ger dessutom möjligheter till hälsosamt fysiskt arbete och också mer hälsosam kost!


Jag vet inte om man kan säga “dra ner på”, men det är ju allmänt känt att uppemot 50 miljoner amerikaner nu inte har råd med en sjukförsäkring, och att höga sjukvårdskostander - eller till och med bara en förlossning - kan driva människor till ruinens brant. “individual [health] plans vary and can end up charging women tens of thousands of dollars for a delivery [förlossning]”.

I USA finns det “free clinics”, “a medical facility offering community healthcare on a free or very low-cost basis in countries with marginal or no universal health care”. Självklart är utbudet av sådan sjukvård i USA så mycket mindre än behovet med följd att det som är realiteter för tiotals miljoner amerikaner låter som en mardröm för oss svenskar. Det finns gott om historier om skötsamma människor som har arbeten, men som ändå inte har tillgång till sjukvård och som riskerar hälsan och ibland till och med livet på grund av bristande tillgång till mediciner eller en operation.

“Karen, a working school teacher who could not keep up with her insurance payments [is] sitting on the pavement at 5 am in the dark waiting for a massive convention center to open just to see a doctor”.

Scener från ett tillfälligt uppslaget sjukläger på Virginias landsbygd leder tankarna till betydligt fattigare delar av världen:

“ ‘There's no doubt about it. There is a Third World right here in the United States’ […] Some had arrived […] two days before. They slept in cars, tents and the beds of pickup trucks, hoping to be among the first in line when the gate opened Friday before dawn. They drove in from 16 states, anxious to relieve pain, diagnose aches and see and hear better.”


Mot den bakgrunden är det lättare att förstå att tidigare ompysslade husdjur också kommer i kläm när människor nu har mindre pengar. I de tidigare texterna om krisens effekter hänvisade jag några gånger i förbifarten till hur villkoren för våra fyrfota “familjemedlemmar” (husdjur) har försämrats. De kan inte längre räkna med att på samma självklara sätt som tidigare få besöka veterinären, och det är inte en vågad gissning att djurens “lyxkonsumtion” (klippning, hunddagis, dyr hundmat, “kläder” och leksaker) minskat drastiskt. Jag har själv ibland förvånats över den omsorg och de kostnader vissa har varit beredda att lägga på sina husdjur i Sverige och i USA, till exempel för att bekosta dyra mediciner för att hantera ett permanent hälsoproblem hos ett åldrat husdjur, eller för att betala för en begravning på en djurkyrkogård.

I dessa dåliga tider verkar det dock som en del husdjur katapultats ut ur “familjegemenskapen”. Det är alltså inte bara härbärgen för människor som är överfulla i USA utan även djurhem (“animal shelters”) får ta emot fler djur än någonsin tidigare – antingen det finns plats för dem eller inte. Det har förstås funnit övergivna djur även tidigare, men det nya är att många människor nu känner sig tvingade att göra sig av med sina djur av ekonomiska skäl. Sämre än att lämna ett djur till ett djurhem är förstås att helt sonika överge det när man själv blir vräkt och måste flytta från huset.

“A disconcerting consequence of many foreclosures is the increasing numbers of abandoned pets left behind. Some home owners dump their pets at animal shelters where, due to overpopulation at shelters, almost half of incoming animals are euthanized. But many home owners can't be bothered to be even that humane. Pets who are the casualty of foreclosures are often left indoors, without food, water or the comforts of a temperature-controlled environment. Experts say a dog will become dehydrated within 24 hours without water and could die in extreme heat within a few days. Like humans, dogs and cats can go for a long time without food but will quickly die without water.”

Om en del har svårt att skaka fram pengar för att ge mat till sina medelstora hundar och katter är det inte svårt att förstå att även hästar kommer i kläm. Enbart kostnaden för mat kan för en häst som väger uppåt ett halvt ton uppgå till 400 dollar/månad (nästan 3000 kronor). Äger man dessutom flera hästar är det lätt att förstå att kostnaderna kan bli överväldigande. Har man sedan sin häst inhyst i någon annans stall tillkommer kostander på minst samma belopp (om du bor i närheten och utför allt arbete själv) eller flera gånger högre (speciellt om man inkluderar träning och lektioner). Självklart är det nu magra tider också för ridskolor och stall. “It used to be that 80 percent of the kids took lessons twice a week and 20 percent came once a week, but now it’s the exact opposite”.

Många hästar säljs eller ges bort gratis. En del får djurhem ta hand om. Donationerna till djurhem har dock gått ner och det finns förstås gränser för hur många hästar de kan ta emot. Några hästar avlivas (vilket tydligen är dyrt i USA). Andra skickas till Mexiko eller Kanada för att slaktas (och bli till mat förmodar jag). I västa fall släpps hästarna fria och svälter så småningom ihjäl.

