onsdag 2 februari 2011

Peak oil computing (del 4)

.En medlem av den kinesiska "Myrstammen" ("Ant tribe"). Högskoleutbildade undersysselsatta 80-talister som lämnade hembyn bakom sig, tog språnget och plockade upp en högre utbildning på vägen, men som (ännu) inte lyckats få fotfäste på den reguljära arbetsmarknaden.


Denna serie texter är - till skillnad från alla andra texter på den här bloggen - bara delvis fristående. Detta är den fjärde och sista delen. Just denna text tar vid precis där tredje delen slutade så jag rekommenderar att du antingen börjar läsa från början (del 1) eller åtminstone börjar med att läsa förra delen (del 3) om du inte redan gjort det.


Datoranvändning i en värld av begränsningar – del 4

Redan idag kan en bärbar dator med trådlöst Internet tillåta en egenföretagande kunskapsarbetare att skära ner sina utgifter genom att avstå från att skaffa sig ett kontor och istället välja att arbeta från caféer och andra offentliga lokaler där det finns gratis Internet. Det underverk som radikalt distribuerad och lössläppt datorkraft utgör gör det ”possible for a homeless person to run an Internet business or a software company, manage an investment portfolio, or contribute to an international scientific collaboration. Any of these things can now be done from an Internet cafe or a public library, or, in fine weather, even a bench in a city park or a tent at a campground. Cell phones make it possible to give radio interviews and participate in teleconferences from just about anywhere” (Orlov, 2010).

Ett väldokumenterat svenskt exempel är entreprenören och webbutvecklaren (och min före detta student) Ted Valentin som har arbetat från (och ställt upp på många intervjuer om hur han arbetat från) olika caféer i ett antal år. Ted driver bland annat ett 20-tal kart-sajter (varav många är väldigt användbara för den permanent undersysselsatte mobila konsumenten), t.ex. www.restaurangkartan.se, www.wifikartan.se, www.cafekartan.se etc.

Användningen av caféer som ”kontor” för affärsmän i divisionen ”småskaligt enmansföretag” är naturligtvis inte en ny uppfinning utan var tvärtom en vanligt förekommande praktik till exempel i 1700-talets London och på många ställen i fattigare länder än idag. Denna och många andra (sociala) funktioner som ett café kan ha, har i detalj blivit kärleksfullt dokumenterade av (den i detta fall inte-speciellt-objektive) sociologen Ray Oldenburg (1997). Hans långa lista på caféers (och andra mötesplatsers) sociala funktioner kan utgöra ytterligare en källa till inspiration för att ta fram produkter och tjänster som riktar sig till den permanent undersysselsatte konsumenten.

Den senaste särskilt användbara utvecklingen för socialt välanpassade individer som känner sig obekväma med att i många timmar uppta en plats på ett café i utbyte mot att endast köpa en enda usel kopp kaffe är konceptet Coffice(25). Mot en blygsam avgift på 700 kronor per månad blir du medlem i en ”arbetsklubb” och får därigenom tillåtelse att ockupera ett skrivbord ”backstage” på ett centralt belägen café i Stockholm. Medlemskapet ger dig också tillgång till skrivare, till konferensrum och till och med till ”medarbetare” (andra medlemmar) utan att du behöver känna ett tvångsmässigt behov av att beställa nya koppar kaffe varannan timme för att rättfärdiga din existens. En trådlös Internetuppkoppling ingår naturligtvis och det finns ingen anledning till att denna typ av produkter och tjänster för den permanent undersysselsatta konsumenten inte skulle kunna utvecklas mycket längre. Varför till exempel inte en tjänst (en ”arbetsklubb”) för permanent undersysselsatta universitetsutbildade kunskapsarbetare där en prisvärd medlemsavgift skulle ge dig tillgång till en marknadsplats där köpare och säljare kan mäkla och matcha kanske tidskritiska småskaliga (eller projekt-stora) behov och färdigheter i realtid? En sådan tjänst är förmodligen en betydligt mer tilltalande lösning för de flesta jämfört med den motsvarande äldre plats-baserade (”location-based”) tjänsten för att matcha ihop okvalificerade arbetstagare med tillfälliga arbetsgivare (se bild 1 nedan)



Bild 1. I väntan på ett tillfälligt jobb i Smalltown, USA, i kölvattnet av den ekonomiska recessionen.



