.
Bild 1. Föga överraskande kommer (jan-feb) nästan alla bloggens läsare från Sverige.
Bild 2. På den engelskspråkiga versionen av bloggen är läsarna istället mer utspridda och den största gruppen kommer (jan-feb) från USA.
Jag har tidigare skrivit några introspektiva texter om bloggen och bloggandet. Den föregående texten handlade om bloggens första år. Sedan september har jag dock fått nya läsare och mer trafik till bloggen och det är dags för ett nytt bokslut och en ny text som inte handlar om oljetoppen, men väl om att blogga om oljetoppen. Av någon för mig okänd anledning brukar extra många människor läsa just dessa texter.
Om vi börjar med volymen av besökare så hände det något efter sommaren. På bara två månader, från juli till september, skedde det (av okända skäl) något slags genombrott och antalet unika besökare fördubblades. Sedan dess har antalet unika besökare konsekvent legat på runt 1000 per vecka och 2600 – 3000 per månad. I november drog jag ner lite på takten och sedan dess publicerar jag en ny text var 8:e dag (istället för var 5:e eller var 6:e dag som tidigare under hösten). Trots detta har det kommit lika många unika besökare - med undantag för februari som (av okända skäl) såg en drygt 20-procentig nedgång.
Som jag påpekat tidigare har texterna haft en tendens att ofta bli (ibland betydligt) längre än de 10 000 tecken som jag tidigare siktat på som en volymmässig övre gräns. Nu har jag kapitulerat och bryr mig inte så mycket längre. Texterna får bli så långa som de blir, men komma lite mer sällan istället. Jag kan tänka mig att några fler stannar kvar/kommer tillbaka för att de uppskattare dessa längre, mer ingående texter, emedan andra blir bortskrämda. Kanske går det på ett ut? Om vi återgår till populariteten är kanske inte unika besökare den mest relevanta indikatorn för att mäta trafik; om jag jämför november med januari kom det nästan exakt lika många unika besökare, men av någon anledning ökade antalet unika sessioner från 4400 till 6100. Kan någon som är mer insatt förklara vad differensen beror på och framför allt, vad den betyder?
Ett annat sätt att mäta bloggens påverkan bortom popularitet är att sia om dess, tja ”inflytande”. Enligt inflytande.se - som använder ganska trubbiga mått för att av avgöra bloggars ”inflytande” - är Livet efter oljan ”en inflytelserik blogg. Endast 14% av svenska bloggar är mer inflytelserika”. Bloggen har då avancerat upp till 14% från 19% för ett år sedan. Allt det här låter ju väldigt trevligt om man bortser från att en lättviktig modeblogg som Mogi (som Cornucopia sågade för några månader sedan) är ”mycket inflytelserik” och att bara 4% av de svenska bloggarna är mer ”inflytelserika”. Så här presenterar sig alltså en blogg som är betydligt mer populär än min (men som ändå är i det närmaste insignifikant i jämförelse med den "extremt inflytelserika" Blondinbella):
"Jag brinner för mode och drömmer om att få jobba med det i framtiden. [...] I min blogg följer man mitt liv när jag shoppar som om det inte fanns en morgondag, festar med mina vänner, äter goda middagar, är med min kärlek eller när jag reser runt i världen."
Nu "råkade" jag peka ut Mogi (ung modeintresserad kvinna), men man kunde lika gärna peka ut någon 20- eller 30-årig kille som shoppar hemelektronik och prylar "som om det inte fanns en morgondag". En sådan "hobby" är med största sannolikhet ännu värre ur ett resursförbruknings- och speciellt förstås elektronikavfalls-perspektiv. En hastig sökning ger ett antal lämpliga (men "ej inflytelserika") kandidater: Prylfeber, Pryl-idioten, Johan som utser "dagens pryl", gänget bakom Min Pryl och den "mycket inflytelserika" Prylkoll.
Apropå Cornucopia så nominerade han Livet efter oljan till Stora Bloggpriset och samma dag som han "kungjorde" sina fem nomineringar (7 januari) slog min blogg rekord med 361 unika besökare. Det sammanföll dessutom med att jag publicerade en ny text (om nya överlevnadsstrategier) och sådana dagar tenderar antalet besökare att toppa. Även ett omnämnande av Flute tenderar att driva trafik hit, men inte riktigt lika mycket. Andra som skriver eller länkar hit brukar vanligtvis bara resultera i en rännil av besökare.