“Many horse owners believe their animals, if released into the wild, will be adopted by wild herds. But ‘the wild horse herd will reject them in the most violent manner […] It ends up being a bad ending for that horse.’ “


Uppfattningen om vad som utgör dåliga tider skiljer sig från person till person, men det första som får stryka på foten är “lyxvaror” som hästar och båtar. Båtar, ja. Sedan något år tillbaka har många båtägare upptäckt att de inte har råd att betala hundratals dollar per månad för att för ta hand om och underhålla sin båt och för att hålla den med en kajplats. Att sälja båten är inte heller ett alternativ eftersom det finns ett stort överutbud på marknaden men få köpare. Att skrota båten efter konstens alla regler kan kosta tusentals dollar. Många som har befunnit sig i denna desperata situation har beslutat sig för att slipa eller fila bort båtens namn och registreringsnummer och sedan helt sonika överge den. Övergivna båtar utgör dock ett problem på flera nivåer, dels för att de utgör hinder och faror för andra båtar, dels för att det kan läcka ut gifter och dels för att de vid oväder kan slita sig eller gå sönder och orsaka skador. Ytterligare ett sätt att “hantera” problemet är att sänka båten och försöka få ut försäkringspengar.

“When Brian A. Lewis of Seattle tried to sell his boat, Jubilee, no one would pay his asking price of $28,500. Mr. Lewis told the police that maintaining the boat caused “extreme anxiety,” which led him to him drill a two-inch hole in Jubilee’s hull last March. The boat sank in Puget Sound, and Mr. Lewis told his insurance company it was an accident. His scheme came undone when the state, seeking to prevent environmental damage, raised Jubilee. Mr. Lewis pleaded guilty last week to insurance fraud.”

Allt man kan göra med båtar görs också med bilar och till och med med hus. I takt med att bensinpriset börja stiga och redan våren 2007 passerade $3/gallon steg också antalet “questionable insurance claims”. Vanliga laglydiga medborgare försökte sig på försäkringsbedrägerier för att sänka sina kostnader. En stadsjeep som köptes för 30 000 dollar i januari 2007 kunde bara ett halvår senare - efter att olje- och bensinpriserna börjat klättra uppåt, men långt innan de nådde sin topp sommaren 2008 - vara omöjligt dyr att tanka för sin ägare. Ingen ville köpa en bensinslukare och den var helt plötsligt bara värd 15 000 dollar, trots att köparen fortfarande hade skulder på 25 000 dollar. Då kan det tyckas vara en utväg att be en vän köra iväg och sätta eld på bilen och rapportera den stulen. En oproportionerligt hög andel nedbrända fordon “råkade” vara pickup trucks, minivans och stadsjeepar (SUV)… Just detta exempel handlar strikt talat inte om den ekonomiska krisen, utan om de ökande olje- och bensinpriserna som föregick krisen under 2007 och fram till mitten av 2008. Under 2008 tog den ekonomiska krisen vid och jag gissar att trenden med utbrända bilar fortgår även om de drivande skälen nu är något annorlunda.

När jag gjorde en sökning på de två termerna “foreclosure” (vräkning) och “arson” (anlagd brand, mordbrand) fick jag inte mindre än 250 000 träffar (!) och upptäckte också att “foreclosure arson” faktist var en term och inte bara två separata ord. Även om “arson” kallas “mordbrand” på svenska handlar det vanligtvis inte om att utsätta andra människor för fara. De flesta desperata människor som jag skriver om här försöker “bara” bränna ner ett fordon eller en byggnad. När ekonomin går på tomgång ökar antalet fall av bedrägerier och det rör sig framför allt om vanliga människor som ser detta som en sista utväg.

"the 31-year-old [Christina] Snyder allegedly offered to pay a neighbor $5,000 to help her burn down her house and make it look like a botched rape attempt - all in order to claim $80,000 in insurance money. Snyder wanted the neighbor to bind her hands in duct tape, write "whore" on her shirt, and then help her escape once the blaze was set, the prosecutor says. The neighbor demurred, instead reporting Snyder to police."


Förutom att antalet fall nu överväldigar poliser och försäkringsutredare är det säkert i många fall inte så svårt att klämma fram erkännanden när detaljerna inte går ihop. Det rör sig ju inte om förhärdade brottslingar, utan om vanliga men desperata människor. Riktiga rikingar - till och med de vars ansvarslösa beteenden har drivit fram krisen - behöver däremot inte få det så tufft eftersom dumhet, omdömeslöshet och omoral inte är något brott. Även om de tagit beslut om stora och i längden ohållbara risker och samtidigt kvitterat ut löner och bonusar som inte är av denna värld, har de inte nödvändigtvis brytit mot några lagar.

“the law […] is preoccupied with discrete misdeeds more than with elemental depravity […] Criminal cases involving what's often excused as bad "business judgment" are notoriously difficult and complex […] It's hard to find a provision of the penal law that would cover [a number of blameworthy individuals], each of whom played an important role in cooking up the financial meringue that has cost America, and the world, so much. […] They all portray the meltdown as something they couldn't have foreseen.”

Flera skäl till att få finansmän kommer att få skaka galler är att: 1) de finansiella affärerna har varit väldigt komplexa (och därmed svåra att utreda), 2) affärerna har medvedet varit utformade för att ta sig förbi (men inte bryta mot) gällande lagar, 3) det är svårt att stämma en jättelik bank på Wall Street som har stora finansiella muskler och 4) det är ännu svårare att ge sig på flera samtidigt (som alla tillsammans har varit involverade i en komplex finansiell affär och som “gömmer sig” bakom varandra). För de lilla antalet smarta och priviligierade är detta ett särdeles lyckligt slut på efterspelet till den finansiella bubblan men för alla andra är det djupt orättfärdigt och orättvist.

Läs även de fristående fortsättningarna på detta text; Barn kostar och Möt Gwen som är hemlös.
.