lördag 12 december 2009

Effekter av 2:a ordningen

.Bild. Förmodligen en Caterpillar 797B - en av världens största lastbilar. Dessa lastbilar transporterar 400 ton oljesand på flaket.


"Scientists are OK at predicting what technology is going to happen in the future [...] They're really bad at predicting how it's going to affect us."

Den här texten kommer att beskriva något som jag länge tyckt är fascinerande, nämligen oväntade effekter av ny teknik. Jag kommer att avsluta texten med att knyta an till olja och oljetoppen, men vägen dit är ganska lång och slingrande. Men ge dig till tåls, för resan är inte dum den heller.

Jag har länge varit fascinerad av överraskande (och ibland ovälkomna) effekter av ny teknik. De är allstädes närvarande och finns överallt omkring oss. Man kan också vända på det och säga att uppfinnare, ingenjörer och entreprenörer gör grovjobbet, men, med science fiction-författaren William Gibsons ord, ”the streets finds its own uses for things”. Uppfinnare, ingenjörer och entreprenörer kanske tror att de uppfunnit en viss sak, men det är på sätt och vis först när den kommer i bruk och (kreativt) anpassas till vanliga människors verkliga behov som vi vet vad det egentligen var för sak de hade uppfunnit och hur den ”ska” användas. Ett axplock med exempel:

- Telefonen sågs ursprungligen som en mer effektiv variant av telegrafen och som något som främst var till nytta i näringslivet. Från början av 1930-talet började telefonen användas mer och mer av hushåll som ett sätt att hålla kontakt med vänner. En del menar att telefonen varit viktig för frigörelsen från föräldrars inflytande och bildandet av ungdomsgrupper och ungdomskultur (eftersom de "täta" kamratkontakterna från skolan nu kan upprätthållas/underhållas även på fritiden).

- Skrivmaskinen användes (som den var tänkt) till att effektivt skriva brev som såg ut som de kom direkt från tryckpressen. Men skrivmaskinen tillät tillsammans med karbonpapper också att man producerade flera kopior av ett dokument och var därför instrumentella för skapandet av byråkratier. Dessutom skapades mängder av nya jobb och inte minst försörjningsmöjligheter för kvinnor i skrivmaskinspooler och senare som sekreterare.

- I televisionens barndom, innan den blivit allmänt spridd, var det inte ovanligt att man samlades hemma hos den i grannskapet som hade skaffat en TV. Det låg nära tillhands att tro att televisionsapparater skulle föra familjer närmare varandra, stärka grannrelationerna och gemenskapen människor emellan. Nuförtiden har många hushåll flera TV-apparater (kanske har till och med varje familjemedlem sin egen). En annan viktig funktion är också att TVn blivit en ”elektronisk barnvakt” och ”sällskap” för sjuka och äldre. Ta en sväng förbi vilket sjukhus som helst och se TVns elektroniska sken sprida sin varma julstämning (?) över såväl patienter som personal...

- Om man tittar i andras eller sitt eget kök är uppenbarligen den huvudsakliga arbetsuppgiften för de flesta specialiserade hushållsmaskiner (popcornmaskin, bakmaskin, våffeljärn, äggkokare, fondue-set, läskmaskin, glassmaskin, riskokare, mixer, varmkorvsgrill etc.) att vara vackert designade hyllvärmare.

Problemet är egentligen att det finns så många exempel på oväntade effekter av ny teknologi att jag knappt ens vet var jag ska börja, så istället dyker jag ner och tar ett konkret exempel, e-post. Säg att det är 1980-tal och du är delaktig i att ta ett beslut om huruvida ditt företag ska skaffa ”elektronisk post”. Få andra företag har det, men ni vill förstås ändå få fram något slags beslutsunderlag för att bedöma om det är en vettig investering. Hur ska du gå tillväga?

Om vi bortser från att gå på magkänsla verkar det vara mer rationellt att genomföra en kostnad-nytta-analys (cost-benefit-analysis). Låt oss för enkelhetens skull säga att företaget redan har investerat pengar i datorer och nätverk och att det alltså redan står en dator på varje skrivbord. Då är det relativt enkelt att ta reda på vad det skulle kosta att köpa in ett system för att kunna skicka, ta emot och läsa elektronisk post - men hur ska man kunna sätta ett pris på nyttan?