Fast allra flest nya läsare levereras fortfarande genom Google-sökningar och som jag har konstaterat tidigare så gillar Google mig skarpt (sökningar på ganska allmänna termer leder ofta hit, till exempel "oljetoppen", "olja blogg", "olja ekonomi", "tillväxtkritik"). Den senste månaden har antalet unika besökare per dag fluktuerat mellan 95 och 240 (medianvärdet är 130).
Om mitt mål skulle vara att maximera trafiken hit skulle jag genast börja skriva kortare texter och framför allt skriva betydligt oftare. Men nu försöker jag inte nödvändigtvis maximera antalet besökare. Jag gör det jag själv gillar att göra, bevakar och sätter mig in i saker jag vill veta mer om och skriver om dem. Jag är kanske mer metodisk, men också mycket långsammare än de flesta andra bloggar som bevakar omvärlden. Jag vet att mina luntor på flera sidor aldrig kommer att få lika många besökare som snabba kommentarer om sådant som är dagsaktuellt, men det bekymrar mig inte så värst mycket. Passar det inte finns det ju gott om andra texter, bloggar och dagstidningar att tillgå för de som får myror i baken av att läsa en text som är längre än 250 ord lång (den här texten är tio gånger så lång).
Ett nytt fenomen är att det under det senaste halvåret har dykt upp några mail till mig i egenskap av att jag skulle vara någon slags ”expert” som kan ge råd och tips. Det vet jag inte om jag är, snarare är jag väl framför allt bra på att spara referenser till saker som intresserar mig, organisera dem så att jag hittar dem senare, och kanske också på att läsa in mig på ett området och sedan göra ett nystan av fakta-snörstumpar förståeliga genom att väva ihop dem till en sammanhängande text. Här är i vilket fall ett exempel på en sådan förfrågan:
Hej!
Jag heter [X] och är en 24-årig student som pluggar till läkare [...]. Jag har följt din blogg i knappt ett år nu och instämmer i det mesta du skriver. Har läst en del av de böcker du recenserar och hjälpligt intresserat mig för de konsekvenser som peak oil kommer att föra med sig mha internet och ffa the oil drum.
Efter att under 2.5 år ha vetat om oljetoppen har mitt sätt att se på framtiden kraftigt förändrats. Från att mest ha oroat mig över vilken specialitet som passar mig bäst har jag gått över till att undra över vilken plats läkare egentligen har när vi går en så "utmanande" framtid till mötes. Efter att ha läst din sågning av Hans Rosling (som jag tycker är mitt i prick) blir frågorna ännu fler. Är det ens lönt att försöka bekämpa epidemier i Afrika när hela den mänskliga civilisationen ser ut att gå åt fanders inom 20 år om vi inte ändrar riktning på vårt ekonomiska system radikalt?
Jag uppfattar det som att hjälparbetare som Dr Rosling helt enkelt MÅSTE tro att miljön anpassar sig efter människan. Annars blir det alltför många variabler utanför deras expertområde att ta hänsyn till.
Mitt dilemma är att det känns som jag valt helt fel yrkesbana; att hälsa i framtiden inte kommer vara avhängigt vårdkvalitet utan huruvida civilisationer kollapsar eller inte. Och att det då borde vara vettigare att istället försöka förhindra det senare.
Jag har haft diskussioner med kursare om vad man borde göra utan att riktigt komma någon vart. Vilken roll tror du läkare kommer ha när oljetoppen helt plötsligt dominerar samhället? Graden av specialisering borde ju sjunka då transportkostnader och prioriteringar tvingar bort de mest resurskrävande ingreppen och behandlingarna. Eller hur?
Tror du att politikerna kommer att fortsätta satsa på sjukvården när landstingens budget förminskas ännu mer? Och isåfall, är det verkligen vettigt att prioritera extremt dyr och komplicerad vård för terminalt sjuka över mer samhällsstabiliserande insatser som barnomsorg, brottsbekämpning, kollektivtrafik och matproduktion? Det tycker inte jag. Vilket gör att mitt yrkesval känns än mer futilt.