Utvecklingen och distributionen av billiga handhållna små kraftfulla datorer och mobiltelefoner (”computational devices”) har gått rasande snabbt och ökat vår frihet och mobilitet, men “even here there is plenty of room for specific improvements: the umbilical cord of the laptop power supply and the cell phone charger hampers mobility. It would not be difficult to add small solar panels to the backs of cell phones and the lids of laptops, making it possible to recharge them simply by leaving them in the sun for an hour or two. Many people would be willing to trade off certain features, such [as] a high-powered microprocessor or a brilliant display, against reduced power consumption and a reduced need to use the power cord.” Orlov 2010)

Kinas undersysselsatta akademiker

Där denna text tidigare vänt sig mot USA för att få inspiration och insikter om de redan-idag massiva antalet permanent arbetslösa konsumenter, vänder vi oss nu mot den uppåtstigande supermakten Kina, med sina miljontals arbetslösa nyutexaminerade akademiker. Dessa är medlemmar i den så kallade ”Myr-klanen” (”Ant Tribe”) och de flesta är “single twenty-somethings from the provinces, with degrees from minor universities but ambitions in the major leagues” (Ford 2009). Med en sexfaldig ökning av akademiska examina från 1 miljon 1999 till över 6,1 miljoner 2009 finns det numera “3 million jobless or underemployed college graduates in China” (Pierson 2010). Dessa nyutexaminerade akademiker jagar oupphörligen och med stigande desperation och förtvivlan efter jobbet som – inte sällan som den första medlemmen av sin familj – ska förflytta dem till ett förment behagligt liv som tjänstemän (”white-collar professionals”). I väntan på det jobbet accepterar de tillfälliga underbetalda jobb som de är överkvalificerade för, och de lever ofta extremt trångt och under förskräckliga ekonomiska förhållanden (ibland får de ekonomiskt stöd från sina arbetande arbetare-föräldrar:

- En nyutexaminerad ingenjör inom biomedicin “imagined himself […] helping to design state-of-the-art medical equipment”, men “spends a lot of his time in the cramped and chilly room he shares with a friend in the outskirts of Beijing, playing video games or trying to line up a job as a salesman” (Ford 2009).

- En nyutexaminerad radiojournalist “found a couple of short-term gigs, but nothing well-paid or satisfying” (Pierson 2010). I en värld av begränsningar är detta den dystra verklighet som allt fler kommer att behöva vänja sig vid, och göra det bästa av.

Den kinesiska Myrklanen accepterar åtminstone för tillfället de nuvarande förhållandena ödmjukt och svarar på dessa genom att arbeta ännu hårdare i förhoppning om att få en chans till det liv de tänkte sig att de redan skulle ha idag. Den kinesiska regeringen är medveten om situationen och försöker vidta åtgärder för att undvika social oro. Sociologen Lian Si, som forskade på, skrev boken om(26) och myntade begreppet ”Myrklanen”† varnar för att “if their dreams collapse and they cannot find a good explanation for their failure it could be dangerous” (Ford 2009).

[† Se till exempel unga kinesers egna tankar om myrklanen här (lite knackig engelska men kärnfullt sammanfattat på endast 200 ord) och här (ett lite fylligare reportage - kan det måhända vara skrivet av en nyutexaminerad arbetslös journalist?)]

Myrklanen och den permanent undersysselsatta konsumenten pekar båda i riktning mot angelägna frågor om jämlikhet, otillfredsställda förväntningar och social oro. De väcker också intressanta frågor om hur (eller huruvida) det i vårt samhälle går att införliva berättelser om (långvarig) ”olycka” och ouppfyllda förväntningar i den offentliga person du projicerar utåt i din sociala interaktion med andra människor (och som formar andras syn på dig), samt i din personliga identitet som du lever med 24 timmar om dygnet (din egen syn på dig själv). Dessa frågor faller utanför ramarna för denna text, men jag vill ändå peka på dem som intressanta ämnen för vidare forskning. Värt att nämna är också Katherine Newmans banbrytande bok “Falling from grace: The experience of downward mobility in the American middle class”(27) (1988), och särskilt hennes genomträngande insikter om ”mjukare” frågor som handlar om identitet och som säkert kommer att anlända som ett brev på posten när vi träder in i en värld av begränsningar:

Hundreds of thousands of middle-class families plunge down America’s social ladder ever year. They lose their jobs, their income drops drastically, and they confront prolonged economic hardship, often for the first time. […] In the midst of coping with an unexpected reversal in their material fortunes, the downwardly mobile must contend with the meaning of their fall, with the way it reflects on themselves and the larger society within which they live.”
Newman, 1999, pp.ix-x.

