Problemet med ränta

.
Denna text är andra delen om vårt behov av ett nytt ekonomiskt system när det nuvarande systemet som bygger på (evig, exponentiell) tillväxt måste pensioneras. I del ett skrev jag om varför det nuvarande ekonomiska systemet kommer att få problem när vi (efter oljetoppen) går in i en tid utan tillväxt (eller "frånväxt" - negativ tillväxt). Här går jag vidare och beskriver varför det finns problem i gränssnittet mellan å ena sidan vårt ekonomiska system och de funktioner pengar har idag, och å andra sidan behovet av att hushålla och använda våra naturresurser klokt. Tredje delen i denna serie med texter finns här.


I höstas snubblade jag över en inspirerande text, "Community Currencies: A new tool for the 21st century", av Bernard Lietaer. Bernard är en spännande person som jobbat med valutor i Belgiens nationalbank, i multinationella företag, i utvecklingländer och inom den akademiska världen. Han har skrivit boken "The Future of Money: Beyond Greed and Scarcity" (2001) som tyvärr inte längre finns i tryck. Bernard har också skapat den komplementära inflations-resistenta valutan Terra, vars värde är kopplat till en varukorg bestående av de viktigaste handelsvarorna ("commodities") i världen så som järnmalm, olja, kol, naturgas, guld, silver, ris, vete, majs etc.

Det som direkt fångade mitt intresse var hur Bernard i sin text knyter ihop den funktion pengar har idag med de mänskliga/ekonomiska beteenden som därigenom uppmuntras, och hur han också lyckas knyta ihop det med frågor som handlar om humankapital, resursexploatering och miljöförstöring. Textens stora bidrag är att den på ett enkelt sätt beskriver hur man kan designa eller konstruera en valuta som kan uppmuntra till helt andra, mer långsiktigt hållbara mänskliga beteenden. Som Bernard säger i en intervju:

"We're treating money as if it is God-given, like rain or the number of planets in the solar system. But it isn't. If you don't like the quality of rain, there's not much you can do about it. If you don't like your money system, maybe you can do something about it."

Till att börja med beskriver Bernard hur pengar så som de fungerar idag har flera parallella funktioner. Pengar idag är bland annat:
- ett sätt att bevara värde (pengar i ett kassaskåp, på ett bankkonto eller till och med under madrassen är mer praktiskt att hantera än boskap eller mark)
- ett verktyg för spekulation (största delen – Bernard anger siffran 95% - av alla pengar i världen används idag till spekulation och inte till att tillverka, köpa och sälja saker eller tjänster).

Men dessa funktioner är inte essentiella. Det går att skapa alternativa (eller komplementära) valutor som inte uppmuntrar till, utan istället till och med motverkar dessa funktioner och detta är också ämnet för nästa text i denna serie. De enda funktioner som alla typer av pengar måste klara är att:
- vara en effektiv standard för att mäta värde och jämföra priser (priset på både äpplen, TV-apparater, bilar och hus uttrycks i kronor och kan därför lätt jämföras).
- vara ett effektivt sätt att handla/byta varor (bättre än byteshandel där man förutom att klura ut hur många ägg en gris är värd måste hitta en grisägare som går med på att få betalt i ägg och vice versa).

Nästa fenomen Bernard skjuter in sig på är räntan (som hänger ihop med funktionen att bevara värde ovan). Räntan är problematisk. Om räntan är 7% fördubblas pengarna på ett bankkonto på 10 år. Det betyder att det är rationellt att samla på sig så mycket pengar som möjligt på sitt bankkonto idag. På bankkontot behåller inte bara pengarna sitt värde, de växer alldeles av sig själva i värde över tiden. Det finns ingen resurs i naturen som på ett hållbart sätt kan fördubblas sitt värde på 10 år och som sedan på nytt fördubblar sitt värde igen och igen och igen. Alltså blir det “rationellt” att hugga ner ett träd idag och sätta pengarna på ett bankkonto istället för att låta trädet växa i ytterligare 10 eller i 100 år.

Ur detta perspektiv är allting som inte växer tillräckligt snabbt i naturen värt att exploateras och omvandlas till pengar på ett bankkonto idag. Att ett träd kontinuerligt kan producera vissa värden (t.ex. frukt och ekosystemtjänster) i decennier eller till och med århundraden tenderar att bli insignifikant här-och-nu ifall mitt mål är att maximera den monetära avkastningen på värden som är “bundna” i trädet.

