Peak oil computing (del 4)

.En medlem av den kinesiska "Myrstammen" ("Ant tribe"). Högskoleutbildade undersysselsatta 80-talister som lämnade hembyn bakom sig, tog språnget och plockade upp en högre utbildning på vägen, men som (ännu) inte lyckats få fotfäste på den reguljära arbetsmarknaden.


Denna serie texter är - till skillnad från alla andra texter på den här bloggen - bara delvis fristående. Detta är den fjärde och sista delen. Just denna text tar vid precis där tredje delen slutade så jag rekommenderar att du antingen börjar läsa från början (del 1) eller åtminstone börjar med att läsa förra delen (del 3) om du inte redan gjort det.


Datoranvändning i en värld av begränsningar – del 4

Redan idag kan en bärbar dator med trådlöst Internet tillåta en egenföretagande kunskapsarbetare att skära ner sina utgifter genom att avstå från att skaffa sig ett kontor och istället välja att arbeta från caféer och andra offentliga lokaler där det finns gratis Internet. Det underverk som radikalt distribuerad och lössläppt datorkraft utgör gör det ”possible for a homeless person to run an Internet business or a software company, manage an investment portfolio, or contribute to an international scientific collaboration. Any of these things can now be done from an Internet cafe or a public library, or, in fine weather, even a bench in a city park or a tent at a campground. Cell phones make it possible to give radio interviews and participate in teleconferences from just about anywhere” (Orlov, 2010).

Ett väldokumenterat svenskt exempel är entreprenören och webbutvecklaren (och min före detta student) Ted Valentin som har arbetat från (och ställt upp på många intervjuer om hur han arbetat från) olika caféer i ett antal år. Ted driver bland annat ett 20-tal kart-sajter (varav många är väldigt användbara för den permanent undersysselsatte mobila konsumenten), t.ex. www.restaurangkartan.se, www.wifikartan.se, www.cafekartan.se etc.

Användningen av caféer som ”kontor” för affärsmän i divisionen ”småskaligt enmansföretag” är naturligtvis inte en ny uppfinning utan var tvärtom en vanligt förekommande praktik till exempel i 1700-talets London och på många ställen i fattigare länder än idag. Denna och många andra (sociala) funktioner som ett café kan ha, har i detalj blivit kärleksfullt dokumenterade av (den i detta fall inte-speciellt-objektive) sociologen Ray Oldenburg (1997). Hans långa lista på caféers (och andra mötesplatsers) sociala funktioner kan utgöra ytterligare en källa till inspiration för att ta fram produkter och tjänster som riktar sig till den permanent undersysselsatte konsumenten.

Den senaste särskilt användbara utvecklingen för socialt välanpassade individer som känner sig obekväma med att i många timmar uppta en plats på ett café i utbyte mot att endast köpa en enda usel kopp kaffe är konceptet Coffice(25). Mot en blygsam avgift på 700 kronor per månad blir du medlem i en ”arbetsklubb” och får därigenom tillåtelse att ockupera ett skrivbord ”backstage” på ett centralt belägen café i Stockholm. Medlemskapet ger dig också tillgång till skrivare, till konferensrum och till och med till ”medarbetare” (andra medlemmar) utan att du behöver känna ett tvångsmässigt behov av att beställa nya koppar kaffe varannan timme för att rättfärdiga din existens. En trådlös Internetuppkoppling ingår naturligtvis och det finns ingen anledning till att denna typ av produkter och tjänster för den permanent undersysselsatta konsumenten inte skulle kunna utvecklas mycket längre. Varför till exempel inte en tjänst (en ”arbetsklubb”) för permanent undersysselsatta universitetsutbildade kunskapsarbetare där en prisvärd medlemsavgift skulle ge dig tillgång till en marknadsplats där köpare och säljare kan mäkla och matcha kanske tidskritiska småskaliga (eller projekt-stora) behov och färdigheter i realtid? En sådan tjänst är förmodligen en betydligt mer tilltalande lösning för de flesta jämfört med den motsvarande äldre plats-baserade (”location-based”) tjänsten för att matcha ihop okvalificerade arbetstagare med tillfälliga arbetsgivare (se bild 1 nedan)



Bild 1. I väntan på ett tillfälligt jobb i Smalltown, USA, i kölvattnet av den ekonomiska recessionen.