Catherine Newman har dokumenterat de ”närapå fattiga” (”near poor”) och de ”arbetande fattiga” (”working poor”) i ett antal böcker och det finns förmodligen också tidigare akademiska arbeten som dök upp i kölvattnet av den stora depressionen under 1930-talet som tar upp samma eller liknande frågor (till exempel Lynd och Lynd 1937 ).

En allestädes närvarande informationsinfrastruktur som snuttefilt

Förutom Myrstammen är en annan inspirationskälla för att föreställa sig "framtidens informationssamhälle i en värld av begränsningar" den värld som bebos av Hiro Protagonist, protagonisten i Neil Stephensons inflytelserika cyberpunk-SF-roman ”Snow Crash” (1992). Hiros blygsamma och anspråkslösa dagjobb (han levererar pizzor) är en mindre viktig del av hans liv än hans förvandling till en hacker- och programmeringsguru i cyberrymden (Internet) varje kväll. Hans status och prestige online matchas endast av eländet där han bor ”In Real Life” (IRL); alldeles bredvid en flygplats som lyckligtvis kan ignoreras på grund av de massivt feta sinnesintryck som levereras av hans imponerande, inneslutande och uppslukande virtual-reality-Internet-gränssnitt.

Skulle det kunna tänkas att riklig tillgång till data- och informationsresurser skulle kunna fungera som en snuttefilt eller en säkerhetsventil när välståndet och kvaliteten på våra liv ”offline” minskar? Många människor väljer redan idag att leva stora delar av sina liv (både vad beträffar tid och känslomässigt engagemang) i och runt olika mötesplatser på Internet; i diskussionsforum, på drift i bloggosfären, inuti virtuella världar eller någonstans i snittet mellan olika Facebook-, Twitter-, Flickr- och YouTube-flöden. Övergången till en lägre nivå av välstånd offline/i verkliga livet och till lägre nivåer av (energi-) konsumtion skulle kanske kunna göras mer uthärdlig – eller kanske inte ens vara en stor grej – för en generation som redan i dagsläget tillbringar flera timmar varje dag nätverkandes och kommunicerandes med vänner, eller upptagna av att konsumera eller producera innehåll på Internet. Kommer det att spela någon roll för dem att de inte har ett representativt hem där de kan underhålla vänner och briljera med sina färdigheter i inredningsdesign? Kommer sådant över huvud taget att spela någon roll när deras Internet-vänner kanske inte ens bor i samma land eller på samma kontinent?

Kan det vidare hända att de nordiska samhällena – även i en värld av begränsningar – kan vara förmögna nog att garantera någon form av minimilön eller statligt stöd ("medborgarlön")? I så fall skulle även människor som levde i relativ misär (jämfört med dagens materiella förhållanden) kunde tillbringa sina dagar i datornätverk, konsumerandes informationsprodukter med marginalkostnader på nära noll (oändligt reproducerbara till en låg eller nästan ingen kostnad alls). De kunde leva sina liv på nätet fullt ut - i diskussionsforum, på online-mötesplatser, inne i virtuella världar som Second Life och World of Warcraft - eller spela datorspel eller titta på TV.

Några kvarvarande viktiga och obesvarade frågor (som eventuellt är omöjliga att besvara i dagsläget) är:

- Har vi råd att upprätthålla vår nuvarande konsumtionsnivå av IT-resurser (hårdvara, datorkraft, infrastruktur, programvaror, innehåll) också i en värld av begränsningar och i en framtid av utebliven eller negativ tillväxt? Vissa ifrågasätter att vi kommer att kunna upprätthålla Internet i dess nuvarande form i takt med att vi går från en värld av möjligheter till en värld av begränsningar (Greer 2009a, Greer 2009b)

- Om vi skulle kunna bibehålla nuvarande nivåer av datoranvändning i framtiden, skulle folk då kunna nöja sig med (”glädja sig åt” är för mycket att hoppas på) att leva i det scenario som beskrivs ovan? Eller kommer diskrepansen mellan förväntningar och verklighet visa sig vara alltför stora och med destruktiva konsekvenser så som aggressiva beteenden som vänds inåt (skuldkänslor, självmord) eller utåt (våld, social oro)?