Alltså finns incitament till att inte bry sig om långsiktiga effekter av våra handlingar “inbyggda” i det nuvarande ekonomiska systemet. Räntan bidrar till att förkorta vår tidshorisont när vi tar (ekonomiska) beslut. Ju högre ränta och ju mer hetsig jakten på räntan är, desto större tryck på att ta beslut som är lönsamma på kort sikt (men inte på lång). Ett fruktträd som ger många kilo frukt år efter år bidrar till din matsäkerhet emedan varken pengarna på banken eller det utskrivna kontoutdraget går att äta... Jag var frestad att kalla denna text "ränta leder till temporal närsynthet" men det skulle inte ha lockat lika många att läsa texten.

Här kan du gärna skänka en tanke till vilka beslut som styr hur dina och mina pensionspengar placeras och förvaltas. Investeras pengarna för att tillförsäkra oss om stabil avkastning, hållbar miljö och trygghet på lång sikt eller jagar våra pensionsfonder bästa möjliga avkastning i år, denna månad, idag?

Att plantera ek är aldrig en bra idé ur ett kommersiellt perspektiv eftersom ek växer så långsamt (ekens tillväxt kommer inte i närheten av att konkurrera med räntan). Eken är mogen att avverkas först efter 150 år (en ek kan bli mer än 1000 år gammal). Efter 150 år har dina pengar mer än fyrdubblats med en ränta på 1% och nästan 20-dubblats med en ränta på 2%. Bara de mest snabbväxande träden är intressanta ur ett krasst ekonomiskt perspektiv. Resurser som finns i marken (mineraler, fossila bränslen) växer inte alls och det har alltså varit mycket svårt att se några som helst skäl till att inte exploatera dessa så snabbt som möjligt och omvandla dem till pengar på banken.

När jag i somras fick en broschyr i mina händer från Kraftsamling skog (ett samarbete mellan LRF och skogsrörelsen) häpnade jag över perspektiven. Målet med satsningen var visserligen ökad lönsamhet i skogsbruket och detta framgick tydligt i formuleringen av det första och “viktigaste” skälet till att bry sig om och att tänka mer ekonomiskt kring sin skog:

“Skogen är dina pengar. Precis som alla andra pengar måste skogen arbeta för att ge dig något tillbaka. Principen är densamma som i vilket företag som helst. Sköter du skogen väl, kan du öka utdelningen och höja värdet på din förmögenhet.”

Men vid sidan av sådan ekonomisk jargong var ett annat uppgivet skäl till att bry sig om sin skog att den är “ett lån av dina barn och barnbarn” och att de förstås helst ska få tillbaka med råge. De fem skogsägare som kommer till tals i broschyren ger uttryck för tankar och ett tidsperspektiv som det är ovant att höra och som ibland frontalkrockar med kvartalskapitalismens etos - snabba cash nu! Trots detta motiveras förstås även skogsägarna av ekonomiska drivkrafter, men utifrån en helt annan tidshorisont än den gängse. Här är några smakprov på det långa (ekonomiska) perspektivet:

“Det tar lång tid häruppe [i norra Jämtland]. Från planta till slutavverkning får man väl räkna med så där 100 – 110 år. Då är inte jag med längre…” (uttalat av Magnus, en nyss fylld 20-åring (!) skogsbonde som precis tagit över 700 hektar mark från sina föräldrar).

Svarte: “Mycket av det man gör har bäring på så oerhört lång sikt […]. Kanske är det inte ens mina barn utan barnbarnen som får skörda frukterna av fastighetens ökande värde”. Andra åtgärder, till exempel röjning, är mer “direkt” lönsamma, vilket med Svartes synsätt betyder att han tar kostnaderna idag och räknar hem investeringen på 10-15 års sikt, då han får både ökade intäkter och längre kostnader.”

“Paul minns de planteringar hans pappa gjorde för drygt fyrtio år sen. “Nu – eller i all fall inom en tioårsperiod – är det dags att ta den skogen. Det är inpirerande. Även om perspektivet är långt, kan vi se hur de satsningar vi gör bär frukt under en livstid”.”

Det är tur att åtminstone dessa skogsägare inte hugger ner allt som står upp och investerar pengarna i aktiefonder eller sköna nya hi-tech-företag. En av skogsägarna nämner till och med sitt ansvar inte bara mot sin egen familj utan också mot samhället:

Mia: ”Jag måste skapa så god tillväxt att våra barn kan tjäna pengar på gården, samtidigt som jag stöder de ambitioner landet har i ett vidare, samhälleligt perspektiv”.

När hörde man sist en storföretagare, bankdirektör eller kapitalförvaltare ge uttryck för sådana tankar? Om en sådan person skulle försvara sig med att deras uppgift endast är att maximera avkastningen till aktieägarna kanske uppgiften de har fått är fel formulerad?
.