Om du vet någon bok som tar upp denna motsättning får du gärna rekommendera den.
Med vänliga hälsningar,
X
Och så här såg mitt svar ut - som jag i detta fall tog mig lite tid på att sätta ihop:
Hej.
Jag tror (nu - kan ändra mig i framtiden :-) att man måste ha ett "dubbelseende" och göra dubbla planer utifrån att det kan bli en kollaps, men också utifrån en långsam mer-eller-mindre kontrollerad nedgång - kanske över många decennier. Vilken roll kommer läkare ha i fall 1 respektiv 2?
Precis som du skriver tror jag att specialiserade specialiseringar inte har framtiden för sig. Om jag läste till läkare skulle jag nog vilja ha så allämnna (breda) kunskaper som möjligt. Kanske kompletterat med kunskaper om medicinska egenskaper hos örter och växter i naturen etc. Däremot tror jag att det kommer att vara mycket hög efterfråga på läkartjänster efter PO och att vi kommer att ha fler problem med hälsan, sjukdomar etc.
Kanske är praktik på någon "primitivare" plats en bra förberedelse inför PO? Vad kan man göra för folks hälsa med små resurser?
[…] Om det är på väg åt fanders kanske det inte går att förhindra i vilket fall. Kanske är det bättre att förbereda sig på att kunna hjälpa människor efter att det gått åt fanders.
[...] Om allt skiter sig vill vi självklart ha en läkare inpå knuten. Så kommer det att vara med alla småstäder och byar. Däremot kanske de som bor på orten inte kan generera det överskott som krävs för att man ska kunna ha en heltids-läkare inpå knuten? Att också lära sig att odla mat är säkert inte fel oberoende av vilket yrke man har...
Jag tog mig friheten att kopiera delar av ditt mail och skicka dem vidare till en tjej som också läser till läkare men som varit tjänstledig för att läsa en halvårslång kurs/utbildning i "självhushållning" på en folkhögskola, respektive en ekonom som jobbar inom landstinget och har funderat på sjukvården efter PO. Förhoppningsvis skriver någon av dem till dig.
Lycka till!
Sedan jag fick förfrågningen ovan har jag också snubblat över bloggen “Health After Oil – The Impacts of Energy Decline on Public Health & Medicin”. Jag läser inte den bloggen själv, men den verkar onekligen vara mycket intressant för de som har ett specialintresse av kopplingarna mellan oljetoppen och hälsa/medicin.
Ett annat sätt på vilket jag har blivit utnämd till ”expert” är att jag har fått en inbjudan om att hålla ett föredrag senare i vår inför en ganska kvalificerad-men-oljetoppsokunnig publik och jag har valt att då prata utifrån titeln ”Oljetoppen och framtidens energiutmaningar”. Kanske får jag till och med en slant för det och det skulle i så fall (nästan) bli mina första inkomster. Man får helt enkelt se sitt tidkrävande bloggande mer som en hobby, en fritidssysselsättning, en insats för folkbildningen, en "gåva" till samhället (på samma sätt som en hobby-politiker skänker av sin tid till samhället), eller kanske rent utav som terapi? :-)
I övrigt är den stora händelsen att jag för ett halvår sedan startade upp en parallell, engelsk-språkig variant av denna blogg, Life after oil. I oktober ”annonserade” jag här och frågade om någon ville hjälpa mig att översätta de svenska texter som publiceras här till engelska. En person, Daniel, dök upp omgående och senare dök även Magnus upp. Med deras hjälp har Life after oil publicerat texter i ungefär samma takt om Livet efter oljan (men inte lika regelbundet och inte alls i samma ordning). Själva översättningen av texter kan ske parallellt, så det finns definitivt plats för någon mer person som skulle vilja hjälpa till att översätta en eller två texter per månad. Så här går själva arbetet till:
- Daniel och Magnus översätter 1-2 texter vardera under en månad (och väljer själva vilka texter de vill översätta). Jag brukar försöka bidra med en översättning per månad, men prioriterar själv att skriva nya texter på svenska framför att översätta gamla texter till engelska. Det är dessutom roligare för mig att skriva nytt än att gå tillbaka till en "avslutad" text och "börja om" och jobba med den igen. Om fler hjälpte till att översätta skulle jag nog stå över översättningen själv.