- Även om ungdomarna kanske skulle nöja sig med det scenario som beskrivs ovan är det svårare att tro att ”äldre” personer som är, säg, över 30 och som har egna barn kommer att nöja sig med att leva i misär och där de materiella förutsättningarna kontinuerligt försämras. Vad de har för möjlighet att göra något åt det är dock en öppen (och obesvarad) fråga.

Slutsats

Dessa fyra texter har förhoppningsvis öppnat upp nya perspektiv och tankar angående framtidens informationssamhälle i en värld av begränsningar. En värld av begränsningar är inte samma sak som slutet för hela världen (”end of the world”), utan kommer istället att ge oss stora möjligheter att tänka ”outside the box” i takt med att vi som samhälle successivt tvingas anpassa oss till lägre nivåer av materiellt välstånd och samtidigt minska vår (energi-)konsumtion. För att avsluta i en positiv anda kan det påpekas att dessa förändringar också kommer att minska vår miljöpåverkan och vårt "miljöfotavtryck" (Warnackel XXXX).

---------------------

Kommentar: Japp, där tog det slut. En minst sagt ovanlig text för att tillhöra den akademiska genren och presenteras på en konferens. Det jag har publicerat här är den svenska översättningen och den skiljer sig väl lite från min presentation på konferensen. Det kan hända att jag återkommer och diskuterar det mottagande min presentation fick (hela vägen från extrem fientlighet och sågning vid fotknölarna (en person) till närapå avgudadyrkan (en annan person) samt besvarar eventuella kommentarer, frågor eller tips som ni kan tänkas ha. Fast det har varit ganska klent med det hittills. Kom igen!


Referenser

Ford, Peter (2009). “China’s Ant Tribe: millions of unemployed college grads”. The Christian Science Monitor, December 21.

Greer, John Michael (2009a). “The end of the information age”. Energy Bulletin, May 13.

Greer, John Michael (2009b). “The economics of decline”. Energy Bulletin, May 20.

Lynd, Robert and Lynd, Helen (1937). “Middletown in transition: A study in cultural conflicts”. New York: Houghton Mifflin Harcourt.

Newman, Catherine (1988). “Falling from grace: The experience of downward mobility in the American middle class”. Free Press.

Oldenburg, R. (1997). “The great good place: Cafés, coffee shops, community centers, beauty parlors, general stores, bars, hangouts and how they get you through the day” (2nd edition). New York: Marlowe & Company.

Orlov, Dmitry (2010). “Products and services for the permanently unemployed consumer”. Cluborlov, February 12.

Pierson, David (2010). “Young, educated and jobless in China”. Los Angeles Times, February 18.

Stephenson, Neil (1992). Snow crash. Bantam Books.

Warnackel XXXX

.

13 kommentarer:

Anonym sa...

Det har varit intressant att läsa denna serie, även för mig som närmar mig 40 och inte är en digital inföding.
Jag tror att jag och många i min ålder och äldre kommer att ha väldigt svårt att "byta" ett "bra" liv IRL mot ett "bra" liv i "cyber space"
Så jag skulle uppskatta att läsa hur yngre reagerar.
Jag tror tyvärr att många äldre kommer att möta försämringar i livet med depressioner, alkohol och andra destruktiva medel.
Några, som mig, och tidigare gröna vågare, kommer att hitta mening i småskalighet, odling och samverkan.

Anonym sa...