Utvecklingen och distributionen av billiga handhållna små kraftfulla datorer och mobiltelefoner (”computational devices”) har gått rasande snabbt och ökat vår frihet och mobilitet, men “even here there is plenty of room for specific improvements: the umbilical cord of the laptop power supply and the cell phone charger hampers mobility. It would not be difficult to add small solar panels to the backs of cell phones and the lids of laptops, making it possible to recharge them simply by leaving them in the sun for an hour or two. Many people would be willing to trade off certain features, such [as] a high-powered microprocessor or a brilliant display, against reduced power consumption and a reduced need to use the power cord.” Orlov 2010)

Kinas undersysselsatta akademiker

Där denna text tidigare vänt sig mot USA för att få inspiration och insikter om de redan-idag massiva antalet permanent arbetslösa konsumenter, vänder vi oss nu mot den uppåtstigande supermakten Kina, med sina miljontals arbetslösa nyutexaminerade akademiker. Dessa är medlemmar i den så kallade ”Myr-klanen” (”Ant Tribe”) och de flesta är “single twenty-somethings from the provinces, with degrees from minor universities but ambitions in the major leagues” (Ford 2009). Med en sexfaldig ökning av akademiska examina från 1 miljon 1999 till över 6,1 miljoner 2009 finns det numera “3 million jobless or underemployed college graduates in China” (Pierson 2010). Dessa nyutexaminerade akademiker jagar oupphörligen och med stigande desperation och förtvivlan efter jobbet som – inte sällan som den första medlemmen av sin familj – ska förflytta dem till ett förment behagligt liv som tjänstemän (”white-collar professionals”). I väntan på det jobbet accepterar de tillfälliga underbetalda jobb som de är överkvalificerade för, och de lever ofta extremt trångt och under förskräckliga ekonomiska förhållanden (ibland får de ekonomiskt stöd från sina arbetande arbetare-föräldrar:

- En nyutexaminerad ingenjör inom biomedicin “imagined himself […] helping to design state-of-the-art medical equipment”, men “spends a lot of his time in the cramped and chilly room he shares with a friend in the outskirts of Beijing, playing video games or trying to line up a job as a salesman” (Ford 2009).

- En nyutexaminerad radiojournalist “found a couple of short-term gigs, but nothing well-paid or satisfying” (Pierson 2010). I en värld av begränsningar är detta den dystra verklighet som allt fler kommer att behöva vänja sig vid, och göra det bästa av.

Den kinesiska Myrklanen accepterar åtminstone för tillfället de nuvarande förhållandena ödmjukt och svarar på dessa genom att arbeta ännu hårdare i förhoppning om att få en chans till det liv de tänkte sig att de redan skulle ha idag. Den kinesiska regeringen är medveten om situationen och försöker vidta åtgärder för att undvika social oro. Sociologen Lian Si, som forskade på, skrev boken om(26) och myntade begreppet ”Myrklanen”† varnar för att “if their dreams collapse and they cannot find a good explanation for their failure it could be dangerous” (Ford 2009).

[† Se till exempel unga kinesers egna tankar om myrklanen här (lite knackig engelska men kärnfullt sammanfattat på endast 200 ord) och här (ett lite fylligare reportage - kan det måhända vara skrivet av en nyutexaminerad arbetslös journalist?)]