- Google translate får göra en grovöversättning, men även om resultatet är till stor hjälp i processen är det definitivt inte i närheten av att vara färdigt. Där tar vi mänskliga översättare vid och bearbetar, polerar, länkar upp och fixar till texterna. Daniel och Magnus får själva gärna kommentera nedan hur lång tid det tar att översätta en text.
- Daniel och Magnus lägger upp översatta texter som ”utkast” (drafts) i blogg-verktyget (Blogger). Jag läser dessa utkast och arbetar vidare en del med dem innan de är färdiga att publiceras:
För det första kanske jag ändrar på en del språkliga fel som jag upptäcker eller andra saker jag hittar (mina översättare får gärna ändra tillbaka ifall de har starka känslor och inte gillar någon specifik förändring jag vidtagit).
För det andra finns det saker som nästan bara jag kan fixa. Kanske behöver något bearbetas och förklaras då publiken inte känner till svenska förhållanden? Daniel och Magnus får gärna komma med förslag men har inte gjort det i någon högre utsträckning ännu.
Till skillnad från Daniel och Magnus har jag läst en massa underliggande material och det kan hända att det inte blir helt rätt när man endast utgår från min svenska text och inte de underliggande källorna. Och även om man följer alla länkar och kollar upp alla källor kan det ändå ske missförstånd jämfört med vad jag ville ha sagt när jag skrev den svenska originaltexten.
Låt mig ge ett exempel på ett speciellt problem som uppstod nyligen. Jag hade tidigare skrivit en text om Edwin Blacks bok ”The Plan” på svenska. Magnus översatte den texten till engelska i februari men när han översatte temen ”nyckelpunkter” tillbaka till engelska blev det inte till just den term som Black använder i sin bok, ”choke points”. Själv var jag i just detta fall tvungen att gå och kolla upp termen i mitt exemplar av boken för att det skulle bli helt rätt!
Under de första månaderna, förra året, hände det inte så mycket på Life after oil. Det droppade in några (få) besökare varje dag som vanligtvis kunde räknas på ena handens fingrar och mer var det inte. Men efter att jag i år har börjat ”anmäla” texterna till Energy Bulletin (där de ofta blev uppmärksammade och hamnade på ”förstasidan” i några dagar) har trafiken ökat markant. Av någon anledning har det också kommit många besökare från Nya Zeeland efter att läsare på en internet-baserad nyhets-site, Scoop, länkat till och rekommenderat några av texterna.
"Scoop's new service combines news syndication, social bookmarking, blogging, and a democratic editorial system enabling Scoopit users to collaboratively submit and vote on articles. Scoopit was influenced by popular social news sites, Reddit and Digg."
Tittar man på varifrån besökarna till Life after oil kommer (under januari och februari) så kommer 1/3 från USA och ytterligare 1/3 från Sverige och Nya Zeeland tillsammans. Ytterligare 1/6 kommer från Storbrittanien, Kanada, Australien och Frankrike tillsammans och den återstående 1/6-delen av besökarna kommer från 51 andra länder på alla världsdelar (se bild ovan).
På motsvarande sätt kommer (föga överraskande) 91.5% av besökarna till Livet efter oljan från Sverige (se bild ovan). Men det bor även människor som kan läsa svenska utomlands. Andra relativt välrepresenterade länder är (i fallande ordning) Tyskland (2.5%), Norge (1.5%), Storbrittanien och Finland (1% vardera). Resterande besökare kommer från några dussin länder i olika delar av världen - inte sällan representerade av en enda läsare.