Bra skrivet. Tror (tyvärr) att du har rätt i mkt av det du skriver. De flesta vill inte riktigt "tänka utanför boxen". Dvs de flesta kan inte ens i sin vildaste fantasi föreställa sig ett samhälle utan tillväxt. En nackdel som jag har märkt är att (jag anser) alltförmånga som yttrar sig inom "peakoil"-området lägger till ngn slags önskan om att leva i harmoni med naturen etc. Gröna vågarens våta dröm eller? Tyvärr tror jag att all omställning kommer att bli turbulent, till och med mkt turbulet. Jag hoppas bara att vi i Norden med våra stabila demokratier och relativt få medborgare fixar det, är inte helt övertygad men hoppas. Det jag är orolig för är mer eller mindre resten av världen där det helt enkelt bor alltför mycket människor för att samhället skall klara omställningen.

flute sa...

Mycket intressant läsning.
Tack för tankarna!
Jag skulle gärna ta del av mottagandet som presentationen fick, om du orkar skriva om det.

Anonym sa...

Jag har funderat vidare på dina texter och min kommentar 15:05, även kopplat till TV serien in i vårt psyke: http://svt.se/2.109843/1.2307878/in_i_vart_psyke
Funderingarna har varit kring vårt psykiska välbefinnande efter peak oil och inte om hur vi skall få mat mm.

Peak oil computing (POC) kan fylla mångas behov av lärande, utveckling och mening som ett arbete eller en utbildning ger. Utbildningar och anställningar som kan bli sällsyntare efter peak oil. För de som är mer praktiskt lagda kan odling och att se ett frö gro och växa upp till något som är gott och mättande vara bättre alternativ, bäst är naturligtvis att kombinera de båda.
Så att hitta en meningsfull sysselsättning tror jag inte bli så stort problem för de som har en rimlig initiativkraft. Tyvärr kommer vissa antagligen att förfalla till apati, alkohol och TV.
Så jag tror att det är av stor samhällsnytta att underlätta POC för fattiga, men även att utbilda i odling och upplåta mark kommer vara viktigt.

Enkelt och gratis POC och gratis kolonilotter, där utbildning i odling ingår kommer att vara av vikt för stabiliteten i vårt samhälle.

Kolonilotterna ger även möjlighet till samverkan och diskussion förutom lärande och föda.

Ett större problem ser jag i vårt behov av personliga kontakter IRL,
och då de rent fysiska i första hand, de som inte POC kan ersätta. Människors välbefinnande och utveckling är beroende av kroppslig beröring. Bor man på ett härbärge eller liknande trångboddhet är familjebildning och ett bra sexliv närmast omöjligt. Det kan dock till stor del ersättas av fysiska kontakter med föräldrar, syskon och riktigt nära vänner, personer som man litar på och kan bygga upp ett stort förtroende för genom diskussioner, samarbete och beröring. Ett stort problem här är vår inställning till att krama och hålla sin vän i handen tex. utan att ha en sexuell relation, något jag verkligen hoppas kan ändras, och som jag hädanefter skall försöka förändra med mig själv

Krama dina vänner och familj och håll dem i handen för ert välbefinnande och för att ge andra mod att göra detsamma så att vi kan få det att bli ”normalt”.

Ett bra sätt till beröring som jag tror kommer att bli mycket populärt är dans.

Dans är ett utmärkt tillfälle till samtal och beröring som kan ge välbefinnandet ett riktigt lyft.

Låt mig trendspana att danser och danskurser kommer att vara hett peak oil.
Personer som lever under mycket fattiga förhållanden kan snygga till sig och krypa ur sitt kyffe och träffa andra och vara snygg och lycklig för en kväll.
Det här var också något som var hett i den stora depressionen.

Destruktiva saker kommer tyvärr också att bli heta, knark, alkohol, våld och porr kommer att ha tillväxt peak oil.

Något jag är kluven inför är andlighet. Det kan ge mening och även rent fysisk njutning, tänk sydstats gospel, men kan även vara mycket negativ och fördömande av andra. Till andlighet kan man nog räkna in politiska ideologier och övriga ismer.

Andlighet och ismer kommer att vara hett peak oil, både bra och dåliga.

Hoppas att jag inte tog för mycket plats på din ypperliga blogg, men jag kände för att få mina tankar på pränt och att någon kanske skulle uppskatta att läsa dem.

TU

Anonym sa...

Ser att min kommentar blev fasanfullt lång, så ingen kommer nog orka ta sig igenom den.
Du kan ta bort den om du vill utan att jag tar illa upp.
Det var nog mest för att strukturera mina tankar jag skrev den.

