Livet efter oljan - det första halvåret

.
Bild: Så funkar Internet. ICA fångade nästan direkt upp min förra text om Gunnar Lindstedts bok ”Svart jord” och publicerade en länk till den under rubriken ”Bloggat om ICA och ekologiskt”. Kopplingen är dock tveksam, vad jag skrev i själva blogg-texten var det paradoxala i att bönder i Sverige år 2009 köper sin mat på ICA och Konsum precis som alla andra… Endast en person följde länken från ICAs hemsida till Livet efter oljan. Om ingen alls hade följt länken hade jag aldrig fått reda på kopplingen.


Jag startade den här bloggen i somras (augusti) och den har nu alltså varit igång i lite mer än ett halvår (jag hade ett månadslångt uppehåll i januari-februari). I november summerade jag upp de tre första månaderna och nu är det åter dags att stanna upp och reflektera kring bloggen och bloggandet. Det passar extra bra att göra detta just nu eftersom jag har anmält mig till Miljöbloggforum 2009 (oljetoppen kan alltså - om lusten faller på – betraktas som en miljöfråga). På denna träff (workshop, konferens?) kommer jag i mitten av april att träffa andra ”miljö-bloggare” och prata om bloggande och annat.

Under detta dryga halvår har jag publicerat ett fyrtiotal texter. Antalet texter är inte överväldigande men volymen text är mer imponerande. Jag har klippt in allt i ett ordbehandlingsdokument och hela produktionen blir då nästan 50.000 ord, eller 85 sidor tät text (Times, 12 punkter). Om jag igen går tillbaka och stämmer av mot bloggens ursprungliga intentioner (som de formulerades i det allra första inlägget) så ligger bloggen ganska väl i linje med dessa:

- Skriva minst ett inlägg i veckan.
Stämmer med undantag för uppehållet i början av året.

- Skriva inlägg utifrån artiklar i dagspress, böcker, dokumentärfilmer och andra bloggar.
Nja, det har inte blivit så mycket dokumentärfilm (eller spelfilm) och det lär inte bli så mycket mer framöver heller. Andra bloggar är nog ännu mer tveksamt som källa. Jag läser friskt andra bloggar men brukar av någon anledning inte tycka att de är så bra input till mina egna texter. Jag tror att det beror på att jag tenderar att vara mindre intresserad av vad andra tycker (det finns så många som tycker så mycket) och mer fokuserad på att förstå eller utforska ett ämne och sedan ge min egen vinkel på detta. Dagspress och texter på nätet är däremot en stor källa till inspiration, mer om detta nedan.

- Inte minst kommer jag att reflektera utifrån min egen situation och de val jag och min familj gör.
Nja, de flesta texterna hämtar inte sin inspiration från mitt privatliv. Enda undantaget de senaste månaderna är den text som handlade om att jag nu blivit delägare i en ekoby-i-tillblivelse. Jag räknar dock med att regelbundet återkomma till denna ekoby och planerna för den.

Ursprungligen trodde jag att jag skulle hämta inspiration från svensk dagspress (främst DN som jag prenumererar på men också SvD och DI på nätet). I höstas klippte jag flitigt ut artiklar som handlade om ämnen jag tyckte var intressanta, men rent generellt tycker jag att bevakningen sällan går på djupet i dessa artiklar. Istället hämtar jag mycket inspiration från två bloggar som dagligen aggregerar engelskspråkiga nyhetsartiklar från (främst men inte enbart) amerikanska och andra anglosaxiska medier (England, Australien). Dessa är The Daily Drumbeat på The Oil Drum samt The Automatic Earth. Speciellt Daily Drumbeat är en överväldigande källa till information. Genom Drumbeat får man dagligen referenser till dussintals olika oljerelaterade artiklar och texter i form av ett stycke text eller två och en rubrik/hyperlänk som leder vidare till själva artikeln.

En hel del av det jag skriver om här handlar om eller tar sin utgångspunkt i USA. Det finns flera skäl till detta:
- Det första är att det finns en stor volym av bra texter som handlar om just USA (se ovan). De flesta elektroniska texter jag läser är på engelska.
- Jag och min familj var i USA 2007 och såg med egna ögon hur energi- och konsumtionsmässigt ohållbar den amerikanska livsstilen är.
- Det som händer i USA kan påverka oss alla. USA är världsekonomins centrum och motor. Vi har nyligen fått det bekräftat när effekterna av deras subprime-kris spridit sig över hela världen. Att USA också har världens starkaste armé och därigenom på ett konkret sätt kan påverka världsskeenden är ju inte heller helt oviktigt i sammanhanget…
- USA har varit ett rikt land och ofta ett föregångsland för oss här i Sverige. Samtidigt finns det stora problem i USA med en historia kantad av våld och rasmotsättningar, stora inkomstskillnader och ett samhälle som i modern tid är byggt på och totalt beroende av fortsatt billig energi.
- Många fenomen och trender (inklusive problem och möjligheter) dyker först upp i USA och rör sig sedan över Atlanten för att ta sig till Sverige med något eller några decenniers fördröjning. Att se på USA kan alltså vara som att se in i framtiden…