Nu är det egentligen lite tidigt att jämföra besökssatistiken, men om jag dristar mig till att ändå göra det så kan jag avslöja att Livet efter oljan hade 6 gånger mer trafik (unika besökare) i januari, men bara runt 3.5 gånger så många besökare i februari. Med ålderns rätt finns det dock 115 personer som prenumerar på RSS-flödet från Livet efter oljan (bloggen gick över 100-vallen i mitten av januari), men bara 8 prenumeranter på Life after oil. Men vem vet, kanske kommer den engelskspråkiga varianten att gå om Livet efter oljan i termer av antalet besökare – det finns ju som bekant något färre människor i världen som läser svenska jämfört med de som förstår engelska…
Även om så var fallet skulle jag dock fortsätta att skriva mina texter på svenska och hoppas/förlita mig på att det finns några personer som vill hjälpa till att översätta dem till engelska. Skulle både Daniel och Magnus hoppa av översättandet skulle Life after oil troligtvis tvärbromsa tills dess att det dök upp någon ny person som ville hjälpa till. Det finns som sagt plats även för just dig att översätta någon text eller två per månad, så hör av dig om detta är något som du kan bidra med!
Jag återkommer om ett halvår med en ny rapport om bloggens hälsa och dess ”hemliga liv" (det som sker "bakom kulisserna" och som vanligtvis är dolt för er läsare).
Till sist, här är några icke-intuitiva Google-sökfraser som lett människor till Livet efter oljan under senaste halvåret:
- apa gratis jälvar
- Situationen som råder mellan företag som tillverkar kattmat kallas
- motell i spanien hund tillåtet
- vilka länder får man skollunch
- vad betyder ombyggd
.
Tre poddavsnitt om klimatkrisen | Göteborgs universitet
9 månader sedan
6 kommentarer:
Jag gillar verkligen dina långa, eftertänksamma texter och det långsamma publiceringstempot.
Men jag förstår inte hur du kan veta att just 115 personer prenumererar på RSS-flödet? Syftar inte antalet bara på inloggade Googleanvändare som använder Google Reader? Det finns många andra sätt att läsa RSS. Jag är övertygad om att flertalet av dina regelbundna läsare – och vi är minst 500 – håller koll på bloggen via RSS...
Vad gäller översättning av blogginläggen till engelska brukar jag göra så här:
1. Kopiera den svenska versionen från webben till Word.
2. Översätta via Google Translate och sedan kopiera in råöversättningen efter den svenska versionen i Word.
3. Klippa och klistra varje stycke i råöversättningen så att det hamnar efter sitt svenska original.
4. Göra själva översättningen, genom att ändra i råöversättningen i enlighet med det svenska originalet. De flesta ord/meningar går snabbt att fixa till. Det som tar tid är framför allt idiomatiska uttryck som jag inte kan den engelska motsvarigheten till. Google och Lexin brukar vara till hjälp vid tveksamheter.
5. Klippa bort den svenska delen av texten i Word så att bara den engelska versionen finns kvar.
6. Spara den engelska versionen i ett txt-dokument (Blogger tycker inte om att man klipper och klistrar direkt från Word.)
7. Klippa ut och klistra in den engelska texten i Blogger.
8. Fixa till layout, dvs. länkar, kursiveringar, fetstil och bilder, genom att jämföra med originalet på den svenska bloggen. Ofta får jag ta bort länkar för att de går till svenska sidor.
Dessa 8 steg brukar ta cirka 4 timmar totalt.
Per, så här står det i Google Reader när jag väljer att "Visa detaljer":
"Webbadress för flöde: http://efteroljan.blogspot.com/feeds/posts/default
Poster per vecka:0,9
Abonnenter:125"
Siffran är stabil och växer med någon person i veckan (även om den efter senaste texten gjorde ett hopp och växte med 10 personer).
Men det kan (kanske) stämma att detta bara är Googleanvändare. Men hur kan du veta att "minst 500" håller koll på bloggen via RSS?
Tack för denna välskrivna blogg som jag hittade idag!
Mvh Bengt Andersson
Tack själv!
Hur hittade du bloggen?
Jag hamnade på flute som länkade hit. Minns dock inte varför jag hamnade på flute. Något med klimatet antagligen.
Jag gillar artiklarna om Jemen! Inlägget om Orlovs bok var också bra och jag får försöka få tag i den boken. Har ganska nyligen läst "Collapse" av Jared Diamond som har lite samma tema fast ur historiskt perpektiv.
Skicka en kommentar