TU

Daniel sa...

"Jag tror att jag och många i min ålder och äldre kommer att ha väldigt svårt att "byta" ett "bra" liv IRL mot ett "bra" liv i "cyber space""

Jag tror också det. Jag har ansträngt mig för att hitta en "uppsida" i texten. Kan människor ta försämringar utan att bryta ihop om de får behålla sina datorer och Internet...?


"depression, alkohol" [...] "apati, alkohol, TV"

Jag håller med. Det kan ju hända att det värsta inte kommer att vara att möta PO utan att människor är så dåligt psykiskt förberedda att många tappar hoppet och ger upp etc. Speciellt karriärister som har glassiga jobb, långa arbetsdagar, höga löner och lyxiga semestrar. Can-do-människor som skulle vara extremt värdefulla i omställningen om de bara kunde rycka upp sig. Det är i alla fall vad Orlov skriver hände när Sovjetunionen kollapsade (se tidigare text).


"vårt psykiska välbefinnande efter peak oil"

Jag tycker det är mycket spännande, är mycket intresserad av detta, har läst en hel del och sparat mycket länkar men inte tagit tag och skrivit om detta ännu. Det kanske kommer.


"bra sexliv"

Jag erkänner att flippade ut i en fotnot och var inne lite på samma sak. I allra sista stycket i förra texter (nr 3) står det:

"These alternatives might leave the permanently underemployed consumer with more cash in hand, but with very different IT and entertainment (ubiquitous information) needs due to new constraints in living and storage space, uninterrupted time alone(24) , or even access to electricity (at a campsite or in the woods)."

Fotnot 24 lyder:
"Might porn surfing (or satisfying oneself with a dildo) decrease during such conditions? Whole new vistas are opened up here, waiting to be colonized by scientific inquiries. What products and services might be invented to cater to the permanently crowded and sexually frustrated underemployed consumer?"

Jag tror också på dans som du är inne på och måste erkänna att jag inte haft en tanke på detta förut. Och människor kommer fortfarande att vilja ha kul, träffa andra och leta efter en partner och precis som du säger är ju (par-)dans då utmärkt. Kanske dansband?

Andlighet tror jag också blir viktig. Vi kommer att behöva ha/tro på en historia som förklarar hur det blev som det blev. Däremot ser jag inte den motsättning du skissar; oberoende om man är tolerant mot andra eller inte så kommer denna andlighet att fylla en funktion - att bistå med en berättelse som ger livet mening OCH att svetsa samman gruppen man tillhör.

Anonym sa...

Hej Daniel,

Kul att du orkade läsa min text och lustigt att du refererade till Orlov, har precis sett hans monolog som las ut på the Nation i kväll:
http://www.thenation.com/video/157985/dmitry-orlov-peak-oil-lessons-soviet-union

Väl värd att lyssna på.

Jag tror som du att de mer egocentriska och framgångsrika ”can-do” typerna kommer att få det jobbigast med omställningen. Det ligger nog inte i deras föreställningsvärld att knacka på hos grannen för att låna en spade och plantera potatis på greenen ;-) Hellre 200 med BMW:n in i ett brofundament.

Sexuell tillfredsställelse i all ära men beröring är viktigare!
Se gärna del ett i programmet ”In i vårt psyke” om experimentell psykologi på SVT, Vetenskapens värld.
Experimentet med en apa som fick mat av en ståltråds mamma men sökte skydd hos en tyg mamma var tankeväckande.
Repris Tors-Fre natt och Lör.

Min avoga inställning till religioner och religiösa grundar sig dels på vad som historiskt gjorts i ”religionens namn” med eller utan egentlig koppling till religionen ifråga, och även en frikyrklig grannes totala nonchalans för andras liv vid sin bilkörning.
Då jag påpekade det så hävdade han att om han körde över ett barn så var det guds vilja att barnet skulle dö, så om inte han körde över personen skulle den ha dött i alla fall av någon annan orsak. En religiös människa helt utan eget ansvar och medmänsklighet som jag ser det.
Lyckligtvis ett extremfall, men jag ser tendenser att skylla allt jobbigt på ”guds vilja” hos många religiösa för att slippa ta eget ansvar, likväl som många skyller på socialismen, kapitalismen eller samhället för att slippa ta eget ansvar.