Myrklanen och den permanent undersysselsatta konsumenten pekar båda i riktning mot angelägna frågor om jämlikhet, otillfredsställda förväntningar och social oro. De väcker också intressanta frågor om hur (eller huruvida) det i vårt samhälle går att införliva berättelser om (långvarig) ”olycka” och ouppfyllda förväntningar i den offentliga person du projicerar utåt i din sociala interaktion med andra människor (och som formar andras syn på dig), samt i din personliga identitet som du lever med 24 timmar om dygnet (din egen syn på dig själv). Dessa frågor faller utanför ramarna för denna text, men jag vill ändå peka på dem som intressanta ämnen för vidare forskning. Värt att nämna är också Katherine Newmans banbrytande bok “Falling from grace: The experience of downward mobility in the American middle class”(27) (1988), och särskilt hennes genomträngande insikter om ”mjukare” frågor som handlar om identitet och som säkert kommer att anlända som ett brev på posten när vi träder in i en värld av begränsningar:

“Hundreds of thousands of middle-class families plunge down America’s social ladder ever year. They lose their jobs, their income drops drastically, and they confront prolonged economic hardship, often for the first time. […] In the midst of coping with an unexpected reversal in their material fortunes, the downwardly mobile must contend with the meaning of their fall, with the way it reflects on themselves and the larger society within which they live.”

Newman, 1999, pp.ix-x.

Catherine Newman har dokumenterat de ”närapå fattiga” (”near poor”) och de ”arbetande fattiga” (”working poor”) i ett antal böcker och det finns förmodligen också tidigare akademiska arbeten som dök upp i kölvattnet av den stora depressionen under 1930-talet som tar upp samma eller liknande frågor (till exempel Lynd och Lynd 1937 ).

En allestädes närvarande informationsinfrastruktur som snuttefilt

Förutom Myrstammen är en annan inspirationskälla för att föreställa sig "framtidens informationssamhälle i en värld av begränsningar" den värld som bebos av Hiro Protagonist, protagonisten i Neil Stephensons inflytelserika cyberpunk-SF-roman ”Snow Crash” (1992). Hiros blygsamma och anspråkslösa dagjobb (han levererar pizzor) är en mindre viktig del av hans liv än hans förvandling till en hacker- och programmeringsguru i cyberrymden (Internet) varje kväll. Hans status och prestige online matchas endast av eländet där han bor ”In Real Life” (IRL); alldeles bredvid en flygplats som lyckligtvis kan ignoreras på grund av de massivt feta sinnesintryck som levereras av hans imponerande, inneslutande och uppslukande virtual-reality-Internet-gränssnitt.

Skulle det kunna tänkas att riklig tillgång till data- och informationsresurser skulle kunna fungera som en snuttefilt eller en säkerhetsventil när välståndet och kvaliteten på våra liv ”offline” minskar? Många människor väljer redan idag att leva stora delar av sina liv (både vad beträffar tid och känslomässigt engagemang) i och runt olika mötesplatser på Internet; i diskussionsforum, på drift i bloggosfären, inuti virtuella världar eller någonstans i snittet mellan olika Facebook-, Twitter-, Flickr- och YouTube-flöden. Övergången till en lägre nivå av välstånd offline/i verkliga livet och till lägre nivåer av (energi-) konsumtion skulle kanske kunna göras mer uthärdlig – eller kanske inte ens vara en stor grej – för en generation som redan i dagsläget tillbringar flera timmar varje dag nätverkandes och kommunicerandes med vänner, eller upptagna av att konsumera eller producera innehåll på Internet. Kommer det att spela någon roll för dem att de inte har ett representativt hem där de kan underhålla vänner och briljera med sina färdigheter i inredningsdesign? Kommer sådant över huvud taget att spela någon roll när deras Internet-vänner kanske inte ens bor i samma land eller på samma kontinent?

Kan det vidare hända att de nordiska samhällena – även i en värld av begränsningar – kan vara förmögna nog att garantera någon form av minimilön eller statligt stöd ("medborgarlön")? I så fall skulle även människor som levde i relativ misär (jämfört med dagens materiella förhållanden) kunde tillbringa sina dagar i datornätverk, konsumerandes informationsprodukter med marginalkostnader på nära noll (oändligt reproducerbara till en låg eller nästan ingen kostnad alls). De kunde leva sina liv på nätet fullt ut - i diskussionsforum, på online-mötesplatser, inne i virtuella världar som Second Life och World of Warcraft - eller spela datorspel eller titta på TV.