Man skulle kunna tro att olja är ett begränsat ämne som till sist blir uttömt. Så är det dock inte. Ju mer man börjar nysta, desto mer finns det att skriva om; matproduktion, energi, miljö, transporter, tillväxt, politik, globalisering, livsstil… Jag har nu kommit till den punkt där jag har samlat på mig ett 50-tal uppslag till olika ämnen som jag skulle vilja skriva om framöver. Att notera är alltså att detta överskrider det 40-tal texter som jag har skrivit sedan bloggen startade... Dessutom är vissa uppslag så omfattande att de skulle kunna generera hela serier med texter. Det som det finns brist på är istället tid att läsa, tänka och utveckla alla idéerna och få ihop texter till bloggen. En text per vecka är ungefär vad jag hinner med och även detta kan vara lite betungande ibland.

Under den närmaste framtiden kommer jag bland annat att fortsätta att skriva texter om böcker jag har läst. Det beror inte på att jag har läst kopiösa mängder litteratur på sistone, utan på att jag läste flera böcker under hösten än jag skrev om här. Alltså kan ni se fram emot texter om Roberts ”The end of oil”, Heinbergs ”Powerdown”, Kunstlers ”The geography of nowhere”, Sannes ”Keynes barnbarn”, Tertzakians ”A thousand barrels a second”, Formas ”Är eko reko?” samt förstås de två dussin olästa nya böcker som står i bokhyllan och som räcker året ut och längre därtill…

De första månaderna hade jag ingen aning om hur många som läste min blogg. Allt jag hade att gå på var antalet kommentarer som skrevs - och det var (och är) inte många. Efter att jag skaffade en räknare i oktober blev det dock mer intressant. I november började jag dessutom göra en anteckning om hur många ”unika besökare” bloggen hade varje dag. Då kunde jag se att på de 4-5 dagar som gick mellan jag publicerade nya texter dök det upp ungefär 100 unika besökare. I december lyckades jag ta mig över 150 besökare två gånger. Efter att jag har satt igång att skriva nya texter i februari har det varit ännu fler besökare, uppemot 200 eller fler under varje sexdagarsperiod. Även om antalet besökare varierar från vecka till vecka är den underliggande trenden långsamt stigande. När denna text blir publicerad har bloggen redan haft lika många unika besökare på 20 dagar i mars (> 600) som den hade under den populäraste månaden dessförinnan. När jag i början av november summerade de första tre månaderna hade jag 7 personer som prenumererade på en ”newsfeed” från min blog och i skrivande stund har siffran stigit till 20 prenumeranter (min ”stampublik”).

Lite esoterisk information är att det är nästan dubbelt så många läsare på min blogg på måndagar (knappt 20% av den totala trafiken) jämfört med lördagar (nästan exakt 10%). Om jag ville maximera antalet läsare en viss dag skulle jag publicera ett nytt inlägg med en intresseväckande rubrik en måndag klockan 00.30. Därefter skulle jag annonsera hej vilt och helst försöka få några tidningar att länka till bloggen (genom att själv i min text länka till artiklar i DN och andra nättidningar). Men så utstuderad är jag inte och vi vet ju alla att kvalitet vinner i längden. Inte. Vi vet alla att ytlighet, kändis- och modebloggar vinner i längden.

Vad som är lite svårt att veta är om det faktiskt är så att vissa texter jag skriver lockar fler läsare, eller om det mer är slumpen och händelser utanför min kontroll som styr. Det verkar luta åt det senare. Den enskilda dagen när flest besökare dök upp var tisdagen den 16:e december då 57 unika besökare läste min blogg. Vad hända på min blogg den dagen? Inget speciellt. Varför dök det då upp så många besökare? Jo, för att ”begion” hade hänvisat till min blogg på Dagens Industris börssnack. Detta som svar på en fråga om tips på böcker om olja. Ungefär hälften av mina besökare den dagen hade följt länken från DI.