Undanflykter för att slippa ta eget ansvar är något som redan har en stigande trend och som antagligen kommer att fortsätta att öka, eller kommer det inte vara gångbart efter peak oil?
Skall nog gå och lägga mig och fundera på det.

Frid med er

TU

Anonym sa...

Hej Daniel!

Tack för en bra och intressant blogg. Keep up the good work!

/Pu

Olov sa...

Hej Daniel!

Jag tror det är viktigt att komma ihåg att den ekonomiska exploateringen inte slutar på internet.

Ett exempel är Amazons MTurk. Här tjänar användarna (arbetarna) småslantar genom att utföra enkla repetitiva uppgifter via ett webgränssnitt. Ersättningen är endast några cent åt gången och en stor del av de som använder tjänsten befinner sig i USA:s mer ekonomiskt utslagna områden.

Ett annat exempel är txteagle, en tjänst där låginkomsttagare i subsahariska afrika erbjuds minimala betalningar i utbyte mot enkla arbetsuppgifter, tex översättning av korta fraser. Tjänsten levereras via SMS och riktar sig till den stora grupp afrikaner som på senare år fått tillgång till mobiltelefon.

Här ser vi alltså att “ubiquitous computing” gör det möjligt för kapitalet att exploatera nya grupper som tidigare har varit svåra att nå. I motsats till Orlovs smått utopiska resonemang om hemlösa entrepenörer (tidstypisk entepenörfetischism) skulle man lika gärna kunna tänka sig en datornomad som löneslavar i en “cyber-sweatshop”. 

"From Mobile Playgrounds to Sweatshop City" är en intressant pamflett i serien "Situated Technologies Pamphlets" som behandlar frågan. Om du inte redan har sett den och är intresserad, kolla http://www.situatedtechnologies.net/files/ST7-MobilePlaygrounds_SweatshopCity.pdf

Daniel sa...

Mycket intressant Olov. Jag känner till Mechanical Turk sedan tidigare men har inte tänkt på att göra något koppling till det jag skrivit om här.

Jag får själva krypa till korset och erkänna att jag delvis axlar Orlovs oljetoppsentreprenörsfetischism för att göra texten mindre oaptitlig.

Jag kanske återkommer till detta i en uppföljande text om reaktioner på presentationen av texten och en del egna funderingar.

Se vidare
om "thin-slicing" av uppgifter

Anonym sa...

Tycker det saknas en ingrediens i detta framtidsscenario. Som det nu målas upp sker det utan förändringar i befolkningen i Europa eller Norden. Titta på vad som nu händer vid Europas gränser. Det kommer mängder av flyktingar -just nu från Nordafrika, som söker sig en bättre framtid. Med tanke på vad en desperat människa med tom mage kan ta sig till för att passera en gräns för att "rädda sig" till ett bättre framtid, måste vi nog kalkylera med en ganska stor skara invandrare som tagit sig hit på något sätt. De allra flest kommer nog inte att vänta, sitta still och svälta när matpriserna stiger.
Hur det problemet skall arta sig i en framtid med små resurser kan man bara ana. Men inte kommer det att göra det hela lättare...

Daniel sa...

Jag vet inte om det "saknas en ingridiens", man kan helt enkelt bara inte skriva om allt och migration var inte intressant ur just detta perspektiv.

Tryck från migration är något som jag t.ex. nämner i den senaste texten om oroligheter i arabvärlden,

Anonym sa...

Exemplet "Detroit" och de efterföljande generaliseringarna tycks ta utgångspunkt i att det finns ett omgivande sammhälle som kan ge den undersysselsatte matkuponger m.m. för hans överlevnad.

Jag tror detta är en felaktig utgångspunkt i ett längre perspektiv. När tiden går efter Peak Oil så kommer kostnaderna för mat och andra förnödenheter att stiga drastiskt. Det kommer att krävas en större och större fysisk insats för frambringa dessa förnödenheter. Praktiska kunskaper som att odla, skörda, förvara, manuellt tillveerka och laga kommer att få allt större vikt. Den som då inte drar sitt strå till stacken utan drönar i cyberrymden kommer att bli illa sedd och inte få del av nödvändiga förnödenheter.