Här får man vara lite klurigare, så låt oss säga att du börjar undersöka hur mycket tid och pengar det går år till att kommunicera på sätt som åtminstone delvis kan ersättas av e-post. Alltså, hur många telefonsamtal ringer våra anställda i snitt varje dag? Hur lång tid tar varje telefonsamtal? Vad kostar själva samtalet, och vad kostar samtalet i arbetstid (kanske måste man ringa flera gånger innan man får tag på personen man söker)? Sedan får man gå vidare och fundera över motsvarande frågor vad beträffar att skicka brev. Kanske kan elektronisk post ersätta vissa möten, eller till och med vissa resor? Hur mycket reser vi och vad kostar det? Hur mycket av detta skulle (hypotetiskt) kunna ersättas och insparas?

Om man håller på sådär och får fram ett underlag borde du alltså kunna fatta ett rationellt beslut om huruvida ni ska göra denna investering eller inte. (Med reservation för att denna typ av beräkningar över huvud taget är vettiga - men hur kan man på förhand veta om de är vettiga eller inte?) Vad du precis har räknat på är effekter av 1:a ordning (”first-order effects”) av att investera i ny teknik, det vill säga planerade kostnads- och effektivitetsvinster.

Nu vill jag dock hävda att de mer intressanta och långtgående konsekvenserna i mycket högre utsträckning har att göra med effekter av 2:a ordningen (”second-order effects”), det vill säga de oförutsedda, icke-intuitiva och till stor del oförutsägbara effekter som ny teknik har, och som gör sig gällande först efter hand och över tiden.

En sådan effekt av att införskaffa e-post är att man sänker tröskeln för att kommunicera ”sidledes” i organisationen istället för bara hierarkiskt, upp och ner mellan chefer och underlydande. Å ena sidan kan sådana (delvis informella) kontakter bidra till att göra organisationen mer lättrörlig och smidig, men å andra sidan undergräver de mellanchefernas kontroll över information och deras auktoritet. En annan effekt är att det är mycket lättare att sprida information, till exempel genom att alltid skicka en kännedomskopia (”carbon copy”, ”cc”) till chefen. Men mer information är inte alltid bättre, eftersom man också kan bli överbelamrad och i värsta fall handlingsförlamad (”information overload”). Och bara för att slänga ytterligare en käpp i hjulen på uträkningarna ovan; vad händer om den totala mängden kommunikation i företaget ökar, och ökad kommunikation mellan avlägsna medarbetare i slutänden leder till fler möten och ökat resande där man ursprungligen förväntade sig färre resor och besparingar i kostnader och i tid?

På motsvarande sätt är det faktum att det går snabbare att resa mellan två städer med bil än med häst och vagn en 1:a ordningens effekt av ”bil-teknologi”. Men bil-teknologins mer genomgripande effekter (av 2:a ordning) har att göra med de sätt som bilar har omformat städer, stadsplanering och vårt vardagsliv på precis alla sätt och vis under de senaste 50-100 åren. På så sätt kan alltså en 1:a ordningens effekt av att bygga en ny motorväg - till exempel en snordyr förbifart kring Stockholm - på kort sikt leda till en mindre ihopkorkad trafiksituation. Men i takt med att människor lägger sig till med nya resmönster, flyttar längre bort från Stockholm och köper fler bilar för att ta sig till jobbet så kan en ”oväntad” och icke-intuitiv effekt av 2:a ordningen vara att den nya motorvägen så småningom inte spelar någon roll alls och inte längre ökar framkomligheten i regionen.

Andra oväntade överraskningar som kom med bilkulturen är… ja förresten, ta lite tid att smaka på detta för mor-och farföräldrarna oväntade ord; ”bil-kulturen”. Från transportmedel till kultur på mindre än en generation... I vilket fall, bilkulturen omfattar också sådana oväntade överraskningar som limousiner och Hummers, dragsters och beach buggies, stock car-tävlingar och monstertruckar, drive-in biografer, drive-in restauranger, drive-in bankomater och drive-in kyrkor (bilder på kyrkan), smog och "urban gridlock". Och låt oss inte glömma doftgranar (Wunderbaum) och såna där mjuka "raggartärningar" som man kan hänga i vindrutan. Och TV-programmet Pimp my ride. Och bilköer och bilolyckor, övervikt, förorter och utglesade städer - och i USA även villagarage ("carports") med plats för tre bilar och gator utan trottoarer. Och så vidare:

"The car had a significant effect on the culture of the [American] middle class. Automobiles were incorporated into all parts of life from music to books to movies. Between 1905 and 1908, more than 120 songs were written in which the automobile was the subject. The automotive themes of these songs reflected the general culture of the automotive industry: sexual adventure, liberation from social control, and masculine power. Books centered on motor boys who liberated themselves from the average, normal, middle class life, to travel and seek adventure in the exotic. Car ownership came to be associated with independence, freedom, and increased status."