Där är ganska kul när någon skriver om min blogg i ett oväntat sammanhang och detta genererar en liten våg av trafik. Det har hänt vid några olika tillfällen. Första gången var när en viss ”Lemon” på forumet Forza-motorsport (där man vanligtvis diskuterar Formel 1, NASCAR etc.) i november hänvisade till mina två texter om GM och amerikanska bilindustrin som “bra sammanfattningar”. Effekten blev ett tillfälligt inflöde av bilintresserade från ett diskussionsforum med helt annan inriktningen. På motsvarande genererade survivalist-bloggen ”Att leva efter 2012” trafik när den hänvisade hit i början av mars med texten ”Har funnit en intressant och välskriven svensk blogg om peak oil, vårat sannolikaste globala TSHTF-scenario” [The Shit Hits The Fan].

När ett nytt rekord med unika besökare slogs för knappt två veckor sedan (från 57 till 72) berodde det på att hälften av besökarna kom hit genom att följa en länk på Sweden Rock Festivals diskussionsforum. Jag har själv svårt att se kopplingen och eftersom man måsta logga in för att komma till deras forum har jag ingen aning om vad som är skrivet där och hur detta kunde få 35+ personer att mer eller mindre omgående gå från rockfestivaldiskussioner till Livet efter oljan (?). Om någon som läser detta vet svaret på denna gåta får ni gärna skriva en kommentar om det… I vilket fall är dessa kopplingar helt oförutsägbara men ganska roliga att fundera över.

Andra oförutsägbara och roliga överraskningar uppstår ibland när man tittar på vilka söktermer som lett människor hit. I de flesta fall är det inte så konstigt; om man gör en Google-sökning på ”första elbilen” så är ju kopplingen till texten ”Elbilen förlorade på K.O. i första ronden” ganska rimlig, och söker man på olika kombinationer av ”globalisering”, ”fartygstransporter”, ”sjöfart” och ”container” så är det naturligtvis logiskt att man kan komma till någon av de texter jag skrev om dessa ämnen i augusti.

Men ibland kan jag se framför mig hur någon halkade in till denna blogg på ett bananskal. Till exempel de personer som (kanske) sökt finansiell information om Johan och Helena Tidstrand (äger Kolmården) eller som inför ett besök sökt på en kombination av ”Kolmården” och ”kostnad” eller ”pris”. Det har alltså hänt flera gånger att sådana sökningar (”hur mycke kostar det att gå på skansen”, ”var bo kolmården”) lett människor till att läsa min text om hur kört det är för Kolmården efter oljetoppen (”Kolmården vs Skansen”). På motsvarande sätt har en person som gjort en sökning på ”transportera vin på resan” knappast tänkt sig att läsa en mer filosofisk betraktelse om att ”Energi är gratis”. Och så har vi min favorit, den person som sökte på ”om man har ca 15000 kr varje månad med hyra på 4000 har man råd med bäbis då” och som fick upp min blogg som tredje träff… :-) Googles vägnar äro outgrundliga… Inte för att jag klagar – Google levererar stadigt åtminstone fem till tio personer hit varje dag och en del kanske väljer att återkomma. Till saken hör också att Google i princip är den enda sökmotorn som levererar besökare till min blogg och dessutom "råkar det" (?) förhålla sig så att Google äger verktyget/platsen (Blogger/blogspot) som Livet efter oljan använder sig av...

Till sist har jag syndikerat en text från bloggen! I december blev jag uppringd av Grus & Guld som är den alternativa banken JAKs medlemstidning. De frågade om det gick bra att återpublicera en förkortad version av ”Energi är gratis” i form av en krönika i deras papperstidning. Det gick förstås bra och den kom med på sista sidan i nummer 1/2009. Nu i veckan hörde Grus & Guld av sig igen med en förfrågan om att publicera en förkortade version av min text om Gunnar Lindstedts bok "Svart jord". Dessutom ledde min text om BRF Bybo Ekoenhet till att SVTs nya klimat- och energisajt ”Ställ om” intervjuade mig om mitt beslut att gå med i en ekoby. Ställ om ”vill ge fotfolket ute i landet en röst. Lyfta fram goda exempel och de människor som redan är i gång och arbetar för en omställning av vårt samhälle ”. Ställ om ska ”smygstarta” nu i mars men har ännu inte kommit upp.

Till sist vill jag tacka de som återkommer hit regelbundet och speciellt de (få) som kommenterat inläggen.

PS. Även denna text fångades direkt upp på ICAs hemsida. Ville jag vara riktigt klurig skulle jag alltså kunna ersätta bilden ovan med en nyare bild som avbildar en länk tillbaka till denna text...
.