Några kvarvarande viktiga och obesvarade frågor (som eventuellt är omöjliga att besvara i dagsläget) är:

- Har vi råd att upprätthålla vår nuvarande konsumtionsnivå av IT-resurser (hårdvara, datorkraft, infrastruktur, programvaror, innehåll) också i en värld av begränsningar och i en framtid av utebliven eller negativ tillväxt? Vissa ifrågasätter att vi kommer att kunna upprätthålla Internet i dess nuvarande form i takt med att vi går från en värld av möjligheter till en värld av begränsningar (Greer 2009a, Greer 2009b)

- Om vi skulle kunna bibehålla nuvarande nivåer av datoranvändning i framtiden, skulle folk då kunna nöja sig med (”glädja sig åt” är för mycket att hoppas på) att leva i det scenario som beskrivs ovan? Eller kommer diskrepansen mellan förväntningar och verklighet visa sig vara alltför stora och med destruktiva konsekvenser så som aggressiva beteenden som vänds inåt (skuldkänslor, självmord) eller utåt (våld, social oro)?

- Även om ungdomarna kanske skulle nöja sig med det scenario som beskrivs ovan är det svårare att tro att ”äldre” personer som är, säg, över 30 och som har egna barn kommer att nöja sig med att leva i misär och där de materiella förutsättningarna kontinuerligt försämras. Vad de har för möjlighet att göra något åt det är dock en öppen (och obesvarad) fråga.

Slutsats

Dessa fyra texter har förhoppningsvis öppnat upp nya perspektiv och tankar angående framtidens informationssamhälle i en värld av begränsningar. En värld av begränsningar är inte samma sak som slutet för hela världen (”end of the world”), utan kommer istället att ge oss stora möjligheter att tänka ”outside the box” i takt med att vi som samhälle successivt tvingas anpassa oss till lägre nivåer av materiellt välstånd och samtidigt minska vår (energi-)konsumtion. För att avsluta i en positiv anda kan det påpekas att dessa förändringar också kommer att minska vår miljöpåverkan och vårt "miljöfotavtryck" (Warnackel XXXX).

---------------------

Kommentar: Japp, där tog det slut. En minst sagt ovanlig text för att tillhöra den akademiska genren och presenteras på en konferens. Det jag har publicerat här är den svenska översättningen och den skiljer sig väl lite från min presentation på konferensen. Det kan hända att jag återkommer och diskuterar det mottagande min presentation fick (hela vägen från extrem fientlighet och sågning vid fotknölarna (en person) till närapå avgudadyrkan (en annan person) samt besvarar eventuella kommentarer, frågor eller tips som ni kan tänkas ha. Fast det har varit ganska klent med det hittills. Kom igen!


Referenser

Ford, Peter (2009). “China’s Ant Tribe: millions of unemployed college grads”. The Christian Science Monitor, December 21.

Greer, John Michael (2009a). “The end of the information age”. Energy Bulletin, May 13.

Greer, John Michael (2009b). “The economics of decline”. Energy Bulletin, May 20.

Lynd, Robert and Lynd, Helen (1937). “Middletown in transition: A study in cultural conflicts”. New York: Houghton Mifflin Harcourt.

Newman, Catherine (1988). “Falling from grace: The experience of downward mobility in the American middle class”. Free Press.

Oldenburg, R. (1997). “The great good place: Cafés, coffee shops, community centers, beauty parlors, general stores, bars, hangouts and how they get you through the day” (2nd edition). New York: Marlowe & Company.

Orlov, Dmitry (2010). “Products and services for the permanently unemployed consumer”. Cluborlov, February 12.

Pierson, David (2010). “Young, educated and jobless in China”. Los Angeles Times, February 18.

Stephenson, Neil (1992). Snow crash. Bantam Books.

Warnackel XXXX

.