Det går att pladdra på hur länge som helst om enbart detta ämne (bilens oväntade - och i många fall negativa - samhälleliga effekter). Vad sägs till exempel om den praktfulla boktiteln "Autokind vs. Mankind: An analysis of tyranny, a proposal for rebellion, a plan for reconstruction"? Den mer allmänna poängen som jag återkommer till i denna text är att ny teknik har oväntade effekter - vissa positiva och andra inte - som är svåra att förutsäga.

På motsvarande sätt har etablerad teknik effekter som vi tar fullkomligt för givna och som därför är helt osynliga för oss. Här tänker jag då till slut på energi och på oljan som finns överallt omkring oss. Ta bort oljan och vad är kvar? Se dig omkring i det rum du befinner dig och fundera över hur många saker du har omkring dig som inte har någon koppling till olja. Som inte har blivit tillverkade, processade, transporterade, skördade, gödslade eller tillagade med hjälp av energi som kommer från olja...

Jag är totalt övertygad om att många har en alldeles för simplistisk bild av vad vi kan göra för att ersätta oljan när den börjar sina (en som däremot har förstått är min bloggranne Cornucopia - läs gärna denna text). Att på kort tid femfaldiga mängden kärnkraft, eller öka vindkraften med en faktor fem (eller tjugofem) är mycket svårare än det låter. Att en ny teknologi växer med 10 eller till och med enorma 20% per år flera år i rad är en utmaning som heter duga - och då tar det ändå nästan två decennier (strax under 10% tillväxt per år) respektive ett decennium (knappt 20% tillväxt per år) att nå en femdubblad volym. Men sedan uppkommer många andra följdfrågor om flaskhalsar och problem av olika slag. Låt oss till exempel titta på brytningen av oljesand i Kanada:

Det finns många problem med att klämma ur olja ur oljesand. Förutom grava effekter på den lokala miljön och globala effekter av de höga koldioxid-utsläppen som brytningen ger upphov till är det färre som känner till att det går åt stora mängder energi för att framställa olja ur oljesanden, och att den energimässiga vinsten (Energy Return On Investment - EROI) därför blir låg. Vad beträffar oljesand betyder det i praktiken att av tre eller fem fat med olja (159 liter olja per fat) som man lyckas utvinna från oljesanden måste man återinvestera ett av dessa fat för att kunna utvinna nästa gäng med oljefat. Dessutom ligger det i sakens natur att vi väljer att plocka de lägst hängande frukterna först och börjar med att utvinna den olja/oljesand som är enklast och billigast. Allså har vi själva naturen emot oss och kommer att få jobba med sämre och sämre odds allt eftersom.

Ni kan själva tänka er vad det skulle betyda ifall man var tvungen att återinvestera var tredje fat utvunnen olja på att utvinna tre nya fat (i praktiken är det dock naturgas som går in in processen för att man ska få ut oljesand). Alltså, tänk dig att du investerar en himla massa pengar på att utvinna olja ur oljesand, men var tredje fat du framställer måste återinvesteras i processen och de två kvarvarande faten måste därför säljas till ett pris som täcker dina produktionskostnader och en del av de (stora) investeringar du var tvungen att göra långt innan du hade fått fram första fatet med olja.

I oljans barndom (USA på 1930-talet) behövde man bara återinvestera en tunna av hundra och kunde sälja de övriga 99 på marknaden. På 1970-talet hade siffran sjunkit till vart trettionde fat och idag ligger det någonstans i krokarna kring vart tionde fat. Och trenden är förstås sjunkande i takt med att man måste ersätta "bra" oljekällor som sinar med "sämre" (mindre och dyrare) nya oljekällor. Men även bortom dessa hårda naturlagar som vi inte kan förhandla med, tycker jag att en rad praktiska hinder i oljesandsutvinningen är minst lika fascinerande:

- Lastbilarna man använder för att utvinna oljesand (Caterpillar 797B heavy hauler) kan ta 400 ton sand på flaket (se bilden ovan). Varje hjul är 4 meter högt och kostar 300 000 kronor (hela lastbilen kostar runt 5 miljoner dollar). Lastbilen är stor som ett 4-våningarshus, bred som en tennisplan och väger över 600 ton. Bensintanken rymmer nästan 7000 liter!

- Grävskopan som fyller flaket på en sådan lastbil släpper 4 skopor (100 ton/styck!) på flaket. En sådan grävskopa kostar 20 miljoner USD, är stor som ett sjuvåningshus och tar månader bara att montera ihop (den levereras i bitar eftersom den förstås är för stor för att transportera på något annat sätt)! Förutom dessa "praktiska" problem finns det dessutom en väntelista på flera år ifall du vill köpa en sådan grävskopa!

- Det krävs alltså väldigt mycket kapital för att exploatera oljesanden i Kanada och detta är i sig en enorm utmaning (inte minst i dessa tider med fluktuerande oljepriser och nervösa finansmarknader). Det är därför ingen slump att det har fungerat att utvinna oljesand i Kanada (stabilt västland) men inte i ett Venezuela som rattas av Chávez.

Utifrån skalan och kostnaderna för de stora maskinerna ovan är det lätt att se hur Liebigs lag kan sätta krokben för de bästa av alla planer. Denna lag säger att tillväxten (av kärnkraft, vindkraft, oljesandsutvinning) inte beror på de totala resurserna som finns tillgängliga, utan på den enskilda resurs som det finns minst av. För att öka produktionen av oljesand (kärnkraft, vindkraft) med 20% måste man alltså få bort alla möjliga flaskhalsar som kan utgöra en begränsning. Att man får bort alla utom en enda ynka flaskhals är alltså inte tillräckligt, för då kommer förstås just den att sätta begränsningarna för hela processen.

“[Liebig’s law] was originally applied to plant or crop growth, where it was found that increasing the amount of plentiful nutrients did not increase plant growth. Only by increasing the amount of the limiting nutrient (the one most scarce in relation to "need") was the growth of a plant or crop improved.”

Sådana här saker är inte helt lätta att resonera om. Vi vill gärna tro att det alls inte finns några begränsnignar, eller att det åtminstone är lätt att övervinna dem. Men begränsningarna finns, och de kan inte alltid övervinnas - hur gärna vi än vill. Om ett komplext system ska fungera måsta alla ingående delar fungera. Varenda en! Det är ingen slump att det “simpla” vapnet AK-47 Kalasjnikov är världens mest populära automatkarbin (från filmen Lord of War: "There are over 550 million firearms in worldwide circulation. That's one firearm for every twelve people on the planet. The only question is: How do we arm the other 11?"). En AK-47 Kalasjnikov är robust, billig att tillverka och enkel att använda. Mer “avancerade” vapen har konsekvent ratats av ledande frihets-, gerilla- och terroristorganisationer (och av många nationella arméer).

Jag avslutade nyligen min serie texter om krisens effekter. Alla de sju texterna kan sägas ha handlat om "krisens effekter av 1:a ordningen". I några uppföljande texter kommer jag framöver att återkomma till detta ämne genom att skriva om “krisens effekter av 2:a ordningen”, det vill säga oförutsedda och till viss del icke-intuitiva effekter som har följt på den ekonomiska krisen.
.

4 kommentarer:

Anders sa...

Intressant. När teknikoptimisterna säger att allt löser sig med "ny teknik", vad säger man då... Jo att visst kommer det att komma ny teknik, men med tillägget [i någon mån]. Dvs, det är inte att betvivla att det faktiskt kommer att komma "ny teknik" - men den etiska frågan som därpå alltid kan ställas är: I vilken mån kommer denna nya teknik att klara av att "lösa" problemen? Följdfrågorna är förstås inte lika behagliga att vare sig ställa eller för teknikoptimisterna att besvara.

Själv skulle jag säga att jag fan hoppas att det kommer ny teknik - annars är vi rätt stekta. Men jag litar inte dock på att den ska lösa alla problem, vilket skiljer mig och säkert många andra från de mest teknikoptimistiska själarna. Och likväl är det värt att fundera över att denna kan skapa nya problem...

Anonym sa...

Jag är realistisk teknikoptimist.

Men när miljöminister Carlgren på fullaste allvar står och säger att den nya motorvägen runt Stockholm som skall kosta 18 miljarder att bygga kommer att trafikeras av praktiskt taget bara gasbilar, elbilar och energisnåla och moderna hybrider känner jag att vi har passerat en gräns där dumhet och ideologi får styra över sunt förnuft.

Jag tror faktiskt inte att ny teknik på 15 år kommer att förändra hela mellansveriges fordonspark.

m sa...

Mycket tänkvärd text!

Det är bara att erkänna att varje ny teknologi löser ett visst problem. Dock skapar det också ett flertal nya. Vi jagar efter en helig graal som tyvärr endast är en illusion.

Daniel sa...

Jag försöker vara nyanserad och tänka så här:

- Ny teknik har positiva och negativa effekter. Ibland skapar den vinnare och förlorare.
- I bästa fall väger det positiva effekterna tyngre än de negativa men ibland kan det vara tvärt om.
- Helt säker kan man inte vara förräns ett bra tag senare. Och det är definitivt knivigt, på gränsen till omöjligt att förutse effekterna av ny teknik där tekniken ifråga interagerar med/är beroende av människor och deras användning av sagda teknik (ex email, Facebook).